Ikväll innan jag skulle rycka in på scenen så stod jag utanför jobbet och samtalade med en kollega. Då jag var väldigt ängslig inför den intervju som hägrade så började jag stampa med klackarna i marken för att skaka loss nervositeten.
Kollegan: Åh, kan du steppa?
Jag: Nej för fan! Jag hoppar loss rampfebern.
Kollegan: Jaha, men… det var bara det att du såg ut att vara så lätt på foten.
Hmmm… Det kan ju tolkas fritt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, äntligen nån som säger det jag alltid tänkt. Slut.
Skicka en kommentar