lördag 30 augusti 2008

Högljutt!!!

Igår sa jag åt Råttan att jag skulle ringa till honom och skrika tills han tog sitt beniga arsle för att dricka öl med mig och Josefin. När klockan var halv åtta plockade jag därför upp luren, ringde och tog ett djupt andetag.

När jag hörde att herrn lyfte på luren så skrek jag länge och väl i luren i ett öronbedövande ”AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA”.

När jag stillat mig hörde jag en röst på andra sidan telefonen:
- Eh, hej? Det här är Råttans kollega Kalle. Råttan är lite upptagen just nu. Vem är det som ringer?

Det var lite pinigt.

torsdag 28 augusti 2008

Q blev en tolvårig pojke

Förra veckan drog jag på mig den gamla bekanta hesa rösten. Jag har med andra ord låtit som någon som plötsligt bestämt sig för att göra ett drastiskt könsbyte, alternativt låtit som en grogghagga.

Detta har resulterat mestadels i kraxande, andra gånger i charader men mot slutet hörbart om än svårtolkat.

I onsdags skulle jag dock presentera föreställningen ”Bodies in Urban Spaces” då jag var projektansvarig för spektaklet. Jag ville tro att rösten skulle bära för att uttrycka den informationen jag ville delge till den anlända publiken. Den gjorde inte riktigt det.

I ett försök att skrika ”hej hej”, för att påkalla uppmärksamheten, skar sig min röst fullständigt, åkte upp i någon typ av falsett och man kunde lugnt tro att jag var förbytt till en pojkspoling genomgående målbrottet. Det lät som en lp-skiva som brutalt repades. Lät ju föga professionellt.

Men jag fick åtminstone åhörarna uppmärksamma.

lördag 23 augusti 2008

Vad falls?

Plötsligt utbrister Elin J:

- Men alltså... Min morfar har för i helvete världens längsta balle.

fredag 22 augusti 2008

Sångfågeln

När man var barn så sjöng man ofta textrader som man tyckte att det lät. Det kunde låta hur galet som helst, men man kunde ju inte engelska så hur skulle man kunna veta? Problemet är väl bara att jag fortfarande gör på detta vis. Jag hittar på egna meningar och tror att jag sjunger alldeles riktigt. Detta har resulterat i kollektiv mobbing.

Vad sägs om Skid Rows ”We are the youth gone wild” där jag tagit i för kung och fosterland och skrikigt ”We are the Universe”?

Front Line Assembly har ett parti där sångaren brölar med sin mörka röst ”Keep it down, down, keep it down, down”. Här har jag ylat ”Jigga jao jao jigga jao jao” för det är ju troligt eller hur? Lite förväxlat med Will Smith kanske?

Den miss som får Jonte alldeles fruktansvärt lycklig är dock när jag har försökt sjunga Paradise Lost och textraden ”Seek hallowed land” som i min mun blivit ”Sing hallo hey”. Tänker jag logiskt borde jag väl förstå att ett gammalt goth band knappast sjunger ”sing hallo hey” som den där blondinen gjorde iförd tenniskjol.

Kontentan blir att jag fortfarande är ett barn.

torsdag 21 augusti 2008

Noam blir så lugn och harmonisk i min närhet...



...Tenderar dessutom att lämna fläckar av dregel på samtliga delar av min kropp som ska smakas på. Upplevelsen Noam inkluderar dessutom märken då damen gillar att massera ögon samt slita i munnen. Bered dig på att vilja göra göra en mildare lobotomering efter en kväll lyssnandes på konstant joller och trummande små händer. Noam försöker dock hjälpa dig med självmordsplanerna emellan åt genom en plågsam kvävning. Den gas hon använder sig är helt naturlig, men dödlig, och härstammar från hennes blöjklädda bak.

FOTO: Syrran

onsdag 20 augusti 2008

Q är en spärrballong

Igår blev jag bjuden på ghanansk böngryta hemma hos syrran. Det var ju gott, men idag har man fått lida.

Man kan säga att det är jag som har fått stå för ljudeffekterna på jobbet idag. Och var gång jag har försökt gå på toaletten så har telefonen börjat ringa och ut har jag fått ila med uppknäppta brallor och andan i halsen.

