torsdag 31 december 2009

Gott nytt år!

Så här lagom till nyårsafton har jag tappat rösten. Enligt (förvisso osäkra) källor låter jag som en trettonårig pojkspoling.

Det är inte det minsta sexigt med hes röst. Den spricker ständigt och åker upp i falsett. Jag som hade lovat John att sjunga födelsedagssång med min allra finaste röst, han blev mäkta besviken när jag ringde och förtäljde att detta inte var möjligt. Jag tror jag hörde honom snyfta till på andra sidan luren.

Så ikväll när jag ska ha fest kommer jag få köra charader istället för att prata. Kommer bli saligt muntert när jag ska signalera mina behov framåt småtimmarna. Vet inte om jag ska jucka frenetiskt mot nåns ben eller bara klippa frenetiskt med ögonen medan jag försöker slicka mig själv på nästippen. Det återstår att se.

Gott nytt år på er allihopa.

tisdag 29 december 2009

Alla som inte gillar Gerd räcker upp handen nu!

Bussen på väg hem från norrland var ett smärre helvete. Eftersom jag kräkts på morgonen hävdade jag bestämt att jag var magsjuk vilket skulle skrämma bort eventuell idiot som skulle sätta sig intill mig. Min plan fungerade dock dåligt. Kvinnan som ville ha platsen skrattade bort min magsjuka med att hon hade småbarn, snodde åt sig fönsterplatsen med argumentet att jag skulle hinna in på dass om jag behövde kräkas och sedan satt alla andra i bussen och hatade mig för min påhittade magsjuka. Det visade sig att jag hade kräkts av nervositet. Något jag senare ropade högt i telefonen för att alla hatiska blickar skulle upphöra.

Detta var dock inte helvetet. Helvetet följde med kvinnan Gerd.

Det skulle vara en buss utan stopp. Det vill säga en timma snabbare resa. Istället för matstopp har man istället en kvinna som kommer och säljer gottis av olika slag på bussen. Vår tant hette Gerd och hon hade tunnbrödrullar och varmchoklad till försäljning. Hade var det rätta ordet… när det väl var min tur att beställa så fick jag en sketen ostmacka i plastfolie och varmvattnet på bussen var obefintligt varvid ingen kunde få sitt kaffe/te/choklad.

Besvikelse… men man trugade ju i sig lik förbannat. Jag hade inte ätit sedan morgonen och detta hade jag ju kräkts upp, så hungrig var man. Den sketna, jävla mackan fick tryckas in i truten utan något att skölja ner med, men vad gör man inte i krisläge?

Precis när jag hade satt i mig min smörgås så var det hög tid att släppa av Gerd med sina smörgåsar, och vad säger busschauffören då? Ja, vad säger han då?
- Jaha, då stannar vi här för en trettiominuters matpaus.

URSÄKTA MIG?! Men framför mig hägrade en Frasses-skylt, en skylt som skvallrade om smältost på pommes och jag hade precis tryckt en äcklig macka så torr att den fastnat i gommen. Hög tid att hosta fram att vi skulle ha matpaus. Verkligen!

Jag bara undrar, vem hade köpt Gerds gamla smörgåsar om vi vetat detta?

Förövrigt tog resan en timma längre än beräknat och jag klev av bussen formad som en ostbåge.

måndag 28 december 2009

Papp-huvve

Jag är sjuk och bedrövlig. Låg i sängen och stirrade i taket när Emil hörde av sig.

Han berättade om en snubbe han träffat. Om den stora famnen och närheten. Då berättade jag om killen i H&M-katalogen som jag upptäckt efter dagens postleverans. När Emil berättade om hud mot hud metoden så tryckte jag tidningen hårt mot ryggen och tänkte att H&M-killen skedade mig. Man vill ju inte vara sämre än Emil direkt.

Det är en jäkla massa action i mitt liv just nu med andra ord. Tusen friare i min säng. Alla gjord av papp.

söndag 27 december 2009

Dofter juletid

Jag och syrran satt på ett café i Umeå under julen. Där hade även en fet man med ohygglig svettproduktion placerat sig. Jag kände inte mycket, ty jag var bedövad av mina egna spritångor, men systra mi, som är gravid, plågades vilt av mannens odör.

När vår kära mor kom för att hämta oss så fick hon också ta del av den ljuva doft som upptog de närmare 120 kvadratmeter på fiket. Hon ryggade tillbaka något och satte handen för munnen. Sen ställde min mamma sig och stirrade genom rummet på mannen. Medan hon gjorde detta så började hon hulka… högt! (det är inte för intet jag har lätt för att kräkas, det har jag så snällt ärvt av morsan).

Efter ett tag bytte svettgubben plats och satt sig i ett annat rum. Konstigt tyckte mamma, varför byta rum bara så där? Jag upplyste henne som hastigast att inte alla människor föredrog att bli betraktade under kväljningar.

torsdag 24 december 2009

God Q

Idag är det MIN dag! Som min gamla polare Patrik brukar säga… ”Jesus är den ständiga tvåan i skuggan av dig käre vän.”

För folk må tro att det är Jesufödelse som får oss att frossa i godsaker och shopping, men ack så fel de har. Vad gemene man inte vet är att innan år 1981 så firade man inte jul med gåvor och mat… inte alls. Då ägnade man sig åt korsfästning och tortyr hela julaftonskvällen. Tacka fan för att dagens samhälle blivit bättre. Och allt på grund av att min lilla stjärt tittade ut ur morsans sköte på dopparedagen.

Jag har en enorm respekt för min dag. Jag kommer aldrig sluta att fira den, men det här året har en dam bestämt sig för att göra allt för att förstöra den. Jag vet inte hur länge hon planerat sin kupp, men jag måste erkänna att den är briljant och hon har givetvis förstört min födelsedagsmorgon.

Det är min systerdotter Noam som gått i alians med min mor. Magsjukan står för dörren och än så länge har Noam kastat ur sig välling, blåbär och dylikt på både övervåning, vardagsrum, toalett och kök. Detta har resulterat i att alla mina vänner vägrar mitt tårtkalas och jag ser hur ungjäveln skrattar inombords. Hon är djävulen själv. Jesus mot Satan helt enkelt. Gott mot ont.

Nu ska jag sätta mig och tänka ut hur jag ska förstöra hennes tvåårsdag. Kanske bryta höftbenet så att jag får all uppmärksamhet eller svimma av blodsockerfall rakt på hennes tårta. 1-0 till Noam än så länge, men vänta bara. The battle has just begun.

Merry Q-mas!

onsdag 23 december 2009

Tokiga Tant Q

Igår satt jag på puben med en hel drös gamla och vackra vänner. Vi drack öl och snackade skit när Jenny ringde och upplyste mig om att hennes barn tjatat om att få träffa Tokiga Tant Q och hon undrade om jag kanske kunde hinna med att träffa ungarna något. Absolut tyckte jag att det skulle göras, ”kom imorgon” utbrast jag glatt i luren.

Imorse när jag vaknade så hade som vanligt någon bajsat mig i munnen, mitt huvud hade någon i princip hoppat på och nån hade dessutom placerat en öken i min hals. Jag mådde skit och såg ut därefter. Vetskapen om att tre ungar snart skulle drälla in kändes si så dääääär.

När barnen väl var på plats så försökte jag mitt bästa. Jag var snäll och rörde mig precis så mycket som jag kunde utan att kräkas. Mest satt jag under fläkten och rökte en gammal fimp. Då stirrade den yngste av ungarna på mig och sa besviket ”Du är inte så tokig idag va?”.

Näe, det var jag faktiskt inte. Jag var tvungen att kompensera det hela med att ställa mig på huvudet inför henne. Jag kan informera er om att det inte är en god idé att stå på skallen i bakfyllan.

tisdag 22 december 2009

Smärtans tid

Under gårkvällen diskuterades barnafödande inte helt oväntat. I norrland spottar man ur sig ungar som en annan pappersmassafabrik. Annika satt med fet-magen och deklarerade att smärtor vid förlossning var det meeeest naaaatuuuurliga som fanns. Jenny dementerade att hon i helvetet aldrig skulle föda barn igen och att det var kvinnohatande sadister som uppfunnit barnafödande. Hon skulle fortsätta snittas om det så skulle komma en tredje ungjävel. Jag väljer att tro på Jennys version av förlossningar. Alla andra är mutade av Reinfelt.


Varför jag gäller att tro på Jenny beror främst på att Anka betedde sig som ett hjärntvättat, religöst offer. Som ett mantra kom detta naaaatuuuuurligaaaa tillbaka om och om igen. Det gällde fan allt. Man skulle bajsa på sig, det skulle göra så ont att man ville dö, det tog ett dygn av helvetet… men det var ju helt naaaaatuuuurligt och helt uuuunderbaaaaart.


Elin J från Teg bröt in med en viktig synpunkt: ”Jo, men det vore ju fint om alla upplevde förlossningen på samma sätt så man visste vad man hade att förvänta sig. Istället blir det ’Ledsen stumpan, nu var det du som fick dra nitlotten.Nu var det du som fick ligga med värkar i 32 timmar. Nu var det du som sprack från anus till navel. Det var du som fick framfall och kisssade på dig under de kommande tio åren.’”


Och med min tur vet jag precis vem som skulle dra den nitlotten om hon försökte sig på barnafödande.

måndag 21 december 2009

I de norrländska skogarna

Man får förundras, förfäras och förvånas. Ett samtal som utbröt för ca 10 sekunder sedan... tvunget att dokumenteras bara för att föreviga mina vänners dumdristighet.

Monica: Minns du när vi slickade på tv:n Jenny?
Jenny: Vaddå?
Jag: Ja vaddå? Varför slickade ni på tv:n?
Monica: Peter André!

Här utbröt ett brutalt garv från alla fem damer runt bordet och från och med nu kommer det föras en kollektiv mobbing riktad mot Jenny och Monica.

söndag 20 december 2009

lördag 19 december 2009

Like a rockstar

Det är väl fan att man ska straffas när man är duktig.

Om jag inte super mig packad, då får jag inte få sova om nätterna. När jag ska sluta röka så får jag gigantiska bölder där nikotinplåstret suttit som kliar och ryar. Och tränar jag, ja då ska det till att bli träningvärk.

Jag tror helt enkelt att min kropp inte är byggd för hälsosamma aktiviteter. Det ska vankas okynnesrök och kopiösa mängder sprit i soffan för att jag ska vara på topp. Man är väl en vanemänniska.

P.S. För övrigt kan jag informera om att jag nu ÄR bästis med mr B. Satt i timmar och diskuterade konstpolitik med honom och hans fru igår. Fick mig en slängkyss när jag skulle hem. Imorgon ses vi igen. Säg att ni är avundsjuka! Säg det!

torsdag 17 december 2009

Kändiskåt

Vi har celebert besök här på jobbet.

Jag har längre strukit runt scenen i hopp om att kunna morsa lite på herr Baryshnikov - men utan vidare lycka då han mest flaxat omkring med en ful bralla och repeterat. Men idag tog jag chansen. Jag såg honom gå runt med sin mobil nere i våra repstudior.

”Attans!” tänkte jag, ”det är nu jag har chansen”. Men vad skulle jag ha för ärende dit ner? Man kan ju gärna inte bara sticka in sitt blonda nylle för att säga hej. Men hör och häpna. Dansgudarna hörde mitt rop på hjälp och som från ovan kom en leverans av kaffe precis när jag skulle lomma tillbaka upp till mitt kontor. ”Aha!” reflekterade jag, ”kaffet är säkert slut nere i våra studiors, så då kan jag gå ner och lämna lite”.

