måndag 29 mars 2010

Q goes Punk

Jag och Matilda var på spelning i helgen. Vi skulle se hennes ex lira, men eftersom jag inte ville bli onykter så var jag lite skeptisk till att gå först. ”Vi kan dricka läsk”, sa Matilda, och då tyckte jag att jag kunde följa med.

Vi drack inte läsk…

Bakom en vägg på Alcazar levde vi rövare. Här hade vi vår privata morse pit, headbangade, vrålade och hoppade på stället. Matilda stod pressad mot en tegelvägg och slängde med huvudet som besatt. Jag tror jag vid ett tillfälle höjde ballhetsgraden ofantligt genom att sparka till ett bord. Ett tag stod jag med båda långfingrarna i näsborrarna på en ofantligt dryg karl som jag bestämt mig för att fucka åt under hela kvällen. Man gör så när man lyssnar på HC, det hade vi sett och nu var det vår tur. Så mycket blont hår som skakar har kanske aldrig skådats på Alcazar, åtminstone inte på två kjolbeklädda lintottar som plötsligt ser ut som de genomgår en exorcism. Men i de lugnaste vatten…

Idag har jag vansinnigt ont i nacken. Känner mig inte längre lika cool som i lördags.

fredag 26 mars 2010

I dejtingdjungeln

Kollega Eva ger inte upp. Det är inte bara brudar som står på min meny längre, hon vill att jag ska dejta vad fan som helst - så länge det inte är efter mitt tycke och smak verkar det som.

Sist så kom hon ilandes med fotografier av en kille som är med i ett konstnärskollektiv vi ibland brukar presentera, och menade på att jag borde börja träffa honom. Jag tackade vänligt med bestämt nej varpå jag fick ett ”Vadåråååå?!”. Jag hade velat säga ”Räcker det inte med att karln brukar använda bruna manchesterbyxor för faen?” men nöjde mig med ett simpelt ”Han är inte min typ.”

onsdag 24 mars 2010

Dags för stambyte

Jag ska få nytt badrum. ”Tjoho” tänkte jag först, ”äntligen blir jag av med den pissgula mattan”.

Idag var jag på möte angående stambytet. Jag har inte bara en ny golvmatta att se fram emot, jag har så mycket annat gott som kommer på köpet. Exempelvis:

• Duscha i tvättstugan där man installerar duschbås. Äntligen ska jag få vistas naken i samma rum som Skvalis – som jag har längtat.

• Vistas i inplastad karantän. Jag ska låtsas vara E.T. för jag minns att det är mycket plast å skit i den filmen mot slutet när de inser att det finns en alien i huset.

• Kissa och bajsa i en torrtoa. Jag har alltid velat skita i en kartongtoa fylld med pellets. ”Det är helt doftfritt” utbrast Rosita som jobbar på Svenska Bostäder. ”Och de tömmer den en gång i veckan, exempelvis onsdagar”. – Toppen, ingen är lyckligare än jag. Onsdag ska bli min nya favvodag.

• En veckas riv av badrum. Nu snackar vi borrar av alla de slag. Rosita visade bilder från rivet, det såg ut som på nuvarande Haiti, låter troligtvis värre dock.

• Vattenlöshet. Eller… nu ska jag inte överdriva. Vatten finns installerat på gården och enligt bilder ser kranen ut som något man funnit på soptippen 1946. Man är mäkta sugen på att koka pasta på vattnet som kommer ur den kranen.

Å lyckliga stambyte, lyckliga vår. Jag skakar av lycka!

tisdag 23 mars 2010

Veckans Oskar

Japp, jag vet att ni har saknat honom... Oskar... Han har varit tjänsteledig för att arbeta på en fårfarm, men nu är han åter på jobbet och slänger ur sig de lägsta ordvitsarna. Här kommer veckans:

"Jag hade gärna sovit hela vintern, men jag hade inget ide-kort"

tisdag 16 mars 2010

Liknelser

En bekant ringde igår.

- Jo jag hade någonting jag ville säga dig... Alldeles nyss när jag stod och rotade bland min tvätt och mina skitiga kalsonger så tänkte jag på dig, och…

STOPP! Skitiga kalsonger? Tänkte på mig? Bussigt! Jag undrar just om det var mönstren från herrns pungsvett eller eventuella bromsspår som påminde om mitt attraktiva nylle. *fnys*

måndag 15 mars 2010

Vackert lik

En bekant hade satt ett piller i halsen i helgen. Som tur var hamnade den i matstrupen så att andas gick finemangmang för henne. Men eftersom hon bor själv så det tog ett bra tag innan hon fick fatt på någon som kunde ta henne till sjukan. Prata gick med nöd och näppe.

