tisdag 28 december 2010

Gott nytt hår!!!

Efter två dagar hemma i influensa är jag relativt uttråkad. Jag tog mig dock till affären idag för att inhandla föda och med slank även ett hårblekningsmedel av finaste kvalitet. Mood. Undertexten är finstilt, men där står med små, små bokstäver att produkten endast bör brukas av tanter som redan tappat allt hår.

Mitt hår är nu pippi-gult och som om inte det vore nog glömde jag ögonbrynsfärgen på i en timma vilket gett mig kolsvarta ögonbryn. Men det slutar inte där. Nej, nej, inte alls, jag har lyckats kleta färgen för brynen i den gula frissen så där hänger en grå/blå slinga dinglandes i luggen bara för att påminna mig om att jag aldrig ska öppna en skönhetssalong.

Nu känner jag mig vacker och välkomnar nyårsafton med öppna armar och influensa-röda ögon. Gott nytt år!

måndag 20 december 2010

The postmans best friend

Tror att min post kommer att utebli några veckor/månader framöver... Just nu har jag en halvmeter snö på min innergård och jag saknar, vad man brukar kalla, en snöskyffel. Så jäkla trist inköp. Slår till och med att konsumera dammsugarpåsar.

Jag hoppas istället på att nån granne ska tröttna, som i fjol, och helt sonika skotta min gård också. Börjar bli less på att ha snö till knäna när jag ska hem.

Som tur var har min grind stått på glänt och därmed snöat fast på så vis. Värre var det förra året när jag fick bedriva militärövningar för att ta mig över grind-helvetet som frusit fast. Man får inte va dum som det heter...

lördag 18 december 2010

Rapport från en relativt bakis Q

Igår kväll var jag och The Boss ute och roade oss. Alltid lika angenämt.

På vägen ut vid stängningsdags var det dock mindre trevligt. Lång kö och skit... Och dessutom ett föga fungerande kösystem med folk som trängde sig före så vi blev ståendes stilla i typ femton minuter. När två bruttor armbågade sig in sig i kön (förvisso bakom mig) blev jag till slut tvungen att fälla en dråplig kommentar. Det är ord-diarrén som plötsligt slår till och på köpet fick jag två relativt sura tjejer bakom ryggen. Ja, de blev till och med så förbenade att jag hörde dem snacka skit om mig så där lagom högt för att jag ska höra:
- Men kolla vad rynkiga armbågar hon har, hon kommer ju aldrig få en pojkvän.

OH MYYYYYYYY GOOOOOOOOD! Rynkiga armbågar? Det är ju så man smäller av. Ja, det måste ju vara som de säger, med såna här armbågar kommer jag mig nog inte långt i livet.

Jag skrattade hela vägen hem och nu ligger jag och mina rynkiga armbågar på soffan och mår obehagligt illa. Men det var fan värt det, bara på grund av gårdagens upplysning.

torsdag 9 december 2010

Julstämning

Fan att det ska straffa sig att försöka skapa julstämning. Inte nog med att Andreas kniper ihop ögonen och mumlar "radera ur minne, radera ur minne" så råkade jag i min iver bli så exalterad av Mariah Careys All I want for christmas is you, att jag dansade rakt in i skärbrädan och skrapade handen så illa att jag började blöda.

Men inget kan stoppa mig när det är Mariah som skönsjunger. Blodet må spruta, men mitt uppdrag att sprida jul till min käreste kvarstår. Jag dansar, och snurrar, och sjunger... kanske inte alltid rätt text, men så gott jag kan. Merry merry christmas.

söndag 5 december 2010

Man hör det man vill höra

Sitter och kollar på Idol på web-tv och Jay som sjunger Enter Sandman.

När jag var liten brukade vi lyssna på den låten ute i Pengsjö när jag hälsade på Kim. Jag tyckte alltid att det var så passande med den låten eftersom Kimmans familj ständigt hade backar med läskeblask i sin bastu. Jag trodde nämligen att de sjöng "XL Light" inte "Exit Light".

lördag 4 december 2010

Hjärnsläpp

Hjärnan fungerar så däääär, efter intensiva dagar av jobb.

