onsdag 30 november 2011

No shave November

Jag vet inte om ni uppmärksammat att det just varit "No shave November" i världen. Det går ut på att man låter bli att raka sig under månaden och att pengarna man sparar in på att inte köpa raklödder och hyvel ska gå till välgörenhet.

Det uppmärksammade åtminstone jag när twitter fylldes till bredden av kommentarer som "If you are a women and participating in No shave November - I'll be gone in December."

Ha! tänkte jag, det måste man ju testa för se om man har en karl som är så pass ytlig att lite prima tofs under armen skulle skrämma honom på flykt. Därför skred jag till verket och tänkte att mitt slaveri under hyveln skulle få frias och en salig skog därefter skulle pryda mina ben. Det fanns ett hopp inom mig att jag till december skulle slippa bära långkalsonger och att jag skulle kunna frissera armhålan i fräna frisyrer. Dreads var för Andreas högsta prioritet i frisyrväg. Som han hoppades.

Tyvärr visade det sig att min behåring inte är så djärv som jag önskat. Andreas har hånskrattat åt mitt klena hår på benen och tofsen under armarna ser han inte. Jo förresten, han såg när jag maniskt pressade upp armhålan under näsan på honom så att håret killade honom på snoken och han kunde känna doften av dagens arbete. Det är den där jävla blonda genen jag skrivit om förr som ställer till det för mig.

Nu sitter jag här, med det hår jag tappert lyckats skrapa ihop under en månad. Andreas ligger fortfarande på soffan i sin klassiska mongo-pose och har inte alls försvunnit till december. Och jag bara undrar... hur kunde allt gå så snett? Nu är jag både feminist och hårig och likförbannat får jag knulla bäst när jag vill. Och här har jag gått runt hela livet hört att feminister får för lite kuk. Vilken jävla lögn.


söndag 27 november 2011

Att man aldrig lär sig...

Jag ba: "Själv är bäste dräng. Skitfrisörskan kunde inte fixa vitt hår men JAG kan minsann."

Håret blev lila.

lördag 26 november 2011

Män är djur

Jag vet inte om ni såg det... när anti-feministen Pär Ström satt på bästa sändningstid och sköt sig själv i foten - Redigt!

I debatt får han frågan om varför han tror att män är mer angelägna att begå våldsbrott och sexuella övergrepp, då väljer han att besvara frågan med att det är biologiskt och beror på  testostron. *Pjong* (det var alltså pistolskottet)

Fan vad fin teori. Om detta stämmer så är alltså mannen helt obenägen att ha koll på sig själv och sina handlingar, ty han är slav under sina hormoner som härjar vilt inom honom. Typ som en grottmänniska. Efter en våldtäkt står stackars mannen handfallen för det var ju testostronet som spelat honom ett spratt. Hujeda mig! Det är ju precis som, ja precis som... ett djur. Ett djur styrt av biologi. Vad menar Ström? Är mannen ett djur? *Pjonk, pjonk*

Slutsatsen måste vara att Pär Ström tycker att mannen är ett djur. Är Pär Ström manshatare? *Pjonk, pjonk, pjonk*

Enligt Ströms tes finns det tyvärr bara en sak att göra åt männens våld - det blir kollektiv kastrering. Hur ska man annars kunna stoppa denna okontrollerbara form av människa som tyvärr inte kan rå över biologins övermäktighet? Snopet!

... Ja, om man nu ska tro på Pär Ströms teori - han som värnar för mannens bästa... Eller då så kan vi tro på genus och feminism.

torsdag 24 november 2011

Kulor lagom till advent

I morse vaknar jag av att Andreas började röra sig i sängen, när jag slår upp ögonen så stirrar jag rakt upp på hans pung som hänger och dinglar ca 20 cm ovan min näsa. Missförstå mig rätt, jag har inget emot Andreas skinnpåse, men i arla med sömndruckna ögon så var det en föga munter syn. Morgonstund har guld i mun, inte pung i mun.