Det där är min stora mardröm. Jag är övertygad om att jag kommer lyckas dö i min egen lya. Klantig som jag är kommer jag halka i duschen å slå skallen i badkarskanten. Sätta i halsen är ett faktum, fatta hur många godisbitar som är som gjorda för att sätta i halsen, och tänk sedan i vilken utsträckning och hastighet jag sätter i mig de där jävlarna. Dubbla sedan oddsen för att dö i min egen lya med att jag dessutom ryar runt i sömnen, står och surfar på sängkanten, slår med nävarna mot fönstret etc. Drunkna när jag badar är inte heller omöjligt. Jag är för rastlös när jag badar så jag måste ”koka kaffe”, slänga med fenorna som en sjöjungfru eller bara kråla var gång jag tar ett bad. Att slå skallen och tuppa av under ytan är med andra ord ett faktum. Möjligheterna är oändliga. Jag plus min lya är rena rama dödsfällan.

Jag har sedan kommit på att efter jag dött så kommer jag att ligga där i minst en vecka utan att någon kommer att sakna mig. Jag kommer med andra ord att lukta skit när nån hittar mig, och så vill man ju gärna inte bli ihågkommen. Det här är en av anledningarna till att jag inte skaffar en katt trots att jag så gärna vill. Jag har blivit uppskrämd att katten ska käka upp mitt ansikte eftersom jag dött och inte kan föda stackarn ordentligt. Föga vackert lik om jag saknar fejja. Har jag trillat kan dessutom armar, ben eller dylikt ha roterats till groteska former, vilket betyder att jag är ännu mer osmaklig. För i slutänden måste det väl ändå handla om det… att bli ihågkommen på rätt sätt… och vem fan vill bli ihågkommen som den stinkande bruden med knäskålarna vid öronen och det upptuggade ansiktet. Inte jag min vän, inte jag.

torsdag 11 mars 2010

När är det, när man minst anar det?

Jag frågade en viss herre när han hade tänkt gå ner på mig, varpå jag fick svaret ”När du minst anar det.” Huj! Då går tankarna igång… När jag minst anar det… Tänk er bara.

Man sitter på tunnelbanan på väg in till jobbet, frillan på sne och med morgonskit kvar i käften. Som vanligt sitter man och irriterar sig på någon som pratar för högt och möjligtvis på nån som är fet. Och då, så där från ingenstans, kommer herrns fejja och kastar sig ner i ens sköte för att ge en rejäl omgång. Jo… det är nog när jag som minst skulle ana’t.

Eller… vad sägs om… Man sitter på ett möte, djupt inbegripen i en konstnärlig diskussion. Pannan ligger i djupa veck och man nickar så där förstående som man bara kan göra när man låtsas vara viktig. Och plötsligt hör man hur något skrapar under bordet, brallan rycks av och när man kikar ner ser man bara en kalufs som flitigt arbetar under bordskivan. Vad oväntat!

Eller… vad sägs om… Ja, vad finns det mer för otippade tillfällen… egentligen? Jag känner mig lite orolig.

måndag 8 mars 2010

Ha den äran på Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen! Tjoho vad här ska firas! Kanske blir det en bulle på eftermiddagen.

På internationella kvinnodagen ska alla starka kvinnor firas. Kvinnor som min mor, mina mostrar, min syster, mina vänner (men inte de som är dumma och ifrågasätter feminismen – läs Jenny) och alla historiska och nutida ikoner som gör det möjligt för mig att få leva ett något så när gott liv, utan att behöva agera havandeskapsmaskin vid spis på heltid.

Men idag vill jag framförallt hedra en symbol som jag ryktesväg har hört har lämnat oss. Det är inte vilken symbol som helst, det är en symbol som följt mig sedan barnsben, det är moster Ainas Varning-för-bröst-skylt.

När jag var barn hade min moster Aina (VBMA) de mest gigantiskaste balunserna till pattar man kan tänka sig. I ett barns ögon var de som jättemonster som hade ett eget liv och ryade än uppåt, än vänster, än höger, än nedåt. De slog i, dunsade, flög fram å åter. Jag minns att jag en kväll smög in i hennes sovrum, satt mig till rätta i hennes BH med fötter och rumpa i en av kuporna och förundrades. Det var med ett ”Ohhhhhh”!