Imorse kunde jag för mitt liv inte förstå hur jag skulle ta mig genom spärrarna till tunnelbanan. Jag ryckte frenetiskt i dem och svor innan jag kom på att man bör använda sitt sl-kort.

Lite, lite sliten.

fredag 3 december 2010

Houston, we have a problem

Efter veckor av hårt arbete med den pågående festivalen, så har tvätthögen växt sig till oanade proportioner. Då jag de senaste dagarna bara haft tid att sova när jag kommit hem har jag heller inte haft möjlighet att ta tag i några som helst hushållssysslor, allra minst att tvätta. Detta leder dock till smärre olycka.

Alla mina sköna trollor är slut och kvar finns bara underkläder som inte behagas användas. Allra minst vid ett tillfälle som detta, när jag ska gå runt och var social, lösa problem och mingla.

Dagens illblåa trosa är i spets och söker sig långsamt upp i arslet på mig. Det är precis som om den var en rövhålsfanatiker som inte kan få nog av det bruna ögat (som far min så vackert uttrycker sig i samtal om anus). Det är inte det minsta behagligt, men jag kan heller inte stå och peta mig i röven när jag ska se djupt införstådd ut när kulturpolitiska frågor kommer på tal.

Lådan med underkläder sinar drastiskt och jag bävar inför mina tonårs-trosor med string. Mina skinkor är inte redo att släppas lös i kylan och jag finner det heller inte angenämt att ha ett snöre som skaver mot prutten. Jag är orolig att min karriär kommer att vara över efter en dag i stringens tecken. Ingen har väl någonsin tagit en brud med rabiata tros-anfall på allvar?

torsdag 25 november 2010

Dagens sanning

Min pojkvän har gått på lambada-kurs.
Det är på riktigt!

måndag 22 november 2010

Puppy Love

Jag följer Kära Elsas exempel och berättar om min första kärlek. Det är visst sånt man ska göra som bloggerska, enligt regler som Elsan har hittat.

Första kärleken var Ted Nilsson, idag är han brandman, då hade han synthtofs och mockasiner. Men lika kär var jag för det...

Jag var inte ensam om att vara djupt förälskad i Teddan, det var vi alla på dagis Torpet. Eftersom vi alla var så hiskeligt kära så blev det liksom en lång svans med brudar som jagade honom när vi lekte pussleken. Jag minns att jag tyckte att han var oförskämt snabb i benen.

På eftermiddagarna lekte vi knulla med kläderna på, och jag minns besvikelsen över att måsta ligga som en pinne på BP istället för på Tedda. Kimman hånlog alltid så nöjt när hon pinnade sig på Ted och svartsjukan växte i min arma kropp.

En dag tog jag mig mod och frågade den förbjudna frågan när vi stod och tvättade händerna innan lunchen:
- Får jag chans på dig? undrade jag och såg Ted Nilsson djupt i ögonen.
- Vad är chans? frågade han nyfiket.
- Jag vet inte, men min storasyster säger att man ska säga så när man är kär i någon.

Och än i dag har jag inte fått något svar, för inte visste jag väl att man skulle få ett ja eller nej och att det skulle innebära något. Allt jag visste var att man sa så, för det hade storasyster sagt, och hennes ord var ju uppenbarligen lag.

söndag 21 november 2010

Dessert anyone?

Ikväll hade jag en tema-middag i Papua Nya Guineas style. Matilda var så vänlig och tog med sig snacks att äta efter middagen.

I Papua Nya Guinea blev det förbjudet att käka människa på 50-talet, men vi unnade oss lite ändå...

torsdag 18 november 2010

Ladies night in

Ikväll är jag flickan med bea-sås på linnet. Jag är bruden i långkalfjonger som studsar runt lägenheten och skriker "XOXO Gossip Girl".

