fredag 31 oktober 2008

När man får idéer

Ibland får jag för mig att jag ska göra oväntade saker. Som till exempel häromdagen när jag skulle åka buss. Då fick jag plötsligt ett infall att jag skulle prata svenska med bred amerikansk accent.

”Mään vadu råoligt. Auka bus haur jäg alltjid veulat gaura. How myucket kaustar deut?”

Själva tanken på mitt fantastiska spratt fick mig att fnissa hela vägen till busshållplatsen. Jag tänkte mig en överexalterad amerikanska med grava problem att uttala orden riktigt. Det kändes så jäkla spännande att planera hela aktionen. Jag kände mig i princip övervänt. Kunde knappt bärga mig.

Som tur var slog det mig precis när jag skulle hoppa på bussen att: varför i helvete ska jag låtsas vara amerikan? Det är ju faktiskt inte det minsta roligt. Jag visade upp mitt SL-kort och så blev resan precis som alla andra resor.


torsdag 30 oktober 2008

Ett finare sätt att säga "du ser ut som en nedskiten tjackhora"

Sprang på Josef i korridoren som förvånat sa:

- Oj, vad... speciell... du ser ut.
- Jag är osminkad för i fan.
- Ehhh, jaha.

onsdag 29 oktober 2008

Mästerkocken i stövlarna

Jag vet inte om matlagning är min kopp te.

I måndags hade jag sötingarna Ingemar och Johanna på middag för att bjuda på pasta. När Ingemar tagit en tugga frågade han mig om försiktigt om jag sköljt bladspenaten som var i pastasåsen. Jag hävdade bestämt att paketerad sallad redan var spolad. Detta var jag väldigt övertygad om… tills jag kastade in en tugga i munnen bara för att bemötas av en grusdusch.

Grysgryta är inget jag rekommenderar ”vår kokbok”.


tisdag 28 oktober 2008

En RIKTIG kvinna... med några defekter

I söndags skulle Emil och hans lillasyster komma på middag. På grund av denna inplanerade måltid så snabbade mig hem efter att jag slutat jobba. Man måste ju städa lyan innan man får besök, det har mamma sagt.

När jag hade gjort detta så fick jag för mig att jag skulle vara ambitiös nog att laga en köttfärslimpa. En GIGANTISK köttfärslimpa som i slutänden tog upp hela min långpanna. Jag var mycket nöjd med resultatet och stod i köket som en annan husmora med färdigdukat bord. Att fröken Q slår på stort med att laga husmanskost händer inte varje dag kan jag lova och jag pös av stolthet. Jag klappade mig på axeln och intalade mig själv att jag var en redig kvinna, en sån man håller i när stormen kommer.

Men tji fick jag! Emil dök aldrig upp. Han hade glömt det. Det kan lätt bli så när man planerar saker en lördag natt klockan 2. Så där stod jag med mat för ett helt kompani men ingen Emil. Voj öde och död. Jag kände mig som en övergiven kvinna, en sån där stood up som det heter på amerikanska. Stood up av en bögjävel. Är det ens möjligt?

Jag hade dock tur… Jag hade nämligen bakat in ett hårstrå i min limpa som sträckte sig från köttlimpans början till slut. Att bjuda människor på den skulle vara ack så pinsamt. Med andra ord kanske det var bra att bögjäveln inte kom.

I veckan ska jag leva på hårstråslimpa.

lördag 25 oktober 2008

The Slipover-man strikes back.

Jag tar tillbaka allt snällt jag någonsin sagt om Slipover-killen. Han är ju för fan inte klok!

Igår lekte jag kurragömma på krogen. Det vill säga… jag hukade mig fram genom folkmassan så inte Slipover-killen skulle få syn på mig. Gjorde han det så kastade kan sig nämligen över mig, höll mig fast och mumlade sin jävla harrang man inte fattar ett skit av.

