I två år har nu Andreas klagat på mina kuddar, så igår när jag åkte till ikea tyckte han att jag kunde köpa nya. Tillmötesgående som jag är köpte jag givetvis två nya kuddar... för 12 spänn styck.
Andreas är inte alls nöjd. Han säger att han ska stoppa dem i skrivaren nästa gång han behöver printa något.
torsdag 24 maj 2012
tisdag 22 maj 2012
Gamla kalsonger
Det här med sexiga underkläder... det är ingenting min pojkvän ägnar sig åt.
Jag antar att hans kallsipper härstammar från något årtionde vi helst vill glömma och de har heller inte bevarats väl under de senaste decennierna. Tilläggas ska att min karls lår är ungefär lika breda som tändstickor och att passform därför inte alltid är hans melodi. Ty hans uråldriga underkläder ter sig som segel för vinden mot hans bleka lår och om än det kan vara sexigt med motvind så finner jag det icket tillfredsställande med fladdriga kallefjoner, slitna av väderlekens framfart.
Ikväll när jag skulle vika tvätten så började jag att vika handdukar, fortsatte med underkläder samt strumpor och tänkte avsluta med T-shirts. Tji fick jag! T-shirten visade sig vara en utdragen kalsong (och det var inte kalsongen som Andreas drog över axlarna i går kväll när han låg och imiterade mina pruttljud).
Gör om gör rätt.
Jag antar att hans kallsipper härstammar från något årtionde vi helst vill glömma och de har heller inte bevarats väl under de senaste decennierna. Tilläggas ska att min karls lår är ungefär lika breda som tändstickor och att passform därför inte alltid är hans melodi. Ty hans uråldriga underkläder ter sig som segel för vinden mot hans bleka lår och om än det kan vara sexigt med motvind så finner jag det icket tillfredsställande med fladdriga kallefjoner, slitna av väderlekens framfart.
Ikväll när jag skulle vika tvätten så började jag att vika handdukar, fortsatte med underkläder samt strumpor och tänkte avsluta med T-shirts. Tji fick jag! T-shirten visade sig vara en utdragen kalsong (och det var inte kalsongen som Andreas drog över axlarna i går kväll när han låg och imiterade mina pruttljud).
Gör om gör rätt.
torsdag 17 maj 2012
Tortyr på Centralbadet
Idag var jag och Andreas på Centralbadet för att få oss
varsin behandling. Jag skulle få zonterapi på fötterna och såg fram emot att
bli helad i både kropp och själ. Det blev jag dessvärre inte.
Av någon anledning visade det sig att kvinnan som skulle ge
mig behandlingen hatade mig. Jag har aldrig varit med om att en okänd människa pryglar
en så jävligt att man vill ge hen en käftsmäll på ren reflex. Och varför hon
envisades med att borra in naglarna i hålfoten på mig vet jag inte heller. ”Det
här är äggstockarna”, deklarerade hon innan hon körde in fingrarna och vred om
så att jag trodde foten självmant skulle avlägsna sig från mitt ben. Och var
gång jag skrek så replikerade hon bara med ett simpelt ”ojdå”.
Kärringen avslutade sitt mordförsök med att olja in fötterna
på mig. Troligtvis för att jag skulle halka på bassängkanten och bryta nacken
av mig. Jag vet inte vad hon hade emot mig, det enda motivet jag kan komma på
är att hon tyckte mina fötter var så fruktansvärt äckliga att hon var tvungen
att utsätta dem för tortyr.
När det var Andreas tur att gå på hot stone massage så kom
samma kvinna och hämtade honom från relaxen. Det var med fasa jag såg min man
gå in i ett rum där han antagligen skulle stenas till döds. Och här trodde jag
att vi levde i ett sekulariserat samhälle.
måndag 7 maj 2012
(O)frivillig onani
Flera gånger i veckan så övar jag på ångest, vilket innebär
att jag utsätter mig för saker jag inte tycker om att göra till vardags, och
inte till helgdags heller för den delen. Ikväll stod en cykeltur till
Söderbysjön på schemat och med mig tog jag min eminente vän Tommie.
Till Söderbysjön cyklar man genom skogen på grusiga,
slingriga vägar och det är bara en tidsfråga innan man cyklar vilse, börjar
gråta efter mamma, blir adopterad av en björnhona och finner sig själv leva på
blåbär och svamp för resten av livet. Det är helt enkelt inte trevligt trots
allskön natur och fågelkvitter.
Men i detta mardrömsscenario så vänder min lycka och blir
något av en solskenshistoria, för på hemvägen så lutade jag mig framåt som av
en händelse. (Att jag glömt detta knep sedan förra sommaren förvånar mig!) Och
under mitt arma sköte sa vägen skumpskumpedump och sadeln sa brrrrbrrrrbrrrr
och tänk så mycket behagligare min cykeltur blev då.
Det blev så att jag liksom hängde över cykelstyret hela
vägen hem. Och tänka sig - inte känner jag mig speciellt rädd för grusiga
slingervägar längre. Man skulle kunna säga att de i själva verket är rätt så
angenäma.
Bildbevis på att jag faktiskt var vid Söderbysjön och inte bara skumpade runt på måfå i skogen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)