måndag 30 juni 2008

Ju fler kockar, desto mera söl

Idag har jag agerat våffelmakare på gruppbostaden. Man mixar, vispar, gräddar och serverar. Det var två hungriga damer som satte i sig våfflor med sylt och glass där uppe på. Men så beslutade sig den ena donnan för att ha öl till sin mat. Ja, inte på sidan i ett glas, utan på våfflan. Och vem är jag att bestämma vad som passar till mina bakverk? Fröken fick helt sonika äta sitt käk marinerat i bärs och det tycktes slinka ner precis lika bra.

söndag 29 juni 2008

Den som önskar hänga sig, hittar nog ett rep

Jag börjar ana oråd för mitt liv. Det är den där jävla Råttans fel. Han skickar ideligen hjärtslitande låtar till mig över msn med uppmaningar som ”nu kommer du stoppa huvudet i ugnen”. Sen flaxar det över en låt med Steve Earl och anmaningar som ”dags att dränka dig i toaletten”. Eller varför inte den senaste… Ben Harpers Alone och ett ”vi ses på bron, du hoppar först”.

Det är tur man har vänner som bryr sig om.

Den som har tålamod har allt

I sommar är jag vikarie på en gruppbostad. Det är jättekul, men man får alltid vara beredd på överraskningar.

Idag när jag kom in till en av damerna på denna gruppbostad så fann jag att hon försökt att göra sig en sallad till sin mat. Eftersom vi i personalen alltid uppskattar egna initiativ och uppmuntrar till att de boende ska göra så mycket som möjligt i sitt hushåll så är detta väldigt gott. Men det finns några baksidor med denna kreativitet.

Damen i fråga hade nämligen valt att äta morotsblast till middagen och dessutom tillrett delikatessen på en utav sina tavlor. Att hon förövrigt valt att lägga upp sin sallad på golv, stolar, köksbänk och bord känns lite väl initiativrikt. Det tog ett bra tag innan jag lyckats återställa ordningen i köket. Därefter var det som att gå på skattjakt i lyan. Salladshuvudet fann jag i kastrullskåpet, kastruller och stekpanna i skafferiet och dylika saker i olika lådor, på fönsterblecket osv.

Man har så att säga tålamod. För inte kan man bli arg. Det är som de boende brukar säga när jag försöker säga ifrån:
- Du kan inte bli arg.
Sen skrattar de åt mig och jag vet att de har alldeles rätt. Hur kan jag bli arg på dessa fantastiska människor?

lördag 28 juni 2008

Q gillar att rimma

Geisha är en vanlig tös
Gillar livet, fart och ös
Ofta tittar hon på dans
Breaka klarar hon med glans
Slutar röka gång på gång
Lyssnar helst till Ryans sång
Som en bonde skrattar hon
Låter hemskt när hon tar ton
Älskar karamell och glass
Äter det i stora lass
Liten, hes och alltid full
Gillar inte män och knull
Bloggar mest om bajs och skit
Ändå hittar folket hit
Läser då om Geishas da’r
Nu får dikten vara klar

fredag 27 juni 2008

Det här är Q (text ur min helgon pres.)

Föddes med arslet före på självaste dopparedagen och fortsatte i samma stil därefter - ett huvud kortare än alla andra, hockeyfrilla och talfel. Hade givetvis en skärmkeps med texten ”liten men tuff”. Började fort lära mig att finna lyckan i att dansa och rörde mig helst till Samantha Fox eller Moraträsk. Spelade luftgitarr med farsan. Sen dess har det inte hänt så mycket. Tar alltid med mig några promille och en ostämd luftgitarr när jag går ut på krogen, behöver dock stödhjul för att lyckas dansa. Insåg tillslut att dansen är min grej i teorin och inte i praktiken så jag skolade om mig till dansvetare och tror mig nu kunna frälsa folket att absorbera danskonsten.

Tycker alltid att sängen är för stor och tom på natten då jag ska sova, men vaknar belåten med håret på ända - nöjd över att kunna bre ut mig så mycket jag vill om mornarna. ”And I take up space just because I can” (Ani Difranco). Självsamhet har blivit något av min grej. Man gör som man vill och emellan åt trycker man ett glasspaket och en kärleksfilm för att övertyga sig själv om att man är tjej nog att kanske hitta någon i framtiden.