Reminder: Sov inte ytterst i sängen när Andreas sussar naken och ska upp tidigare än mig på morgonen.

onsdag 23 november 2011

Sagan om ATA Carnet

För den som orkar läsa en lång saga om en enkel problematik på mitt jobb följer här "Sagan om ATA Carnet"

Sagan om ATA Carnet

Carnet papper kommer till Stockholm. Varför förstår ingen, det visar sig senare att det beror på en inkompetent kille i Genève som beslutat sig för att han behöver semester i två veckor och därför tyckte att jag lika väl kunde ta hand om ATA Carnet. Han är anställd av kompaniet som ska gästspela hos oss, men tycker helt enkelt inte att det är hans sak att följa transporten. Denne man ska under följande vecka ringa mig några gånger om dagen med uppmaningar som ”You need to be on top of this” och ”Come on!” följt av djupa suckar.

Mail kommer till mitt jobb från Göteborg gällande att vi ska skicka Carnet papperna till dem, de skickas inte omedelbart varpå förseningar inträffar. Jag tar tag i saken själv och ringer Göteborgskontoret. Då min kontakt dessvärre är ledig dagen till ära så ber en annan person mig att skicka papperna. Hon förklarar hur de ser ut och bekräftar att hon inte behöver hela högen papper – bara de två följesedlarna. I samband med detta frågar jag när transporten kommer fram till Stockholm och får svaret ”den 23:e november”… Fan vad kul, med tanke på att vi ska ha grejerna till en föreställning den 18 november. Jag ber dem göra vad de kan för att skynda processen och drar igång ett jehu med samtal och mail till samtliga EU-länder (ok, nej, det var en överdrift, men nästan).

Dagen efter hör min ordinarie kontakt i Göteborg av sig. De har fått fel papper (go figure) och papperna ska inte alls till dem, de ska till Hamburg (ahaaaa vad onödigt att de gav mig en adress till Göteborg). Jag ska posta dem omedelbart så jag kastar dem på lådan inom följande kvart.

Mannen från Genève ringer och frågar om Carnet. Jag berättar att jag lagt dem på lådan, han skriker NOOOO i slow motion. Han säger att jag måste få ut dem ur lådan. Det är ju lättare sagt än gjort. Han menar att jag ska skicka dem med Fedex till Hamburg. Jag ska även scanna dem och maila dem för eventuell transit. Hamburg, Göteborg och Genève avlöser varandra under resten av dagen i samtal till mig. Jag gillar att prata i telefon men ogillar att missa heldagsmöte om profil, programmöte och dejt med kompis på kvällen.

Jag beger mig till postlådan och väntar på postgubben som ska tömma lådan. Min plan är att ställa mig på knä och gråta tills jag får brevet. Jag väntar tålmodigt. När postgubben kommer för tömning av lådan berättar dock att han helt enkelt inte kan ge mig brevet. Jag blir hänvisad till postkontoret att vänta till alla postbilar lämnat sin post från inhämtningen. Jag springer dit. Jag älskar nämligen postkontor.

På postkontoret så får jag vänta länge och träffar en alkoholiserad kvinna med vagn som tror att vi känner varandra. Hon frågar mig många gånger om vi inte har setts förr och jag blir varse om att mitt yttre tillstånd kanske inte är så fagert vid det här laget. Men skam den som ger sig. Efter en timmas väntande får jag tag på brevet. Dessvärre fem minuter efter att Fed Ex har stängt för dagen.

Tillbaka till kontoret för att scanna alla papper. Jag ska gifta mig med vår kopiator, papperna fastnade såklart om gånger tusen. Tillslut skickar jag de scannade papperna per mail till Hamburg, Göteborg och Genéve. Hem till ljuva sängen för att sussa och givetvis drömma om Carnet papper.

Tillbaka på jobbet i arla. Måste se till att Fedex plockar upp skiten. Då inser jag att mina scan-mail har studsat tillbaka från Hamburg och Göteborg. Piss! Jag gör om skickandet och får bryta scannen i olika delar. Jag ringer Fedex som ska hämta upp budet och leverera till Hamburg och dra på trissor – Fedex kommer! Nu är saker och ting på banan.

