De Marco?

Av underliga anledningar så har jag fått för mig att min karl är Don Juan. Han är inte Don Juan. Inte alls. Men ändå så tror jag ständigt att han ska överraska mig... och den tron bleknar liksom aldrig.

Nu har jag varje kväll efter en hårt arbetande dag trott att han ska ligga i sängen i en förförisk pose med en ros mellan tänderna. Detta är jag övertygad om även fast jag pratat med honom innan jag ska hem från arbetet. Under samtalet har han försäkrat mig om att han är hemma. Han berättar vad han gör och att han kommer att sova hemma hos sig.

Men jag går hem hoppfull. Jag går hem förvissad om att Andreas bara hittar på. Att han sagt att han är hemma hos sig bara för att jag ska bli så himla glad när han sedan är hos mig!!!

När jag kommer hem och finner överlåset reglat så tappar jag hoppet något... det vill säga tills jag kommer på att han bara försöker finta mig och i själva verket är där inne. Detsamma när det är becksvart i lyan och hans skor heller inte är där. Han bara skojas och luras.

Så glider jag runt i lägenheten och söker efter honom och funderar på vart han har gömt sig, tills jag minns... han är ju faktiskt inte Don Juan. Och kommer troligtvis heller aldrig bli. Men han är ju min råtta åtminstone. Och det är heller inte så illa pinkat!