Att vara nojjig är min melodi, kanske inte självvalt men garanterat jag. Hittar gärna på mönster och hinder i livet så vardagen blir lite av ett TV-spel. Det låter ju förvisso väldigt spännande då jag är en sucker för TV-spel liksom för godis, lugna låtar, lekar, minnen, brudar med stake, min dator och allt annat som jag väljer att göra under dagarna.

Det där med att komma ut med arslet före verkar ha satt sin prägel på mig för det mesta jag gör tycks vara bakvänt. Jag skulle vinna SM i att spilla, trilla, krossa, svära och förbanna mig över min oförmåga att hålla reda på mina saker. Jag är en riktig jävla klant och är aldrig sen att göra bort mig. Fylle-sms har blivit ett mantra, blåmärken likaså. Ska i fortsättningen besöka Debaser iförd bubbelplast. På så vis kan jag rulla hem om natten till mitt kryp in, som inte alls är så mycket kryp in, utan stort och delas med två fromma karlar jag kör med så fort jag får chansen.

torsdag 26 juni 2008

Hypnotiserande melodi

I veckan har jag varit verksam som super technician. Dagarnas uppgift har bestått i att serva lampor vilket alla finner oroligt tråkigt. Alla utom jag, jag är lycklig så fort jag får bära mina coolhets-handskar.

Men höjdpunkten på dagen är ändå fikat. Inte på grund av att man blir ledig eller för att man får äta kakor. Min entusiasm grundar sig i den startsignal som går av i samband med fikat.

Ut på bryggan spatserar herr Larsson, våra blickar höjs mot skyn där han står ovan våra huvuden och ser ner på oss stackars arbetare på scenen. Sedan höjer han långsamt sin trumpet, för den mot munnen och spelar en trudelutt. Det är en kort visa men den säger mer än man tror. Vi släpper våra verktyg, följer tonerna från den gyllene leksakstrumpeten och marscherar upp för spiraltrapporna mot kaffekannan och småkakorna. Allt för den korta melodi som Jeppe låter ljuda ut över teatern.



OBS! Bilden hör inte till sammanhanget. Som ni kan se håller herr Larsson här en bastuba och ser inte helt nykter ut. I själva verket används en liten trumpet på 20 cm och Jeppe är betydligt mer skötsam på arbetstid.

onsdag 25 juni 2008

Som alla undomar, så gör jag som jag vill

När jag och Monica var sjutton år gamla så åkte vi till Kos. Där gjorde vi sådant som tonåringar bör göra när de åker utomlands. Det vill säga bada, sola och supa.

När resan var över så fanns även pengar över, i grekisk valuta. En bakfull Monica lastade över mynten i min hand och bad mig gå ner till affären och köpa något för de sista stålarna. I åtanke hade hon cigaretter, alkohol eller dylika ting. Sådant som man köper som sjuttonåring när man annars inte kan köpa dessa produkter hemma. Men i dessa banor tänkte inte jag.

Väl tillbaka på hotellrummet så var jag nöjdare än nöjdast, ty jag hade köpt oss varsitt matchande cyklop med tillhörande snorkel. Monica var ypperligt besviken, jag var mycket belåten. Jag var till och med så förnöjd att jag hade på mig cyklopen halva tågresan på väg hem mellan Stockholm och Vännäs. De som passerade oss tittade väldigt fundersamt på den lyckliga blondinen som andades och pratade genom en snorkel.

tisdag 24 juni 2008

En bildserie

Min syster brukar alltid klaga på att jag bara lägger upp fula bilder på henne i min bilddagbok. Ibland bönar hon och ber att jag ska låta bli att ladda upp somliga foton. Men vi vet väl alla att man som lillasyster existerar bara för att retas och jävlas. Därför presenteras nedan en sensationell bildserie. Bara för dig älskade syster.


Kristet utseende


Vad händer här egentligen?


Som Mona Lisa har sitt leende... tamtamtam...

Jaså? Säger du det?

Klafs-padda

Och så en sista close up så ingen missar hur vacker min syster är.

måndag 23 juni 2008

Personligtränare

Jag har en mor och en syster som ringer till mig varje dag. Ibland så ofta att jag glömmer bort att uppskatta deras omtanke och kärlek. Jag är så lyckligt lottad för att de älskar mig så högt. De finns alltid där.

