torsdag 29 oktober 2009

Plan 2

Ett alternativ till att låta karlarna hålla sig i tv-rutan är att de får stå i garderoben. Jag har en idé om att jag ska skaffa mig en lobotomerad karl att förvara i garderoben om veckorna, detta för att kunna leva mina arbetsveckor utan några bekymmer med kompromisser eller dylikt.

När lördag kväll är kommen så slänger jag honom på sängen så han kan ligga och värma mina lakan medan jag drar ut på äventyr. Det här är en noga uträknad plan… för när jag sedan halvyr och torr i käften vaknar upp på söndagen med ångest och kramsjuka som härjar i min kropp så behöver jag bara rulla lite till vänster. Man gör en sväng om så att säga, för att landa i en varm famn som sedan kan finnas där hela söndagen ända tills det känns bra igen. Sen kan han återgå till garderoben och stå där till behovet trycker på igen.

Råttan säger att det är en dålig idé… att jag inte kan stänga in karln för då smiter han ju när jag väl öppnar dörren. I beg the difference. Nummer ett: det är inte för intet jag ska ha en lobotomerad karl. Döh! Nummer två… jag är ju så urtjusig att vilken karl som helst skulle dö för att stå i min garderob och bara vänta på att det ska bli lördag kväll.

Ja du hörde!

onsdag 28 oktober 2009

Oh my god

Det dröjde inte länge… Jag är förälskad på nytt…

Sist var det Kirby i Lipstick Jungle, nu är det den oväntade fransmannen Luc som plötsligt stegade in i Brothers and Sisters och förförde mig med sin matlagning och fantastiska dans. Suck… Karlar som kan dansa gör mig verkligen vek i knäna.

Min svåger hade redan satt pengar på att jag skulle gå upp i linningen av mr Luc och ack så rätt han hade. Det var med ett illvrål jag ringde syrran efter måndagens nedladdning. Och hon var inte sen på att haka på. Nej hujeda mig säger jag bara, karlar är som bäst i tv-rutan. Se bara! Se säger jag!

tisdag 27 oktober 2009

onsdag 21 oktober 2009

Psssssssssssssssssss

Igår skulle jag driva tre projekt under en dag. En arbetsdag från 8–23 stod på schemat och eftersom jag uppenbarligen bestämt mig för att inte längre kunna sova så hasade jag fram på jobbet i en dimma.

Det var inte mycket tid under dagen och efter att ha gått kissnödig i två timmar beslutade jag mig för att det var hög tid att besöka klosetten. Precis när jag dragit ner brallorna och satt mig på dass så ringer telefonen – Kulturdepartementet. Jävligt irriterande eftersom jag väntat på samtalet i flera veckor. Jag tvekade en sekund men tog ett snabbt beslut. Med byxorna neddragna och arslet i toastolen svarade jag i telefonen för att diskutera årsresultat och miljonbelopp. Och jag kan säga en sak… det är en jävla konst att lyckas hålla tillbaka kisset när man väl sitter på dass. Men Q klarar allt, we can do it!

söndag 18 oktober 2009

Silkeslen i truten

Det kan bli lite mycket dricka ibland. Blev idag informerad om att jag vid gårdagens partajande hade råkat knocka en tjej i skallen då jag försökte ta på mig jackan. Sedan hade jag ursäktat mig till henne med följande ord:
- Oj, jag trodde du var en perukhållare.

Hon hade inte blivit så glad, inte ens när jag hade försökt förklara för henne vad jag menade. Enligt Emil hade jag snarare förvärrat situationen när jag ville klargöra för henne varför hon var en perukhållare. Förövrigt undrar jag vad en perukhållare egentligen är.

torsdag 15 oktober 2009

Det nya friska livet

Jag var bara tvungen att ifrågasätta Wallas bild på fejjan.



Q: Har du börjat gå på friskis?

Walla: Jag tycker att det är skönt att röra på sig så länge man inte tar det på allt för stort allvar.

tisdag 13 oktober 2009

Q on top of the world

Idag är jag oövervinnerlig… hörde ni det, OÖVERVINNERLIG!

Jag har stirrat döden i vitögat, mött Belsebub han själv, besegrat den värste av den värste. Jag drog djärvt mitt svärd och trugade det uti strupen på vederbörande.

I’m on top of the world. Ingen kan ta mig. Här står jag med fanan i handen och ser ner på mitt folk. Jag är segrare, härskare, drottning av fruktan. Jag är Q – the ultimate fighting queen och ingen kan stoppa mig, INGET kan stoppa mig. Imorse mötte jag min värsta fruktan och i en grisblink klarade jag det farofyllda uppdraget galant.

Ja, idag åkte jag tåg... Oövervinnerlig var ordet.

söndag 11 oktober 2009

Nya fräscha idéer

Ikväll har jag kollat på Lars Von Triers Antichrist. Den handlade om en KBT-patient som blev behandlad av sin man. Hon beslutade sig för att krossa kulorna på sin terapeut till karl, borra hål i hans ben och fästa en tiokilos slipsten i benet. Sen klippte hon av sig sin klitoris.

Jag ska fråga min terapeut om han har sett filmen…

torsdag 8 oktober 2009

Q har blivit junkie

Fem i nio kommer jag hem till min lya, sliter upp kylskåp och skafferi i hopp om att finna gottis. Hittar glass men inser att det är salt jag behöver. Inte vilket salt som helst – ostbågar.

