lördag 30 juli 2011

Citat: Monica när hon var 11 år gammal

- Förut, när jag var liten så trodde jag skyltarna med M på betydde mensstopp. Att man skulle stanna där om man behövde byta binda. Men nu vet jag att det betyder motorstopp. Att man ska stanna där när man fått motorstopp.

DET kallar jag planerad körning.

fredag 29 juli 2011

Back to nature

Jag är hemkommen från skogen där jag och Jessie har övernattat i Matilda och Linus stuga. Vi är mycket glada över att vi fick låna denna idyll för en natt att åtnjuta. 

När vi promenerade runt i området träffade vi en man på cirka sextio år som vi började prata med. Jag tror han var ute efter att skrämma oss, för han berättade att det fanns mycket orm i området, när vi inte reagerade på det så la han till att det var HUGGorm. Då det heller inte bet så varnade han oss för att det fanns björn i skogen. Tre stycken för att vara exakt. Och att vi skulle prata högt så vi skrämde bort dem. Men eftersom jag och Jessie vid det här laget tyckte att vi var Tarzan och Jane så utgjorde inte detta heller någon fara. Vi var back to the nature och njöt av att sitta i myrstackar och få bromsbett. 

Det var inte först vi gick därifrån som det slog mig att jag inte bara gett denna okända man adressen till var vi bodde, utan även en tydlig beskrivning på hur man kom dit och hur stugan såg ut. Resten av kvällen oroade jag mig icket för björn eller orm, utan för alkoholiserad gubbe som eventuellt ville döda och våldta oss i valfri ordning. 

Jessie oroade sig inte alls över detta. Hon pratade mest om att fri-bajsa. Fri-bajsa betyder uppenbarligen att man gräver sig en grop i skogen som man sätter sig och skiter i. Därefter gräver man igen den. Jag fattade aldrig det där... Toan i stugan funkade gott nog åt mig.  

onsdag 27 juli 2011

Hur blidde det nu med trådgår'n?

Det har fullkommligen vällt in kommentarer och mail om hur det gick med växtligheten på min uteplats. Alla undrar hur det har gått. Om blommorna överlevt sommaren eller ej och hur det är med fröken Qs gröna fingrar egentligen.

Nä, skämt å sido så måtte mina läsare vara sämst på att ge kommentarer för det är tyst som graven och ingen, förutom möjligtvis syrran, Kajsa å Matilda, kommenterar på mina inlägg. Men det skiter väl jag i. Jag tänker att ni i själva verket ligger sömnlösa om natten och undrar hur det gick med mina blommor och därför ska jag stilla ert sinne och förtälja hur det gick.

Några lila blommor, som jag inte kan namnet på, har fått belgian blue och har börjat ta över halva uteplatsen. De är knappast vackra nu när buketterna ser ut som träd, men de frodas ju åtminstone. Bättre än min ampel som verkar övervattnad, den är död, men skam den som ger sig - jag fortsätter vattna och hoppas på smärre mirakel. En blomma av hundratals är fortfarande gul och den lilla gulingen är mitt sista hopp.

Dillen dog med omedelbar verkan. De andra kryddorna lever faktiskt. Men jag vette fan vad jag ska ha dem till. Om nån gillar persilja så är ni välkommen på bete i min trädgård.

Sen var det de där pagáaaaanerna, eller vad de hette. Ni vet, lådan som såg ut som att en smärre våldtäkt dragit fram, min största rabatt. Ja, det gick ju tyvärr som befarat. Efter ett tag visste jag inte vad som var blomma och vad som var ogräs, så när jag väl började slita så kom hela skiten upp. Och inte var det bara blommorna som kom upp... nä, där kom även GRÅSUGGORNA!!! Och jag som trodde att det kriget var över och att jag hade segrat. Tji fick jag!

Jag har inte gröna fingrar, snarare bruna lillfingernaglar och det beror på att jag trycker snusen på plats med lillfingret.

tisdag 26 juli 2011

Perfect Cheerleader

Häromdagen så låg en vän på förlossningen och eftersom jag dessvärre inte kunde vara på plats så hejade jag så gott jag kunde via sms. Jag har alltid hävdat att jag skulle ha varit en alldeles utomordentlig cheeleader om jag hade bott i statera. Och nu är jag övertygad!

Här kommer några fina hejaramsor jag diktade ihop från botten ur mitt hjärta:

"Mera olja, mera kol, dra i spaken, ut ur hål. Heja, heja, heja."

"Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra fostervattnet plaska. Heja, heja, heja."

"Heja bruttan friskt humör, katetern hänger utanför. Heja, heja, heja."

"Heja bruttan skjut som satan, ut ur fittan, ut på gatan. Weeeeah!"

"Heja bruden öka trycket, det kan aldrig bli för mycket. Heja, heja, heja."

Dans bjöd jag ju också på såklart...


(Nu kommer dock inte bebben heta Lova, vi får la se vad det blir för ett namn.)

måndag 25 juli 2011

Inte så smidig...

Jag lyckades precis klämma min vänstra bröstvårta mellan två högar med nydiskade tallrikar. Men så mycket jävulscht ont. Som en koncentrerad mammografi på enbart tissevårtan. Jag måste nu och då känna efter om den sitter kvar, för vad händer om den trillar loss? Är det som en ödlas svans - att den bara växer tillbaka? Eller har jag förlorat min bröstvårta för evigt om tallrikarna skulle skörda hela dess liv nästa gång?

Kids - don't try this at home.     

lördag 23 juli 2011

I trista tider...

Sitter klistrad vid tvn och datorn och följer tragedin i Norge. Jag tror vi alla är överens om att det är fruktansvärt och skakande. En annan sak som är tragiskt är att följa händelsen på flashback.

Hur kommer det sig att det bara verkar hänga insnöade, okunniga idioter på det forumet? Eller är det möjligtvis bara dessa personers kommentarer som sticker mig i ögonen så jävla illa att jag inte kan se resterande synpunkter?

På flashback börjar vanligtvis en diskussion på följande sätt:
"Troligtvis muslimerna som är i farten igen. Om så är fallet hoppas jag det blir krig."

När det visar sig vara en norrman så byter gänget riktning:
"Ja, men norrmannen heter troligtvis Muhammed."

Det visar sig att mannen är blond, pratar östnorska och är 190cm. 
Det är nu snillena kommer på vem som är gärningsmannen... en tjock, kort, svarthårig uzbek. Alla är övertygade!

Någon påminner gänget om att beskrivningen inte riktigt passar in på denne man.
"Man kan ju faktiskt färga håret" - kommer nåt geni upp med.

Pixlade bilder på gärningsmannen kommer ut - han ser vit ut.
"Man vet ju hur media funkar, de brukar ju vitpixla bilder, jävla PK-media."

Det kommer fram att bilderna inte manipulerats.
"Sa inte justitieministern 'dem' i sitt tal? De vet något inte vi vet. Han arbetar säkert åt en muslimsk grupp. Islamisterna är ju bra på att manipulera andra att hänga med. Och även om han är vit kan han ju vara muslim."

And so it goes on...

Klistrar in ett klassiskt exempel på en flashback diskussion, från en som ifrågasätter och sen får ett väldigt pedagogiskt svar på tal:


Bara jag som inte tycker att det här doftar muslim? Hela terroraktionen alltså. Det känns på nåt sätt mer som en politiskt markering från nåt håll än en fundamentalistisk islamsk hämndattack???

PK eliten har verkligen lyckats hjärntvätta vissa ser jag. Såklart det är muslimer din dumma åsna.



torsdag 21 juli 2011

Det här är nog min absoluta mardröm


Nej, det här är verkligen inte kul! Jag skulle dö på fläcken! På riktigt!

tisdag 19 juli 2011

Återkalla mitt körkort - NU!

Jag har alltid tänkt: Om jag hade bil så skulle jag vara fri. Efter idag så tänker jag: Om jag hade bil så skulle jag vara död.

Idag hyrde jag en bil från OKQ8 och insåg att någon borde återkalla mitt körkort - NU.

Missförstå mig rätt, att få motorstopp i en rondell ger intensiva adrenalinkickar och hade jag varit förtjust i livsfara hade jag nog skrattat mig fördärvad åt situationen. Men det gjorde jag inte. Det gjorde jag heller inte när jag hade motorstopp vid korsning, i backe eller tvärs över Sofielundsvägen medan bilar tutade arg åt mig. Jag var heller inte speciellt munter när jag fick en parkeringsböter på 900 kronor.

Men till bensinmacken skulle bilen vid skymningen och eftersom macken ligger strax efter en mördar-rondell så insåg jag snart att projektet skulle innebära omedelbar död. Jag vill poängtera att det i genomsnitt smäller en gång om dagen i denna rondell - och jag skulle nu gå detta öde till mötes.