Min syster har lärt mig så mycket. En sak kommer jag aldrig att glömma. Yster har nämligen agerat personlig coach i mitt bajstränande. Hon sprang som en yr höna i badrummet då jag var barn och hon lärde mig sina bästa trick. Damen i fråga spolade i kranen då hon menade att detta skyndade på korvarna. Hon satt bredvid toalettstolen och hejade på mig. Sa att jag skulle ta i. Bad mig banka i väggen för att detta minsann var ett toppenknep. Sedan skulle jag knipa hårt om hennes hand. Hon placerad framför mig på golvet, och jag som tog i för kung och fosterland. Jag var blå i ansiktet då jag ännu inte hade fått kläm på muskulaturen och hon hes av hejandet.

Ja, min syster har lärt mig allt hon kan.

söndag 22 juni 2008

Plågan att ha växt upp under 80-talet

Jag önskar att jag hade varit ett sött barn. En liten knådd med rosiga kinder och två gyllende flätor som föll över mina axlar. Jag hade velat vara ett barn med ett tindrande skratt, små nätta skor och en vit tandrad.

Dessvärre är jag uppvuxen på 80-talet. Under en tid som denna var frisyrerna inte bara fula, utan kunde likaväl fungera som barnmisshandel. Min mor brukar förklara min kaluffs med att det var modernt. Jag anser att det finns gränser. Och gränsen borde vara långt överskriden när man tvingas bära hockeyfrilla. Än värre har det gått när attiraljer binds runt pannan på ungjävlarna. Det är inte bara pinsamt att försöka bortförklara bilder från barndomen, det är näst intill plågsamt. Hur jävla ful kan man bli? En bild säger mer än tusen ord...

fredag 20 juni 2008

Den som älskar yrar

Midsommar hos Johanna och Aksel: Jag kommer in i köket och där står Råttan iförd ett förkläde med Jens vid sin sida. De delar på örlurar för att lyssna på musik medan de diskar. Den ene diskar, den andre torkar. Så hörs:
- Men jag älskar ju dig.
- Och jag älskar dig med.
Det är midsommarkärlek.

torsdag 19 juni 2008

Så här roligt var Ingemars hyss:



PS. ALLA som läser min blogg borde reveala sig själva genom att skriva en kommentar underskrivet sitt namn, så slipper jag vara nyfiken och klura på IP-nummer.

onsdag 18 juni 2008

Man bör inte locka tandlösa tyranner till skratt

Ingemar gjorde ett bus för väldigt många månader sedan. Detta skämt fick honom att vika sig dubbel av skratt och sedan garva i cirkus tjugo minuter… Non stop. Detta hyss får honom fortfarande att fnissa hysteriskt när han väl tänker på sitt briljanta spratt. Han är så jäkla nöjd. Lite väl nöjd i jämförelse till vad detta upptåg egentligen hade för nivå.

Så här var det: Vi skulle käka tacos, jag hade lagt upp min mat på tallriken och när jag tittade bort för en sekund så passade Ingemar på att lägga flärpen från gräddfilpaketet ovanpå mitt matberg. Så kul var det. Är detta tillräckligt skoj för att herrn nästan ska kissa på sig av skratt ungefär ett år efter detta practical joke?

tisdag 17 juni 2008

Varför får inte jag titta när motorsåg?

Idag har jag suttit i ekonomiarkivet för att förstöra tusentals fakturor och verifieringar. Dessvärre minskade aldrig de stora travarna av papper för dokumentförstöraren blev plötsligt som förbytt, hoppade på stället och morrade åt mig. Eftersom jag vad orolig över att han skulle gå helt i luften ägnade jag mig istället åt att riva sönder alla handlingar.

Voj öde vad jag hade ont i händerna på lunchen och ändå hade jag kvar flera staplar som var meterhöga. Jag såg för mitt inre hur jag aldrig skulle få komma upp ur arkivet, utan spendera de närmsta månaderna med att slita i papper.

Men så har vi våra briljanta tekniker. ”Bandsågen för fan, ta bandsågen.”

Adling och jag slet på oss öronkåpor sen fick skithögarna till papper splittas av det stora maskineriet. Jäklarns vad det gick undan. På bara några minuter hade Adling sågat itu vartenda dokument åt mig och lycklig släpade jag iväg med slakten till återvinningen.

Bandsågen is the shit!


