(O)frivillig onani

Flera gånger i veckan så övar jag på ångest, vilket innebär att jag utsätter mig för saker jag inte tycker om att göra till vardags, och inte till helgdags heller för den delen. Ikväll stod en cykeltur till Söderbysjön på schemat och med mig tog jag min eminente vän Tommie.

Till Söderbysjön cyklar man genom skogen på grusiga, slingriga vägar och det är bara en tidsfråga innan man cyklar vilse, börjar gråta efter mamma, blir adopterad av en björnhona och finner sig själv leva på blåbär och svamp för resten av livet. Det är helt enkelt inte trevligt trots allskön natur och fågelkvitter.

Men i detta mardrömsscenario så vänder min lycka och blir något av en solskenshistoria, för på hemvägen så lutade jag mig framåt som av en händelse. (Att jag glömt detta knep sedan förra sommaren förvånar mig!) Och under mitt arma sköte sa vägen skumpskumpedump och sadeln sa brrrrbrrrrbrrrr och tänk så mycket behagligare min cykeltur blev då.

Det blev så att jag liksom hängde över cykelstyret hela vägen hem. Och tänka sig - inte känner jag mig speciellt rädd för grusiga slingervägar längre. Man skulle kunna säga att de i själva verket är rätt så angenäma. 

Bildbevis på att jag faktiskt var vid Söderbysjön och inte bara skumpade runt på måfå i skogen.