torsdag 31 december 2009

Gott nytt år!

Så här lagom till nyårsafton har jag tappat rösten. Enligt (förvisso osäkra) källor låter jag som en trettonårig pojkspoling.

Det är inte det minsta sexigt med hes röst. Den spricker ständigt och åker upp i falsett. Jag som hade lovat John att sjunga födelsedagssång med min allra finaste röst, han blev mäkta besviken när jag ringde och förtäljde att detta inte var möjligt. Jag tror jag hörde honom snyfta till på andra sidan luren.

Så ikväll när jag ska ha fest kommer jag få köra charader istället för att prata. Kommer bli saligt muntert när jag ska signalera mina behov framåt småtimmarna. Vet inte om jag ska jucka frenetiskt mot nåns ben eller bara klippa frenetiskt med ögonen medan jag försöker slicka mig själv på nästippen. Det återstår att se.

Gott nytt år på er allihopa.

tisdag 29 december 2009

Alla som inte gillar Gerd räcker upp handen nu!

Bussen på väg hem från norrland var ett smärre helvete. Eftersom jag kräkts på morgonen hävdade jag bestämt att jag var magsjuk vilket skulle skrämma bort eventuell idiot som skulle sätta sig intill mig. Min plan fungerade dock dåligt. Kvinnan som ville ha platsen skrattade bort min magsjuka med att hon hade småbarn, snodde åt sig fönsterplatsen med argumentet att jag skulle hinna in på dass om jag behövde kräkas och sedan satt alla andra i bussen och hatade mig för min påhittade magsjuka. Det visade sig att jag hade kräkts av nervositet. Något jag senare ropade högt i telefonen för att alla hatiska blickar skulle upphöra.

Detta var dock inte helvetet. Helvetet följde med kvinnan Gerd.

Det skulle vara en buss utan stopp. Det vill säga en timma snabbare resa. Istället för matstopp har man istället en kvinna som kommer och säljer gottis av olika slag på bussen. Vår tant hette Gerd och hon hade tunnbrödrullar och varmchoklad till försäljning. Hade var det rätta ordet… när det väl var min tur att beställa så fick jag en sketen ostmacka i plastfolie och varmvattnet på bussen var obefintligt varvid ingen kunde få sitt kaffe/te/choklad.

Besvikelse… men man trugade ju i sig lik förbannat. Jag hade inte ätit sedan morgonen och detta hade jag ju kräkts upp, så hungrig var man. Den sketna, jävla mackan fick tryckas in i truten utan något att skölja ner med, men vad gör man inte i krisläge?

Precis när jag hade satt i mig min smörgås så var det hög tid att släppa av Gerd med sina smörgåsar, och vad säger busschauffören då? Ja, vad säger han då?
- Jaha, då stannar vi här för en trettiominuters matpaus.

URSÄKTA MIG?! Men framför mig hägrade en Frasses-skylt, en skylt som skvallrade om smältost på pommes och jag hade precis tryckt en äcklig macka så torr att den fastnat i gommen. Hög tid att hosta fram att vi skulle ha matpaus. Verkligen!

Jag bara undrar, vem hade köpt Gerds gamla smörgåsar om vi vetat detta?

Förövrigt tog resan en timma längre än beräknat och jag klev av bussen formad som en ostbåge.

måndag 28 december 2009

Papp-huvve

Jag är sjuk och bedrövlig. Låg i sängen och stirrade i taket när Emil hörde av sig.

Han berättade om en snubbe han träffat. Om den stora famnen och närheten. Då berättade jag om killen i H&M-katalogen som jag upptäckt efter dagens postleverans. När Emil berättade om hud mot hud metoden så tryckte jag tidningen hårt mot ryggen och tänkte att H&M-killen skedade mig. Man vill ju inte vara sämre än Emil direkt.

Det är en jäkla massa action i mitt liv just nu med andra ord. Tusen friare i min säng. Alla gjord av papp.

söndag 27 december 2009

Dofter juletid

Jag och syrran satt på ett café i Umeå under julen. Där hade även en fet man med ohygglig svettproduktion placerat sig. Jag kände inte mycket, ty jag var bedövad av mina egna spritångor, men systra mi, som är gravid, plågades vilt av mannens odör.

