tisdag 28 december 2010

Gott nytt hår!!!

Efter två dagar hemma i influensa är jag relativt uttråkad. Jag tog mig dock till affären idag för att inhandla föda och med slank även ett hårblekningsmedel av finaste kvalitet. Mood. Undertexten är finstilt, men där står med små, små bokstäver att produkten endast bör brukas av tanter som redan tappat allt hår.

Mitt hår är nu pippi-gult och som om inte det vore nog glömde jag ögonbrynsfärgen på i en timma vilket gett mig kolsvarta ögonbryn. Men det slutar inte där. Nej, nej, inte alls, jag har lyckats kleta färgen för brynen i den gula frissen så där hänger en grå/blå slinga dinglandes i luggen bara för att påminna mig om att jag aldrig ska öppna en skönhetssalong.

Nu känner jag mig vacker och välkomnar nyårsafton med öppna armar och influensa-röda ögon. Gott nytt år!

måndag 20 december 2010

The postmans best friend

Tror att min post kommer att utebli några veckor/månader framöver... Just nu har jag en halvmeter snö på min innergård och jag saknar, vad man brukar kalla, en snöskyffel. Så jäkla trist inköp. Slår till och med att konsumera dammsugarpåsar.

Jag hoppas istället på att nån granne ska tröttna, som i fjol, och helt sonika skotta min gård också. Börjar bli less på att ha snö till knäna när jag ska hem.

Som tur var har min grind stått på glänt och därmed snöat fast på så vis. Värre var det förra året när jag fick bedriva militärövningar för att ta mig över grind-helvetet som frusit fast. Man får inte va dum som det heter...

lördag 18 december 2010

Rapport från en relativt bakis Q

Igår kväll var jag och The Boss ute och roade oss. Alltid lika angenämt.

På vägen ut vid stängningsdags var det dock mindre trevligt. Lång kö och skit... Och dessutom ett föga fungerande kösystem med folk som trängde sig före så vi blev ståendes stilla i typ femton minuter. När två bruttor armbågade sig in sig i kön (förvisso bakom mig) blev jag till slut tvungen att fälla en dråplig kommentar. Det är ord-diarrén som plötsligt slår till och på köpet fick jag två relativt sura tjejer bakom ryggen. Ja, de blev till och med så förbenade att jag hörde dem snacka skit om mig så där lagom högt för att jag ska höra:
- Men kolla vad rynkiga armbågar hon har, hon kommer ju aldrig få en pojkvän.

OH MYYYYYYYY GOOOOOOOOD! Rynkiga armbågar? Det är ju så man smäller av. Ja, det måste ju vara som de säger, med såna här armbågar kommer jag mig nog inte långt i livet.

Jag skrattade hela vägen hem och nu ligger jag och mina rynkiga armbågar på soffan och mår obehagligt illa. Men det var fan värt det, bara på grund av gårdagens upplysning.

torsdag 9 december 2010

Julstämning

Fan att det ska straffa sig att försöka skapa julstämning. Inte nog med att Andreas kniper ihop ögonen och mumlar "radera ur minne, radera ur minne" så råkade jag i min iver bli så exalterad av Mariah Careys All I want for christmas is you, att jag dansade rakt in i skärbrädan och skrapade handen så illa att jag började blöda.

Men inget kan stoppa mig när det är Mariah som skönsjunger. Blodet må spruta, men mitt uppdrag att sprida jul till min käreste kvarstår. Jag dansar, och snurrar, och sjunger... kanske inte alltid rätt text, men så gott jag kan. Merry merry christmas.

söndag 5 december 2010

Man hör det man vill höra

Sitter och kollar på Idol på web-tv och Jay som sjunger Enter Sandman.

När jag var liten brukade vi lyssna på den låten ute i Pengsjö när jag hälsade på Kim. Jag tyckte alltid att det var så passande med den låten eftersom Kimmans familj ständigt hade backar med läskeblask i sin bastu. Jag trodde nämligen att de sjöng "XL Light" inte "Exit Light".

lördag 4 december 2010

Hjärnsläpp

Hjärnan fungerar så däääär, efter intensiva dagar av jobb.

Imorse kunde jag för mitt liv inte förstå hur jag skulle ta mig genom spärrarna till tunnelbanan. Jag ryckte frenetiskt i dem och svor innan jag kom på att man bör använda sitt sl-kort.

Lite, lite sliten.

fredag 3 december 2010

Houston, we have a problem

Efter veckor av hårt arbete med den pågående festivalen, så har tvätthögen växt sig till oanade proportioner. Då jag de senaste dagarna bara haft tid att sova när jag kommit hem har jag heller inte haft möjlighet att ta tag i några som helst hushållssysslor, allra minst att tvätta. Detta leder dock till smärre olycka.

Alla mina sköna trollor är slut och kvar finns bara underkläder som inte behagas användas. Allra minst vid ett tillfälle som detta, när jag ska gå runt och var social, lösa problem och mingla.

Dagens illblåa trosa är i spets och söker sig långsamt upp i arslet på mig. Det är precis som om den var en rövhålsfanatiker som inte kan få nog av det bruna ögat (som far min så vackert uttrycker sig i samtal om anus). Det är inte det minsta behagligt, men jag kan heller inte stå och peta mig i röven när jag ska se djupt införstådd ut när kulturpolitiska frågor kommer på tal.

Lådan med underkläder sinar drastiskt och jag bävar inför mina tonårs-trosor med string. Mina skinkor är inte redo att släppas lös i kylan och jag finner det heller inte angenämt att ha ett snöre som skaver mot prutten. Jag är orolig att min karriär kommer att vara över efter en dag i stringens tecken. Ingen har väl någonsin tagit en brud med rabiata tros-anfall på allvar?