Jag tänkte jag skulle få släppa loss hemma innan mitt middagssällskap Johanna dök upp, men icket. För väl hemma stod där en tekniker från comhem och fixade med mina kablar i hallen. Och jag som oroade mig över helt andra kablar.

Detta har resulterat i att jag har agerat spärrballong under hela Johannas vistelse. Jag har lagt band på mig så gott jag kunnat, vilket medfört en mage, hårdare än jag kunnat drömma om.

Ikväll hoppar jag nog över mina situps.

tisdag 19 augusti 2008

Nu tar vi det på japanska

Jag gjorde mig löjlig över Monicas fobi för en tid sedan och känner på ett sätt att jag borde äta upp mina egna ord. För alla som känner mig känner till min stora fobi för japaner. Ja, inte såna som trängs vid riksdagen, utan de där vitmålade med långt hår som går ryckigt och får människor att frysa till och dö av rädsla.

Som tur var verkar de vara utflugna ur min nuvarande lya, men när jag bodde i Sickla fullkomligt kryllade det av dem. Jag var övertygad om att de bodde under badkaret, för såna där japaner gör sånt.

Min fruktan gjorde att jag var tvungen att sova med kläderna på om natten så att jag fort kunde rusa ut ur lägenheten om en av dessa långhåriga damer skulle uppenbara sig i nåt hörn. Jag hade alltid lite ångest över om jag skulle låta tv:n stå på under natten då detta brukar bedöva skräckupplevelsen, dessvärre har det ju visat sig att japaner kan kliva ut ur tv:n och droppande gå med händerna utsträckta för eventuell strypning. Så beslutet om tv:n var med andra ord något av ett dilemma för mig.

Men... för det finns undantag när jag faktiskt inte lät mina badkars-kryp bekomma mig... när jag kom hem från krogen stadigt packad satt jag mig alltid på dass och skrek åt japanerna att "ikväll kan ni inte skrämma mig, för ikväll är jag full och bryr mig inte ett piss." Sen la jag mig naken och sov i ren protest.

Japaner ÄR farliga.

måndag 18 augusti 2008

Nu tar vi den, nu tar vi den, nu tar vi...

Det börjar bli lite av en sport att bjuda Råttan på riktigt snuskiga shots. Jag har lyckats få ner brunt slisk i hans strupe förr och i helgen gjorde jag en fet comeback.

Jag gick fram till baren på Bröderna Olssons och bad bartendern ge mig den vidrigaste respektive godaste shoten på stället. Sedan sa jag som det var till Råttan, att han skulle få smaka på den äckligaste av den äckligaste drycken och räckte honom nubben. Själv tog jag give´tvis den godaste.

Råttjäkeln tömde givetvis sitt glas innehåll och svor sedan som en okristlig bonde. Uppenbarligen smakade substansen rövhål enligt Råttans beskrivning. Jag förvånas dock över hans upprepade beteende. Att han aldrig lär sig att det i själva verket smakar skit om jag så säger att det kommer att göra detta. Man kan ju alltid lita på GeishaQ.


söndag 17 augusti 2008

Nja, inte riktigt

För nån vecka sedan var jag på väg till affären då en kille frågade mig efter en cigarett.
- Nej, du är för ung, svarade jag killen då han såg ut att vara i femtonårs åldern.
Två äldre killar passerade just när jag sa detta och snappade upp vad jag sagt.

På väg tillbaka från butiken så satt killarna på en bänk som jag passerade och jag hörde dem samtala:
- Där är hon igen. Hon som sa så där till killen. Vad tror du att han frågade?
- Jag tyckte att han frågade om de skulle knulla.

fredag 15 augusti 2008

Skrattar bäst som skrattar sist

I veckan har jag arbetat med ett projekt som heter Bodies in Urban Spaces. Detta innebär att jag knatat runt på stan med 15 dansare och sett dem förvandla sig till skulpturer som de bygger av sina kroppar. ( gå och se, 26 + 27 augusti)

Hur som helst satt en av tjejerna och berättade hur hon under sommaren fått fågelbajs på sig tre gånger och hur mycket bajja hon fått på sig vid det senaste tillfälle. Jag skrattade gott åt henne och hann dessutom förundras över att jag faktiskt aldrig råkat ut för detta. Det borde ju typ vara lag på att detta skulle drabba mig.