Men ett ”HELLO!” slog jag upp dörren till Klotet med kaffe under armarna och ett brett flin på läpparna. Mikhail svarade på min hälsning och jag bar ner kaffet till köket där det förvisso redan stod massa kaffe och sedan sprang jag ut fort som vinden med andan i halsen. WOHO!

Ja, mer än så behövs faktiskt inte för att göra min dag. Nu har jag hälsat på 1900-talets störste dansare och Carrie Bradshaws ryske älskare. Känner mig upplyft och tror att vi nu ska inleda en lång och varm vänskap. Jag hoppas han hörde hur snäll min röst var när jag sa hej. För om han hörde det, då är vi nog redan bästisar.

onsdag 16 december 2009

Kontaktannons

Människor säger att jag ska börja nätdejta. Jag kan se min annons framför mig:

”Neurotisk kvinna söker man att trakassera med fylle-sms och påstridiga frågor.

Jag är en 28-årig tjej som gillar långa promenader, men bara på vissa sträckor, andra vågar jag inte gå eftersom jag är psykiskt störd. Jag är öppen och rak vilket innebär att jag alltid förtäljer när jag ska göra nummer två. Jag följer även upp saker jag påbörjat vilket betyder att du därefter får en redogörelse för hur det gick på dass.

Jag är en glad tjej, festar med andra ord till jag stupar och lär mig aldrig av lördagskvällars misstag. Därför slår jag alltid huvudet i handfatet när jag ska sminka av mig, skickar pinsamma sms mellan 00.00-03:30 och ligger på golvet när jag ska försöka mig på några sköna moves.

Om du söker en fru som kan laga mat så är jag kvinnan för dig. Min expertis är godisfrukost och till middag lagar jag gärna mat innehållandes sand. Jag är dessutom händig som få. Använder helst bruntejp till att bygga nya väggar, sänggavlar och fixa möbler. Ditt hem kommer med andra ord se ut som ett slott.

Jag har humor. Skrattar därför åt mina egna skämt om ingen annan skrattar, bara för att poängtera hur skojig jag i själva verket är. Andra saker som får mig att skratta är tanter som trillar när det är halt ute och människor som är korkade.

Jag är rökfri… just nu. Slutar röka/snusa/alkoholisera cirka fem gånger per år med tron om att jag ska lyckas varje gång.

När jag känner mig bekväm med dig så kommer jag börja sjunga med min allra finaste sångröst, prutta så ljudligt jag bara kan och en gång i månaden gråta hysteriskt över att jag ser ut som skit.

Sugen?

Svara då till ADHD81”

lördag 12 december 2009

Kalsonghuvve

Jonte hjälpte mig sätta upp hyllor idag. Han är guldvärd!

Efter mycket borrande och mätande lyckas han slita fram ett par gamla kalsongen som uppenbarligen legat fastklämd i soffan sen min och Johns tid ihop. Glad i hågen skriker Jonte ”KALLINGAR” och trär Johns y-front över skallen med ett glatt flin på läpparna.

Nu var det som så att jag fick en flash back varför dessa kalsonger låg där de låg… Därför upplyste jag vänligt Jonte om att underkläderna han hade i håret var Johns och att de inte var tvättade utan använda.

Leendet försvann ganska fort från Jontes fejja.

torsdag 10 december 2009

Mordor nästa

Jag har fått uppmaningen om att jag ska vara mer elak. Det är jättesvårt tycker jag…

Jag har dock en kupp planerad.

Förra året så gick jag runt på jobbet och klistrade små lappar på alla speglar på jobbet där det står snälla saker. Så att de som mötte sin egen blick i spegeln fick något fint skrivet till dig. Jag planerar nu att smyga runt och byta ut alla dessa små lappar till elak-lappar. Exempelvis:

”Gusse söt du är”
blir
”Näe, fy! Idag ser du ut som skit”

Eller

”Du är inte bra, du är bäst”
blir
”Fast vid närmare eftertanke är du rätt värdelös ändå”

Det måste väl ändå räcka som ondhet. Då kanske personen i fråga som klagar på att jag är för snäll nöjer sig för nån månad framöver.

onsdag 9 december 2009

Hur Q blev till

I måndags flög jag till och från Umeå. En del av min långt utdragna terapi som nu avslutades med det stora uppdraget – flyg!

Med mig på planet hade jag ett brev ihop diktat av herr Råtta. Detta fantastiska brev började någonstans i änden att han var stolt över mig, lika stolt som om han hade varit min egen mor. Ja… det började relativt normalt faktiskt. Men tanken på att han skulle ha varit min mor tog överhand och plötsligt utvecklades en historia om hur han och min far hade fått ihop det och hur jag blivit till.

Ja… Ni ska få ta del av denna fantastiska historia. Håll i hatten.

”Tänk om jag vore din mamma. Nu snackar vi Råttan som kvinna. Jag blir upphetsad av bara tanken. Dock inte lika upphetsad vid tanken på att din pappa sätter på mig bakom en pissgul snöhög uppe i Vännäs kl 10 på morgonen. Dock romantiskt. Men lika bra att vi tar allt från början. Jag vill ju inte att du ska tro att du blivit till på något billigt sätt inte.

Din pappa bjöd mig förstås på middag och äppelkaka innan själva penetreringen. Efter middagen satte din far igång diabildsapparaturen. Han visade mig bilder från hur han på stenåldern uppfann hjulet, samt elden. För visst är din pappa ganska gammal? När väl sista diabilden passerat så lade din far oskyldigt armen runt min nacke och förde sakta men säkert sin mun med tillhörande yviga mustasch mot mina nymålade röda läppar. Han kysste mig likt Jesus på korset, herre kristus. Hade det inte varit för mina hemmastickade mamelucker så hade jag nog blött ner hela plyschsoffan utav upphetsning. Men din far har stil, så han valde att sluta abrupt, för att sedan ta mig på… ja på dans, inget annat.

Det är nog från min sida du fått ditt stora intresse för dans vill jag tro. Din far tog mig till dansen ute på lokal. Han bar mig faktiskt hela vägen dit eftersom jag ljög om att jag hade fått en svårläkt infektion på min vänstra vårtgård och därefter hade svårt att gå. Väl framme vid dansen så tog det då aldrig slut. Jag dansade hela natten, ack så fint. Jag gjorde piruett efter piruett, dock inte med din far utan med Leif Hengquk på Hästvägen 4. Efter dansen började hemfärden, din far bar mig även hem. Dock snubblade vi över en pissgul snöhög, och resten vet du ju. Jag har fortfarande frostskador på röven. Ack, jag minns det som igår.”

Och här har jag gått omkring och trott att Ingegerd var min arma moder, jag känner mig lurad!

lördag 5 december 2009

Lite skit rensar magen

Jag skulle bjuda Råttan på mat och skräckfilm ikväll. Det gick si så där…

Efter några tuggor in i maten frågade Råttan vad det var som knastrade. ”Knastrade?” Undrade jag och tog en tugga. Jaha… Jag hade glömt att skölja spenaten och hela lasangen bestod av en tredjedel sand. Fan vad gott! Det gnisslade och rev i käften som en putsning hos tandläkaren. Tilläggas ska att jag gjort samma misstag förr när Ingemar varit hos mig och blivit bjuden på pasta och lax spetsat med grus. Och efter den gången svor jag på att aldrig göra om felsteget. Men så lär jag mig heller inte av mina misstag.

Självklart blev jag mobbad resten av kvällen. Genom hela skräckfilmen också - vilket gjorde att den inte blev det minsta läskig efter som jag skrattade så jag dreglade över mig själv stup i kvarten (sexig som jag är).

Nu sitter jag likförbannat och är rädd för den läskiga ungen i filmen, tror att hon står och lurar bakom ett hörn med sina bakbundna tuttar och bara väntar på att sticka kniven i mig. Råttan sa att jag skulle lägga min lasange runt sängen i natt. Att den då skulle fungera som vitlök gör på vampyrer, fast mot läskiga ungar som i själva verket har tuttar.

I fortsättningen ska Råttis bara bli bjuden på bröd och vatten.

Förövrigt försökte jag göra vitlöksbröd som kompensation till den äckliga maten. Men dem brände jag såklart. Jag ska bli kock när jag blir stor.

torsdag 3 december 2009

Women are from Venus, Q is from hell

Haha! Vår löneadministratör är så pryd att hon måste äta bananen på tvären.

Snacka om att man kan vara olika...

onsdag 2 december 2009

Vid närmare eftertanke

Vilken jäkla tur att John dumpade mig! Bildbeviset nedan visar ju nämligen på att våra ungar skulle se ut som CRAP! Och ingen vill väl ha en ful unge? Allra minst en ful unge med mustasch.


måndag 30 november 2009

Smoke that cigarette

Jag har slutat röka... igen. Det är nog femte gången den här månaden. Jag saknar därför en oral sysselsättning. Jag proppar i mig allt som kommer i min väg och tuggummin knapras frenetiskt.

Jag vet inte vad jag ska göra av käften längre. Den liksom glappar i luften och grimaserar av sig själv. Det enda jag kan komma på som skulle kunna hjälpa mig i den här gastkramande situationen är ett hångel som varar i några veckor. Men jäklarns vad tidskrävande. Framförallt ineffektivt att sköta sitt jobb med en pojkspoling attached till min mun.

Jag undrar just om Eva, som alltid klagar på mitt rökande/snusande, skulle föredra en karl som hängde uti läpparna på mig om dagarna istället. Hon skulle förvisso slippa mitt tjat om budget och kontrakt. Det är så vansinnigt svårt att prata med någon annans tunga i munnen.

Nu ljög jag… Jag har faktiskt ingen aning om det är svårt eller ej. Kan någon med tillgång till partner pröva och återkomma med resultat?

söndag 29 november 2009

Igår var vi på Lisebergs julmarknad, det var tomten också... Elin J från Teg tog därför tillfället i akt och önskade sig en julklapp av tomten.

Efter att hon hade köat med de andra barnen så ställde hon sig på knä framför tomten med mössan i handen och sträckte blygsamt fram sin önskelista. På den stod det:

"Hej tomten. Jag önskar mig bara Ulf i julklapp. Tack på förhand. /Elin J från Teg
PS. Tycker inte att det är för mycket begärt DS."

Tomten nickade allvarsamt och sa att han skulle göra sitt bästa.
- Ja, ropade Elin, Det är väl inte för mycket begärt?!
Och tomten upprepade att han skulle göra sitt bästa varpå Elin J snodde en kram och studsade ned för trappen till oss andra med hopp om att hennes kärlek Ulf skulle återvända till henne.

Själv önskar jag mig mans-torterar-verktyg i julklapp, och möjligtvis en Wolverine, om jag tänker efter riktigt noga.

fredag 27 november 2009

Götelaborg here we come

Just nu blåser jag och tjejerna fram på E20 mot Götet. En helg i vänskapens tecken hägrar och snacket går i bilen.

Elin J från Teg undrar om slidmuskler. Måste hon verkligen gympa dessa? Är det ett måste? Hon vill ju inte slösa alla julklappspengar på geishakulor. Monica sitter för närvarande i telefonkö till sjukvårdsupplysningen för att reda ut underlivets mysterier. Vad gör man inte för att få tiden att gå...

torsdag 26 november 2009

Moderskeppet anopar

Min chef, The Vörv, har fått för sig att hon ska lura alla att jag är hennes dotter. Det började med att vi var på mexikanen nere på hörnet varpå tjejen i kassan frågade om jag var min chefs dotter. Jag sa nej, The Vörv skrek ”JA”, klämde fast min skalle mot hennes bröst och utropade att jag var hennes svenska dotter.

Nåväl… låt gå. Jag får väl vara det.