Jag har brudkväll med mig själv. Började kvällen med kakor, följde upp med ostbollar med must och har nu gått in på tredje fasen - popcorn. Glassen väntar tålmodigt i frysen.

Det är något väldigt befriande med att vara med sig själv, man behöver liksom inte lägga locket på. Här finns ingen som höjer på ögonbrynet när det blir spontantdans eller varnar om att jag ska bli illamående av allt godisätande. Här är det jag och Queen B i en förenad sensation. När jag blir stor ska jag också sceama och ha en polsk betjänt som matar ankor med bröd.

Men för nu ska jag bara vara flickan med bea-sås på linnet. Jag ska vara precis som jag vill och precis mig själv, för det är ingen som ser... Bara grannarna med full insyn till mina spastiska ryck till dance-moves.

Åsså lite smör för att toppa pop cornen.

torsdag 11 november 2010

Fejden med fejjan

Facebook som fenomen är mycket stimulerande och nyttigt både på fritiden och i jobbet. Men jag har märkt att somliga allergier drabbat mig efter vissa besök. Jag ska ge några enkla exempel:

* Varför måste folk ha foto på sin kladdiga bebis istället för sitt eget nylle så fort de skaffat barn? Om en Maria Johansson addar mig och det enda som stirrar tillbaka på mig i profilbilden är en skrynklig unge så måtte väl personen i fråga fatta att jag inte har en susning om vem som kan tänkas vilja bli vän med mig.

* Överlag borde alla uppdateringar om hur stor deras gravida mage blivit vecka för vecka förbjudas. Och då menar jag förbjudas med stort F, så att det är straffskott på den som gör det. Jag skulle tycka att det var tusen gånger mer intressant att se någons mage växa på grund av kakätande eller gräddrickande istället för av gravida skäl. Det säger väl sig själv att magen kommer att bli större? Eller?

* Par som sitter i samma lägenhet och skriver till varandra. Vad fan är det för fel på folk? Det är ju lika förståndigt som att gräla på sms. Bara ännu äckligare.

* Par som snuttigullar sig var enda eviga dag i evighet. Statusrader som måste övertyga hela omvärlden om att de är det lyckligaste paret som någonsin existerat och att livet sannerligen är en dans på rosor. Ja, det är till och med små fjärilar som flyger ur röven på dem när de skiter. Så jävla underbart är livet.

* Eller vad sägs om menlösa statusuppdateringar. Åh, det finns så många. Men låt mig ta nåt exempel: "Äter en macka". Jahaaaaaaa, fan vad kul. Vad kan det tänkas vara på mackan? Är det en ostskiva månne? Eller har du festat till det med en skinkskiva? Värst är väl folk som klickar "Like" på en sådan statusrad.

* Mitt värsta är tjejer som skriver på facebook så fort deras pojkvän råkat ställt sig vid spisen och lagat middag en gång det halvåret. Och så får karlsloken beröm för skiten! Jag har ALDRIG sett dessa personers pojkvänner skriva att de fått mat på bordet när de kommit hem. Och tur är väl det, så slipper jag läsa samma statusrad dag efter dag efter dag.

Ok... nu ska jag sluta bitcha. Var bara tvungen att skriva av mig lite. Imorgon får jag mens. Hejdå.

tisdag 9 november 2010

Barnvakt

I kväll var jag barnvakt till mina systerdöttrar Noam och Noi. Det gick ju bra... fram till magen vred sig dubbel av smärta och jag fick diarré-attack.

Olyckligt nog hade jag precis ställt fram fingerfärgen till Noam och knäppt fast Noi i selen på magen. Och det var med ungen på magen jag damp ner på toaletten under skri och stånk. Den närmsta kvarten fick minstingen spendera i badrummet medan moster kissade ur stjärten. Ungen kommer ha bestående men av de ljudeffekter och odörer jag bjöd på.

Medan jag satt fast med arslet i toan så passade storasyster på att leka med fingerfärgen. Vi kan säga som så... att när jag fått ordning på missödet på dass så hade jag plötsligt en blå/grön systerdotter som dessutom hade "målat hela världen lilla mamma".