Hamburg fixar biffen. Transport på väg. Sweet. Trodde jag…

Transporten fastnar i Malmö. Av någon anledning så stämmer inte Carnet papperna. De har funkat från Genève, genom hela Afrika upp till Europa och smidigt i hela EU men i Skåne tar det stopp. Jag hatar Skåne. Vad det är för fel på Carnet kan ingen svara på. Jag blir hänvisad till följande instanser: Vanguard Göteborg, Handelskammaren, Stockholms Handelskammare, Tullverket, Ollerud Klareringsexpedition, Arlanda Klareringsexpedition, Foria Kungens Kurva. De är ungefär lika bra på att säga Öhhh och Ehhh hela bunten. Efter noga efterforskningar kan jag med min expertis säga att något måste göras åt den undermåliga transport-infrastrukturen som härjar i världen.

Trots denna problematik så blir jag meddelad att lastbilen befinner sig fem minuter från Kungens Kurva. Det mystiska är dock att lastbilen vid tre tillfällen, på olika dagar, befunnit sig fem minuter från Kungens Kurva. Jag börjar ifrågasätta min informationskälla.

Jag får snart veta att lastbilen har försvunnit efter vägen. Ingen vet var den är. Senare inkommande samtal berättar att lastbilen fått inbrott och att polisen blivit påkopplad varpå det blivit förseningar. Jag förstår inte vad det är för fel på transporten, men den kan eventuellt ha ingått i en pakt med djävulen alternativt Tomas Ledin. När lastbilen äntligen kommer till terminalen i Stockholm så har terminalen stängt. Där slutar man minsann kl 15 (kan vi införa den arbetstiden på mitt jobb?) Lastbilen blir ståendes och kommer inte vidare till oss.

Klockan 7 dagen därpå så börjar jag mitt ihärdiga ringande igen. Fyra timmar senare kan någon berätta för mig vad jag måste göra. Det är simpelt! Åk till Kungens Kurva, hämta Carnet, åk till Tullverket, få stämpel, åk tillbaka till Kungens Kurva, lämna papper, lasten kan göras, bilen till oss. För att reda ut vilken adress Tullverket har så tar det fem samtal… till samma person… Jag behöver bara säga ordet Carnet så hinner hon avbryta mig och koppla mig vidare. Jag får inte prata till punkt. Det går bara inte. Så om ni vill bli kvitt ett samtal i framtiden säg det magiska ordet – Carnet!

Prins Nisse till undsättning! När jag äntligen fått tag i alla adresser så tar han sin silverhingst och rider mot utsatta mål. Parkerar kusen i Kungens Kurva, sveper med sig papperna och galopperar mot Tullverket vid Frihamnen. Och han går i mål! HAN GÅR I MÅL!!! Slutligen kommer transporten och föreställningen blir av.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…

PS. Transportbolaget Vanguard måste byta namn. Jag känner inte att transporten blivit speciellt beskyddad efter inbrott, förseningar och tullverkets smutsiga händer kladdandes på den fina, fina lastbilen.

tisdag 22 november 2011

Jo, det finns dumma frågor, om man ställer dem till fel person

Min gode vän Matilda gjorde mig uppmärksam på ett fenomen som jag hade förträngt.

14 år och uttråkad. Inte ett piss att göra och allt är trist, trist, trist. Kompisarna på annat håll. Tiden står stilla. Allt är hopplöst och ack så tråkigt. Och vad gör man då? Jo, man går till morsan och klagar:
"Åhhh det är så tråkigt, vad ska jag göra?"

Stopp, ursäkta mig, men vad i helvetet? Hur i hela fridens dagar skulle mamma Inga kunna sitta inne på den ultimata händelsen? Hur skulle hon av alla människor komma på det absolut skojigaste att göra? Mamma Inga, hon som roar sig med att dansa twist naken när jag är sur, hur skulle hon lösa det stora världsproblemet - tristess?

Jag ska berätta exakt hur roliga förslag min mor hade. "Du kan ju lägga ett pussel." "Du kan städa ditt rum." "Du kan väl ta en promenad."

Lååååång djuuuup tonårssuck!

Men vad fan väntade man sig? Att mamma Inga skulle slänga upp en 7:a whiskey och föreslå en söndagsfylla för att botgöra att vi bodde i en stendöd håla? Nä, inte riktigt va. Och ändå fortsatte det... Nästa vecka var det samma sak - "Maaaammaaa, jag har triiiist, vad ska jag gööööra?"

måndag 21 november 2011

Officiell julklappsönskan

Jag önskar mig nya huvudkuddar. Andreas pruttade på två av mina kuddar i lördags, som tur var så valde han att förgasa mina gamla och dåliga kuddar. Men nu vågar jag inte sova på dem längre - av rädsla att få pink eye eller dylik sjukdom.