Igår var jag, The Vörv och Elin J från Teg ute och dansade rumpan av oss på Club Killers. När de hade stängt så kom några killar fram till oss och försökte febrilt få med oss på efterfest. The Vörv drog åter igen rövaren om att jag var hennes dotter, denna gång utökat med Elin J som dotter nummer två. Dessvärre var vår nytillkomna mor inte så engagerad i sina barn som man hade kunnat önska. Närmare bestämt så lät det så här:

- Det här är mina två döttrar! Det här är Q, och det här är… eh, ja… hennes namn minns jag faktiskt inte riktigt.

Killarna kollade förskräckt på The Vörv och undrade nog om Elin J skulle till att börja gråta eller ej.

tisdag 24 november 2009

Genier filosoferar

Syster: Har ni någonsin fjärtat natten så att ni väckt er själva?

Jag: Eh... nej!

Elin J från Teg: Alltså mina fisar låter inte så högt, de luktar mest.

Syster: Ja, men jag menar ju det... att man vaknar av att det luktar så jävligt.

Elin J från Teg: I så fall... Eh... nej!

lördag 21 november 2009

Lakritsjakt

Låg på soffan under dagens middagspaus på jobbet. Trött som en rutten grogghagga bad jag Mange kasta över en lakrits åt mig.

Godisbiten kom flygandes genom rummet och prickade mig perfekt, men sen försvann den, ner i blusen. Jag sökte febrilt efter karamellen och hade näst intill petting med mig själv för att hitta igen den. Men trots att det inte finns särskilt mycket innanför blusen på fröken Q så var den spårlöst försvunnen.

En och en halv timma senare står jag på 7 eleven och känner plötsligt hur det liksom trillar något innanför kläderna på mig. Jag lirkar in fingret mellan knapparna på magen och tro på tusan, fram kommer den lilla lakritsbiten till min stora lycka. Smaskigt!

Folk kollade lite konstigt på mig då jag börja äta på saker som kom ut från magen på mig.

måndag 16 november 2009

PMS

Det är mystiskt att jag aldrig kan fatta vad mina sinnestämningar beror på. Att jag på fullaste allvar tror att livet är över en si så där en gång i månaden.

Satt och läste gamla mail häromdagen. De var så vansinnigt fina att jag började gråta. Sen råkade jag gå förbi spegeln och såg hur ful jag var när jag grät, så då började jag böla ännu mer. Följde upp med ett avsnitt av Greys Anatomy… ja, ni kan ju gissa vad jag gjorde då… Lipade såklart. Jag var övertygad om att livet var över för fröken Q. Voj öde, död och plågor.

Igår fick jag mens… Livet var alltså inte över, jag skulle bara till att bli äcklig menshora för några dagar.

söndag 15 november 2009

Söndagsångest

Vaknade imorse av att jag fick sms. Sms:et var som en påminnelse från gårdagens eskapader. Plötsligt satt en hjälm av ångest på mitt huvud. Sakta med säkert sjönk det in… Vad jag gjort, vad jag sagt, vem jag blir efter en pubrunda på fem platser.

Jesus Kristus förbarma dig! Jag är blott ett stackars flickebarn! Ett flickebarn som aldrig lär sig av sina misstag må hända. Ångest, rädsla, förtvivlan. Hade jag haft en pickadoll vid sängkanten hade jag haft god användning för den.

Det var med ett ångestskri jag svarade i telefonen när Elin J från Teg ringde mig en minut senare. Liggandes i framstupa sidoläge kräktes jag ur mig mina våndor in i luren. Förbannade goda öl, vad gör du med mig?

Dagen har spenderats med att promenera runt halva stan för att tömma min telefon på jobbiga sms och nummer som aldrig mer får ringas. Kvällen har bestått i att ringa alla i min telefonbok för att hitta middagssällskap. Men satan i gatan, inte har man vänner heller. 20 samtal senare lossnade det dock… jag ska crasha Emils planerade middag och gå på Patricia och käka. Blir att hoppa i vattnet när jag ändå är där.

Jobbig söndag? Nå… det är som det brukar…

måndag 9 november 2009

söndag 8 november 2009

Efter lång utpressning fick jag listan...

Jag vet att jag tidigare skrev att Emil är den sjukaste person som jag känner, men det finns någon som ständigt slåss om denna förstaplats – Herr Råtta.

Råttan har en kom ihåg-tavla hemma hos sig som toppar de flesta. Den börjar som många andra…

KOM IHÅG!

Släck ljusen
Ät inte bajs
Alice Bah är tjock
Slå inte barn
Stäng av spisen
Begå självmord
Tappa inte tvålen
Lita inte på haggor
Drick inte sprit
Döda inte Tomas Ledin, eller?

fredag 6 november 2009

Fan, fan, fan

Helvetet! GeishaQ vs hennes lya, 0 – 14.

Jag vet inte varför jag aldrig lär mig. Mina idéer är alltid fina i teorin, men närmast aldrig i praktiken. Tapetsera en vägg med tidningar? Varför inte. Var hur tjusigt som helst i mina tankar, men bakom mig på väggen hägrar något helt annat.

Jag upptäckte ganska fort att luftbubblor uppenbarade sig lite varstans. Jag tvekade något på mitt projekt när jag märkte detta. Jag skrev till Råttan på msn och berättade att det inte gick så bra, men då berättade han att bubblor var snyggt, och allt Råttis säger är ju lag så jag fortsatte, i ännu högre fart, vilket resulterade i ännu fler bubblor. Tålamod är inte min starka sida. Det ska gå fort!

Så vad gjorde jag när jag upptäckte att tidningarna var slut, klistret likaså, men väggen inte var det? Skrev till Råttan såklart, som diagnostiserade och gav mig rådet alkohol under morgondagen. Detta skulle nog lösa problemen. Nå väl… åter till arbete.

John hade köpt en finurlig skära man inte kunna skulle misslyckas med… trodde jag… Gick alldeles utmärkt att slå slint när inte tapeten torkat ännu. Tidningarna flagnade när jag drog med skäran. Det blev inte det minsta raka kanter, bara skorv som krullade ihop sig och stora, feta revor. Grattis!

Nu vågar jag knappt kika bakåt. Den härd av luftbubblor som utspelar sig på min halvfärdiga vägg är inte alls så som den såg ut i mina drömmar. Det ser rent ut sagt bedrövligt ut och nu behöver jag någon att beskylla. Närmsta person måtte bli Råttan, alternativt alla andra jävlar som inte hindrade mig och kom hit och tapetserade åt mig istället.

Besegrad som handyman IGEN!

torsdag 5 november 2009

All ya singel ladies

Förövrigt är nog Emil den sjukaste personen jag känner.

I fredags innan jag skulle ut och svänga mina lurviga på Raketen så hade jag herr Emilio på besök. Vi drack varsin öl och sen var det uppenbarligen dags att lyssna på ”Macarena” och göra tillhörande dance moves. Inga problem… förutom att jag har full insyn i min lya och bor på nedre botten. Jag säger det funka, ändå.

Men när Emil plötsligt avancerade från ”Macarenas” lugna takter till att vi skulle dansa Beyonces ”Single Ladies” så blev det snäppet värre. Om någon såg oss genom fönstret den kvällen så hade de i blickfånget två irrande hönor som försökte smacka sig själv på röven, snappade med fingrarna och vickade med huvudet. Emil hoppade runt i nån ring och sprätte med benen medan vi båda försökte yla med så gott vi kunde. Armar och ben flög hej vilt när jag och Emil halvt knockade ihjäl varandra och dog av andnöd.

Det går undan i den där låtjäveln. Ja, men pröva själva då… Kolla på videon nedan och härma så får du se hur jävla lätt det är.

tisdag 3 november 2009

Känn dig lugn och avslappnad

Emil har fått en ny skräckupplevelse… det är hans yogaband som hauntar honom om dagarna och nätterna.

När Emil berättar om detta avslappningsband så hävdar han bestämt att musiken och berättarrösten gör att han blir alldeles vek i knäna och att han faller i någon slags trans. Ja, han är fullkomligt övertygad om att han ska hamna i koma om han lyssnar längre än en minut. Emil har övertalat mig att jag måste ringa honom när han vågar sig på yogabandet på nytt, så att han inte sover för alltid och ligger i sin lägenhet och ruttnar bort.

Det var med ett asgarv jag fick lyssna på denna förfärliga yogaslinga i söndags. Porlande bäckar och en kvinnas ekande röst gjorde att jag fick magont av skratt, framförallt när Emil satt intill och gång på gång uppmanade mig att jag måste slappna av för att komma i rätt mode. Emil var dock helt förundrad över att jag vågade lyssna längre än 1 minut, för längre än så hade han minsann inte pallat vattenporlet.

Igår kväll fick jag sedan order om att ringa Emil halv nio i morse. Han skulle ge sig på yogabandet på nytt och nu var slutet nära. Fnissande ringde jag honom i morse för att se om koman inträffat eller ej. Emil svarade i telefonen (levande och vaken med andra ord,) han erkände dock att han inte vågat lyssna färdigt på avslappningen. Han tyckte det blev för läskigt när det var mörkt ute.

Nu undrar jag bara hur jäkla läskigt kan det vara med en porlande bäck? Och finns det någon som helst logik i att brus och ekoröster kan slänga en i koma? Bögfasoner säger jag!

måndag 2 november 2009

Grävskopa

I fredags såg jag ett genrep som sedan skulle få konstnärlig feedback. En tjej poängterade, under detta samtal, aktörernas uppmärksamhet:

- Jag tyckte det var fint med kvinnan i korridoren för hon tog ögonkontakt med mig när jag passerade, alla andra dansare var liksom introverta, därför gav detta ett extra starkt intryck, att just kvinnan i korridoren tog ögonkontakt med mig.

Jag tog tillfället i akt och dementerade detta. Jag menade att det var flera som kollat rakt på mig och att jag till slut blev orolig att jag hade en kuse i näsan.

Dessvärre mottogs inte min feedback på rätt sätt. Det var ingen som tycktes ta mig seriöst och jag undrar än idag… vill man utsätta sin publik för sådan skadebehandling att man får dem att frenetiskt gräva sig i närborrarna? Det kan ju sluta hur som helst… Min arbetsplats belamrad med tusentals snorbobbor till exempel.

Det är inte vad jag kallar en god arbetsmiljö.

söndag 1 november 2009

Heman, Skeletor och Kräkor

I fredags skulle jag ta en shot jäger med Kalle, drycken bestämde sig dock för att komma upp samma väg som den kom ner. I en grisblink så fann jag mig själv kasta upp på Debasers smutsiga golv, samt över mina egna händer.

Jag var mållös… Visste inte riktigt hur jag skulle förklara mitt ouppfostrade beteende. Ett tag stod jag bara och stirrade på Kalle med händerna i luften, sen hämtade jag mig… Jag berättade för Kalle att spy på sina händer var det nya svarta och jävligt sexigt. Och om han inte fattade det var han på utelistan. Sen gick jag och tvättade mina händer.

torsdag 29 oktober 2009

Plan 2

Ett alternativ till att låta karlarna hålla sig i tv-rutan är att de får stå i garderoben. Jag har en idé om att jag ska skaffa mig en lobotomerad karl att förvara i garderoben om veckorna, detta för att kunna leva mina arbetsveckor utan några bekymmer med kompromisser eller dylikt.

När lördag kväll är kommen så slänger jag honom på sängen så han kan ligga och värma mina lakan medan jag drar ut på äventyr. Det här är en noga uträknad plan… för när jag sedan halvyr och torr i käften vaknar upp på söndagen med ångest och kramsjuka som härjar i min kropp så behöver jag bara rulla lite till vänster. Man gör en sväng om så att säga, för att landa i en varm famn som sedan kan finnas där hela söndagen ända tills det känns bra igen. Sen kan han återgå till garderoben och stå där till behovet trycker på igen.