Till detta hör att Aina hade en ”Varning-för-gupp-skylt” i sin lägenhet, men hon smällde i mig att de två guppen var bröst och att skylten i själva verket betydde ”Varning-för-bröst”. Det tyckte jag var fantastiskt skoj. Ja, så skoj att jag under en hel kväll, när moster Aina hade en dejt, hade placerat mig under hennes soffbord och låg och skrek ”varning för bröst, varning för bröst, varning för bröst…” konstant! Inte alls irriterande. Jag var ett fantastiskt syskonbarn.

Men nu är skylten alltså kaputt, ligger på soptippen och ser sina sista dagar. En era är död.

söndag 7 mars 2010

Nya versionen av Edward Scissor Hands

Angående gårdagens inlägg, och Evo, så verkade hon ändå helt ok. Hon vågade sig till och med på ett litet skämt. När Aksel prydde sina fingrar med partytutor (Matilda påstår att de heter flerpar, Buttricks blåsormar) och sprang omkring och slängde upp fingrarna i fejjan på folk så var hon kvick nog att kalla honom för "Edward partyhands".

Det tyckte jag var så kul att jag satt och fnissade i fem minuter. Så går det när man dricker alkoholfri bärs.

När man dricker alkoholfri bärs bestämmer man sig dessutom att gå hem illa kvickt när en brud diskret försöker viska i sin killes öra att hon varit på toaletten och onanerat... för hans skull. Hon sa det inte så jäkla tyst som jag hade önskat och det var med bråd död jag gick på dass en sista gång innan jag försvann för att slippa höra fler otäckheter från salongsberusade bekanta.

lördag 6 mars 2010

Partypeppen

Ikväll var jag på födelsedagskalas. Det var en tid sedan jag träffade en av gästerna, Evo, och det såg ut som att ett antal organismer bosatt sig, idkat samlag och lagt ägg i hennes hår, så jag frågade som man bör:

- Fan, låg du just å knullade, rullade ur sängen och kom hit på fest ikväll eller?

- Nej, jag gjorde slut med min kille i förrgår.

Jahaaaa... ja, det var ju såklart också ett förklarligt skäl.

tisdag 2 mars 2010

Lagbyte

Min kollega Eva har alltid varit lite missnöjd med mina relationer. Idag fick jag veta att det beror på att hon tycker att jag ska byta lag. Och lagbytet ska ske av den enkla anledningen av att hon tror att jag skulle må bra av att vara med en kvinna (eller kanske en uppsjö av dem, vad vet jag).

På stan figurerar reklam för Lee Lozanos utställning på Moderna Museet med den enkla
uppmaningen ”eat cunt for mental health”. Det känns som ett tecken. Eller ett av tre tecken. Först säger min kvinnliga gynka att jag har en fräsch livmoderstapp, reklamen uppmanar mig därefter att börja tugga skäggbiff och nu påstår Eva att jag borde bli lesbisk. På toppen av verket har min käre mor alltid hävdat att ”lebb, mjo, det borde man banne mig va”.

Så det är hög tid nu. Allt pekar på det. Tiden är kommen. Vid nästa fullmåne blir jag flata.

måndag 1 mars 2010

Morgonmöte

Imorse var jag hos barnmorskan för att få nya p-piller. Hej vad här ska pippas!

Nej, skämt och sido… men att starta måndagsmorgonen med skenor spretandes ur fittan är väl så där lagom skojsigt. Detta trots att kvinnan mellan mina ben säger att jag ska andas in och tänka att jag ligger på en strand vid söderhavet. Uppriktigt talat vet jag inte vilken position hon brukar ligga i på stränderna, men personligen ligger jag inte på det sätt som en gynstol tvingar benen till.

Hur som helst, underlivet under kontroll, ja så pass att barnmorskan säger att det ser väldigt fint ut. Sedan rättar hon sig som om ordet fint inte räcker till och börjar förklara hur vacker livmodertapp jag har. Jag har aldrig varit bra på komplimanger, rättare sagt är jag usel på att ta dem, men vad tusan säger man om någon påstår att man har en vacker livmodertapp? Framförallt om komplimangerna kommer medan personen i fråga har en lampa som lyser rätt upp i underlivet på en samtidigt som hon har en hand ingrävd mellan benen? ”Jaså? Eh… jaha”, säger man uppenbarligen, för det gjorde jag.

Men det här med min vackra livmodertapp. Sitter man inne på såna resurser vill man ju gärna flukta med dem och visa det vackra man har. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Börja hänga på krogen med ena foten på baren så att jag ger full insyn till min förträffliga tapp? Gärna med rätt belysning som kan belysa härligheten? En piercing där inne? Lite bling bling? Ja, förslag mottages tacksamt för den som vet hur man ska framhäva sina bättre sidor.