Men tji fick jag för att jag skrattade åt dansaren. För rätt vad det var så föll en skit från skyn och landade rakt på mitt knä. Det var förövrigt kråkbajs som jag nu lärt mig är gult. Riktigt jävla äckligt senapsgult. Usch och fy paraply.

onsdag 13 augusti 2008

Ja, vem är han, egentligen?

I söndags satt jag på gruppbostaden och läste "De vackraste julsagorna" för två utav de boende. Efter att jag läst färdigt en av sagorna vände jag mig till den ena damen och frågade:
- Vem tror du att det var som föddes i sagan? Jag kan ge dig några ledtrådar. Det var på julafton och runt barnet var det massor av änglar.
- Det var julklapparna, svarade damen.
- Nja, inte riktigt, svarade jag. Det var Jesus som föddes. Vet du vem Jesus är?
Utan minsta tvivel svarade hon:
- Jaaa... Det är jultomten.

Jag tror på hennes version i fortsättningen. Alternativt att det är jag som är Jesus.

Tänk vad schyssta panties kan göra.


onsdag 6 augusti 2008

Skönhetstävling

Ikväll har jag slötittat på tv och lyckades snubbla över ett program som heter ”Crowned”. Det är en skönhetstävling för döttrar tillsammans med sina mödrar. Ja, jag ska inte ens börja berätta vad jag tyckte om programmet.

Jag kunde dock inte låta bli att tänka på vilken jävla katastrof det skulle vara om jag och morsan ställde upp i en sådan skittävling.

Det första problemet skulle vara vår uppsyn. Jag och mamma iförda pastellfärgade silkesklänningar med påklistrade leenden. Sida vid sida skulle vi försöka glida graciöst ned för en trapp och kanske utföra någon roande underhållning inför juryn, ett uppträdande jag inte alls vet vad det skulle kunna vara. Kanske morsans twist som hon brukade göra naken för mig när jag var barn? Hennes händer tenderar att vinka och flaxa okontrollerat i luften när hon utför sitt naken-nummer.

I kvällens program var den första utmaningen att agera värdinnor på en tillställning. Inget fel på jag eller morsans värdfolksegenskaper, men på evenemanget serverades det vin vilket skulle få både mig och morsan att börja sluddra. Kanske skulle vi dessutom bli så där härligt öppna som bara vi kan bli, och börjar tala öppet om våra sexanekdoter. Jag har en känsla av att det inte skulle vara så populärt.

Den andra utmaningen var en intervju då tävlandes svar skulle representera det amerikanska mor- och dotter idealet. Här skulle jag ju köra direkt då svordomar skulle studsa ur min mun på löpande band. Och morsan ska vi inte ens tala om. När hon ska berätta något så låter det ungefär så här:
- Ja, alltså, jag skulle gå på affären i måndags… eller var det tisdags… jag minns inte riktigt… men det var när vi åt korv till middag. Ja, men då var det tisdags. Hur som helst så… NEJ det var i måndags, nu kommer jag ihåg, det var måndag för jag hade just varit på jympan. Då gick jag iväg på ica… eller var det konsum…
Ja, ni förstår hennes syndrom.

Med andra ord har jag starka tvivel på att vi skulle klara oss väl i tävlingen.

By the way. Fotot nedan visar min moder som skulle vara min medtävlande i skönhetstävlingen.

Nu är jag trött på moderat-styre


måndag 4 augusti 2008

Slipover-killen

För er som hängt med i bloggen från första början ska jag nu förklara för er varför Slipover-killen kallas som han gör.

Det var nämligen en herre jag träffade en sen kväll i Gamla Stan, han raglade fram på gatan och efter det så sågs vi i cirka två till tre veckor. Han var en mycket mystisk man men jag hade överseende med detta då han var både söt och väldigt tillgiven. Ibland påminde han faktiskt lite om en hund som gärna blev kliad bakom örat och flåsade högt vid beröring.