Killen verkar dessutom ha minne som en guldfisk. På vägen hem fick jag telefonsamtal av honom var tredje minut. Vid varje samtal frågade han vart jag bodde. Vid varje samtal sa jag att han skulle gå hem och lägga sig. När han ringde för sjunde gången inom loppet av en halvtimma så blev jag förbannad. Jag hade tänkt säga att jag just skulle ha gruppsex med två feta japaner, men jag nöjde mig med att be honom sluta ringa. Jag sa det med min allra argaste röst sedan stängde jag av telefonen.

Imorse när jag slog på min mobil så hade jag tysta telefonsvarsmeddelanden från honom och sms á la Slipover-killen, dvs. tomma sms. Människor som skickar tomma textmeddelanden med flit är ju helt jävla sjuka i huvudet. Slipoverkillen ÄR helt sjuk i huvudet.

fredag 24 oktober 2008

Veckans Oskar

På mitt jobb arbetar en filur som heter Oskar. Denne unge man har en benägenhet att dra ordvitsar om och om igen. Det verkar inte som att han kan hejda dem, de bara kommer. Detta har resulterat i att vår whitboard-tavla i fikarummet har en stående notis som heter "Veckans Oskar".

Jag sprang för en stund sedan förbi Oskar i korridoren bärandes på två tunga LIDL-påsar. Så fick han den där luriga uppsynen.
- Vad LIDL du av egentligen?

torsdag 23 oktober 2008

Om allt vore som på tjuvlyssnat.se

Jag och Ingemar var på förhandsvisningen av ”låt den rätte komma in” arrangerat av tjuvlyssnat.se. Om jag och Ingemars samtal skulle ha hamnat på tjuvlyssnats sida så skulle det sett ut ungefär så här:

Biosalong, Stockholm

En kvinna ~25 kommer ner för trappen i biosalongen och sätter sig bredvid man ~25. I sin hand bär hon ett par servetter.
Kvinnan: Äh, det var så jäkla lång kö på toaletten så jag tog några servetter så kan jag kissa i fanta-flaskan när den är slut.
Mannen stirrar förvånat på kvinnan under några sekunder.
Kvinnan börjar skratta: Jag skämtar ju bara med dig fattar du väl.
Mannen: Åh, det enda jag tänkte var ”hur i helvete ska hon klara av att inte pissa utanför”.

tisdag 21 oktober 2008

Att göra slut

Det är lustigt att man aldrig lär sig. Man kommer hem berusad en helgnatt och inser att man glömt att raka benen. Vid detta uppdagande så kommer infallet att man såklart ska råda bot på de stickiga lemmarna och därvid tar man till rakhyveln. Det är något av en akut aktion som måste utföras för att inte framstå som en mindre värdig kvinna. Dessvärre ser vårt samhälle ut så idag, att kvinnor ska ha sammetslena ben och inte ha skankar som påminner om nåldynor. Alla som tagit vid denna åtgärd på fyllan och villan vet att resultatet blir föga gott.

Detta hände i lördags trots att jag i nyktert tillstånd är väl medveten om att idén inte är särskilt god och heller inte speciellt hälsosam. Nog fan blev benen rakade om än lite pö om pö. Det såg ut att vara ett lyckat ingripande i nattmörkret. Spirorna var väl som man förväntar sig att en donnas ben ska vara. Trodde jag…

I dagsljuset så framstod mina ben inte lika attraktiva. Mina vita lakan än mindre tilltalande. Där såg det nämligen ut som att jag utfört en smärre fårslakt. Min relation till rakhyvlar börjar te sig omöjlig. Så nu vill jag göra slut. Det är inte du kära rakhyvel, det är jag. Det finns säkert någon annan kvinna för dig där ute som kan vårda dig som du förtjänar. Jag vill helst vara ifred nu. Växa som människa och så… ja, och växa som odling… på ben, i pannan och i mina nya hårflikar. Amen.




Den fantastiska serien är ritad av Lina Neidestam. Den bästa serien just nu - Zelda.

måndag 20 oktober 2008

GeishaQ tar hem vinst igen

Jag verkar mest gå plus av mina sattyg. Förra veckan var det mitt brukande av alkohol som gav vinst, den här veckan min aggressivitet som barn. Jag fick två fribiljetter av tjuvlyssnat.se till "Låt den rätte komma in" pga min motivering:

"Jag tycker definitivt att jag ska få gå då jag som barn agerade vampyr av bästa slag. Morsan blev av med långfingernageln, syrran fick sår på tårna och farsan… näe, farsan vågade jag faktiskt inte alls bita. Han blev så arg då."

lördag 18 oktober 2008

Kan kombinationen börja på A?