När vår kära mor kom för att hämta oss så fick hon också ta del av den ljuva doft som upptog de närmare 120 kvadratmeter på fiket. Hon ryggade tillbaka något och satte handen för munnen. Sen ställde min mamma sig och stirrade genom rummet på mannen. Medan hon gjorde detta så började hon hulka… högt! (det är inte för intet jag har lätt för att kräkas, det har jag så snällt ärvt av morsan).

Efter ett tag bytte svettgubben plats och satt sig i ett annat rum. Konstigt tyckte mamma, varför byta rum bara så där? Jag upplyste henne som hastigast att inte alla människor föredrog att bli betraktade under kväljningar.

torsdag 24 december 2009

God Q

Idag är det MIN dag! Som min gamla polare Patrik brukar säga… ”Jesus är den ständiga tvåan i skuggan av dig käre vän.”

För folk må tro att det är Jesufödelse som får oss att frossa i godsaker och shopping, men ack så fel de har. Vad gemene man inte vet är att innan år 1981 så firade man inte jul med gåvor och mat… inte alls. Då ägnade man sig åt korsfästning och tortyr hela julaftonskvällen. Tacka fan för att dagens samhälle blivit bättre. Och allt på grund av att min lilla stjärt tittade ut ur morsans sköte på dopparedagen.

Jag har en enorm respekt för min dag. Jag kommer aldrig sluta att fira den, men det här året har en dam bestämt sig för att göra allt för att förstöra den. Jag vet inte hur länge hon planerat sin kupp, men jag måste erkänna att den är briljant och hon har givetvis förstört min födelsedagsmorgon.

Det är min systerdotter Noam som gått i alians med min mor. Magsjukan står för dörren och än så länge har Noam kastat ur sig välling, blåbär och dylikt på både övervåning, vardagsrum, toalett och kök. Detta har resulterat i att alla mina vänner vägrar mitt tårtkalas och jag ser hur ungjäveln skrattar inombords. Hon är djävulen själv. Jesus mot Satan helt enkelt. Gott mot ont.

Nu ska jag sätta mig och tänka ut hur jag ska förstöra hennes tvåårsdag. Kanske bryta höftbenet så att jag får all uppmärksamhet eller svimma av blodsockerfall rakt på hennes tårta. 1-0 till Noam än så länge, men vänta bara. The battle has just begun.

Merry Q-mas!

onsdag 23 december 2009

Tokiga Tant Q

Igår satt jag på puben med en hel drös gamla och vackra vänner. Vi drack öl och snackade skit när Jenny ringde och upplyste mig om att hennes barn tjatat om att få träffa Tokiga Tant Q och hon undrade om jag kanske kunde hinna med att träffa ungarna något. Absolut tyckte jag att det skulle göras, ”kom imorgon” utbrast jag glatt i luren.

Imorse när jag vaknade så hade som vanligt någon bajsat mig i munnen, mitt huvud hade någon i princip hoppat på och nån hade dessutom placerat en öken i min hals. Jag mådde skit och såg ut därefter. Vetskapen om att tre ungar snart skulle drälla in kändes si så dääääär.

När barnen väl var på plats så försökte jag mitt bästa. Jag var snäll och rörde mig precis så mycket som jag kunde utan att kräkas. Mest satt jag under fläkten och rökte en gammal fimp. Då stirrade den yngste av ungarna på mig och sa besviket ”Du är inte så tokig idag va?”.

Näe, det var jag faktiskt inte. Jag var tvungen att kompensera det hela med att ställa mig på huvudet inför henne. Jag kan informera er om att det inte är en god idé att stå på skallen i bakfyllan.

tisdag 22 december 2009

Smärtans tid

Under gårkvällen diskuterades barnafödande inte helt oväntat. I norrland spottar man ur sig ungar som en annan pappersmassafabrik. Annika satt med fet-magen och deklarerade att smärtor vid förlossning var det meeeest naaaatuuuurliga som fanns. Jenny dementerade att hon i helvetet aldrig skulle föda barn igen och att det var kvinnohatande sadister som uppfunnit barnafödande. Hon skulle fortsätta snittas om det så skulle komma en tredje ungjävel. Jag väljer att tro på Jennys version av förlossningar. Alla andra är mutade av Reinfelt.


