lördag 31 januari 2009

Förbannade bönder

Har kommit över en inbjudan till ett kalas. En sån där tryckt på orange papper med clip art figurer placerade lite hur som helst över arket. Här ska ni få ta del av det rim som inbjudan består av:

Lördag 17/1 2009 ska vi rocka fett.
I åkerlänna bygdegård mellan halv sju och ett
Torgeirs spelar med värsta svänget
Kom ensam eller ta med hela gänget
Trerätters middag med soppa och filé
Efter desserten kommer alla lyckligt le
Flera lotterier och naturligtvis en bar
Köp en stänkare innan du dansgolvet i besittning tar
Klädsel är bra - kom hel och ren
Så glassar vi runt tills timmen är sen
Välkomna önskar vi skjutglada kvinns
Hoppas det blir en kväll alla minns

Det finns väldigt mycket som är anmärkningsvärt i denna text, men vad som får mig mest förundrad är det här med "skjutglada kvinns". Det är visst fruarna till ett jaktlag, men uttrycket misstolkas relativt lätt måste jag säga. Man måste fråga sig: Hur tänkte ni nu?

tisdag 27 januari 2009

Hänga läpp

I lördags följde jag med John till akuten. Han hade vaknat upp på morgonen med en svullnad i läppen och det dröjde inte länge till dess storlek expanderade och hans fylliga läppar blivit tredubbelt så stora. Det såg ut som att han skaffat sig en prinskorv till underläpp. Jag skrattade gott då jag såg honom med den gigantiska munnen. Något så jävligt har jag inte skådat på länge. Jag kommer aldrig mer att vilja äta isterband efter den åsynen.

Väl på akuten så tågade John fram till damen bakom disken:
- Ja, det är väl rätt uppenbart varför jag är här, sa han medan kvinnan försökte att kontrollera sina smilband så gott hon förmådde.
- Alltså… Jag ÄR snyggare i verkligheten.
Kvinnan försökte nicka artigt och frågade efter Johns legitimation, började knappa på sin dator och lämnade sedan tillbaka ID-korten på nytt. John tog tillbaka kortet och slängde ett getöga på det.
- Ja, jag var väl inte så snygg där heller direkt, men jag ÄR det egentligen, sa han besviket.

Stackars Lille-John gav en ny betydelse till att hänga läpp.

måndag 26 januari 2009

The wrong way Ingemar

Så när man ligger där i fotmassagens 69:a ber jag snällt Ingemar att massera min vad. Han börjar varsamt klämma mig på hälsenan.
- Nej för tusan, vaden Ingemar, vaden.
- Vart fan sitter vaden då? utbrister Ingemar, här eller?
Så sitter han plötsligt och masserar min häl.

Jag frågade honom hur i helvete han skulle hitta en kvinnas klitoris om han inte ens vet vart vaden sitter. Skärpning!

The end of an era

I helgen kom en mustaschprydd bekant förbi. Han beklagade att han inte ägde någon motorsåg och lämnade sedan över ett paket innehållande en ny kabel till min förstärkare.


Slut på motorsågs-erotiken med andra ord.


torsdag 22 januari 2009

Ingemars way of doin' it

Var hemma hos Ingemar och kollade på Lost ikväll när han utropar:
- Vi kör 69:an vettja!

Jag hade kunnat bli förvånad, chockad, förnärmad, men jag känner Ingemar och vet att ett sådant påstående inte betyder att vi ska idka några sexuella utbyten. Näe, 69:an för Ingemar betyder att vi slänger fötterna i varandras ansikten och simultant masserar den andres fötter.

Det må jag säga är ett trevligt sätt att tillfredsställa varandra på.

onsdag 21 januari 2009

Kabeljäveln från helvetet

Min sladd mellan dator och förstärkare är helt jävla sepe! Den är glapp så lite nu och då bestämmer sig den för att utbrista BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!! Det är förbannat irriterande.

Ett exempel är när jag en kväll låg och försökte tänka ut en erotisk historia. Jag låg och filosoferade om en mustaschprydd man som stod i skogen med flanellskjorta och blåställ. Han klöv ved och såg så där karlakarlig ut som man bara kan iförd denna briljanta mundering. I min uppenbarelse vandrande jag förbi varpå han släpper sin yxa, hugger tag i mig för att tvinga ner mig på huggkubben. Man liksom förstår att det ska bli åka av, när det plötsligt låter BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!!

Ja, där kommer såklart sladdjäveln och förstör min fina fantasi, men det är nu man får bli lite innovativ…

Sa jag yxa? Jag menar motorsåg såklart!!! Och när jag går förbi den mustaschbeklädda mannen så tappar han sågen till marken så den ligger och surrar i blåbärsriset. Han fattar tag om mina armar, trycker upp mig mot en tall och sen… Ja, ni förstår nog resten av historien…

Efter detta insåg jag att kabeljäveln från helvetet inte var så illa som man kunnat tro. Motorsågs-erotik funkar det med.

tisdag 20 januari 2009

Kungligheter och hövligheter

I fredags hade vi vernissage för vår utställning Dans över gränsen. President Hallonen, kulturministern och Kronprinsessan var på plats.