Till jul får Andreas därför sova på mina kassa kuddar. Han säger att de är fyllda med enbart kvalster och kvalsterbajs. Det är ju fint, för då är ju hans ändtarmsluft i gott sällskap.


söndag 20 november 2011

Språk-tourettes

Jag har en typ av tourettes. Det är ett betvingat beteende som uppstår när jag inom jobbet involveras med grupper som talar språk jag inte förstår.

I veckan stod jag med en grupp dansare och producenter som hetsigt diskuterade på franska. Jag fattar givetvis inte ett skvatt franska, men jag stod ändå kvar och försökte se uppriktigt intresserad ut, som om jag hängde med i diskussionen. När debatten blev lång så tappade jag efter en stund tålamodet och den där evinnerliga lusten att bryta in i samtalet kom över mig. Det är min tourettes som gör sig påmind. Det börjar liksom klia i strupen och bubbla i munnen... och det enda ord jag kan komma på att säga är "baguette".

Oftast kan jag lägga band på mig. Men inte alltid. Inte den här gången heller. Så det kommer, mitt i deras ilskna konversation så deklarerar jag högt och tydligt "BAGUETTE"! Det går helt enkelt inte att stoppa. Jag gör samma sak mitt i finska diskussioner, då blir det "yxe kaxe kolme".

Stämningen blir rätt akward efter detta. Men det är ganska värt det ändå. Och jag orkar sällan förklara mig. Det får vara och konstigt nog är det ingen som förvånas speciellt mycket.

måndag 14 november 2011

Julklappar!!!

Det är rätt sweet att ha en systerdotter som har full koll på vad alla i släkten önskar sig i julklapp. Nu vet jag precis vad jag ska köpa till samtliga familjemedlemmar.

Syrran: En rutchkana till lägenheten
Svågern: Bokstäver
Mamma: En stor haj
Perra: Lim
Syster Linda: Klistermärken
Pappa: Glitterpennor
Lena: Vattenfärg
Andreas: Ett tåg

Inga problem! Jag fixar på lunchen imorgon. Fan vad skönt att slippa julklappsångest i år.

söndag 13 november 2011

Déjà vu

Frisörbesöket i veckan var som en déjà vu från 8:ans mardrömsvisit hos min farmors frisörska.

Som tonåring ville jag gärna ha stora svallande lockar så min farmor släpade med mig till sin frisörska. Hon bodde i källaren på sitt hus, bar full mundering i knallrosa och hade en tofs som stod rakt upp på huvudet med samma knalliga färg. Hon såg ut som en sån där hund - en Shih Tzu. Vilken frisk människa som helst skulle ju ha vänt i dörren vid en sån här konfrontation, men inte mitt tonårs-jag. Man måste ju lita på sin farmor, de gamla och visa vet ju trots allt bäst.

Efter timmar i frisörstolen så var håret färdigt och resultatet likaså. Och Shih Tzu-tanten hade förvandlat mig till en helt annan typ av hundras (verkar ha varit hennes "thing") - en pudel. En jävla pudel. När jag sa att det var stora lockar som jag hade velat ha så berättade hon vänligt att det inte gick på grund av att lockarna skulle falla ut och bli raka inom loppet av en vecka. Istället fick jag se ut som en pudel inom loppet av ett år. Man hade ju önskat att den informationen kunnat komma lite tidigare, typ innan hon gjorde om mig till en byracka.

Farmor tyckte för övrigt att jag var jättesnygg i håret.

Typ samma sak hände i torsdags. Jag skulle färga håret vitt, frågade om man kanske var tvungen att bleka hela håret innan man la på färgen och fick svaret att det inte skulle behövas - ty jag var så blond ändå. Men rötterna blekte vi, i slingor och sen åkte färgen på. Resultatet blev randigt hår som skiftade i grått och grönt. Inte speciellt fagert med andra ord. Så när hon frågade mig om vad jag tyckte så var jag ärlig och sa att det inte var vad jag tänkt mig - att det var vitt hår jag efterlyst. Då svarade hon vänligt att man i så fall skulle behöva bleka hela håret innan man la på färgen... Jag älskar frisörer.