Varför jag gäller att tro på Jenny beror främst på att Anka betedde sig som ett hjärntvättat, religöst offer. Som ett mantra kom detta naaaatuuuuurligaaaa tillbaka om och om igen. Det gällde fan allt. Man skulle bajsa på sig, det skulle göra så ont att man ville dö, det tog ett dygn av helvetet… men det var ju helt naaaaatuuuurligt och helt uuuunderbaaaaart.


Elin J från Teg bröt in med en viktig synpunkt: ”Jo, men det vore ju fint om alla upplevde förlossningen på samma sätt så man visste vad man hade att förvänta sig. Istället blir det ’Ledsen stumpan, nu var det du som fick dra nitlotten.Nu var det du som fick ligga med värkar i 32 timmar. Nu var det du som sprack från anus till navel. Det var du som fick framfall och kisssade på dig under de kommande tio åren.’”


Och med min tur vet jag precis vem som skulle dra den nitlotten om hon försökte sig på barnafödande.

måndag 21 december 2009

I de norrländska skogarna

Man får förundras, förfäras och förvånas. Ett samtal som utbröt för ca 10 sekunder sedan... tvunget att dokumenteras bara för att föreviga mina vänners dumdristighet.

Monica: Minns du när vi slickade på tv:n Jenny?
Jenny: Vaddå?
Jag: Ja vaddå? Varför slickade ni på tv:n?
Monica: Peter André!

Här utbröt ett brutalt garv från alla fem damer runt bordet och från och med nu kommer det föras en kollektiv mobbing riktad mot Jenny och Monica.

söndag 20 december 2009

lördag 19 december 2009

Like a rockstar

Det är väl fan att man ska straffas när man är duktig.

Om jag inte super mig packad, då får jag inte få sova om nätterna. När jag ska sluta röka så får jag gigantiska bölder där nikotinplåstret suttit som kliar och ryar. Och tränar jag, ja då ska det till att bli träningvärk.

Jag tror helt enkelt att min kropp inte är byggd för hälsosamma aktiviteter. Det ska vankas okynnesrök och kopiösa mängder sprit i soffan för att jag ska vara på topp. Man är väl en vanemänniska.

P.S. För övrigt kan jag informera om att jag nu ÄR bästis med mr B. Satt i timmar och diskuterade konstpolitik med honom och hans fru igår. Fick mig en slängkyss när jag skulle hem. Imorgon ses vi igen. Säg att ni är avundsjuka! Säg det!

torsdag 17 december 2009

Kändiskåt

Vi har celebert besök här på jobbet.

Jag har längre strukit runt scenen i hopp om att kunna morsa lite på herr Baryshnikov - men utan vidare lycka då han mest flaxat omkring med en ful bralla och repeterat. Men idag tog jag chansen. Jag såg honom gå runt med sin mobil nere i våra repstudior.

”Attans!” tänkte jag, ”det är nu jag har chansen”. Men vad skulle jag ha för ärende dit ner? Man kan ju gärna inte bara sticka in sitt blonda nylle för att säga hej. Men hör och häpna. Dansgudarna hörde mitt rop på hjälp och som från ovan kom en leverans av kaffe precis när jag skulle lomma tillbaka upp till mitt kontor. ”Aha!” reflekterade jag, ”kaffet är säkert slut nere i våra studiors, så då kan jag gå ner och lämna lite”.

Men ett ”HELLO!” slog jag upp dörren till Klotet med kaffe under armarna och ett brett flin på läpparna. Mikhail svarade på min hälsning och jag bar ner kaffet till köket där det förvisso redan stod massa kaffe och sedan sprang jag ut fort som vinden med andan i halsen. WOHO!