Råttan säger att det är en dålig idé… att jag inte kan stänga in karln för då smiter han ju när jag väl öppnar dörren. I beg the difference. Nummer ett: det är inte för intet jag ska ha en lobotomerad karl. Döh! Nummer två… jag är ju så urtjusig att vilken karl som helst skulle dö för att stå i min garderob och bara vänta på att det ska bli lördag kväll.

Ja du hörde!

onsdag 28 oktober 2009

Oh my god

Det dröjde inte länge… Jag är förälskad på nytt…

Sist var det Kirby i Lipstick Jungle, nu är det den oväntade fransmannen Luc som plötsligt stegade in i Brothers and Sisters och förförde mig med sin matlagning och fantastiska dans. Suck… Karlar som kan dansa gör mig verkligen vek i knäna.

Min svåger hade redan satt pengar på att jag skulle gå upp i linningen av mr Luc och ack så rätt han hade. Det var med ett illvrål jag ringde syrran efter måndagens nedladdning. Och hon var inte sen på att haka på. Nej hujeda mig säger jag bara, karlar är som bäst i tv-rutan. Se bara! Se säger jag!

tisdag 27 oktober 2009

onsdag 21 oktober 2009

Psssssssssssssssssss

Igår skulle jag driva tre projekt under en dag. En arbetsdag från 8–23 stod på schemat och eftersom jag uppenbarligen bestämt mig för att inte längre kunna sova så hasade jag fram på jobbet i en dimma.

Det var inte mycket tid under dagen och efter att ha gått kissnödig i två timmar beslutade jag mig för att det var hög tid att besöka klosetten. Precis när jag dragit ner brallorna och satt mig på dass så ringer telefonen – Kulturdepartementet. Jävligt irriterande eftersom jag väntat på samtalet i flera veckor. Jag tvekade en sekund men tog ett snabbt beslut. Med byxorna neddragna och arslet i toastolen svarade jag i telefonen för att diskutera årsresultat och miljonbelopp. Och jag kan säga en sak… det är en jävla konst att lyckas hålla tillbaka kisset när man väl sitter på dass. Men Q klarar allt, we can do it!

söndag 18 oktober 2009

Silkeslen i truten

Det kan bli lite mycket dricka ibland. Blev idag informerad om att jag vid gårdagens partajande hade råkat knocka en tjej i skallen då jag försökte ta på mig jackan. Sedan hade jag ursäktat mig till henne med följande ord:
- Oj, jag trodde du var en perukhållare.

Hon hade inte blivit så glad, inte ens när jag hade försökt förklara för henne vad jag menade. Enligt Emil hade jag snarare förvärrat situationen när jag ville klargöra för henne varför hon var en perukhållare. Förövrigt undrar jag vad en perukhållare egentligen är.

torsdag 15 oktober 2009

Det nya friska livet

Jag var bara tvungen att ifrågasätta Wallas bild på fejjan.



Q: Har du börjat gå på friskis?

Walla: Jag tycker att det är skönt att röra på sig så länge man inte tar det på allt för stort allvar.

tisdag 13 oktober 2009

Q on top of the world

Idag är jag oövervinnerlig… hörde ni det, OÖVERVINNERLIG!

Jag har stirrat döden i vitögat, mött Belsebub han själv, besegrat den värste av den värste. Jag drog djärvt mitt svärd och trugade det uti strupen på vederbörande.

I’m on top of the world. Ingen kan ta mig. Här står jag med fanan i handen och ser ner på mitt folk. Jag är segrare, härskare, drottning av fruktan. Jag är Q – the ultimate fighting queen och ingen kan stoppa mig, INGET kan stoppa mig. Imorse mötte jag min värsta fruktan och i en grisblink klarade jag det farofyllda uppdraget galant.

Ja, idag åkte jag tåg... Oövervinnerlig var ordet.

söndag 11 oktober 2009

Nya fräscha idéer

Ikväll har jag kollat på Lars Von Triers Antichrist. Den handlade om en KBT-patient som blev behandlad av sin man. Hon beslutade sig för att krossa kulorna på sin terapeut till karl, borra hål i hans ben och fästa en tiokilos slipsten i benet. Sen klippte hon av sig sin klitoris.

Jag ska fråga min terapeut om han har sett filmen…

torsdag 8 oktober 2009

Q har blivit junkie

Fem i nio kommer jag hem till min lya, sliter upp kylskåp och skafferi i hopp om att finna gottis. Hittar glass men inser att det är salt jag behöver. Inte vilket salt som helst – ostbågar.

Paniken sprider sig i kroppen när jag inser att det bara är ostbågar jag vill ha, inget annat, och om mindre än fem minuter stänger affären.

Likt en junkie hoppar jag i skorna och kränger på mig jackan och börjar springa mot ICA. Eftersom min naprapat utfört en smärre tortyr på mina vader, som snarare förvärrade mina benproblem, så värker vaderna sjukt mycket för varje steg jag tar. Men ändå kan jag inte sluta springa. Med ostbågarna för min inre syn så snurrar benen på ren reflex.

Väl vid affären så kastar jag mig in mellan skjutdörrarna, grabbar en påse ostbågar i luften och slänger mig ner i en kommandorullning under ett Swartzneger-vrål – NOOOOOOOOOO!!!

Vid kassan ursäktar jag mig och säger att jag hade lite cravings.
- Jo, jag såg det, säger kassörskan och ler lite sött. Och jag traskar ut med stövlarna hängandes i hasorna och andan i halsen, men banne mig… ikväll blir det ostbågar!

...


onsdag 7 oktober 2009

Handlingar som kräver redogörelse

Förra veckan var jag på min KBT och vi skulle simulera panikattacker. Det var helt enkelt bara att stå och hyperventilera som en toka. Under hela processen stod min psykolog och ställde frågor så som ”hur känns det nu?”, ”varför gör du så?”, ”vad händer?”.

Och jag svarade så snällt, för jag är ju så vansinnigt rar. Men när jag sedan satt händerna i sidorna under min intensiva andning så undrade psykologen varför jag gjorde detta. Något tröttsamt att man inte får göra något utan att ifrågasättas.

- Jag har käkat ärtsoppa och har ont i magen. Ok?

måndag 5 oktober 2009

Pissig lördag

Under min dag som barnvakt så skedde ett smärre missöde. Uppenbarligen kan inte en nittonmånaders unge dricka mjölk ur ett glas på egen hand (jävligt orutinerat), så hela glaset hamnade över Noam samt mitt köksbord/stol/golv. Det var bara att slänga in bebben i duschen då med andra ord.

Det är då man får förvånas över den opassande tajmingen barn kan ha. En minut utan blöja och tro på fan att ungen pissar på mitt golv. ”Gott”, tänkte jag och suckade. Jag placerade Noam i andra sidan av rummet, pekade vänligt men bestämt och ropade kommandot ”stanna” i hopp om att min systerdotter åtminstone skulle ha en hunds intelligens.

Jag ilade in i städskåpet, jag svär det tog högst 5 sekunder, men se det visade sig att ungen INTE är smartare än en hund, utan bara dum och inställd på jävlas-med-moster-mode, för när jag återvände snabbt som en blixt så stod hon och plaskade i kisspölen. Vad ända in i… Inte ens jag skulle komma på att göra det.

Vad är det för sjuka gener som figurerar i min släkt?

söndag 4 oktober 2009

Sms-konversation

Jag var barnvakt igår. Jag visste sedan tidigare att Råttan skulle tvätta på fredag kvällen och hotade honom därför med att dyka upp klockan nio på lördag morgon för att jag och Noam skulle väcka honom och leka hela långa dagen. Klockan 17 drämde jag iväg ett sms till Råttan.

GeishaQ:
”Nu har vi suttit i sandlådan utanför dig sedan klockan 9 imorse, men ingen Råttan. Jag och systerdottern fryser så hemskt och är mycket besvikna.”

Råttan:
”Jaså? Såg inte er, låg i rännstenen jämte å vilade.”

GeishaQ
”Oj, var det du? Sorry att jag bad Noam bajsa dig i munnen, men jag kände inte igen dig. Du såg ut som skit. Du måste ha tvättat så jävla hårt igår,”

lördag 3 oktober 2009

Q goes down memory lane

Det är lustigt när man blivit lämnad och hur allt påminner om han, han, han.

Som när jag såg Ben & Jerrysglass i frysdisken på Ica
TANKE: En sån kunde John sätta i sig, på under tio minuter, utan problem, varje dag, till middag.

Eller som när en pickup körde förbi mig på gatan
TANKE: John skulle dött av avundsjuka om han såg den där bilen.

När jag passerade ett skyltfönster proppat med gamla plåtburkar staplade på varandra
TANKE: Åh vad mys der var när jag och John var på loppisrunda och sökte plåtburkar runt varje loppis runt Uppsala.

Eller när jag häromdagen gjorde nummer två och jag inte kunde spola ner korven
TANKE: Tänk när John kom ut från dass och upplyste mig om att min morgonkorv låg kvar och guppade. Ja, suck, vad romantiskt det kan bli.

torsdag 1 oktober 2009

Underskön

Det kanske är hög tid att rycka upp sig något. Man kan ju inte gå runt och se ut som sju svåra år hela livet.

Min kollega gick förbi mitt skrivbord och jämrade sig över att hon såg risig ut, i samma veva slängde hon en blick mot mitt skrivbord, började skratta och sa sedan:

”Äh, jag tar tillbaka det förresten”.

Jag måste se ut som en blomsteräng. Min systerdotter har börjat peka på mig och garva. Jävligt ouppfostrad unge skulle jag vilja säga. Bara för att jag inte orkar ha ögonbryn just nu. Det är inget att skratta åt. Tänk på de stackars cancerbarnen då!

onsdag 30 september 2009

End of an era

Jag har blivit dumpad, och plötsligt står det klart för mig... fan vad många fula ord jag kan. Jag blir nästan lite pompöst stolt över mitt gediga ordförråd. Undrar just vilka fler oanade talanger jag bär på.


fredag 25 september 2009

Hårresande

Jag nämnde som hastigast, i förbifarten, min frisyr vid gårdagens inlägg. Låt mig förtydliga vad som egentligen hände.

Efter att i flera års tid använt kökssaxen så gott jag förmått, så bestämde jag mig alltså för att vara en vuxen och ansvarsfull kvinna och sådana damer klipper inte lugg i ett folkölsrus, utan besöker helt sonika en frisörska – jag valde att göra detsamma.

Jag ska tillägga att jag hyser ett visst förakt till frisörskor. Det har varit allt för många misslyckade besök som slutat med pudelfriss eller en Sune-kalufs. Man kan lugnt säga att jag försökt undvika att besöka professionella hårfixare ett bra tag. Närmare bestämt i fjorton år. Men som sagt… som mogen affärskvinna så besöker man frisörsalonger. Så jävla enkelt är det bara. Jag ville inte vara sämre.

Hårklippandet var det inget fel på. Hur svårt kan det vara att toppa ett hår liksom? Sen skulle hon styla mitt hår… hon frågade om jag ville ha det plattat eller volym – volym lät väl fint tyckte jag och återgick till skvallerblaskorna som alltid ligger utspridda i dessa helveteshus.

När jag var färdig hade hon använt något typ av puder i min hårbotten som skulle lyfta håret och ge det volym. Jag mötte mitt otroligt trötta ansikte i spegeln framför mig och ovanpå denna grådassiga feja låg en mopp av hår som fluffade ut i oanade proportioner. Håret hade ett eget liv. Det var bestämt inte mitt.