Men så en kväll när jag kom över till denna karl så hade han en slipover på sig. Ni vet en sån där stickad, västliknande sak. Jag har i hela mitt liv blivit hjärntvättad av Kimman att slipovers är det absolut fulaste som finns, så jag ryggade ju givetvis tillbaka i hallen när jag fick syn på detta löst hängande klädesplagg.

Jag genomled en film då jag satt käpprätt upp i hans säng med full koncentration på att inte kika bakåt på detta ohyggliga plagg. Jag fick faktiskt rysningar då jag kände hans tappra försök att få mig att kela lite. Så direkt efter filmen kastade jag mig ut ur hans lilla lägenhet och plockade givetvis upp telefonen så jag kunde ringa Kim och berätta om detta vanskliga ögonblick.

Kim sa givetvis åt mig att springa långt åt helvetet och aldrig se bakåt. Men tänk… jag såg bakåt, upp mot hans fönster, och där stod han med sin slipover och tittade på mig där jag ilade iväg i natten.

Jag var ju givetvis tvungen att vinka åt honom med luren i ena handen och den andra vevandes i luften. Vet ni vad han gjorde då? Han hoppade bakåt och gömde sig bakom gardinen. Jag tar det igen… HAN HOPPADE BAKÅT OCH GÖMDE SIG BAKOM GARDINEN!!! Förtäljde detta åt Kim i luren och hon bad mig nu öka farten och springa så fort jag bara kunde.

Sedan den dagen har han kallats för Slipover-killen.

söndag 3 augusti 2008

Havets läckerheter

Igår satt jag och mina killar på Carmen för att avnjuta lite hederlig bärs. Jag var efter några öl tvungen att fråga hur fitta i själva verket smakar och om det verkligen är så där gott som det sägs.

Nicklas förklarade att det är salt men med en behaglig smak. Då tog Stefan till orda:

- Alltså det är ju inte direkt så att man står i glassbaren och ska beställa. "Jag skulle vilja ha en choklad, en vanilj och hmmm... låt mig tänka... en romrussin. NEJ!!! förresten... jag tror jag tar smak av slida istället. Då är glassen komplett."

lördag 2 augusti 2008

Bakfyllesamtal med Ingemar

Ingemar: Nej vad fan, nu måste jag lägga på. Jag hör ju nån äcklig musik i bakgrunden, typ Ulf Lundell.

Jag: Nej nej, det är Eldkvarn.

Ingemar: Plura? Nu lägger jag på.

Klick!

fredag 1 augusti 2008

Dr Phil says:

Kärleken är blind. Det märkte jag när jag var tillsammans med min senaste pojkvän Robin. Allt går liksom i rosenrött oavsett situationen.

Jag kunde kika ut på honom från badrummet i smyg och tycka han var så otroligt söt då han petade sig i näsan. När han satt sig ner på soffkanten och grymtade som en gammal gubbe så blev jag alldeles knäsvag. Och de gånger han stod i ett hörn och skrek att jag inte fick komma närmre för han just lagt av en rökare, så fnittrade jag som vilken kär trettonåring som helst.

Ibland kan det vara precis tvärt om. En god vän till mig fick erfara en mindre ljuv kärleksblomsring. En dag berättade att hon funderade på att bryta upp med sin dåvarande pojkvän. Eftersom jag har en stark tro på att man åtminstone försöker sy samman ett förhållande innan ett uppbrott, så bad jag henne att försöka prata med sin partner om de problem som de möjligtvis hade. Problemet visade sig dock vara att karln i fråga andades för högt. Min vän satt visst om kvällarna och höjde ljudet på tv:n för att försöka överrösta hans tunga andetag.

Jag sa åt min vän att omgående göra slut med sin kille. Det var inte bara på grund av att förhållandet tycktes vara kört i botten, det berodde även på att det blir så vansinnigt svårt att kompromissa med sin partner under sådana förutsättningar.
- Alltså älskling, jag gillar dig, men kaaaan du inte låta bli att andas. Snälla?