Att göra det rätta är ingen garanti mot oturen

Igår var det typ världens sämsta dag. De ringde från bostadsförmedlingen och erbjöd mig den lägenhet jag varit sugen på. Jättetoppen. Men då jag hade blivit lovad att hyra en annan lya på bondegatan så tackade jag artigt nej till detta anbud. Dessvärre fick jag några timmar senare veta att det sket sig royal med husrummet på bondis. Det kändes grymt snopet att från att ha haft två lägenheter på gång, gått till att vara bostadslös igen. Framför allt med vetskapen om att jag har mig själv att skylla då jag kan höra min dumma bebis-whiskey-röst eka i huvudet ”Nej tack, jag har hittat en lägenhet”. Bah!

Jobbet verkar också fucka upp sig. Institutionen utlyser fyra tjänster som alla är mer eller mindre chefspositioner. Detta innebär att det inte är så prioriterat att ge fröken Q en anställning.

Jag trodde faktiskt inte att dagen kunde bli sämre, men se det kunde den… När jag skulle sova var jag tvungen att ligga och lyssna på när min rummis knullade i rummet intill. Otroligt obehagligt. Vet ni hur svårt det är att somna samtidigt som man pressar handflatorna mot öronen?


lördag 14 juni 2008

Fotboll är enkelt om du är en riktig galning

Matchen intogs på gruppbostaden. Trots att Sverige spelade bra mycket sämre än Spanien så hoppades man ju ändå in i det sista. Vi hade ju hållit 1-1 så länge. Och så en minut kvar av spel och de jävlarna lyckas peta in ett mål. Ett snyggt mål dessutom. När spelet blåstes av så kom den där stora besvikelsen. Men just då kommer en exalterad dam inrusandes i rummet med båda armarna vevandes i luften, och hon skriker högt och glatt:
- GRAN CANARIA VANN! VIVA LA SPANIA! TJOOOHOOOO!!!

Jo, precis vad jag tänkte. Exakt. Jätteroligt… inte.

En man är en liten själ som bär omkring på ett lik

Jag fick en gåva av mina farföräldrar i julas och jag har en väldigt blandad känsla inför denna julklapp. Det var en kylskåpsmagnet med texten: ”Konsten är inte att finna en man, utan att behålla honom.”

Jag ser presenten som en direkt pik mot mig och jag ska inte sticka under stolen med att det nog var menat att träffa just på så vis då mina farföräldrar verkar tycka att ett partnerskap är viktigare än både jobb och bostad.

Men stämmer verkligen dessa visdomsord? Är det så simpelt att finna en man? Jag har kommit fram till att magneten troligtvis syftar till wikipedias definition av ordet: ”En man är en vuxen människa av hankön, till skillnad från en vuxen person av kvinnligt kön, en kvinna.” Om vi ser till en sådan begreppsbestämmelse blir det ju inte så svårt att hitta karlar, det är i princip bara att ligga i sin säng så rusar Majk förbi förr eller senare på väg in eller ut ur sitt eget rum. Tamtam! Funnit en vuxen människa av hankön.



fredag 13 juni 2008

Jag trodde att mannen hade 40 stjärtar, men så var det inte. Det var Ali Baba och de 40 rövarna.

Jag är glad att man äntligen enats om att det heter snopp och snippa. Låt oss hålla oss till detta. Jag har nämligen egna mardrömsupplevelser från när jag var barn.

Min mamma kallade snippan för stjärt när jag var liten. Bakdelen hette således rumpa, svårare än så var det inte. Ja, det vill säga fram till jag började skolan och skulle lära mig stava ord som börjar med stj.

I samband med inlärningen fanns det bland annat en bild på en stjärna och sen på en rumpa. Fröken pekade på arslet och sa stjärt, jag satte mig på tvären, pekade mig i skrevet och sa stjärt, pekade på bilden och skrek RUMPA. Inte alls menade fröken, pekade på bilden igen och sa stjärt. Sandra Ottosson stod snällt vid frökens sida, sträckte upp handen för att få prata.

- Ja Sandra?
- Det här är en framstjärt, sa Sandra som en annan mallgroda och pekade framtill, det där är en stjärt.

Vet ni hur snopet det kändes att plötsligt bli tillrättavisad? Hela långa livet hade jag trott att stjärten satt fram och nu visade det sig att morsan ljugit hela tiden och att jag i själva verket hade fittan baktill. Snurrigt värre.

torsdag 12 juni 2008

De som hört en snigel skrika blir sig aldrig riktigt lika

Jag har alltid varit en motståndare till pornografi. Dels på grund av att kvinnans roll inte är den gulligaste i dessa situationer och dessutom eftersom jag anser porr vara föga upphetsande. Men för några veckor sedan när mina rummisar var ute på äventyr så tänkte jag att jag trots allt skulle ge porren en chans. Jag tänkte att när nu allt ändå ligger på webben och är så lättillgängligt så kan man ju åtminstone försöka bredda sin snäva syn på det området.

