söndag 27 februari 2011

Hårdingen

Under mars månad hyr jag ut min lägenhet, därför har jag nu tagit mitt pick och pack och flyttat in hos Andreas. Andreas har rökande grannar och doften sipprar in lite här och var i hans lya. Detta gör min käreste galen av vrede.

När Andreas är så arg att han inte längre står ut så tar han till med hårdhandskarna. Han gör det fasansfullaste han kan komma på. Man kan säga att han kavlar upp armarna för "här ska andra bullar bli". Alla bävar inför hans fruktansvärda handling mot sin blossande granne. Så vad gör han, denna fruktade individ?

Jo, Andreas tar på sig sina jympadojor och går med dem inomhus så det ska låta extra mycket ner till hans rökande granne. Detta gör han i ungefär fem minuter, tills han får lite dåligt samvete. Då har han gett sina närboende vad de tål.

Han är en riktigt bad boy min kille.

lördag 26 februari 2011

Bröna

Häromdagen tjatade jag på Andreas angående att han inte kan lämna brödsmulor på skärbrädan och bara skjuta igen den därefter. Det fick jag så att säga äta upp - i morse hittade jag en smula på min skärbräda igen.

torsdag 24 februari 2011

Kalas

Facebook är bra till mycket. Idag gjorde jag en allmän förfrågan om tips på en bra festlokal i Stockholm att ha min 30-årsfest i. Jag fick ett väldigt fint förslag. Det kom dock inte från min käre morbror Nisse. Han föreslog nämligen Globen.

Rymligt förvisso, men lite för kostsamt för min ficka.

onsdag 23 februari 2011

Under resans gång

Hata kollektivtrafiken i Stockholm. Det är Q by time varje morgon, man vet aldrig när jag kommer fram till jobbet. Den stora tunnelbanefobin har exploderat och skapat ypperliga hinder i Stockholms infrastruktur. Jag brukar börjar åka strax innan åtta och hoppas att jag kommer fram till jobbet innan arbetsdagen är slut.

Det finns fem påverkande faktorer i resandet.
1. Tåget får inte vara för fullt, att vara fastkilad i någons armhåla är föga trevligt.
2. Jag åker inte tåg som kommer efter överfullt tåg. Det resulterar i att man fastnar i tunnel bakom tåget som ska tömmas på alla människor i tåget framför.
3. För tätt liggande tåg åker jag inte heller, då blir det köbildning i tunnlarna.
4. Jag åker bara i första vagn då jag har en förhoppning om att chauffören släpper in mig i förarhytt vid nödfall.
5. På grund av punkt 4 så åker jag inte med tåg som har förare som låter arga på rösten - för de skulle förmodligen inte släppa in mig i förarhytten. 

Morgontrafiken har tyvärr alltid överfulla tåg som går varannan minut och därför har köbildningar. Första och sista vagnen har alltid mest folk och förarna är förbannade på alla pissråttor som försöker pressa sig in mellan dörrarna. Förutsättningarna är därför inte särskillt goda för fröken Q.

Jag hoppar på och av tåg, står å gråter på någon perrong, intervjuar förarna på tågen som drar förbi och promenerar vissa sträckor. Min resa på 15 min brukar sluta på ca 60 min i överslag.
Imorse skulle jag och Andreas så att säga, lura kollektivtrafiken. Vi bestämde oss för att åka pendeltåg. För där blir inga köbildningar. Tji fick vi! Vi pressade oss in på överfullt tåg så gott vi förmådde. Dörrarna slog igen bakom oss och strax efter att dörrarna stängts meddelade föraren att det var köbildningar och att resan skulle gå långsamt. Jävla ärta!

Jag satt på golvet hela vägen till södra station, höll hårt om Andreas ben och blundade i hopp om att vi skulle komma fram innan kroppen imploderat av obehag. Jag har ingen aning om folk kollade konstigt på mig, jag koncentrerade mig på att inte bita Andreas i vaden (han har så känsliga vader min man).

Nä, SL lurar man inte, den betan går de inte på.

torsdag 17 februari 2011

Kalla fötter

Jag slutar aldrig förvånas av mig själv. Igår gjorde jag en fenomenal upptäckt. Jag fann en smärre mängd navelludd uti hålet på magen. Det var en uppsjö med fjun som bosatt sig mitt på kaggen. Hade jag kunnat peta ut luddet ur naveln hade jag kunnat sticka mig en socka eller två.

Nu kan jag dock inte peta mig i naveln - då kräks jag nämligen ögonblickligen. Det fick Kimman lära sig en mörk kväll en december då hon envisades med att köra in fingret i kistan på mig så många gånger att jag tillslut spydde. Därefter har jag aldrig mer kunnat vidröra min egen navel.