Vår löneadministratör hade med sig sin dotter Elin till utställningen som blev överlycklig när Reijo Kela gjorde ett performance där han slängde rosor omkring sig. Elin plockade upp rosorna och fick sig en fin bukett som hon sedan stolt stod och höll i handen under resten av kvällen.

När kronprinsessan och hovet gick förbi lilla Elin som höll rosfånget tätt intill sig så frågade en av grevinnorna om hon ville ge rosorna till Kronprinsessan.
- Nej! De är mina, sa Elin bestämt och tryckte dem till sig.
Inget krus där inte.

Tillslut lyckades vår löneadministratör övertala Elin att ge en av rosorna till Vickan och så småingom gav Elin med sig, sökte reda på den minsta och fulaste rosen och räckte över den med en butter min.

söndag 18 januari 2009

Den osminkade sanningen

En bekant sa till mig att jag inte behövde sminka mig, att jag var fin ändå. Jag tyckte givetvis att han var körd i huvudet, men han lyssnade inte på mina starka protester så jag beslutade mig för att maila över bevismaterial för att skapa en god grund för min tes.

Bildbevis A



Bildbevis B



Behöver jag säga att denna bekanta gav med sig och bad mig i fortsättningen att använda smink?

torsdag 15 januari 2009

Det ska vara roligt att jobba

När jag ringer seriösa samtal så måste jag vara mindre allvarsam bakom luren. Inte så att det märks, men så att jag känner att jag inte sitter och har en pinne i röven. Blir allvarlighetsfaktorn för hög måste den på något vis kompenseras om det så är att sitta med fötterna på skrivbordet under dialogen.

Så idag när jag ringde departementet för att kolla hur länge kulturministerns tal kunde tänkas hålla på var jag tvungen att uppväga samtalet genom att klämma fast en tejprulle i ögonhålan och kika ut genom den under samspråket. Det kändes bättre så, och det allra bästa är att de inte hade en aning om att de talade med tejpögat (som jag gärna vill kalla mig) under konversationen. Det var min hemlighet. Där sitter sakkunnig och försöker vara myndig, när han i själva verket snackar med the true and only tejpögat. Götta!


onsdag 14 januari 2009

Pressat läge

Svengelska måste ju vara bland de pinsammare företeelserna. Jag drog en tjusig på jobbet häromdagen.

Om någon avtalat möte med mig och ringer på porttelefonen så ringer det i min mobil. När jag svarar så kommunicerar jag med gästen i dörren och är det någon jag borde släppa in så trycker jag på femman för att öppna dörren i entrén.

Denna dag så ringde det i min mobil och jag kunde utläsa att det var porten som ringde. Dessvärre hörde jag inte ett piss vad personen i entrén sa och tillslut tröttnade jag på att säga ”what?” och ”excuse me?” så jag beslutade för att släppa in personen. Och uppenbarligen beslutade jag mig för att släppa in personen med strofen: ”I press you up”.

Ursäkta? När jag la på insåg jag vad jag sagt och började fundera på när fan jag tappade all kunskap i engelska? ”I press you up”… mot vad? Väggen för att vrålhångla eller? Kände mig som en machoman som just sagt ”I press you up against the wall you dirty bitch and I will do naughty things with you that you can’t even imagine.”

tisdag 13 januari 2009

Polis, polis, potatisgris

För tillfället irrar SÄPO omkring på jobbet som några yra höns. De är oerhört seriösa och ser precis likadana ut trots deras olika åldrar. När de sedan räcker fram två visitkort som konstaterar att båda heter Bengt så blir det ju nästan lite löjligt.

Jag har svårt att ta myndigheter som tar sig på för stort allvar seriöst, så när jag gick där bakom de åtta säkerhetspoliserna kunde jag inte låta bli att tänka på hur de skulle reagera om jag nöp en av Bengtarna i röven.

Fy tusan vad nära det var att jag testade, men med risk för att bli portad från vår egen öppning av Märkesåret 1809 så passade jag på den. Att Bengtarna sedan inte hade så schyssta häckar var en annan femma.


måndag 12 januari 2009

Veckans Oskar

- Ska vi äta hjulbord på måndag? Då måste vi ju ha rullstolar.

torsdag 8 januari 2009

Många giftemål är egenkärlek fördelad på två.

Ingemar är som en sambo jag inte har. Ja, det vill säga i den bemärkelsen att vi tjafsar på samma sätt som ett gammalt gift par. Det är oerhört infriande.

Exempel:

En kväll hemma i min lägenhet
Ingemar: Vart har du grytlapparna nånstans?
Jag: De hänger på en krok i städskåpet.
Ingemar irriterat: Varför har du grytlapparna i städskåpet?
Jag: För att jag vill det.
Ingemar ännu mer irriterat: Man kan inte ha grytlappar i städskåpet.
Jag småförbannad: Jag kan väl ha dom i städskåpet bäst jag vill?
Ingemar: Men man har dom inte DÄR!
Jag: Skit ner dig och dö, om jag vill ha dom i städskåpet så får jag väl ha dem där.