Eftersom jag är ny i porrsurfarbranschen och inte ville se några hårdare pornografiska varianter så bestämde jag mig för at googla orden ”soft porn”. Jag klickade vidare in på första träffen som visade sig vara en kompott av länkar till mängder av olika typer av osedligheter. Efter cirka tio sekunders klickande hade amatör-porrsurfaren Q hamnat på en sida med barnpornografi. Jag skrek rakt ut, lusten flög som en svala ut genom fönstret och resterande timmar fick ägnas åt att försöka göra en polisanmälan.

Jag hade tänkt ge upp min porr-research helt då jag ansåg mig skadats för all framtid av min vulgära upptäckt. Men några veckor senare så viskade en fågel i mitt öra att ”Nej, nej Q, du gör fel, du ska ladda hem skiten”. Så var det upp på hästen igen. Använde sökordet ”soft porn” på nytt, denna gång på piratebay. Fick hem en rulle från 70-talet som hette Emanuelle i New York. Den hade mycket handling, mycket buskar, en fräck story och… TIDELAG!!!

Nytt illvrål från mitt sovrum. Förbannelse över porren och dess outgrundliga vägar. Jag tror att någon försöker berätta för mig att pornografi inte är min grej. Nu ger jag upp. Porr är fortfarande skit och jag är trångsyntare än någonsin.

måndag 9 juni 2008

söndag 8 juni 2008

Livet är ett akut fall

Jag har ofta känslan av att jag är en robot utan att jag vet om det. Att hela min existens egentligen är något vridet experiment och att detta kommer att uppdagas förr eller senare. Anledningen till att jag tror mig vara uppbyggd av elektroniska reservdelar beror på att dessa moduler ibland hakar upp sig eller får störningar.

Alldeles nyss kom ett sånt där ihärdigt tjut i mitt vänstra öra. Som om det gick rundgång i skallen, då var jag tvungen tryckutjämna ljudet genom att gå runt och pipa lika ljust som gnället i knoppen.

Ibland uppstår stora störningar i huvudet. Jag tror det blir en kemisk obalans i maskineriet för den metallplatta vetenskapsmannen placerat mot min högra skall-lob ilar något så gud förbannat. Jag kan riktigt känna hur plåten kyler ner hjärnsubstansen.

Men det som avslöjar detta underliga projekt som mest är att batteriet i högra foten börjar ta slut. Detta resulterar i att jag kvällstid får cp-domningar i foten. Och det kommer i jämna stötar som en morsekod. En diod kan ha släppt eller så kanske vätska kommit in i ledningarna. Det är hur som ruggigt irriterande att de inte kan fixa till detta då man får sömnproblem av detta pipande, ilande och surrande i foten.

Så om du läser min blogg kära forskare, snälla, fixa till de här defekterna!

lördag 7 juni 2008

Omutlighet är de halvciviliserades fetisch

På tal om fötter och skor så skrev en skofetisch till mig på helgon här om dagen. Jag är inte så förtjust i att folk som jag inte känner skriver mail till mig. Detta beror på:

* Att de oftast skriver något otroligt trist så som: ”Hej, läget? Vem är du?”

* Att personer som väljer att skriva till främlingar oftast inte har någon bild på sin sida så väl som att de saknar en proper presentation. Detta innebär att författaren i fråga kan vara en massmördare eller Eric Gadd så vitt jag vet. Och jag vill inte dela mina tankar och idéer med någon av dem.

* Om man nu vill vara trevlig och svara på deras korta frågor, så eskalerar alltid mailandet i någon pervers förfrågan efter det tredje mailet. Som om man har lust att sitta på deras ansikte med frigolit i munnen och skrika ”Faster kommer, faster kommer.”

Jag vill sällan vara otrevlig, men jag vill heller inte ha de där jobbiga förslagen. Jag var därför trevlig och svarade på hur jag mådde men sa att jag inte visste hur jag skulle förklara mig själv. Vips så kom ett nytt mail inom loppet av 10 sekunder där han sa att jag kunde åtminstone försöka beskriva mig, varpå jag förstod att jag hade att göra med en ”hej-har-du-lust-att-slå-mig-med-en-baguette-medan-jag-brer-smör-i-din-stjärt-kille.”