Så tack vare Kims enträgna pillande så får jag nu gå kall om fötterna utan yllestrumpor gjorda på finaste navelludd.That's what friends are for.

tisdag 15 februari 2011

Love is in the air

Igår var det alla hjärtans dag och tillfället när man får dra till med extra klatchig super-romantik. Klichéer välkomnas utan minsta uns av ironi och smöret kan ligga som feta lager utan att man behöver skämmas.

Själv lagade jag mat i en illrosa negligée, barbielockar och rosa läppstift. På bordet stod äcklig torsk med äggsås - men vad gör man inte för sin käreste. Lägenheten stod i brand av värmeljus och ur högtalarna skrålade Edit Piaf. Jag lekte superflickvän så efter maten följde en helkroppsmassage på en timma och ett bubbelbad med hårbottensmassage. Gudars skymning så öm and tender jag kan va.

Tillbaka fick jag en gåva av min kärlek. Oinslagen. Det var en ram med en bild av honom när han ser ut som ett blint mongo i solglasögon. Bilden är utskriven på hans jobb. Den är dessutom instoppad uppochner i ramen - och ska uppenbarligen va så enligt Andreas. Han har krävt att den ska stå på mitt skrivbord på jobbet, så nu har jag ställt den här, uppoch ner, gömd bakom mitt pennställ. Man vill ju inte att folk ska tro att jag dejtar en idiot liksom.

söndag 13 februari 2011

Susa utför

Igår var jag, Andreas och gänget och åkte snowboard i Hammarbybacken. Eller... alla utom en åkte bräda, Andreas skulle prompt ha slalomskidor. Och det är väl helt ok enligt mig, inget fel med skidor.

Dessvärre visade det sig finnas en baksida med skidåkandet. Andreas åker slalom precis som min morsa. Föga upphetsande att se honom ploga ner för backen i stooooora svängar med stavarna hängande som onödigt bihang bakom sig. Han försökte liksom ha den där lugna, coola stilen som inte ser det minsta avslappnad ut på honom då ansiktet har fastnat i scenario skräckfilm. Det enda som skiljde mamma och Andreas åt i skidbacken är att mor brukar ha turkos overall med pannband i samma färg och detta hade som tur var Andreas låtit bli att klä sig i.

Jag är lite orolig för mitt och Andreas sexliv just nu, var gång jag blundar så ser jag hans tafatta slalomåkande på näthinnan och det finns ingen som helst sexapeal i det.

Själv arbetade jag hårt på min sensualitet. Min största bedrift för att öka den var när jag inte fick fatt på liften för att sätta ankaret mellan benen och istället släpades uppför backen med liften under armhålorna. Det var skit-hett. Idag har jag mer träningsvärk i armarna än i benen, jag undrar just vad det kan bero på.   

lördag 5 februari 2011

Hmm... vilken ska jag ta...?

Idag var jag tvungen att fråga morsan något på facebook som jag har undrat länge.




GeishaQ: Jag undrar lite hur du tänkte när du tog den här bilden som profilbild? "Jag tar den där bilden när jag gör den snygga minen och bär bandana. Det är ju så snygg bakgrund också. Vännäs ishall har ju en arkitektur som slår det mesta."

torsdag 3 februari 2011

Huvvet först

I elva år har jag jobbat på samma ställe, och fortfarande har jag inte lyckats utforska hela huset. Idag fick jag nys om något alldeles fantastiskt - vi har en "I huvudet på Jan Bergseth" (Obs påhittat efternamn).

Det är precis som det låter... en version av filmen "I huvudet på John Malcovic". För tänk att vi har en alldeles egen liten dörr i källaren som är ungefär en halv person hög. Dörren leder rakt in i ett mörker och en tunnel vi inte vet var den slutar. I tunneln är det hål och rör, man får huka sig, klättra över och hanka sig fram.

Jag har personligen inte gått in i dörren. Det är nog bara de nyanställda som vågar, för de som jobbade med Jan vet om att det måtte stunda oreda i ett sådant huvud. Han var en sann konstnärssjäl som satt hukad över sitt skrivbord och rökte cigaretter medan han handskrev alla brev och rapporter. Han vägrade använda datorer, istället fick hans sekreterare renskriva hans streck och punkter och maila iväg till berörd person.

På sitt kontor hade han mängder av loppisfynd som stod staplade från golv till tak och omöjliggjorde att man kunde komma sig fram, vilket innebar att hans skrivbord stod vid dörren. Resten av rummet var belamrat av pinaler och prylar det inte finns ord på. Och mitt i oredan satt han själv med utstyrslar ingen kunde undgå att kommentera. Hans slipssamling var enorm, och ingen av dem var speciellt elegant.   