Min chef tyckte för övrigt jag var jätteful i håret.

På bilden kan du se frisörskan som jag klippte mig hos i 8:an.

lördag 12 november 2011

Kissa rakt fram

När jag var barn brukade pappa kalla mig för pojken-utan-snopp. Jag förstod aldrig riktigt det där, men han såg så glad och nöjd ut när han sa det att jag antog att det var bra och då var jag också glad. Sen sjöng han den där låten "Jag kan nåt som inte du kan, jag kan kissa rakt fram, det kan inte du, hahahahahaha..."

Än idag är jag förbenad för att jag inte kan kissa rakt fram. Hur fan gör man det? Berätta hur! Jag vet att det ska gå. Jag har hört att man ska öva i duschen, men sen då? Lär mig och sen ska jag sjunga precis samma sak för farsan när han är gammal och grå och sitter med en kateter på höften. Då ska vi se vem som skrattar bäst. Hahahahahahaha...

torsdag 10 november 2011

Vilka är dessa mystiska kvinnor? Ulla-Berit, Beata, Madde eller Frida?

Jag har aldrig förstått mig på kvinnor som påstår att de inte är feminister. Vilka är dessa kvinnor och vad är det som de fått om bakfoten?

Jag var tvungen att slå upp ordet feminism i Nationalencyklopedin: "Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen."

Så vem är denna kvinna som tycker att hon själv och hennes systrar inte ska ha den rättigheten?

Är det Ulla-Berit i Vindeln som sitter med kaksmulor på bröstet, ojar sig över knävärk och tycker att hon är skit på grund av att hon i yngre dagar horade runt med Gunnar i huset intill? Eller är det Beata som trivs bäst med huvudet i ugnen och därför tycker att hon som kvinna bör spendera dygnets samtliga sekunder i köket? Kan det möjligtvis vara Madde med stilettklackarna som tror att hon prompt måste sluta använda läppstift för att kunna ha samma ekonomiska rättighet som Benny (som målar läpparna i smyg). Eller är det bara Frida som till vardags kallar sig exhibitionist och menar på att hon gärna blir knullad i röven inför en videokamera och att feminister är bitterfittor som inte förstår hur underbart arbete hon faktiskt har?

Jag vet inte. Jag tror helt enkelt att det bara hokus pokus det där med kvinnor som hävdar att de inte är feminister. Jag tror helt enkelt att det är påhitt, skrönor, bluff och båg eller japansk skräckfilm. För inte kan det väl finnas en kvinna som på allvar tror att hon på grund av att sitt "inåtvända" kön inte ska ha samma privilegier som dem med könet svajandes mellan låren? Och till det måste jag också undra... vad händer med de männen som har pyttepyttepyttesmå pillesnoppar då? Vad har de rätt till? Ja, om det nu sitter i den där rynkiga saken med tillhörande skinnpåse...

tisdag 8 november 2011

Nyduschad

Jag vet inte riktigt om jag besitter rätt taktik vid min morgontvätt. I morse när jag klev ut ur duschen hade jag en stor snorkuse mitt i pannan. Den var kladdig!

En av arbetsuppgifterna

Här är ett gott exempel på en av dina arbetsuppgifter som Andreas vikarie - lämna strumporna lite häran och däran...

måndag 7 november 2011

Vad ser din fitta ut som?

För typ en vecka sedan så frågade jag en kollega hur hon mådde och som svar på frågan fick jag veta att hennes underliv ser ut som en blomkålshuvud. Vad svarar man på det? Jag sa inte så mycket och då frågade hon om jag ville följa med in på toa och titta, vilket jag artigt tackade nej till.

Tilläggas bör att denna kollega är gravid och därav svullen i de nedre regionerna.

De senaste dagarna har jag dock funderat väldigt mycket på hur man ser ut om man har en blomkål till fitta och jag ångrar bittert att jag inte tog tillfället i akt och tittade. Jag siktar på nytt försök vid årets julfest, då kanske jag kan ta några järn och stilla min nyfikenhet. Risken är dock överhängande att jag aldrig mer kan äta blomkål.