Efter många samtal till vänner insåg jag att de mina har semester, och på semester dricker de öl och jag var lämnad åt mitt fördärv. Så vad göra? Jag gjorde det enda man kan göra... jag satt mig och grät i bilen och tänkte att livet var över, sen körde jag vrålande rakt genom rondellen, sladdade in på macken, parkerade biljäveln och marscherade in för att förkunna att jag inte skulle röra bilen en millimeter till, att de själva fick tanka helvetet och parkera den vart fan den nu skulle stå.

Killen i kassan rekommenderade mig att köra automat i fortsättningen.

måndag 18 juli 2011

Och om jag skulle föda barn...

Efter senaste inlägget kanske vissa menar att det faktiskt kan vara trevligt att skaffa barn, att inte alla förlossningar landar i panikens tecken och att det kan vara en grym upplevelse. Det är bara att gratulera till er i så fall. Kul! Verkligen! Men skulle jag ådra mig att föda barn så vet vi nog alla att jag skulle dra nitlotten. Det bara är så. Ingenting i fröken Qs liv går lättvindigt.

Jag började mitt liv med att komma ut med arslet före. Skulle jag ge mig på att avla ett barn så skulle denna troligtvis komma ut i Jean Claude Van Dammes berömda spagat.... och fastna på vägen ut. Eventuellt skulle den inte komma ut alls och min mage skulle förvandlas till rosa Barbapappa och vara ogenomträngbar med kniv. Omöjligt säger ni. Inte alls när det kommer till mig, säger jag.

Jag vill bara poängtera att jag levde mina första månader i en gipsskena som tvingade mina ben i en enda pose - grodposen. Jag blev alltså intvingad i barnafödande position redan som spädbarn, man skulle kunna tycka att jag är drillad. Men icket! När jag ska bajsa måste jag exempelvis agera kaviartub. Jag sitter på toa, drar upp mina ben mot magen, sätter fötterna som spjärn mot toaringen för att knyckla samman mig ordentligt, inget kommer. Sträcker ut benen. Knycklar ihop. Sträcker ut. Knycklar ihop. Men dra på tusan, till och med korvarna sätter sig på tvären. Så hur i hela fridens dagar ska en unge i spagat komma ut där nere?

Ni kanske inte tycker att bajskorvar och bebisar är samma sak, men jag tycker inte att de differerar så mycket faktiskt. Skrynkliga korvar som luktar.

söndag 17 juli 2011

Livet på BB

En stilla undran... vem fan kom på programidén "Livet på BB"?

Jag skulle ha full förståelse för att ett sånt program visades i ett land som Kina där man har problem med överbefolkning och behöver reglera barnafödande. Men i England, där programmet görs, och i Sverige så är väl snarare problematiken den motsatta - vi behöver fler barn och mer invandring för att kunna hålla samhället i schack?

Livet på BB är en timmas japansk undervattenstortyr ackompanjerat av Smurf hits. Under programmet visas alla möjliga mardröms-scenarion du kan tänka dig och då slipper man ändå se när moderkakan ska ut och fittan sys mellan anus och navel. Skriken är värre än Vildvittran själv och alltid står det nån fet och ful morsa på sidan som kommer med goda råd som "det är bara musklerna som vidgas" - som om det skulle mildra smärtan. Pröva det tipset om nån ska skita ut en melon och ringmuskeln vidgas. Se hur mycket det hjälper.

Men inte helt otippat tycket jag att paniken är värst. I det här programmet visas panikattacker på bästa sändningstid och kvinnorna värjer sig och skriker, händerna spretar och famlar, de kväver sig själva med kudden. Då passar nån smart jävel på att säga "Det är bara panik, det är ingen fara" som om panik är det underskönaste du kan uppleva och bara skaka av dig. I förlossningssalen verkar omvärlden vara döva för barnaföderskans önskningar, deras ord rinner liksom bara ut i tomma luften. "Jag klarar det inte" - "Jo, du klarar det". "Jag behöver epidural" - "Det är för sent". "Skär upp mig" - "Hysch, hysch, hysch".

Om du är gravid - se inte Livet på BB. Om du är sugen på att skaffa barn - se programmet och tänk om. Om du tänker kejsarsnitt - kolla på det där andra skitprogrammet "Familjen Annorlunda" och du kommer mycket snart att abdikera till nunna och leva i kloster med endast Gud som sexpartner. Fast då går man förvisso inte heller säker... Då får man rida åsna och klämma ut bebbe i ett skitigt stall istället.