Jag satt i fikarummet och försökte fästa ett värmeljus i pannan. Det gick så där... Trillade hela tiden av så jag försökte om, och om, och om igen. Tillslut utbrister Josef:

- Men din jävla bokstavskombinationsunge.

fredag 17 oktober 2008

GeishaQ är fin i kanten.

Igår fick jag lite förståelse för Ingemar och jordnötsincidenten. (Läs tidigare inlägg).

Jag hade en dam på middag och när jag står och diskar bort efter vår fantastiska måltid så vänder jag mig mot henne för att fråga om hon blev mätt och belåten. Vad ser jag då? Jo, hon sitter och slickar på mitt matbord. Föga upphetsande!

Jag försökte på mitt allra pedagogiskaste vis förklara att sådant beteende inte lämpar sig på middagsbjudningar och att en viss etikett i fortsättningen skulle gälla.

torsdag 16 oktober 2008

tisdag 14 oktober 2008

Ett vinnande koncept

Uppenbarligen var jag tvungen att offra två saker till partygudarna i lördags. Dels min gamla lumpna kofta, men även mitt hakskydd – den nyinköpta halsduken. Jag antar att det är dubbel kostnad om man festar 13 timmar i sträck. Det måtte räknas som två festkvällar.

Men det var inte utan vinst lördagen gick förbi. Genom att offra två sketna klädesplagg så vann jag även ett antal fina saker. För hade jag inte druckit bärs sedan klockan två på dagen, hade jag inte behövt ta en avstickare till Johanna och Aksel, och hade jag inte tagit den avstickaren så hade jag heller inte fått ett lass med kläder av världens sötaste Johanna.

Man skulle kunna säga att mitt ölkonsumerande resulterade i fyra fina klänningar, ett par jeans, ett par shorts och en ny väska. Och så påstår somliga att det är onyttigt med bira.

söndag 12 oktober 2008

Annons på blocket

Råttan ska sälja sin soffa på Blocket. Han ville dock pimpa bilden på soffan innan han la ut den i annonsen. Eftersom han hört att sex säljer så försökte han använda det gamla marknadsföringsknepet.



Observera gärna pessaren på tjejens huvud och bullen som är noga utplacerad på yoga-bruden.

fredag 10 oktober 2008

Ops I did it again.

Plötsligt fick jag för mig att allt småhår i hårfästet var ivägen och skulle bort. Många vet att jag har en förkärlek till rakhyvlar och speciellt att låta dem arbeta vid panna så det fick helt enkelt bli så att jag följde mina impulser.

Dessvärre sa min impuls åt mig att raka bort större delen av mitt främre hår. Nu har jag ett såkallat löpande hårfäste. Både Johnny och Ingemar kan slänga sig i väggen.

Skönhetstips

Jag skulle klämma en finne på kinden härom dagen. Jäkeln var besvärlig med mig och ville inte ge med sig hur jag än kämpade, så jag beslutade mig för att punktera blämman.

Jag vände upp och ner på hela lägenheten men hittade inte en enda nål. Det enda jag hade var broderinålar vilket inte duger till mycket när det kommer till acne av detta slag. Tillslut hittade jag ett något så när vasst objekt - en betongspik på krok. "SWEET" tänkte jag och körde in spiken i kinden, missade finnen kapitalt och fick istället ett stort blödande sår mitt i fejset.

Mina idéer ter sig sällan så gott som jag tänkt mig.

torsdag 9 oktober 2008

Föreställningen Gustavia gör succé!

Jag och Emil såg ett performance av Mathilde Monnier och La Ribot i lördags. Under föreställningen så återkom ständigt en sekvens då damerna på scenen la sig ner på golvet i ”plankan”, juckade frenetiskt och vrålade ångestskrin.