Ja, mer än så behövs faktiskt inte för att göra min dag. Nu har jag hälsat på 1900-talets störste dansare och Carrie Bradshaws ryske älskare. Känner mig upplyft och tror att vi nu ska inleda en lång och varm vänskap. Jag hoppas han hörde hur snäll min röst var när jag sa hej. För om han hörde det, då är vi nog redan bästisar.

onsdag 16 december 2009

Kontaktannons

Människor säger att jag ska börja nätdejta. Jag kan se min annons framför mig:

”Neurotisk kvinna söker man att trakassera med fylle-sms och påstridiga frågor.

Jag är en 28-årig tjej som gillar långa promenader, men bara på vissa sträckor, andra vågar jag inte gå eftersom jag är psykiskt störd. Jag är öppen och rak vilket innebär att jag alltid förtäljer när jag ska göra nummer två. Jag följer även upp saker jag påbörjat vilket betyder att du därefter får en redogörelse för hur det gick på dass.

Jag är en glad tjej, festar med andra ord till jag stupar och lär mig aldrig av lördagskvällars misstag. Därför slår jag alltid huvudet i handfatet när jag ska sminka av mig, skickar pinsamma sms mellan 00.00-03:30 och ligger på golvet när jag ska försöka mig på några sköna moves.

Om du söker en fru som kan laga mat så är jag kvinnan för dig. Min expertis är godisfrukost och till middag lagar jag gärna mat innehållandes sand. Jag är dessutom händig som få. Använder helst bruntejp till att bygga nya väggar, sänggavlar och fixa möbler. Ditt hem kommer med andra ord se ut som ett slott.

Jag har humor. Skrattar därför åt mina egna skämt om ingen annan skrattar, bara för att poängtera hur skojig jag i själva verket är. Andra saker som får mig att skratta är tanter som trillar när det är halt ute och människor som är korkade.

Jag är rökfri… just nu. Slutar röka/snusa/alkoholisera cirka fem gånger per år med tron om att jag ska lyckas varje gång.

När jag känner mig bekväm med dig så kommer jag börja sjunga med min allra finaste sångröst, prutta så ljudligt jag bara kan och en gång i månaden gråta hysteriskt över att jag ser ut som skit.

Sugen?

Svara då till ADHD81”

lördag 12 december 2009

Kalsonghuvve

Jonte hjälpte mig sätta upp hyllor idag. Han är guldvärd!

Efter mycket borrande och mätande lyckas han slita fram ett par gamla kalsongen som uppenbarligen legat fastklämd i soffan sen min och Johns tid ihop. Glad i hågen skriker Jonte ”KALLINGAR” och trär Johns y-front över skallen med ett glatt flin på läpparna.

Nu var det som så att jag fick en flash back varför dessa kalsonger låg där de låg… Därför upplyste jag vänligt Jonte om att underkläderna han hade i håret var Johns och att de inte var tvättade utan använda.

Leendet försvann ganska fort från Jontes fejja.

torsdag 10 december 2009

Mordor nästa

Jag har fått uppmaningen om att jag ska vara mer elak. Det är jättesvårt tycker jag…

Jag har dock en kupp planerad.

Förra året så gick jag runt på jobbet och klistrade små lappar på alla speglar på jobbet där det står snälla saker. Så att de som mötte sin egen blick i spegeln fick något fint skrivet till dig. Jag planerar nu att smyga runt och byta ut alla dessa små lappar till elak-lappar. Exempelvis:

”Gusse söt du är”
blir
”Näe, fy! Idag ser du ut som skit”

Eller

”Du är inte bra, du är bäst”
blir
”Fast vid närmare eftertanke är du rätt värdelös ändå”

Det måste väl ändå räcka som ondhet. Då kanske personen i fråga som klagar på att jag är för snäll nöjer sig för nån månad framöver.

onsdag 9 december 2009

Hur Q blev till

I måndags flög jag till och från Umeå. En del av min långt utdragna terapi som nu avslutades med det stora uppdraget – flyg!

Med mig på planet hade jag ett brev ihop diktat av herr Råtta. Detta fantastiska brev började någonstans i änden att han var stolt över mig, lika stolt som om han hade varit min egen mor. Ja… det började relativt normalt faktiskt. Men tanken på att han skulle ha varit min mor tog överhand och plötsligt utvecklades en historia om hur han och min far hade fått ihop det och hur jag blivit till.