Paniken sprider sig i kroppen när jag inser att det bara är ostbågar jag vill ha, inget annat, och om mindre än fem minuter stänger affären.

Likt en junkie hoppar jag i skorna och kränger på mig jackan och börjar springa mot ICA. Eftersom min naprapat utfört en smärre tortyr på mina vader, som snarare förvärrade mina benproblem, så värker vaderna sjukt mycket för varje steg jag tar. Men ändå kan jag inte sluta springa. Med ostbågarna för min inre syn så snurrar benen på ren reflex.

Väl vid affären så kastar jag mig in mellan skjutdörrarna, grabbar en påse ostbågar i luften och slänger mig ner i en kommandorullning under ett Swartzneger-vrål – NOOOOOOOOOO!!!

Vid kassan ursäktar jag mig och säger att jag hade lite cravings.
- Jo, jag såg det, säger kassörskan och ler lite sött. Och jag traskar ut med stövlarna hängandes i hasorna och andan i halsen, men banne mig… ikväll blir det ostbågar!

...


onsdag 7 oktober 2009

Handlingar som kräver redogörelse

Förra veckan var jag på min KBT och vi skulle simulera panikattacker. Det var helt enkelt bara att stå och hyperventilera som en toka. Under hela processen stod min psykolog och ställde frågor så som ”hur känns det nu?”, ”varför gör du så?”, ”vad händer?”.

Och jag svarade så snällt, för jag är ju så vansinnigt rar. Men när jag sedan satt händerna i sidorna under min intensiva andning så undrade psykologen varför jag gjorde detta. Något tröttsamt att man inte får göra något utan att ifrågasättas.

- Jag har käkat ärtsoppa och har ont i magen. Ok?

måndag 5 oktober 2009

Pissig lördag

Under min dag som barnvakt så skedde ett smärre missöde. Uppenbarligen kan inte en nittonmånaders unge dricka mjölk ur ett glas på egen hand (jävligt orutinerat), så hela glaset hamnade över Noam samt mitt köksbord/stol/golv. Det var bara att slänga in bebben i duschen då med andra ord.

Det är då man får förvånas över den opassande tajmingen barn kan ha. En minut utan blöja och tro på fan att ungen pissar på mitt golv. ”Gott”, tänkte jag och suckade. Jag placerade Noam i andra sidan av rummet, pekade vänligt men bestämt och ropade kommandot ”stanna” i hopp om att min systerdotter åtminstone skulle ha en hunds intelligens.

Jag ilade in i städskåpet, jag svär det tog högst 5 sekunder, men se det visade sig att ungen INTE är smartare än en hund, utan bara dum och inställd på jävlas-med-moster-mode, för när jag återvände snabbt som en blixt så stod hon och plaskade i kisspölen. Vad ända in i… Inte ens jag skulle komma på att göra det.

Vad är det för sjuka gener som figurerar i min släkt?

söndag 4 oktober 2009

Sms-konversation

Jag var barnvakt igår. Jag visste sedan tidigare att Råttan skulle tvätta på fredag kvällen och hotade honom därför med att dyka upp klockan nio på lördag morgon för att jag och Noam skulle väcka honom och leka hela långa dagen. Klockan 17 drämde jag iväg ett sms till Råttan.

GeishaQ:
”Nu har vi suttit i sandlådan utanför dig sedan klockan 9 imorse, men ingen Råttan. Jag och systerdottern fryser så hemskt och är mycket besvikna.”

Råttan:
”Jaså? Såg inte er, låg i rännstenen jämte å vilade.”

GeishaQ
”Oj, var det du? Sorry att jag bad Noam bajsa dig i munnen, men jag kände inte igen dig. Du såg ut som skit. Du måste ha tvättat så jävla hårt igår,”

lördag 3 oktober 2009

Q goes down memory lane

Det är lustigt när man blivit lämnad och hur allt påminner om han, han, han.

Som när jag såg Ben & Jerrysglass i frysdisken på Ica
TANKE: En sån kunde John sätta i sig, på under tio minuter, utan problem, varje dag, till middag.

Eller som när en pickup körde förbi mig på gatan
TANKE: John skulle dött av avundsjuka om han såg den där bilen.

När jag passerade ett skyltfönster proppat med gamla plåtburkar staplade på varandra
TANKE: Åh vad mys der var när jag och John var på loppisrunda och sökte plåtburkar runt varje loppis runt Uppsala.

Eller när jag häromdagen gjorde nummer två och jag inte kunde spola ner korven
TANKE: Tänk när John kom ut från dass och upplyste mig om att min morgonkorv låg kvar och guppade. Ja, suck, vad romantiskt det kan bli.

torsdag 1 oktober 2009

Underskön

Det kanske är hög tid att rycka upp sig något. Man kan ju inte gå runt och se ut som sju svåra år hela livet.

Min kollega gick förbi mitt skrivbord och jämrade sig över att hon såg risig ut, i samma veva slängde hon en blick mot mitt skrivbord, började skratta och sa sedan:

”Äh, jag tar tillbaka det förresten”.

Jag måste se ut som en blomsteräng. Min systerdotter har börjat peka på mig och garva. Jävligt ouppfostrad unge skulle jag vilja säga. Bara för att jag inte orkar ha ögonbryn just nu. Det är inget att skratta åt. Tänk på de stackars cancerbarnen då!