Ett helt vanligt gräl som berikar min och Ingemars vardag. Och han ger sig heller aldrig… Han ska alltid ha det sista ordet, så då hör man honom muttra för sig själv i köket:
- Jaha, men det är ju inte rätt…

Varför skulle jag behöva en karl när jag har Ingemar att skälla på emellan åt?


onsdag 7 januari 2009

Äpplet faller inte långt bort från trädet

Min far har alltid varit en lustig kuf. Han var mannen som fick syrrans killpolare att förskräckt gömma sig i garderoben då han klev över tröskeln. Pappa är mannen som vevar ner rutan för att skrika åt sina polare ”Screw you motherfuckers”, när han gasar runt med bilen i samhället. Han är dessutom killen som beslutade sig för att putta ner min tvåårige kusin i en pool för att se om han flöt. Jag kan härmed meddela att min kusin André sjönk som en sten.

En sommar när jag åkte upp till samhällets folkfest så stötte jag samman med min gamla barndomsvän Simon. Han stod på festlighetens marknad och sålde renkorv om jag inte minns helt fel. Vi stod och bytte några ord när Simon utbrister:
- Fan Q, din farsa är ju mannen!
- Ursäkta? frågar jag försiktigt då jag aldrig sett min far som mannen med stort M.
- Har du träffat honom idag?
- Nej…
- Jo, han traskade precis förbi här i skinnbrallor, bar överkropp och en bandana på huvudet.

Vad fan svarar man på det? Blek i ansiktet ringde jag upp farsan för att se vart han höll hus och varför i helvete han förstörde mitt goda rykte. När jag fann honom i öltältet satt han mycket riktigt i den beskrivna munderingen.

Det är tur man inte ärvt sin fars klädsmak i varje fall.


tisdag 6 januari 2009

Alla som någonsin gått barfota i en barnkammare hatar lego

Att vara lillasyster är ungefär detsamma som att bli förnedrad och kastad åt vargarna. Ja, åtminstone när man var barn och ville leka som de stora barnen.

Syrran sa en dag åt mig att jag skulle sätta mig i legolådan och pissa. Klart att jag passade på denna dumma uppgift, så dum var ju inte ens en femårig Q. Jag förstod mycket väl att morsan skulle gå i taket om jag pinkade på legot. Men när då syrran sätter sig i lådan och gör kissljud med munnen, ja då tror man ju såklart att hon i själva verket kissar i lådan, och man vill ju inte vara sämre, klart man ska vara som de stora barnen.

Jag pissade alltså i lådan varpå syrran skriker högt:
- Maaaaaaaaammaaaaa, Q kissade på leeeeeegot!

Skitsyster!

söndag 4 januari 2009

lördag 3 januari 2009

Pojken med guldbyxorna

Min första pojkvän var Jonte, jag brukar kalla honom för pojkvän nr 1.

Pojkvän nr 1 var en speciell person och är så ännu idag. Ett hjärta av guld, kärlek som svämmar över men med åsikter som går isär med hela hans person. Pojkvän nr 1 är en god människa som dock vill bli tagen för ond. Nog om hans personlighet… det gör detsamma vad gäller detta inlägg.

En morgon låg jag sömndrucken vid hans sida i sängen. Vi var nyvakna och kära och jag låg och strök honom över hans kalsongklädda rumpa. Men när jag ligger där och stryker som bäst så märker jag att det är något litet och hårt som sticker upp under kalsongen. Först tror jag att jag känt fel och känner efter lite noggrannare, men visst fan är det nåt där.

Jag börjar rycka lite och frågar irriterat pojkvän nr 1 vad tusan han har stoppat i röven. Han fattar ingenting, så jag lyfter på kallsippen för att snegla ner mot stjärtskåran. Tro på tusan vad jag hittade där! Mitt emellan skinkorna har en femtioöring kilat fast. Jag får fatt på den och visar den för pojkvän nr 1.
- Vem fan är du egentligen? frågar jag, pojken med guldbyxorna eller?

Efter det frågade jag alltid Jonte om växel när vi skulle handla.

fredag 2 januari 2009

Q - den perfekta förebilden

På tal om Emil i Lönneberga…

När jag gick i gymnasiet så var jag med i en musikal som hette ”Astrid Lindgrens värld”. Där spelade jag såklart Emil då min danslärare tyckte att jag var både blond och busig. Med andra ord fick jag jäkta runt på scenen, jagad av pappa Anton, med en jäkla soppskål på skallen. Föreställningen spelades för skolklasser runt om i västerbotten.

Efter ett framträdande i Umeå så satt jag på baksidan av teatern och tog mig en cigg. Plötsligt dyker en lågstadieklass upp bakom hörnet.

- Kolla fröken!!! Emil röker, utbrister ett barn och pekar förskräckt på mig.

Näe, jag är nog ingen bra förebild och kommer heller aldrig att bli.