Ja… Ni ska få ta del av denna fantastiska historia. Håll i hatten.

”Tänk om jag vore din mamma. Nu snackar vi Råttan som kvinna. Jag blir upphetsad av bara tanken. Dock inte lika upphetsad vid tanken på att din pappa sätter på mig bakom en pissgul snöhög uppe i Vännäs kl 10 på morgonen. Dock romantiskt. Men lika bra att vi tar allt från början. Jag vill ju inte att du ska tro att du blivit till på något billigt sätt inte.

Din pappa bjöd mig förstås på middag och äppelkaka innan själva penetreringen. Efter middagen satte din far igång diabildsapparaturen. Han visade mig bilder från hur han på stenåldern uppfann hjulet, samt elden. För visst är din pappa ganska gammal? När väl sista diabilden passerat så lade din far oskyldigt armen runt min nacke och förde sakta men säkert sin mun med tillhörande yviga mustasch mot mina nymålade röda läppar. Han kysste mig likt Jesus på korset, herre kristus. Hade det inte varit för mina hemmastickade mamelucker så hade jag nog blött ner hela plyschsoffan utav upphetsning. Men din far har stil, så han valde att sluta abrupt, för att sedan ta mig på… ja på dans, inget annat.

Det är nog från min sida du fått ditt stora intresse för dans vill jag tro. Din far tog mig till dansen ute på lokal. Han bar mig faktiskt hela vägen dit eftersom jag ljög om att jag hade fått en svårläkt infektion på min vänstra vårtgård och därefter hade svårt att gå. Väl framme vid dansen så tog det då aldrig slut. Jag dansade hela natten, ack så fint. Jag gjorde piruett efter piruett, dock inte med din far utan med Leif Hengquk på Hästvägen 4. Efter dansen började hemfärden, din far bar mig även hem. Dock snubblade vi över en pissgul snöhög, och resten vet du ju. Jag har fortfarande frostskador på röven. Ack, jag minns det som igår.”

Och här har jag gått omkring och trott att Ingegerd var min arma moder, jag känner mig lurad!

lördag 5 december 2009

Lite skit rensar magen

Jag skulle bjuda Råttan på mat och skräckfilm ikväll. Det gick si så där…

Efter några tuggor in i maten frågade Råttan vad det var som knastrade. ”Knastrade?” Undrade jag och tog en tugga. Jaha… Jag hade glömt att skölja spenaten och hela lasangen bestod av en tredjedel sand. Fan vad gott! Det gnisslade och rev i käften som en putsning hos tandläkaren. Tilläggas ska att jag gjort samma misstag förr när Ingemar varit hos mig och blivit bjuden på pasta och lax spetsat med grus. Och efter den gången svor jag på att aldrig göra om felsteget. Men så lär jag mig heller inte av mina misstag.

Självklart blev jag mobbad resten av kvällen. Genom hela skräckfilmen också - vilket gjorde att den inte blev det minsta läskig efter som jag skrattade så jag dreglade över mig själv stup i kvarten (sexig som jag är).

Nu sitter jag likförbannat och är rädd för den läskiga ungen i filmen, tror att hon står och lurar bakom ett hörn med sina bakbundna tuttar och bara väntar på att sticka kniven i mig. Råttan sa att jag skulle lägga min lasange runt sängen i natt. Att den då skulle fungera som vitlök gör på vampyrer, fast mot läskiga ungar som i själva verket har tuttar.

I fortsättningen ska Råttis bara bli bjuden på bröd och vatten.

Förövrigt försökte jag göra vitlöksbröd som kompensation till den äckliga maten. Men dem brände jag såklart. Jag ska bli kock när jag blir stor.

torsdag 3 december 2009

Women are from Venus, Q is from hell

Haha! Vår löneadministratör är så pryd att hon måste äta bananen på tvären.

Snacka om att man kan vara olika...

onsdag 2 december 2009

Vid närmare eftertanke

Vilken jäkla tur att John dumpade mig! Bildbeviset nedan visar ju nämligen på att våra ungar skulle se ut som CRAP! Och ingen vill väl ha en ful unge? Allra minst en ful unge med mustasch.