Nästan som en mode-blogg

Min granne Skvalis (en alkoholiserad psykpatient som brukar kissa på sin altan) har skaffat nya fräcka solbrillor. Om möjligt ser han ännu mer störd ut än vanligt eftersom solglasögonen verkar härstamma från åttiotalets mitt och har vita plastbågar. De klär honom helt enkelt inte. Det var inte helt utan fnitter jag slank in i min lya igår eftermiddag, sedan stod jag och försökte spana på honom mellan persiennerna i sovrummet.

Tsss… Den där Skvalis alltså.

Nykterheten kräver

Jag och John skulle ta det lugnt i helgen. Spara på krafterna och vila upp oss var mottot. Man vill ju inte gå på kroppen för hårt liksom… Vi beslutade oss för att åka go cart.

Spara på krafterna? Inte gå på kroppen så hårt?

Min kropp är helt blåslagen, den har fått mer stryk än en alldeles för blöt kväll på Debaser. Jag känner mig värdelös och usel eftersom Viktor varvade mig tre gånger på banan. Det resulterade värre ångest med go cart än en sladdertackas fenomenala pladder efter två flaskor vin. För att inte tala om utmattningen som följde med adrenalinet som pumpade i ådrorna. Fuck bakfyllesöndag, jag kunde knappt ta mig ur bilen efter två rundor med go cart bilarna.

Känn dig lurad Q

När jag i onsdags skulle åka till Muppsala så fuckade det sig totalt med min bokning av bussbiljett via internet. Varken sms-biljett eller e-post dök upp och min avgångstid närmade sig med stormsteg.

Jävligt förbannad drog jag iväg till City Terminalen för att skälla ut biljettförsäljarna. Jag hade försökt nå deras kundtjänst utan resultat och var ordentligt uppjagad. Skulle jag vara tvungen att köpa en ny biljett bara för att deras biljettbokningssystem krånglade? Skulle jag lägga ut ytterligare kronor bara för att deras kundtjänst valt att kalla onsdag innan kristihimmelfärdsdag för en lördag?

Jag nötte in ett tal i huvudet. Ett spydigt tal som jag skulle kräkas ut över dem och jag var fastbesluten att jag inte skulle ge mig. Jag skulle fan inte betala en ny biljett. Jag skulle få den gratis.

Jag marscherade fram till disken och förklarade situationen, ställde mig bredbent, beredd att gå till attack, men där stannade min ilska. Det var en tjock och trevlig kille som satt bakom disken och han avväpnade mig totalt. Ilskan rann helt enkelt av mig när han bad om min e-postadress för att följa upp med ett:

- Åh, vilken fantastisk arbetsplats du har, jag brukar ofta gå dit.

Han förklarade att jag troligtvis inte hade fått kontakt med min bank när jag skulle betala min biljett och sa att den inte gått igenom. Med andra ord skulle den heller aldrig göra det, inga pengar skulle dras från mitt konto, och det var bäst jag köpte en ny. Det var bara att buga och bocka, hata Swedbank och köpa en ny biljett.

Jag hoppade på bussen som började köra. Men vad händer då? Jag får min sms-biljett och får plötsligt en känsla av att den trevliga biljettkassörens lurat mig totalt. Där satt jag med två biljetter på väg till Uppsala och kände mig dum för att jag gick på den jävla tjockisen smicker. En ulv i fårakläder, det är vad de är på Swebuss.

På tal om Monica...

Monica har länge hävdat att hon har något som hon kallar för laserblicken. Detta är inget förödande superhjältevapen, åh nej, det är hennes förföriska blick som hon döpt till laserblicken.

Denna dök upp runt år 2000 och användes flitigt på Stockholms barer. Monica satt vid ena änden av baren och sneglade ut någon pojkspoling som hon skulle flirta med, sen påbörjades laddandet. Monica påstod nämligen att laserblicken var tvungen att laddas innan den användes. För att göra detta stirrade hon ner i bardisken ett tag för att finna the force eller vad det nu kan ha varit. Detta laddande kunde hålla på ett tag, det var bara Monica som visste när tiden var mogen. När det var tid nog att lyfta blicken och skjuta den till andra sidan rummet.

Laserblicken är något som gör att Monica ser ut som en förrymd psykpatient. Hon spärrar upp ögonen allt vad hon kan och ler sjukt mycket med tungan pressad mellan tänderna. Men det funkade fan varje gång, kanske för att killarna tyckte hon såg ut som sexsjukt monster… vad vet jag, men det funkade. Det dröjde inte länge innan någon brölig kille stod vid hennes sida och skulle bjuda på drink.

Men så skedde något katastrofalt en kväll på Mest bar och restaurang. Jag tror det var Kajsa som var boven i dramat. Vi satt vid baren, drack öl och rökte cigarett (ljuva tider) när Kajsa plötsligt lät röken sippra ut ur sin ena mungipa. Cigarettröken flaxade rätt in i ögat på Monica och sen dess har hon bestämt förfäktat att hennes laserblick är fördärvad och oanvändbar. I över åtta års tid har Monicas kraft varit henne bestulen, men så fick jag ett förkunnande via sms härom veckan:

”Fick lov att testa laserblicken på en lärare, tror att det fortfarande funkar… :)”

”Men Monica, den ska ju bara användas på din egen karl fattar du väl.”

”Jo, jag vet, men läraren var så lik min kille, så det var därför.”

Det är tur att smaken är som baken

Sitter just nu och rensar i min privata e-postkorg. Vad man kan hitta roliga saker. Jag hade missat att rensa den på länge och tyckte det var en god idé när nu ändå Ingemar GLÖMT BORT (!!!) att han skulle vara min vän ikväll och se på Lost.