Hur gör man sig av med en skofetisch på enklaste vis? Jag skrev att jag kollat på hans sida och att jag inte var speciellt intresserad av skor. Och se… det funkade, sedan dess har jag inte hört mer från den karln.

fredag 6 juni 2008

Att ha tomtar på loftet

I min lägenhet så måtte det bo små hustomtar. Jag svär, jag tappar saker om vartannat i min egen lya för att några dagar senare få tillbaka dem.

Detta hände bland annat med mina låga lackskor häromdagen. Jag hade sökt efter dem i dagar utan lycka. Jag hade kollat minst 10 gånger i min sko-garderob samt i och under skohyllan, men utan lycka. Men tro på fan de ändå låg under skohyllan imorse. Fastän jag vet jag har spanat där flera gånger om.

Detta innebär att det är små tomtar som bor i våningen, eller så är det mina rummisar som är såna där andra tomtar och spenderar sina nätter med att klä sig i kvinnokläder. Jag har alltid tyckt att Erik gjort ett lite lustigt intryck.

torsdag 5 juni 2008

Modlöshet är bara den sårade egenkärlekens förtvivlan

Jag har fått skavsår. Inte ett, utan åtta köttsår på både höger och vänster fot. Det ser ut som att mina fossingar har blivit utsatt för rysk slakt-tortyr. Om jag skulle slänga upp fötterna på bordet och fråga om ett ligg skulle samtliga karlar springa sin kos och min oskuld skulle automatiskt växa tillbaka. Uppsynen är så fasansfull att inte ens Mr Blöjstjärt skulle ta i mig med tång.

Men jag är Fantomen, jag härdar ut.

onsdag 4 juni 2008

Bara den som inte accepterar sin ålder känner sig verkligt gammal

Helgon är en community jag är med i. Sidan är anpassad för personer med alternativ stil, men är i själva verket ett lunarstorm som är något mer accepterat. Idag fick jag ett synnerligen konstigt gästboksinlägg på min helgon-sida.

"Vad härligt du ser mkt yngre ut än din ålder."

Jag har vridit och vänt på orden. Funderat vad fanskapet menar med denna anklagelse. Menar herrn i fråga att 26 år är en ålder? Att det är meningen jag ska se ut som en gammal hagga med glappa löständer och begynnande flint när jag passerat tjugofem? Är inlägget en komplimang eller en förolämpning? Plötsligt känner jag mig som en 67-årig kvinna med en uns fastare pattar än mina väninnor i sjuttioårsåldern, och att det är av denna anledning jag ser "... mkt yngre ut än min ålder."

tisdag 3 juni 2008

Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete

När jag och Elin J från Teg var barn, ca tolv/tretton år, var vi ofta och hälsade på hennes pojkvän Dag ute på landet. De hade en stor villa och Dag var en finurlig typ som uppfann en massa saker så som klätterväggar, gigantiska gungbrädor, äventyrsbanor m m.

Hur som... en dag när jag och Elin J var på besök hos Dag, och han med familj hade dragit för att handla, så skulle jag gå på toaletten. Jag slog mig förnöjt tillrätta, la några tjusiga kablar, och skulle spola... skulle spola...

Spoljäveln funkade såklart inte så jag ropade in Elin J, pekade förnärmat på korvarna, förklarade dilemmat och bad om råd och hjälp. Elin J försökte precis som jag att spola men utan större lycka. Vi tog oss en funderare istället, ja tills dess att vi hörde Dag med familj köra upp på garageuppfarten. Då blev det fart på flickorna.

Jag fick fatt på en slev och sparkade upp fönstret. Ut genom rutan flög bajskorv på bajskorv för att landa på Elins pojkväns bakgård (för skulle de ju aldrig bli igenfunna där, döööh). Vi hann precis få ut skiten och slänga igen fönstret innan familjen staplade in.

Där stod vi i köket och försökte se så oskyldiga ut som vi bara kunde. Medan modern packade upp varorna så sa hon:
- Ja just det, om ni behöver använda toaletten så är spolningen trasig, men man behöver bara fylla hinken i badrummet med vatten så spolar man på så vis istället.

Ja just det... Så kan man ju också göra.

söndag 1 juni 2008