Efter ungefär en timmas juckande och skrikande fann både jag och Emil föreställningen väldigt roande och beslutade oss för att pröva på vårt nyinlärda move. Vi slängde oss ner i teaterns korridorer när vi var utom syn för andra dansåskådare och lät kropparna stöta mot golvet medan vi skränade.

Emil var rädd att någon skulle komma på oss, jag föreslog att rörelsen skulle bli vår nya hälsningsfras.

onsdag 8 oktober 2008

Love is in the hair

Hur kommer det sig att man alltid ser ut som en påse skridskor när man stöter ihop med folk som man verkligen inte vill visa sig ful inför?

Jag sprang på en sådan i fredags och jag såg ut som skit. Antar att dubbelhakorna var igång med att klucka som bara de kan. Att personen i fråga hade med sig sin nya flickvän gjorde saken ännu jävligare och jag fick impulsen att hoppa ut genom fönstret när jag insåg att jag befann mig i en källare.

Det är då man har vänner som ställer upp och klankar ner på den nya bruden.
- Hon är ju okarismatisk, saknar hållning, ser ut som en nioåring och har fult hår.

Götta! Jag sträckte på ryggen, kom ihåg att jag är en grogghagga som uppenbarligen ser lika gammal ut som Helen Hunt och att jag alltid får stående ovationer för mina frisyrer. Sen blev livet lyckligt igen.


tisdag 7 oktober 2008

Freak Out!

Jag och Emil var på WISP-fest i lördags. Temat för kvällen var female freaks och till festen skulle man vara utklädd. För de som saknade utklädsel fanns masker att låna. Sweet!

Jag och Emil sprang fram och tillbaka för att pröva alla masker, peka på varandra och skratta oss till tårar. Ful-dans utfördes såklart vilket gjorde våra förklädnader ännu roligare.

Maskerna var så illa tvungna att följa med ut. Jag skrämde livet ur folk på tunnelbanan när jag gled fram med mitt gigantiska huvud och inne på Pet Sounds funderade bartendern på hur gammal jag i själva verket kunde vara.

När vi skulle glida in på Bar 122 så kamouflerade jag mig med en Pernilla Wahlgren-mask. När killen i entrén bad mig om 30 spänn inträde utbrast jag förnärmat:
- Meh! Ser du inte vem jag är?!

måndag 6 oktober 2008

Låt aldrig dina studier störa din utbildning

Jag, Done, Råttan och Fredrik skulle gå på Stampen och avnjuta lite fin musik i fredags. Då det uppdagades att studenter gick för halva priset så ville plötsligt alla vara studenter. Killarna ville dock inte studera vad som helst så de kom överens om att alla pluggade till proktolog.

På t-banan på väg till Gamla Stan så planerade de vart de gjort sin praktik och varför de gillade sitt yrkesval så mycket. Eftersom Råttan alltid ska vara värst så nöjde han sig inte med att vara proktolog, han skulle bestämt vara en dövstum proktolog. Jag lovade honom en öl om han skulle genomföra sin nya, påhittade karaktär.

Väl framme vid Stampen så frågade killen i entrén om Fredrik hade studentkort, Done sket i att låtsas vara studerande och jag hade faktiskt ett gammalt studentkort som fungerade som smort. När det väl var Råttans tur så trodde jag aldrig han skulle köra på sitt planerade spratt. Killen brukar nämligen vara bra på att snacka, men som oftast är det lite verkstad. Men tji fick jag!

Råttan ställer sig vid entrén och börjar utstöta mystiska, svårtolkade stön och fäkta med händerna. Han vädjar om min hjälp att förklara och jag försöker kväva mina fniss medan jag pedagogiskt uppmanar Råttan att han ska försöka prata och att han kan det här.

Killen i kassan bad inte Råttan om något studentkort och släppte in honom för halva priset. Det lönar sig att ha påhittade handikapp.


söndag 5 oktober 2008

Högtalare förstärker rösten men inte argumenten

Jag var lite överenergisk när jag hälsade på Ingemar häromdagen. Det resulterade i att jag var tvungen att krypa sexigt över hans diskbänk samtidigt som jag sjöng power ballader så falskt jag förmådde. Ingemar var måttligt road.