Väl tillbaka på jobbet började min chef skratta åt mig och sa att jag såg ut som Britney Spears, närmste kontorsgranne försökte snällt säga att det inte var nåt fel på frissen, men att den kanske inte riktigt passade mig. Tror jag det. Nu ska jag ansöka om att medverka i ”Våra bästa år”, på återseende.

torsdag 24 september 2009

Det nya svarta

Jag har de senaste dagarna insett att jag bryskt förlorat min skönhet. Folk på jobbet har kommit med kommentarer som ”du ser inte så glad ut”, ”är det nåt fel eller är du osminkad” och ”men älskling, hur är det fatt”. När okända människor jag suttit i möte med tittar på mig och frågar om jag är väldigt trött så börjar jag ana oråd. De kan ju omöjligt veta om detta är min vardagslook eller ej. Oförskämt tycker jag!

Hur som… jag förstår att ni är nyfikna på hur ni själva kan få denna attraktiva modestil. Räds ej, jag håller inget hemligt för er. Här följer receptet:

Jobba stenhårt med minimum fem möten per dag
Blanda in övertid i samtliga dagar
Tillsätt orolig sömn och kronisk kissnödighet om natten
Späd ut med en rejäl dos av privata problem
Toppa med en ny frisyr a la Glamour på 80-talet, tillredd av käcka frisören i dörren intill

Låt ansiktsmasken vila över hela dig under ett antal dagar så att den verkligen sugs in i varje por av din kropp. Voila! Här har du den nya död-looken som är så het i Stockholm just nu. Komplimangerna haglar.

onsdag 16 september 2009

It keeps coming back to me

Men vad faan. Tänka sig att man skriver om Bryan Adams äckliga låt Heaven och hittar en gammal bekant från norrland på idol-sidan som FAKTISKT SJUNGER LÅTJÄVELN! Inget ont mot Johnny... men lååååååååten, denna ooooooonda lååååååt. Var ju tvungen att lyssna på den också, så kanske blir det nu en ny sväng till badrummet.

http://tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1208442

tisdag 15 september 2009

Äpplet faller inte långt från trädet

Imorse, på jobbet, när jag pratade med min mamma så fick vi synkroniserad bajsnödighet. Det måste vara en mor-dotter-grej. Men när jag ska till att avsluta samtalet hörs min mors gälla röst på andra sidan luren:

- Jag går mot toaletten nu. Du får följa med.
Eftersom jag inte var så vansinnigt sugen på att höra min mors ljudeffekter vid toalettbesök nummer två så svarade jag henne vänligt men bestämt att:
- I helvete jag vill följa med dig in på dass när du skiter, nu säger vi hejdå.

När jag lagt på sa min kontorskamrat att det plötsligt ljusnat för henne hur jag blev som jag blev. Like mother, like daughter.



måndag 14 september 2009

Kräk och galla

Igår låg jag i framstupa sidoläge hela dagen. Till en början beskyllde jag Emils 30-årsfest och drinkarna som flödade. Men när klockan började krypa mot 20, och jag fortfarande inte fått i mig en bit mat eller vatten utan att kasta upp, så började jag ana oråd.

Jag låg länge och väl och kände på skallen om jag kanske gjort en klassiker och fått hjärnskakning på nytt, men utan bulor eller något minne av en sådan händelse så försköt jag den tesen ganska fort. När jag klockan 22 fortfarande tillbad porslinguden så var jag övertygad om att jag blivit sjuk. Kanske var det baconsjukan som slagit till. Klockan 23:20 drog jag den sista kräken för dagen och bestämde mig för att sova bort skiten. Men attans om man inte vaknade upp med samma illamående denna ljuva morgon också.

Eftersom jag inte kan komma på någon som kan ha smittat mig med kräksjuka så tror jag att det är något helt annat som bidragit med detta konstanta illamående. Det var faktiskt så att jag under skrivande stund av förra blogginlägget lyssnade till Bryan Adams bara för att försäkra mig om att det verkligen var så dåligt som jag minns det. Låten Heaven var inte bara dålig, den var fruktansvärd och hulkanden började uppstå redan då. Med andra ord är denna tvådagars vigsel till spya en bieffekt av Bryans hesa flåsande i en mikrofon.

Jag säger bara never again!

fredag 11 september 2009

Q vs Spotify

Spotify kommer att bli min bråda död. Där finns all musik jag aldrig för mitt liv skulle köpa, och jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag tankade hem det. Eftersom Spotify har mycket musik, men väldigt lite av det jag verkligen gillar så urartar mitt lyssnande i någon slags nostalgitripp. Trippen tar mig närmare bestämt till mellanstadiedisco och tryckarstund.

Jag har alltid varit en sucker för smöriga sånger, men det här börjar eskalera. Mina vildaste fantasier kunde inte ens föreställa sig denna vältran i ballader. Och nej, det är inte bra ballader, sitter i skrivande stund och lyssnar på Westlife featuring Mariah Carey, och nej, det finns inget ursäkt för detta heller.

Medan någon pojkspoling skrålar ”TURN AROUND AND SEE ME CRYYYYYING” så erkänner jag mig besegrad av Spotify. Jag vet inte om jag klarar mer. Jag vet inte vem jag kommer att bli med denna tjänst nedladdad på min dator. Efter två dagar med skiten har jag redan börjat lyssna på Lionel Richie… det är som att börja med hasch… det kommer att sluta med en spruta heroin på ett utedass - självaste Bryan Adams.

Paket ska va kul

Efter en timmas sökande efter present till Emil inför hans trettioårsfest plockade jag upp telefonen för att ringa honom.

- Hej! Grattis i efterskott! Jag hatar din födelsedag.

onsdag 9 september 2009

Nya planer smids

Idag satt jag i förhandling angående en produktion som ska gästa oss. Jag tog in assistens från min mammalediga kollega som mer än gärna kom in under förhandlingen för att komma med goda råd.

Med sig hade hon lilla bebisen som fick stanna utanför mötesrummet under överläggningen. Mötet rullade igång och gick bra, våra krav möttes fint och allt var frid och fröjd. Efter ett tag började dock lilla bebben sakna sin mamma så han fick också ta del av mötet och blida vår motpart med sin underbara charm. Sen hände något… Ungen blev hungrig…

Utan att blinka håvade min kollega fram ena patten. Den riktigt slog mot bordet när den grävdes upp från tröjan. Jag kunde se hur mjölkpåsen flöt ut över hela mötesbordet, belyst av lysrören. Mannen som satt uppstyrd i kavaj med sin portfölj framför sig började plötsligt flacka med blicken. Själv visste jag inte riktigt vart jag skulle titta, överallt var det bröst, bröst, bröst. Min kollega fortsatte att prata. Motparten började plötsligt intressera sig mer att snacka med mig och min chef för att undvika att lägga blicken vid blottade kroppsdelar. Efter ett tag slungades balooba nummer två upp med dunder och brak bara för att hänga ett tag medan bebben plutade i luften efter mat. Min kollega fortsatte obekymrat samtalet med stackars kavajgubben småsvettandes. Och så fortsatte mötet, budgetering, pattar, klausuler, bomber, rättigheter, sladdertissar…

Efter mötet, när vår motpart avlägsnat sig och min kollega med bebis retirerat, så konstaterade min chef att det var otroligt dumt att vi inte hade ett färdigt kontrakt som kunde ha skrivits på av motpart. För under mötet hade nog kavajsnubben signat vad som, så länge han kom ut från rummet.

Planerar i fortsättningen att använda oss av vår nya förhandlingsstrategi – Boob-attack!

söndag 6 september 2009

Bild på syrran och min systerdotter

Se så snopen lilla Noam blir när hon inser att hennes morsa glömt ta av henne blöjan innan hon kastade sig i poolen.


Klicka för större bild.

lördag 5 september 2009

Blogg inspiration

Det ska inte bara bli nytt språk på min blogg. Efter att ha kikat på Amandas blogg så inser jag att min blogg måste kompletteras med video.

fredag 4 september 2009

Hur var det med stavningen?

Skickade ett sms till min kusin vitamin.

"... Alternativt att du tar med dina fina barn så kan vi leka dem galna på gröna lund och juni baken."

Alltså... vad man gör med barn på juni baken vill jag inte ens veta. Men jag fick en hemsk känsla av att man absolut inte vill ta sina barn till denna plats. Rättade mig fort i ett nytt sms:

"Inte juni baken. Gud så snuskigt, men juni backen."

Nu kan jag andas ut och rentvå mig från grymma anklagelser.

torsdag 3 september 2009

Kommerssarien frågar

Imorse var jag på en utredning. Det var typ tusen frågor. Bland annat följande:

- Har du obehag inför att bli serverad eller sedd?
- Öh, nej, svarade jag. Varför skulle jag ha problem med det?
- Det är ganska många som har problem med det.
- Va? Varför skulle jag tycka illa om att bli serverad?
- Det är helt naturligt…
- Så om nån kom och erbjöd mig ett glas champagne, skulle jag tycka det var jobbigt?
- Va? Nej, svarade utredaren, alltså inte serverad. OBSERVERAD!
- Jaha… jaja… öhhh… nej det har jag heller inga problem med.

Sedan följde en fråga om jag hade sexuella impulser. Om jag exempelvis helt plötsligt kände för att blotta mig eller så. Jag svarade att det heller inte var något som jag hade några större problem med. Faan vad normal jag är.

onsdag 2 september 2009

lördag 29 augusti 2009

Ey oh ey oh

Helgåtens, nu fick man press på sig. Uppenbarligen måste man ha ett eget språk som bloggare. Jag tänker så att det knaaaaaakar, men jag kan ändå inte toppa hennes kreativitet i orduppfinning. Jag känner mig slagen och besegrad.

torsdag 27 augusti 2009

Flickan som ropade VARG

Jag får inte längre skriva om John för en okänd man vid namn Richard. Jag tolkar det så efter en kommentar i förra blogginlägget.

Jag vet inte vem denna Richard är, men jag vill tro att det är herr Wolff som konverterat till hetero bara för min skull och som nu sitter grön av avund då jag förstört hans planer på att förföra mig och göra mig till en ärbar kvinna. Voj öde, om jag ändå vetat att denna mörka skönhet till karl ville bli min innan nyårsklockorna slog och året blev 2009. Ja, då hade jag gått längst fram i pridetåget, hand i hand med Rikard Wolff, och stolt utnämnt mig till den första kvinnan att omvända en karlälskande man. Det hade inte varit så pjåkigt det heller.

Värre är det om det är Rickard Herrey som lämnat kommentaren.

tisdag 25 augusti 2009

Mardröm

I natt drömde jag att John lämnade mig för nån jävla Elsa. Tio minuter efter att han dumpat mig ringer han upp och frågar om han och Elsa kan låna min bil för att åka på utflykt till Söder sjukhuset. Jo man tackar! Ringde upp John så fort jag vaknat och skällde ut honom för hans nattliga bestyr.

Senare på dagen så mottar jag sms från min kära karl:

”O kära Elsa! Jag har just prövat lsd. Drömmer om dig. Hoppas jag inte skickar detta sms fel till min underbara flickvän Q.”

Jag svarade artigt men bestämt att:

”Jag träffade just Elsa. Passade på att spöa upp henne och loskade henne i lejban. Sa att hon skulle ge fan i min karl i fortsättningen. Sen körde jag över henne med min nyköpta pickup. Så förvänta dig inget ligg ikväll älskling.”

måndag 24 augusti 2009

Menshora

Jag hade sparat mina sista 40kr till ett tampongpaket. Den sista nöden på månaden som jag noga kalkylerat för min överlevnad så att jag skulle slippa belasta mitt kreditkort.

Jag knatade ner på apoteket med mina lyckligt sparade tjugolappar, roffade åt mig ett paket tamponger, stegade fram till kassan, slängde upp paketet samt sedlarna varpå kassabiträdet säger:
- Den här kan jag inte ta emot, och lyfter en tjuga, numren i sidan är borta.