Undrar om Josef någonsin tyckte att Jungfru Maria var en otrogen slampa?

lördag 16 juli 2011

Jaha, det är en sån dag

Den här dagen började med att min inplanerade picknick fick utgå på grund av dåligt väder. Istället bestämde jag mig för att riva min tapet. Men innan dess lyckades jag tappa ett glas i diskhon vilket resulterade i sprucket porslin. Som tur var blev det bara en spricka och inte splitter... trodde jag... till jag trampade in en skärva i foten och fick hoppa runt på ett  ben för att få ut den jäveln. Bara för att trampa in ytterligare en glasbit i andra foten.

Jag bestämde mig för att dammsuga upp de där osynliga glasbitarna och drog fram dammsugaren för att därefter slita av hela slangen på skitmaskinen. Försökte tejpa ihop jäveln men utan lycka, så dammsugningen fick bli en improviserad framåtböjd version där ena armen fick styra sugarn och den andra hålla slangen mot själva maskinen. Gick föga bra.

Fortsatte med mitt rivande av tapet bara för att köra in spateln i fingret så jag fick lov att ta fram ytterligare ett plåster. Vi var nu uppe i tre skador och det var bloddropp runt hela golvet. Varpå jag började tänka på mens och att jag inte tagit dagens p-piller, bara för att inse att jag faktiskt glömt gårdagens också. Grym ångest till den ljuva tonen av barnskrik och doften av bajsblöja.

Det är i typ detta skede jag får veta att kvällens maskerad är inställd och att jag är sysslolös. Jag bestämde mig för att ta ett bad ändå. Det hade varit skönt om det inte var för varmt och jag började svettas värre än en gris. Klev upp ur badet, släppte ut vattnet, när jag förstod att det var stopp i avloppet. Ner på knä bara för att slita upp en halv japan ur golvbrunnen. Jag gillar inte sånt!

Nu ligger jag på sängen och vågar inte röra mig. Jag har ännu inte lämnat lägenheten och vet heller inte om jag vågar. Det finns så mycket farliga saker där ute...

fredag 15 juli 2011

Milf

Jag vet inte vad som flög i mig igår, jag skulle fixa mig snygg för kvällen och när jag väl var färdig insåg jag att jag såg ut som en ålders-krisande fyrtioåring.

Jag borde ha anat oråd redan när bodyn åkte på, att den var i leopard med skrevknäppning borde dessutom ha satt igång sirenerna. Med klackeskor kan vem som helst åldras tio år och om man väljer att föna håret som Peggy Bundy och därefter sätter på sig en leopardbandana så är steken biff. Milf-faktor tio.

Jag skickade sms till Kim att jag inte hade något försvar för min utstyrsel och att det eventuellt kunde vara någon form av trettioårskris.

"Eventuellt?" skrev hon "Tror att diagnosen är bekräftad med den outfiten."

 

lördag 9 juli 2011

Mysdag för två

Igår var jag och Andreas på massage. Jag hade planerat en mysig dag för oss två där vi bara kunde ligga och njuta. Tyvärr var Andreas inte riktigt lika exalterad, han var orolig för att han skulle få en snubbe som skulle massera hans kropp alldeles för hårt, han menade på att det just var hans tur, att det alltid blev så. Men jag lovade honom om att jag aldrig sett en kille på salongen, och berättade dessutom att alla behandlare i princip är unga, snygga tjejer.

Men när det kommer till Andreas så går det alltid lite snett... För in kommer en 95 kilos babushka, med orange hår som står som ett yrväder på hennes huvud. Hon kallar honom för Anders och försöker hiva in honom i ett rum innan vi ens har hunnit anmäla oss i receptionen. Jag får lov att hejda denna bastanta dam i hennes försök att kidnappa min man. Hon ger med sig och låter oss prata med kvinnan i receptionen där jag blir försäkrad om att jag kommer att få ligga i samma rum som min pojkvän. Och tur var väl det för stackars Andreas stod redan och flackade med blicken och såg blek ut. Ännu var det oklart vad Olga skulle göra med hans kropp, men vi kände oss oroliga. Framför allt av hennes brutala försök att fly med honom kvickare än en grisblink.

Väl vid massagebänken så fick vi klä av oss. Olga sa åt Andreas att ta av sig till trosorna. Andreas tog av sig till kalsongerna. Sedan dök han ner med huvudet i bänken och låg och blundade hårt den följande timmen. Han blundade när hon stoppade in kallingarna mellan hans skinkor, när hon av en händelse råkade ta på hans snutt, när hon masserade häcken på honom och när hon mjukade upp insidan av hans lår. Ja, han knep till och med igen ögonen när hon sa att han borde sola benen för de var på tok för bleka och att han skulle sola i skogen... eller i skuggan... vi vet inte vilket av det hon menade.