Hans gräns gick dock vid jordnöts-incidenten. Han var på väg till sitt kök med ryggen mot mig när jag plötsligt fick infallet att se om jag kanske kunde lapa upp snacksen med tungan direkt från skålen. Dessvärre vände sig Ingemar om precis när jag hade begravt min tunga bland nötterna. Det blev några ”vad fan” och ”men Geisha”. Jag försökte på något vis försvara mitt agerande, men insåg ganska snart att jag saknade goda argument för vad min tunga gjorde på samtliga jordnötter i skålen.

Ingemar sa att jag fick äta upp resten av nötterna själv.

lördag 4 oktober 2008

Tystnad är också ett tal

Lyckan var att komma hem klockan halv tre i natt och inse att jag glömt mina nycklar på jobbet. Inte alls drygt. Nej, nej. Inte alls.

Som tur var har man snälla vänner och jag fick slagga hos Råttan som milt kastade ut sin nyckel genom fönstret när jag anlände till hans lägenhet. Sen låg jag och muttrade ett tag om hur jävla klantig jag var innan jag föll i en djup sömn.

Morgonen därpå var jag alert och sprallig, redo att få tillbaka mina nycklar. Truten gick i ett och ibland hördes svaga mumlanden från Råttans kudde som han borrat ner ansiktet i. Jag passade på att berätta vad jag drömt om, ifrågasatte betsningen på hans lister, funderade över hur man byggde somliga garderober etc.

Plötsligt hördes Råttan klart och tydligt säga:
- Vi leker tystaleken, från och meeeeed NU!

torsdag 2 oktober 2008

Syskonkärlek

Min syster har ringt mig vid två tillfällen idag och sjungit Telitubbies-låten. Eftersom jag har haft sjukt mycket att göra och stressat hela dagen så har jag ännu inte riktigt förstått varför hon trodde att jag ville höra låten. Hon verkade dock så jävla glad när hon sjöng att jag har lät henne hållas. Jag tvivlar dock på att syrrans version låter bättre än den som spelas på tv. Hon sätter nämligen inte en enda ton rätt.

Så seriöst… Falsksjungandes Telitubbies-låt klockan halv nio på morgonen? Det finns gränser för vad man kan utsätta sin syster för.

onsdag 1 oktober 2008

Från olika planeter

För inte så länge sedan pratade jag och JD på mitt jobb om filmen Ping-Pong Kingen. En film jag tycker är fantastisk, men som kollegan inte alls var så förtjust i. Hon var dessutom lite upprörd över en scen där modern sitter i sängen utan något som skyler hennes bröst medan hon pratar med sin tonårsson.

Jag blev lite konfunderad över detta då jag aldrig tyckt att det hört till vanligheten att föräldrar behöver dölja sin kropp för sina barn. Under min uppväxt brukade morsan komma uppsmygandes om natten när jag och mina vänner drällde in för lite kvällste. Mamma brydde sig aldrig om att ta på sig något när hon gjorde detta, trots att hon hörde okända, manliga röster i farstun. Hon tog helt sonika en patte i varsin hand och smög ut i hallen där hon kisade ljusskyggt mot oss medan hon viskade. ”Jaså, är det ni. Hej, hej.” Sedan vände hon bakdelen mot oss och smög åter in i sovrummet.

JD kommer från en katolsk familj så hon tyckte att det var underligt att min mor och hennes väninnor brukade ligga topless på vår bakgård för att sola och samtala med mina vänner – kvinnliga som manliga. Man gjorde helt enkelt inte så i hennes familj och inte i någon annans familj heller för den delen. Men jag tyckte JD bleknade som värst när jag vräkte ur mig att farsan minsann brukade ligga utsträckt naken på soffan, rökandes en cigarett, när man kom hem med sina skolkompisar efter en dag på lågstadiet.
Där gick smärtgränsen och jag valde att hålla tyst om min familjs naken-vanor därefter.