Fann följande rader mellan mig och Monica från början av 2007:

Q:
"...Sen träffade jag en silverräv som var väldigt tjusig, men då jag gick på toaletten hann en tjockis snärja honom och stod å slickade på min räv."

Monica:
"Silverräv? Är det ett finare ord för gamgubbe?"

Damn! Hon känner mig för väl den där bruden. Måtte väl erkänna att Silverräven jag spanade på den kvällen kanske var lite väl till åren.




Och nej John, jag gillar inte döda rikingar, jag gillar dig. Men jag måste ju bättra på min bitchiga image när jag nu måste agera flickvän dagarna i ända.

Gör dig fri från problem

Stålmannen vs Q

Den bästa korrespondensen på jobbet är via e-mail. Att kommunicera via datorn är effektivt och missförstås eller glöms sällan. Så idag när min kollega Carina mailade över en förfrågan så tog jag tag i saken med en gång, skickade svar till vederbörande och kastade därefter hennes meddelande. Ett svar kom snabbt åter.

Carinas mail:
"Damn you're fast!"

Qs mail:
"Typ som Stålmannen."

Carinas mail:
"Äh, stålis har inte ens hunnit få på sig kalsingarna innan du har fixat."

Jag vill härmed påstå att jag konkurrerat ut en av vår tids största superhjältar. Kanske är det så att jag svidat om från Super-Technician till Super-Fixer?

Fördelarna med att vara pregnant

Jag pratade med en kompis från Skåne som är gravid. Hon hade varit på ultraljud.

- Det är en liten pojke, utbrast hon glatt.
- Vad kul! Det växer en liten snopp i dig. Det är ju makalöst, sa jag.
- Ja, och det passar ju bra, jag har ju alltid gillat att ha kuk i mig.

Inte igen!!!

Fan, nu har han gjort det igen! Späckis har smugglat sig med tvätten för han var badsugen. Jag vet inte hur många gånger jag har berättat för honom att han är för gammal för att bada, att hans fysik inte håller för det, men ÄNDÅ ska han med sina knaggliga höftben åla sig ner i vittvätten för en tur i maskinen.

Nu ligger han ju där, med inälvorna hängandes ut ur struphuvudet, snurrar fram och tillbaka, ojar sig och ångrar sig. Jag vågar inte ens tänka på vilket blodbad det kommer att bli när centrifugen drar igång... Och när man talar om trollen... nu hör jag hur maskinen ökar tempot. Jag blundar, håller för öronen och drar en bön till Allah, Tor och Shiva. Skona honom Jesus, skona honom.

Kärleken ÄR blind

John:
- Vet du vad jag tänkte på ikväll under födelsedagsmiddagen? Du satt liksom med armen vilandes på ryggstödet och då såg jag... Vilka otroligt vackra armhålor du har!

Alltså... de där rosa solglasögonen min karl bär på börjar gå till en överdrigt. Snygga armhålor? Please! En armhåla måtte ju vara det osexigaste som finns då där både gro pubishår och lukta svett. Men fine, jag är väl bruden med hetaste armhålan i stan då. Känner mig lagom kaxig.

Smutkasta familjenamnet, gör det!

Jag och John satt och spånade framtid en dag. Såna där diskussioner som kanske skrider lite väl långt in i framtiden men som ändå kan vara trevliga att dryfta emellan åt. Det var hus, barn och dylikt vilket osökt fick oss att börja fnula på vems efternamn skitungarna skulle ta och vems namn som skulle bli aktuellt vid äktenskap. Jag hävdade bestämt att jag skulle behålla mitt efternamn och John hade samma starka vilja för sitt namn.

 

 - Jaha, sa jag, då tar vi morsans familjenamn när vi gifter oss. 

 - Vad heter din mors sida av släkten i efternamn då?

 - Fägerborg!

 - Va!? Fägerborg? Tror du mina ungar ska bli retade och kallas för Faggy boy resten av sitt liv eller?

Jävla smutskastning av ett hederligt namn alla Fägerborgare stolt bär på. Faggy boy? Fnys och fy! Äktenskap strykes från framtidslistan. 

Q is losing it at Kungenskurva

För en tid sedan gick jag bärsärkargång på City Gross. Jag kan helt enkelt inte lägga band på mig i den butiken. Varorna flyger ner i kundvagnen av bara farten och eftersom vagnen är så jäkla stor så märker man heller inte av hur mycket man plockat på sig.

Det var först jag kom till kassan och började rada upp varorna jag förstod vad jag hade gjort. Jag borde dock ha insett det redan när jag hade problem att med min egen kroppstyngd låta vagnen styra åt höger eller vänster.

- Eh, det här kanske är rätt mycket varor när man lever själv? sa jag till kassabiträdet.
- Mmm, nickade han och meddelade mig att jag köpt 121 artiklar som totalt kostade mig 2329,50kr.
- Ok… sa jag, vi syns om ett år då, när jag satt i mig allt käk. So long!

Vaknade upp dagen därpå med sjuk träningsvärk i lår och stjärt efter att ha parerat vagnen. Och så påstår folk att man inte bara kan äta utan även måste träna.

På tal om sms...

Vad fel det kan bli om man lyckas skriva sms precis samtidigt. Som idag på bussen på väg hem från Muppsala…

Precis när jag slängt iväg ett sms till John så upptäcker jag att jag även fått ett av honom. Det var ett erotiskt diktat sms. Svaret han fick blev ju dessvärre något jag skrivit utan vetskap om hans meddelande. Så som svar på ett sms om passionerad älskog mottog John följande rader:

”Exploderande bajsnödighet!!! Och toan på bussen kan icket skitas i utan att riskera att lämna spår. Jag svär korven snart kommer att kika ut.”