Men jag tänkte i mitt stilla sinne att det nog var bra mycket bättre att det var Olga som utförde massagen, för till och med jag blev generad när snyggingen som masserade mig började ta på insidan av låren.

Andreas är fortfarande inte så exalterad över min överraskning till honom, och han vill heller inte bli gottgjord med en massage.

torsdag 7 juli 2011

Kåt-tanters visa

Ikväll cyklade jag trött till Sickla för ett kvällsdopp med Andreas och Andy. Jag var sur någe så jääävulscht. I själva verket orkade jag inte cykla dit och jag gruvade mig inför den långa uppförsbacken på väg hem. Jag var så grinig att jag med hängande läpp var tvungen att sjunga "så här gör Grin-Olle var han går, och var han sitter och var han står..." under hela cykelturen. Det var helt enkelt fasligt synd om mig.

Men det är nu berättelsen vänder och blir något av en solskenshistoria. Den där backen var inte så pjåkig när allt kom omkring. Speciellt inte om man lutade sig lite framåt på sadeln och lät den guppiga grusvägen göra jobbet åt en. Man kan säga... att backen var ganska angenäm. Åtminstone för de nedre regionerna.

Och tro min förvåning när jag efter doppet stod på bryggan och tre kalsongmodeller till karlar dyker upp från liksom ingenstans. De hade visst simmat från stranden några hundra meter bort och stod nu framför en ögonflackande Q som försökte få på sig sina trosor under handduken. Koncentrationen var inte riktigt som den brukar.

Jag försökte göra subtila gester till min pojkvän för att han skulle se dessa gudomligheter uppståndna ur vattnet, men han hade för länge sen gått bort från bryggan och kvar stod jag med ett sånt där fånigt flin som inte går att tvätta bort. Ni vet precis det vilket leende jag menar, när man ska se helt jävla oberörd ut, fast i själva verket har mungiporna fastnat vid öronen på en medan kinderna blir rosenröda.

På väg hem så studsade jag liksom fram. Funderade på att ta en extra tur nedför den där underbara backen. Och så sjöng jag tyst för mig själv "så här gör kåt-tanter var de går, och var de sitter och var de står, så får jag lov, så får jag lov, att sjunga kåt-tanters visa."

Det blev en ganska trevlig afton trots allt.

tisdag 5 juli 2011

Lönnmord

Förra veckan var jag och badade med systerdotter Noam. Det var härligt att ligga i solen och njuta samt att svalka av sin varma kropp. Det skulle kunna ha varit ännu härligare om inte Noam hade slitit upp en stor luftmadrass som hon bad mig blåsa upp.

Jag blåste och blåste och trugade så att jag närapå svimmade, men tji fick jag, den verkade inte bli det minsta uppblåst. Men skam den som ger sig, man vill ju att barnen ska få leka i vattnet. Så jag kämpade på och till slut blev madrassen fylld med luft och Moster Q låg på sin filt och trodde sig skulle dö. Jag hade gjort det! Jag hade klarat det!

Då fiskar Noam upp en badring... som också skulle blåsas upp. Och två armpuffar - som ville bli luftfyllda. OCH två badbollar som OCKSÅ skulle blåsas i.

Jag tror inte att Noam hade packat sin väska själv. Jag tror hennes mor hade med detta illdåd att göra. Men att leja en lönnmördare förklädd till badsugen unge är bara elakt. Att ta död på någon genom blåsande tycks också ytterst brutalt. Så kära syster... nästa gång du blir sur och vill döda mig på grund av att jag skrivit något genant om dig i bloggen, vänligen gör the dirty work själv, och låt bli att använda dig av dina oskyldiga barn som inte förstår bättre.

söndag 3 juli 2011

Trallvänligt

När jag var var barn så sjöng jag i kyrkkören, och där fick man alltid sjunga så trevliga och upplyftande saker. Som den här käcka låten till exempel:

"Ensam i det mörka, bland soldater, övergiven,
inga vänner, bara vapen glänser,
ångest, rädsla, förtvivlan, varför, varför, varför"

Under den senaste veckan som gräsänka har jag av oförklarliga skäl gått runt och nynnat på denna härliga bit.