Finns det fler lustiga fittor där ute? Hur ser din ut? Själv har jag hört att min livmodertapp ser ut som ett päron.

söndag 6 november 2011

Looks like a moster

Min systerdotter Noam har berättat att hon har en kompis i förskolan som har en mamma som ser ut som en moster. Och hur ser då en moster ut kan man undra?

Är det månne så att de är undersköna varelser med skägglav till pubeshår? Eller ser de möjligtvis ut som fagra prinsessor med gyllenblont hår som trillar av huvudet och skapar små peruker som krälar runt på golvet? Eller är de bara otroligt sexiga och bär kjol som fladdrar lite runt anus-området?

Nej, det är så enkelt att mostrar helt enkelt har piercings. Och eftersom förskolekompisens moder har hål i näsan så ser hon ut som en moster.

Tänk på det nästa gång du tror du har syskonbarn men saknar utsmyckning i ditt nylle.

lördag 5 november 2011

Vikarie för Andreas sökes

Eftersom Andreas åker till USA under nyår och blir borta i 16 dagar så söker jag härmed en vikarie att ersätta hans plats under denna tidsperiod. Om platsannonsen nedan passar dig, så tveka inte att söka:

Ref nr A-0117/79 

GeishaQ är en helt normal kvinna som ibland behöver sällskap.

Jag söker nu en vikarierande pojkvän med egenskaper så lika Andreas som möjligt. 

Tillträde/ Varaktiget: Visstidsanställning på 16 dagar under ordinarie arbetstagares ledighet. Tillträde 28 december 2011. Eventuell möjlighet till förlängning finns. 

Arbetsuppgifter: 

Exempel på arbetsuppgifter är ligga på soffan i mystisk pose (den sk Andreas-posen), lämna strumporna på golvet lite häran och däran, äta upp all lakrits i godispåsen samt tacka nej till alla kreativa förslag som kommer från mig så som att gå och bada, spela spel eller leka lekar. Finns kvalifikationerna kan även arbete med att springa runt och spela apa förekomma.

Kvalifikationer: 
Du skall ha högskoleexamen med inriktning mot befattningens verksamhetsområde eller annan utbildning som arbetsgivaren prövar likvärdig. 

Du har god förståelse för vad arbetet innebär och jag ser gärna att du har tidigare erfarenhet från liknande arbete. 

Dina personliga egenskaper som jag efterfrågar är likvärdiga Andreas egenskaper - dvs stelhet, trötthet och en förmåga att aldrig kunna vara seriös. Du ska med andra ord inte kunna arbeta självständigt utan ständigt fråga om vägledning vad än det gäller. Vidare är du ostrukturerad och kan absolut inte förmå dig att planera. Du ska kunna uttrycka dig väl i både tal och skrift - orden du då använder dig av är "Herre Karlsson", "Troligt" och "Hoppsan" samt att du ständigt gör ljudeffekter som man inte vet vad de indikerar. 

Du blir anställd av GeishaQ och arbetar i huvudsak hemifrån men vissa dagar kan tjänsten innebära arbete i på andra platser. 

Kontaktperson: GeishaQ, geishaq@hotmail.com


Det är ett plus om du är lika snygg som Andreas.

fredag 4 november 2011

Tillbaka till bloggen

Det har varit tyst ett tag och det beror inte på att jag är sur eller har mens. För övrigt kan man inte ha mens i 22 dagar. Och för det tredje är man inte sur när man har mens - möjligtvis dagarna innan. Det har jag på något vis förstått efter somliga oprovocerade utfall mot Andreas. Det är konstigt, men han lyckas liksom alltid göra allting fel precis under några dagar i månaden.

Jag vill inte minnas att det varit så förr, i yngre dagar. Det kan bero på åldern, men det kan även bero på att Andreas har varit närvarande de senast två åren. Och jag tror jag väljer det senare alternativet, för jag har otroligt svårt att erkänna att saker kan vara mitt fel.

Jag ville inte skriva nåt speciellt, bara att jag ska bli bättre på att skriva, och att jag inte har mens idag.Jag har heller inte inköpt någon menskopp. Om ni funderade över det.