- Kärringjävel! skrek jag och sylade paketet mitt i knoppen på henne. Bara för att du är bitter över att du kommit i klimakteriet och inte har mens så ska du väl inte trakassera mig? Ska jag nu gå och mensa ner mig på gator och torg till allas skratt och hån? Ta ditt jävla skitpaket och stoppa det någonstans…

Näe… så sa jag inte alls. Jag tackade artigt och sa att då fick det vara, gick vidare till 7 eleven bara för att få prisuppgiften 45kr. Drog suckandes mitt Mastercard och tänkte att budgetering suger rövhål, men apoteket suger mest.

söndag 23 augusti 2009

Kärlekskrank

Just nu är jag hysteriskt kärlekskrank, så vansinnigt kär i herr John. Det ter sig i de löjligaste konstellationerna, allt verkar just nu påminna mig om honom. Igår kväll var det rena rama Johnhärvan på stan.

”Åååå titta den där killen i kön, han köper blå Camel precis som John, min fina John” (sen ska tilläggas att Johns rökning är hans absolut sämsta sida. Karln är näst intill opussbar om mornarna efter sin morgoncigg).

”Den här låten gillar John också. Det har han sagt. Guuuud vad jag saknar honom” (att han gillar låtjäveln beror förvisso bara på att jag hjärntvättat karln med Ryan Adams i hopp om att nån låt ska gå hem).

”Bloodshots! Det är ju min och Johns sprit som VI dricker tillsammans. Det skulle jag vilja göra nu – bli lite skrattigt berusad med John” (stämmer inte riktigt. John blir berusad, jag blir buren hem över axeln eftersom jag envisas med att jag minsann visst kan dricka minst lika mycket som John).

”Titta den där söta tjejen, henne skulle John gilla att se på. Han skulle tycka hon var snygg. Min fina John, henne hade jag velat visa” (och hade han suttit med mig och sett henne hade jag i själva verket varit förkrossad när han stirrade efter henne och jag hade genast börjat puta med både bröst och häck, helst mitt i nyllet på honom för att han inte skulle missa mig).

Ja… and on it goes. När blev jag patetiskt kärleksdrabbad? Jag ska ju vara en tuff brud i lyxförpackning. Det har Världens Bästa Moster Aina lärt mig. Och det VBMA lär ut till de sina, det är lag.

Just nu är jag inte så tuff, jag försöker muta min pojkvän hem till mig med marängswiss. För lyckas inte lyxförpackningen locka till sig herrn så har glass en fet chans till framgång.

fredag 21 augusti 2009

Istället för skamvrå

Min kollega Eva tabbade sig idag då hon kallat till möte men själv glömt bort det hela. Hon var hemmavid klockan 11 då resterande grupp satt och väntade på henne. Det är då Skäms-tröjan åker fram.

Skäms-tröjan är en gul, fransbeklädd sak som vi alla minns från 80-talet. Det var klädesplagget som följde med till Sverige efter en utlandsresa mor- eller farföräldrar haft. Oftast med ett färgglatt tryck som avslöjade vilken semesterort de besökt. Själv hade jag matchande pannband till min franströja. Oerhört snyggt!

Så nu hänger den här intill mig, Skäms-tröjan, och väntar artigt på att Eva ska komma till sin kontorsplats så att hon kan ha den på sig resten av dagen och skämmas över sitt dåliga uppförande. På mitt jobb arbetar vi med bestraffning!

onsdag 19 augusti 2009

Filmpremiär

En ny rulle utspelar sig på min haka – Return of the acne 3. Det är en mastodontfilm som pågått sedan i torsdags och den börjar bli både långtråkig och irriterande. Den började någonstans i mungipan för att sedan löpa amok längst hela hakpartiet. Numer är två tredjedelar av underkäken täckt av varbölder som kan skrämma slag på vilken hjärtsviktande individ som helst. Som toppen på verket har en inombordning placerat sig mitt på hakan, den gör ont och går inte få fatt att klämma. För att fira detta har jag bestämt mig för en favorit i repris, ett foto vi sent kommer att glömma – syrrans inombording i näsborren.



You know you love me sister!

måndag 17 augusti 2009

Tvätta munnen på karln



När John äter något gott så brukar han säga att det knullar i munnen på honom. Eftersom han tycker att all mat är helt fantastisk så idkas det ideligen samlag i hans munhåla.

I helgen var vi ut och åt panerad chévre med rödbetor och dylikt varpå han skrockar:
- Håhåhå, det är typ en dubbelmacka med brutal analsex i min mun.

Precis som en kvalificerad matskribent skulle uttrycka sig… eller inte.

fredag 14 augusti 2009

Mörka ord till ljus kalufs

Den här luggen ligger som en förbannelse över mig. Inte nog med att den gör mig vansinnigt ful, den får mitt självförtroende att gå i botten och i och med detta så har jag en ständig huvudvärk som förmedlar sig.

Jag har en känsla av att luggen är en hjälm som får hjärnan att tänka långsammare, inte kan koppla samman ett och ett, men framför allt så killar håret mig på näsroten vilket gör mig så satans irriterad. Ska det vara så här? Ska jag må på detta vis? Ett enda misstag i folkölens dimma och så får man sota med en lugg som varken gör det ena eller det andra. Den bara hänger där… Ja, förutom när den är statisk och lever rövare på hjässan.

Damn you lugg! Damn you!

torsdag 13 augusti 2009

söndag 9 augusti 2009

En solig söndag

Min kompis Simon sa en gång åt mig att han tyckte att det var sexigt med solmärken efter bikinin. Jag undrar just om han skulle tycka att jag var het just nu.

Efter en varm dag på Långholmen där jag råkade försjunka mig i en bok liggandes på rygg i några timmar så har jag nämligen skaffat mig bleka linjer efter bikinin. Inte bara linjer, jag är helt enkelt ersatt av en knallvit bikini när jag tar av mig mina ordinarie badkläder. Min nya vita bikini är omgiven av en kräftröd hud som svider och bultar. Uppenbarligen kan man dessutom skaffa sig bikiniränder i fejset, för där solglasögonen suttit är jag vit, resten av lejban är röd och näsan kämpar som bäst med att glöda hetast på kroppen. Jag tycker att Simon har en mystisk läggning, det här är inte det minsta vackert.

Och bättre blir det inte av att man spenderar kvällen hos Ingemar som tycker att det är skitkul att slåss med handflatorna på mina lår.

fredag 7 augusti 2009

Upp och hoppa Tor, slå på trumman bror!

Gårdagens tips funkade ju alldeles utmärkt. Lite strävt på tungan bara. Karlsloken är ju så skäggstubbig.

torsdag 6 augusti 2009

Som att vakna till en ljuv dröm

Jag är kontaktperson åt en fantastisk tjej på många vis. Men mest av allt är hon är bra på att ge råd och stöd.

Ikväll när hon var här på middag så frågade jag efter hennes expertis vad gäller relationer. Jag undrade vad jag skulle göra med John för att få honom att vakna om mornarna för han bara snarkar och sover. Utan att tveka sa hon den självklara lösningen och jag förundras över att jag inte kommit på det själv.

- Slicka!
- Va?
- Ja, slicka honom på kinden. Då vaknar han nog.

lördag 1 augusti 2009

Den som lever den lär...

... men uppenbarligen inte fröken Q.

Memory note till mig själv: Det är INTE en bra idé att klippa lugg på sig själv baserat på några öl efter pride festivalen. Speciellt inte med sin kökssax.

Jag ser ut som pjuke. :(

söndag 26 juli 2009

Singer songwriter

Jag har skrivit en ny låt. Den är tillägnad Ingemar och den går så här:

Du kan va en behååååå (peka på Ingemar)
Du kan va en trosa (peka på John)
Och jag kan va er tjej (vackra fina pop-poser och armar som illustrerar hur bra jag är)

Låten sätter sig på huvudet på nolltid. Det är numer omöjligt att tilltala Ingemar utan att kalla honom för en behå. Men jag tror han gillar’t!

fredag 24 juli 2009

Gräsänka

John har åkt på road trip och ska vara borta i fyra dagar, vad gör man då? Jo, som gräsänkling passar man på att se löööööööv movie med high factor tårar. Det fick bli Broarna i Madison County.

Broarna i Madison County handlar om Meryl Streep vars man åker bort i fyra dagar (go figure). Medan mannen är borta kommer Clintan instormandes i Meryls liv och tar henne med storm. De upplever heta nätter och hon blir drabbad av den stora kärleken.

Jag ser just nu ut som en torterad gris i lejban. Har brölat, gnölat, snorat och snutit mig i handen. Nu undrar jag bara vart fan Clintan håller hus? Det är förbaskat ensamt utan John och en charmör som kommer och roar mig under dessa fyra dagar skulle passa finemangmang. Men det verkar som om Clintan glömt bort mig, närmsta karl är Skvalis och jag tror bestämt jag hoppar honom.


onsdag 22 juli 2009

Blommor och bin

Jag har tagit hand om Matildas växter under förra veckan. Hon har nu återvänt till Sverige och blommorna varpå jag mottar följande sms:

”Hur närgången var du med växterna egentligen? De har fått både löss och svamp!”

Jo, man tackar ja…

måndag 20 juli 2009

Här kommer Pippi Långstrump

Igår var jag på Junibacken med min syster och systerdotter. Jag tänker inte skriva om att jag inte vågade åka sagotåget, jag tänker skriva om min systerdotters stora fascination för vagnar.

Redan utanför Junibacken fann min systerdotter, Noam, en vagn som hon försökte få med sig in. Hennes tråkiga morsa tillät såklart inte detta utan haffade med sig Noam med ursäkten att vagnen inte var hennes.

När syrran sprang på dass för att lägga en korv blev jag in charge för min systerdotter. Jag trodde först att det skulle barka åt helvetet då Noam snörde iväg efter sin mor som en liten pil, med mig hack i häl. På vägen mot toaletterna hann dock Noam bli distraherad av dylika ting… till och med en vagn… eller nja… vagn och vagn, men den gick att rulla och det ville systerdottern gärna göra. Hon tog tag i vagnen och började knuffa på allt vad hon hade, men det gick si så där. Jag ville ju dock inte vara som hennes tråkig morsa så Noam fick helt enkelt stå och knuffa på vagnen… eller nja… vagnen och vagnen… rullstolen. Rullstolen som bar upp en rullstolsburen kvinna. Men som sagt, man vill ju inte vara en tråkmorsa så jag säger det funka och tittade därför åt ett annat håll medan Noam lyckades styra iväg den rullstolsburna kvinnan från Pippilångstrump-skivorna hon hade tänkt köpa.

Kvinnan behövde ju lära sig att växa upp någon gång och skippa Lindgrens sånger så jag tänker mig att jag gjorde en god gärning.

söndag 19 juli 2009

Smälta hjärna

Jag och John har varit och käkat fondue.

När servitrisen kommer in med vår mat som ska ner i fondue-grytan så tittar John frågande på mig. När hon har gått så lutar han sig över bordet och säger tyst:
- Alltså… det här köttet ser ganska otillagat ut.
Jag höll på att kissa på mig av skratt innan jag lyckades förklara för herrn att fondue innebär att man själv tillagar köttet i het olja.

Här ska tilläggas att John aldrig ätit fondue förr.

torsdag 16 juli 2009

Lika som bär

Plötsligt kom jag bara på det... att de är slående lika.





Viljan att sjunga Beach Boys "In The Jungle The Mighty Jungle" kommer numer över mig som ett ofrivilligt tics. Det kan inte hjälpas. Speciellt om morgonen då Johns mustasch är ihoptryckt som betar och håret står åt alla håll.

tisdag 14 juli 2009

Begraven och uppstånden

I min födelseort så delar man gärna utrymmen - det blir billigare så.

måndag 13 juli 2009

Grannfejden

Det är nu tydligt – mina grannar mobbar mig.

