Påta i trägår'n

Ikväll har jag ägnat mig åt att plantera blommor. Det verkar vara en åkomma man drabbas av om man läser för mycket bloggar liknande underbaraclara. Jag fick något infall och trodde att jag också kunde. "Kan ju inte vara så svårt."

Nå... nu är jag inte direkt damen med gröna fingrar, det närmaste jag skulle komma är väl att ha gröna handflator. Och det har inget med trädgårdsarbete att göra.

Matilda sa åt mig att jag skulle ta det lugnt och läsa igenom hur jag skulle gå tillväga. Att jag kunde googla trädgårdsskötseln av mina inköpta blommor. Ibland undrar jag vart Mattis varit de senaste 29 åren hon känt mig.  Läsa? Ta det lugnt? Det ska hända nu!!! Och det hände...

Det ser ut som om en smärre våldtäkt härjat i min rabatt. Jag öste ny jord rakt över de fåtal blommor som växt där sedan tidigare, de riktigt dränktes och vek sig på hälften. Sen slet jag upp péganerna eller vad fan de nu hette så blommorna rök all världens fart. Jag vill dock framhålla att jag tror att rötterna är viktigast. Det känns logiskt på något sätt. Framför allt för att jag köpte någon rotliknande sak som Matilda sa var trevlig. Det var visst en lök som skulle komma tillbaka år efter år. Det såg inte ut som en lök. Det såg ut som ett bränt spädbarn.

Och här läste jag faktiskt instruktionerna. Jag läste en bit i varje fall, men där stod saker om förodling i kruka inomhus, så jag förträngde vad jag lärt mig och tröck ner skiten bland de där andra blommorna som troligtvis inte alls heter péganer. Över det hela strödde jag några frön. Lite som för att toppa verket. Volá!

Om det här fungerar så kommer jag bli troende. Det svär jag på.

P.S. Bilden är missvisande, mina blommor står inte så där fint som hennes.