Så om nu denna dörr leder in i just Jannes huvud så är jag skeptisk till att göra ett besök. Enligt uppgift finns mest råttskit i tunneln, men vad som stundar i slutet av den förtäljer inte historien. Själv har jag inte ens uppsökt miniatyrdörren. Men teknikerna har lovat att ta mig dit, på ett villkor, att jag inte berättar om dörren för nån... Så man kan ju säga att jag är lite körd. Det är morsans skvallergener som sket till det för mig. Det kan inte hjälpas - jag är född sån här.

tisdag 1 februari 2011

Utmaning antagen

Kära Elsa har utmanat mig på sin blogg och denna inbjudan till strid accepteras gladeligen. Tror hon inte att jag kan svara på några simpla frågor? Va? Va? Va? Ready set go! 

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
...indikation på att han ville att jag skulle dra.
Utdrag ur min egen dagbok. Lämnar många spännande frågetecken i luften. Vem är denna man som indikerar att jag ska dra? Han kan ju inte vara vid sina sinnes fulla bruk. Eller var det fröken Q som bettet sig illa? Spänningen fortsätter inte... det var bara rad 4 som efterfrågades och där stannar vi.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Ja, där ligger ju den där sablarns dagboken fullkomligt sprängfylld av saker jag aldrig skulle säga högt. Ändå är jag inte den som tänker innan jag talar.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Tvn är på just nu och visar den eminenta programmet Project Runway. Jag önskar att jag kunde sy, men jag och undertråden har alltid varit fiender. Skoltidens syslöjdslektioner är den eviga ångesten som förföljer mig livet igenom.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är.

13.03. Noooope, den var 12.27. Men jag är väl ingen Crocodile Dundee heller, som kan kolla på solen och gissa tid.

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Tvn såklart och designernas stora problem att uttrycka sig i trikå. De ska sy konståkningskostymer.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Igår kväll när jag skulle handla  käk. Parerade mig fram för att slippa göra tanthalka och bryta handled eller höftled. 

7. Vad tittade du på innan du började svara på dom här frågorna?

Kära Elsas blogg. Sen var jag tvungen att kasta mig över det här uppdraget.

8. Vad har du på dig?

Något som inte skulle behaga någons öga. Jag är sjuk och ser ut därefter.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?

Att Kimman var mörkrädd för det bodde en skäggig liten man i hennes säng. Man kan säga att det var en sanndröm. Hennes sambo Henrik är både man och skäggig.

10. När skrattade du senast?

Igår skrattade jag åt ett klipp på Noam när hon åker skridskor och tutar med munnen. Hon har ärvt alla cp-gener man kan tänka sig. 
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En bunt med utslitna sidor ur en bok som är klistrade huller om buller. En av mina briljanta idéer som sen inte blev så bra som jag tänkt mig. 
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Jag såg väldigt mycket konstiga saker i lördags när jag var på Rocket Room. Jag bestämde att alla konstiga saker var Matildas blivande älskare och hon mottog dem glatt oavsett om de var utrustade med skinnväst, höghatt eller bandana. 
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Jag vinner ju som fan över Kära Elsa i varje fall. Det är huvudsaken.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Flipped. En löv movie. Jag gillar löv movies.
15.Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?

En personlig psyk-coach som skulle göra mig till bästa möjliga person. 

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till?

Jag gillar att lyssna på Disneylåtar men brukar skylla på mina syskonbarn eller A-M för att berättiga det.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Jag skulle ge alla en gratis teleport. Det skulle inte bara underlätta för mig utan för alla. Vi skulle va som Jetsons hela bunten.
18. Tycker du om att dansa?
Dansa är bara förnamnet på vad jag pysslar med på discogolvet. Stor del av min dans utförs liggande och med sprattlande ben.
19. George Bush?

Vill jag verkligen inte ligga med.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Jag trodde jag var tydlig med vad jag tycker om det här med att föda barn. Ska det bli några så blir det straffnamn - Malin och Andreas.
22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Eh, nej, nej och åter nej. Jag är glad om jag tar mig till Farsta Strand. Utomlands är inte att tänka på.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Heeej, här får man äta obegränsat med godis, pippa och kalasa utan några som helst konsekvenser. Man blir bara lycklig av såna sysselsättningar. Här finns heller inga väckarklockor eller Andreasar som vaknar kl åtta på helgmornar. Välkommen.
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Jag vill inte ha vidare konkurrens i den här tävlingen så jag vill inte att nån fler ska svara. Jag ska vinna.