Jag har länge inbillat mig att det är av misstag som glasspinnar och dylikt skräp ständigt infinner sig på min lilla gård. Att dessa saker har råkat blåsa in på min uteplats med vindens hjälp eller att någon busunge kanske tappat sin glasspinne genom fönstret. Jag har dock idag erfarit att detta inte är fallet.

Efter att ha varit bortrest lite mer än en vecka så kommer jag hem till min älskade lya, vad ligger då där mitt på min grill? EN BAJSKORV I GUMMI! Den ringlade sig uppe på min fina, nyköpta grill.

Nu är det banne mig krig! Jag och Skvalis mot resten.

fredag 3 juli 2009

Matiga svar

De två senaste veckorna har jag arbetat med ett projekt ute på konstnärsnämnden. Varje dag har jag hämtat lunch åt dansarna som är involverad i projektet, och dagligen är det någon lustigkurre till karl som tittar på mina matpåsar och häver ur sig:
- Hungrig idag? Höhöhöh….

Igår kom samma fråga när jag skulle ta hissen upp till studion och efter att ha burit tunga påsar i den alldeles för varma solen så spottade jag ur mig svaret:
- Nej, du förstår jag är en sån där bodybuilder och för att bygga muskler måste jag äta, utan mat skulle aldrig mina muskler se ut på det här viset.
Sedan spände jag min biceps för kung och fosterland, ryckte åt mig mina matkassar och stegade in i hissen.

Kan folk komma på lite med originella fraser tack, och för helvete, låta bli att skratta åt sina egna värdelösa skämt.

onsdag 1 juli 2009

Bananer och apelsiner

John är förkyld och ack så sjuk, så sjuk.

Han kom just hem från jobbet och ojade sig över feber. Med ett fniss stoppade jag termometern i käften på honom då jag aldrig riktigt tror på att karlar har feber utan snarare är fjantar. Men se på tusan, 38,1 Celsius kunde han åtminstone klämma fram.

Till saken hör att John fått en pung stor som en apelsin av sin förkylning. Det här är ett återkommande fenomen vid hans snuvor, så just nu står han med termometern mot pungen för att han tror att den är överhettad. John har i skrivande stund gömt sig bakom köksdörren med stackars pillen slokande över en mun-termometer som troligtvis kommer att ha mardrömmar resten av livet.

torsdag 25 juni 2009

Skuttunge

På 7 eleven vid min arbetsplats jobbar en otroligt trevlig kille. Han är alltid så munter att man funderar på om han i själva verket vet om att han står och sliter från klockan halvsju om mornarna i en kiosk med fett mycket kunder.

Idag när jag köpt mitt kaffe och snus och skulle traska mot jobbet så sa jag ”ha det fint” var på han svarar ”hare”… Och då var jag tvungen att bita mig i tungan… jag höll tyst hela vägen ut på gatan, kvävde ordet som ville komma utkräkandes ur min mun, svalde, knep samman läpparna... och sen var jag tvungen att göra det… viska tyst för mig själv… ”kanin”.

måndag 22 juni 2009

Q = underfundig

Idag skulle jag skaffa trådlöst bredband åt en av våra gäster på jobbet, så jag knatade in på en trebutik på Götgatan och började samtala med säljarna. Alla hade namnskyltar på sig så man kunde tilltala dem vid förnamn.

Biträdet som hjälpte mig hade också en skylt på sig så jag läste högt och sken upp:

- Ny på jobbet …aha… är det ett algeriskt namn kanske?

tisdag 16 juni 2009

Q roar sig på bästa möjliga vis

Ok, jag vet att den här är gammal, men vad roar man sig inte med när man ska vara nykter på en personalfest?

Please read after me... säg orden på engelska.

"Köp hav stol tio"

Upprepa högt för dig själv till du har hajat läget.
Min humor är på topp!

måndag 15 juni 2009

Hög på hög

Som alla fina födelsedagsfestgäster beslutade jag mig för att förstöra Aksel och Johannas säng i fredags.

Det började med att vi diskuterade filmen The Wrestler. I samband med den diskussionen kom givetvis jag och Ingemar på den briljanta idén att vi skulle wrestlas. Det dröjde heller inte länge till Ingemar hade knäckt problematiken med hårt golv genom att föreslå att vi skulle ta matchen i Johanna och Aksels säng.

Det blev nacksving och hopp avslutandes med armbågar. Det var jag som skulle vinna. Jens stod vid sidan av sängen och väntade på att få hoppa in som en del ur mitt team. Jag klappade handen på honom så han fick byta av. Snart låg Jens på Ingemar som sprattlade med ben och armar. Jag tog sats och landade på båda två varpå jag vrålar till festsällskapet:

- BÖÖÖÖÖÖGHÖÖÖÖÖÖG!!!

Fyra pers till kom flygandes genom luften för att bilda denna böghög och sedan hördes ett brak – sängens ben gav vika för vår jättelika wrestliglek. Snopna och lite förlägna stod vi och tittade på den tillplattade sängen.

Sen fick värdparet fira Johannas födelsedag genom att skruva sängben. Ha den äran.

fredag 12 juni 2009

Min karl är en satans subba

Vad häver min karl ur sig för cirkus tio sekunder sen? Jo, följande:

- På tal om ditt blogginlägg – tristess tics, har du tänkt på att jag ofta måste pissa innan vi ska ha sex?

Detta följer han upp med ett MOHAHAHAHAHA och går ut och röker.
Jäkla skitgubbe. :(

torsdag 11 juni 2009

It's getting hot in here

Det var en schvinigt dålig idé att ta på sig långkalsonger på sig i juni månad.

I metro kunde följande rader läsas:
"En blond gestalt av vad som tros varas kvinligt kön, stånkade idag fram på Götgatan. Gestalten var inte bara svettig och stönade högt, utan skrämde även slag på barn och korthåriga taxar med sin gapande mun och obskura lukt."

Tristess tics

När jag var något yngre och min mor beslutade sig för att ringa till mig så blev jag alltid akut kissnödig. Det slog i princip aldrig fel, speciellt inte om morsan började prata om vilket utbud av mat som fanns i frysen, kylen, skafferiet etc. Då blev det ATTACK-KISS!

Nu har jag noterat liknande tendens hos John. Så fort det är hans tur att diska, då blir han skitnödig. Det har hänt flera gånger nu och jag vet precis vad det beror på. Av den tidigare erfarenheten med min mor i luren så vet jag att dessa akuta toalettbesök endast uppkommer ur total tristess. Kroppen börjar producera skit och kiss bara för att rädda ens arma individ ur situationen och det är alltså detta självförbarmande Johns kropp pysslar med.

Jag fattar ingenting, tycker John att MIN disk är tråkig?! Min fiiiina, uuuunderbara disk... Jäkla John, ska han älska mig måste han älska hela mig, inklusive disk. *mutter, prutt, fjärt*

söndag 7 juni 2009

Tänkvärt

Jag måste lära mig tänka innan jag handlar.

Jag stod precis och skurade golvet när moppen sköt ut en karamell som legat under soffan - jag vet inte hur länge. Exakt så här långt tänker jag då:

”OH! EN SNUSMUMRIK!”

Stoppar den så klart direkt in i munnen bara för att få den medföljande dammtussen i käften samt bifogat skräp från moppen som just skurat rent badrummet. Det är svårt att hejda sig när det är godis involverat i bilden, men jag önskar ändå att jag skulle kunna hinna tveka något. Fundera ett slag.

Och för er som undrar, karamellen var skitgod, jag käkade upp den ändå.

torsdag 4 juni 2009

Lite roar små

Jag minns med ett leende ett av mina varmaste barndomsminnen. Det var gångerna när jag satt på dass och ropade ”färdig” så morsan kom inspringandes. På den tiden hade man betjäning vid rövrengörning.

Det fanns vissa av dessa gånger som var som allra finast. Det var när jag lutade mig framåt för att mamma skulle komma åt med papperet och hon sedan utbrast:
- Ohhhh, uhhhh, ihhhhh, det är en STOR KLUMP här bak. Usch!!!

Då satt jag alltid och fnissade som bäst och tyckte att livet var allt bra kul.


onsdag 3 juni 2009

PAKET, MITT I SOMMAREN!!!

Ja, jag blir glad av paket sommartid, det kan bero på att morsan beslöt sig för att skita ut mig på julafton och jag därför som oftast får presenter en gång per år...

Lycka är dock när karln idag kom med ett paket innehållandes en snusdosa med graveringen "Grogghagga". Det kommer i fortsättningen inte råda några tvivel vems dosa som är vems.


tisdag 2 juni 2009

Sleeping Beauty

Jag är en relativt lättväckt person. Kanske kommer det efter min kära mor som vaknar om så ett hårstrå råkar falla från skalpen ner på huvudkudden om natten. Jag är inte fullt så lättväckt, men i kontrast till min kära John så är jag morsan upp i dagen.

Jag har aldrig förstått hur John lyckas försova sig om mornarna, vanligtvis brukar jag väcka honom de dagarna vi sover tillsammans, men igår beslutade jag mig för att han skulle få vakna av sin egen väckarklocka.

Jag vaknade en kvart innan hans mobil skulle ringa. Då kröp jag upp intill honom och strök honom över ryggen. John sov. Jag hasade upp på honom med benen runt rygg och mage. John sov. Jag bet honom i ryggen. John sov. Jag nöp honom i stjärten, först löst, sen hårt. John sov. Det var vid detta skede jag började fantisera om att bussa Skvalis på honom för att utföra en brutal analvåldtäkt på min karl för att se om han skulle fortsätta sova även vid en sådan situation.

Mobilen började ringa. Det är ett ihärdigt och högt ljud i den där rackarn. John sov. Ljudet stegrade allt eftersom och jag började oroa mig för att grannarna skulle vakna. John sov. När klockan tjutit i tio omgångar så funderade jag på om John skulle vakna om så Ricky Martin kom inspringandes, sjöng Living La Vida Loca med höfterna frenetiskt juckande. John sov.

Jag var tvungen att ge upp tillslut. Jag väckte karlsloken och kan fortfarande inte förstå hur han inte vaknade av oljudet. Jag väckte honom rätt snällt. Jag har nämligen fått bussning på mina väckningar förr. Uppenbarligen gillar John inte mitt sätta-knäna-i-ryggen-och-skjuta-på-jävligt-hårt-till-han-trillar-ner-från-sängen-väckningssätt. Förstår inte varför. Kräsen typ det där. Jag har ju helt fantastiska knän.

måndag 1 juni 2009

Lite action i tillvaron tack

I fredags gick jag runt och släpade på en väska i silver. Ni vet en sån där som ser lite hemlig ut som används vid affärsuppgörelser mellan KGB och Italienska maffian. Mina kollegor frågade mig såklart vad jag bar på och jag gav dem alla ett litet undanflyende svar som skulle väcka deras nyfikenhet.

Att det i själva verket var en väska fylld med ljudpedaler och kablar var en annan femma, den skulle återställas till herr Svegsjö på Gotland och jag skulle därför lämna den till Kim som satt på ett café på T-centralen och väntade på mig och silverväskan.

På väg dit fick jag en känsla av att jag var på ett hemligt uppdrag. Det skulle bli en uppgörelse och Kimman var boven i dramat. Jag bar närmare bestämt på 5,2 miljoner guld.

Dramatiskt snodde jag in på det sjaskiga caféet, slängde upp väskan på bordet och sa högt och tydligt så att alla fikande människor skulle höra:

- Fem komma två miljoner i guld som du begärde! Ge mig nu tillbaka min baby!

Kim var dock lite trög och fattade ingenting. Hon log så där förvånad och vilset och frågade vad jag menade. Ååååhhhh… Jag som var beredd att hon skulle ta till pickan och ställa till med en scen.

onsdag 27 maj 2009

Nästan som en mode-blogg

Min granne Skvalis (en alkoholiserad psykpatient som brukar kissa på sin altan) har skaffat nya fräcka solbrillor. Om möjligt ser han ännu mer störd ut än vanligt eftersom solglasögonen verkar härstamma från åttiotalets mitt och har vita plastbågar. De klär honom helt enkelt inte. Det var inte helt utan fnitter jag slank in i min lya igår eftermiddag, sedan stod jag och försökte spana på honom mellan persiennerna i sovrummet.

Tsss… Den där Skvalis alltså.

tisdag 26 maj 2009

Nykterheten kräver

Jag och John skulle ta det lugnt i helgen. Spara på krafterna och vila upp oss var mottot. Man vill ju inte gå på kroppen för hårt liksom… Vi beslutade oss för att åka go cart.

Spara på krafterna? Inte gå på kroppen så hårt?

Min kropp är helt blåslagen, den har fått mer stryk än en alldeles för blöt kväll på Debaser. Jag känner mig värdelös och usel eftersom Viktor varvade mig tre gånger på banan. Det resulterade värre ångest med go cart än en sladdertackas fenomenala pladder efter två flaskor vin. För att inte tala om utmattningen som följde med adrenalinet som pumpade i ådrorna. Fuck bakfyllesöndag, jag kunde knappt ta mig ur bilen efter två rundor med go cart bilarna.

måndag 25 maj 2009

Känn dig lurad Q

När jag i onsdags skulle åka till Muppsala så fuckade det sig totalt med min bokning av bussbiljett via internet. Varken sms-biljett eller e-post dök upp och min avgångstid närmade sig med stormsteg.

Jävligt förbannad drog jag iväg till City Terminalen för att skälla ut biljettförsäljarna. Jag hade försökt nå deras kundtjänst utan resultat och var ordentligt uppjagad. Skulle jag vara tvungen att köpa en ny biljett bara för att deras biljettbokningssystem krånglade? Skulle jag lägga ut ytterligare kronor bara för att deras kundtjänst valt att kalla onsdag innan kristihimmelfärdsdag för en lördag?

Jag nötte in ett tal i huvudet. Ett spydigt tal som jag skulle kräkas ut över dem och jag var fastbesluten att jag inte skulle ge mig. Jag skulle fan inte betala en ny biljett. Jag skulle få den gratis.

Jag marscherade fram till disken och förklarade situationen, ställde mig bredbent, beredd att gå till attack, men där stannade min ilska. Det var en tjock och trevlig kille som satt bakom disken och han avväpnade mig totalt. Ilskan rann helt enkelt av mig när han bad om min e-postadress för att följa upp med ett:

- Åh, vilken fantastisk arbetsplats du har, jag brukar ofta gå dit.

Han förklarade att jag troligtvis inte hade fått kontakt med min bank när jag skulle betala min biljett och sa att den inte gått igenom. Med andra ord skulle den heller aldrig göra det, inga pengar skulle dras från mitt konto, och det var bäst jag köpte en ny. Det var bara att buga och bocka, hata Swedbank och köpa en ny biljett.

Jag hoppade på bussen som började köra. Men vad händer då? Jag får min sms-biljett och får plötsligt en känsla av att den trevliga biljettkassörens lurat mig totalt. Där satt jag med två biljetter på väg till Uppsala och kände mig dum för att jag gick på den jävla tjockisen smicker. En ulv i fårakläder, det är vad de är på Swebuss.

söndag 24 maj 2009

På tal om Monica...

Monica har länge hävdat att hon har något som hon kallar för laserblicken. Detta är inget förödande superhjältevapen, åh nej, det är hennes förföriska blick som hon döpt till laserblicken.

Denna dök upp runt år 2000 och användes flitigt på Stockholms barer. Monica satt vid ena änden av baren och sneglade ut någon pojkspoling som hon skulle flirta med, sen påbörjades laddandet. Monica påstod nämligen att laserblicken var tvungen att laddas innan den användes. För att göra detta stirrade hon ner i bardisken ett tag för att finna the force eller vad det nu kan ha varit. Detta laddande kunde hålla på ett tag, det var bara Monica som visste när tiden var mogen. När det var tid nog att lyfta blicken och skjuta den till andra sidan rummet.

Laserblicken är något som gör att Monica ser ut som en förrymd psykpatient. Hon spärrar upp ögonen allt vad hon kan och ler sjukt mycket med tungan pressad mellan tänderna. Men det funkade fan varje gång, kanske för att killarna tyckte hon såg ut som sexsjukt monster… vad vet jag, men det funkade. Det dröjde inte länge innan någon brölig kille stod vid hennes sida och skulle bjuda på drink.

Men så skedde något katastrofalt en kväll på Mest bar och restaurang. Jag tror det var Kajsa som var boven i dramat. Vi satt vid baren, drack öl och rökte cigarett (ljuva tider) när Kajsa plötsligt lät röken sippra ut ur sin ena mungipa. Cigarettröken flaxade rätt in i ögat på Monica och sen dess har hon bestämt förfäktat att hennes laserblick är fördärvad och oanvändbar. I över åtta års tid har Monicas kraft varit henne bestulen, men så fick jag ett förkunnande via sms härom veckan:

”Fick lov att testa laserblicken på en lärare, tror att det fortfarande funkar… :)”

”Men Monica, den ska ju bara användas på din egen karl fattar du väl.”

”Jo, jag vet, men läraren var så lik min kille, så det var därför.”

tisdag 19 maj 2009

Det är tur att smaken är som baken

Sitter just nu och rensar i min privata e-postkorg. Vad man kan hitta roliga saker. Jag hade missat att rensa den på länge och tyckte det var en god idé när nu ändå Ingemar GLÖMT BORT (!!!) att han skulle vara min vän ikväll och se på Lost.

Fann följande rader mellan mig och Monica från början av 2007:

Q:
"...Sen träffade jag en silverräv som var väldigt tjusig, men då jag gick på toaletten hann en tjockis snärja honom och stod å slickade på min räv."

Monica:
"Silverräv? Är det ett finare ord för gamgubbe?"

Damn! Hon känner mig för väl den där bruden. Måtte väl erkänna att Silverräven jag spanade på den kvällen kanske var lite väl till åren.




Och nej John, jag gillar inte döda rikingar, jag gillar dig. Men jag måste ju bättra på min bitchiga image när jag nu måste agera flickvän dagarna i ända.

Gör dig fri från problem


fredag 15 maj 2009

Stålmannen vs Q

Den bästa korrespondensen på jobbet är via e-mail. Att kommunicera via datorn är effektivt och missförstås eller glöms sällan. Så idag när min kollega Carina mailade över en förfrågan så tog jag tag i saken med en gång, skickade svar till vederbörande och kastade därefter hennes meddelande. Ett svar kom snabbt åter.

Carinas mail:
"Damn you're fast!"

Qs mail:
"Typ som Stålmannen."

Carinas mail:
"Äh, stålis har inte ens hunnit få på sig kalsingarna innan du har fixat."

Jag vill härmed påstå att jag konkurrerat ut en av vår tids största superhjältar. Kanske är det så att jag svidat om från Super-Technician till Super-Fixer?

torsdag 14 maj 2009

Fördelarna med att vara pregnant

Jag pratade med en kompis från Skåne som är gravid. Hon hade varit på ultraljud.

- Det är en liten pojke, utbrast hon glatt.
- Vad kul! Det växer en liten snopp i dig. Det är ju makalöst, sa jag.
- Ja, och det passar ju bra, jag har ju alltid gillat att ha kuk i mig.

tisdag 12 maj 2009

Inte igen!!!

Fan, nu har han gjort det igen! Späckis har smugglat sig med tvätten för han var badsugen. Jag vet inte hur många gånger jag har berättat för honom att han är för gammal för att bada, att hans fysik inte håller för det, men ÄNDÅ ska han med sina knaggliga höftben åla sig ner i vittvätten för en tur i maskinen.

Nu ligger han ju där, med inälvorna hängandes ut ur struphuvudet, snurrar fram och tillbaka, ojar sig och ångrar sig. Jag vågar inte ens tänka på vilket blodbad det kommer att bli när centrifugen drar igång... Och när man talar om trollen... nu hör jag hur maskinen ökar tempot. Jag blundar, håller för öronen och drar en bön till Allah, Tor och Shiva. Skona honom Jesus, skona honom.

Kärleken ÄR blind

John:
- Vet du vad jag tänkte på ikväll under födelsedagsmiddagen? Du satt liksom med armen vilandes på ryggstödet och då såg jag... Vilka otroligt vackra armhålor du har!


Alltså... de där rosa solglasögonen min karl bär på börjar gå till en överdrigt. Snygga armhålor? Please! En armhåla måtte ju vara det osexigaste som finns då där både gro pubishår och lukta svett. Men fine, jag är väl bruden med hetaste armhålan i stan då. Känner mig lagom kaxig.

söndag 10 maj 2009

Smutkasta familjenamnet, gör det!

Jag och John satt och spånade framtid en dag. Såna där diskussioner som kanske skrider lite väl långt in i framtiden men som ändå kan vara trevliga att dryfta emellan åt. Det var hus, barn och dylikt vilket osökt fick oss att börja fnula på vems efternamn skitungarna skulle ta och vems namn som skulle bli aktuellt vid äktenskap. Jag hävdade bestämt att jag skulle behålla mitt efternamn och John hade samma starka vilja för sitt namn.
 
 - Jaha, sa jag, då tar vi morsans familjenamn när vi gifter oss. 
 - Vad heter din mors sida av släkten i efternamn då?
 - Fägerborg!
 - Va!? Fägerborg? Tror du mina ungar ska bli retade och kallas för Faggy boy resten av sitt liv eller?

Jävla smutskastning av ett hederligt namn alla Fägerborgare stolt bär på. Faggy boy? Fnys och fy! Äktenskap strykes från framtidslistan. 

måndag 4 maj 2009

Q is losing it at Kungenskurva

För en tid sedan gick jag bärsärkargång på City Gross. Jag kan helt enkelt inte lägga band på mig i den butiken. Varorna flyger ner i kundvagnen av bara farten och eftersom vagnen är så jäkla stor så märker man heller inte av hur mycket man plockat på sig.

Det var först jag kom till kassan och började rada upp varorna jag förstod vad jag hade gjort. Jag borde dock ha insett det redan när jag hade problem att med min egen kroppstyngd låta vagnen styra åt höger eller vänster.

- Eh, det här kanske är rätt mycket varor när man lever själv? sa jag till kassabiträdet.
- Mmm, nickade han och meddelade mig att jag köpt 121 artiklar som totalt kostade mig 2329,50kr.
- Ok… sa jag, vi syns om ett år då, när jag satt i mig allt käk. So long!

Vaknade upp dagen därpå med sjuk träningsvärk i lår och stjärt efter att ha parerat vagnen. Och så påstår folk att man inte bara kan äta utan även måste träna.

söndag 3 maj 2009

På tal om sms...

Vad fel det kan bli om man lyckas skriva sms precis samtidigt. Som idag på bussen på väg hem från Muppsala…

Precis när jag slängt iväg ett sms till John så upptäcker jag att jag även fått ett av honom. Det var ett erotiskt diktat sms. Svaret han fick blev ju dessvärre något jag skrivit utan vetskap om hans meddelande. Så som svar på ett sms om passionerad älskog mottog John följande rader:

”Exploderande bajsnödighet!!! Och toan på bussen kan icket skitas i utan att riskera att lämna spår. Jag svär korven snart kommer att kika ut.”