Jag tänker vänta ungefär hela livet tills jag skaffar barn.

måndag 8 november 2010

Det var en gång

När mor min var i Stockholm senast så skulle hon läsa en bok för sitt barnbarn. Noam sprang iväg och hittade en engelsk bok som mormor kunde läsa för henne, och morsan satt igång. Läste för kung och fosterland med inlevelse och känsla. Hela boken läste hon på sin finaste engelska med Noam tätt intill sig.

När morsan läst färdigt tog Noam boken under armen och sprang till sin far för att upplysa honom om att "mormor inte kan läsa".

Så mycket för mammas engelskakunskaper.

måndag 1 november 2010

De har setts tre gånger och nu vet hon!

Idag sa min systerdotter Noam att hon inte ville åka till Moster Q! När syrran frågade varför så berättade Noam att... "Andreas är där". Dumdumdumdumdidumdumdiddum (skräckinjagande musik följt av en knarrande dörr).

När syster försäkrat för Noam att den fasansfulle Andreas inte var hemma hos mig så gick det vägen att komma över, men med en diskussion som följde:
- Tycker inte du om Andreas?
- Nej!
- Men han är väl snäll?
- Nej!

Väl hemma hos mig stod Noam och stirrade, pekandes på sängen varpå hon upplyste oss med en darrande röst att "där brukar Andreas ligga... och läsa sagor". Kalla kårar gick längst våra ryggar. Hon hävdade bestämt att han även bodde i min lägenhet, när vi berättade att så inte var fallet så pekade hon in i grannens lya och sa att Andreas bodde där istället. Det är som om jag inte kommer undan hans ondska. Noam känner att den bor här. Onskan, syndigheten och illviljan.

Jag har en övertro på att barn kan se folks inre och undrar således vad det är Noam har fått korn på hos min pojkvän. Kanske ser hon inneboende aliens eller en satanistisk läggning? Kanske är det så enkelt att hon förfasas över hans oförmåga att planera eller outtröttliga anlag att retas. Vad mig angår så vill jag veta snarast, med risk för att kila stadigt med kirurgen ur Human Centipede, vill jag helst veta nu!

fredag 29 oktober 2010

Spooky

Imorse när jag gick till jobbet så gick en sorglig figur framför mig på gatan. Hon bar nätstrumpbyxor, hennes topp var trasig och håret låg i tovor. Hon var mager och såg urmärglad ut. Jag gick bakom henne och kände sorg för henne då man lätt kunde gissa sig till att hon arbetade med att sälja sin kropp. Hennes haltande skvallrade om en natt under en allt för hårdhänt man och jag kände mig ledsen och besviken på omvälden.

Så skulle jag svänga av vägen och fick en glimt av hennes ansikte... det visade sig vara en tonåring som var utklädd till zombie och inte kunde gå i sina klackeskor.

Happy halloween!

torsdag 28 oktober 2010

Peruk eller inte peruk, det är frågan

För ett tag sedan gav jag mig på ett sånt där idiot-drag med frissen igen. Idéerna tenderar att komma ungefär en gång per år så det var väl så att säga dags nu.

Jag skulle jobba sent vilket gav mig sovmorgon och för mycket tid att fundera antar jag. Plötligt kom jag på att jag skulle toppa håret och på väg till frisören fick jag den briljanta idén att hylla kvällens premiär-koreograf Virpi med en ny friss.

Eftersom Virpi har en ganska speciell frisyr (se bild ovan) så blidde det inget toppande - det blev raka bort allt hår på ena sidan skallen och för stunden kändes det rätt bra, de närmaste dagarna kändes det också helt ok.

Problematiken ligger i att rakat hår tenderar att växa ut i en ohygglig fart. Just nu ser höger sida huvudet ut som en ofriserad pubisbuske som löper amok kring örat. Jag skulle kunna raka det på nytt, men eftersom jag redan tröttnat på frisyren så föredrar jag att spara ut håret. Det här innebär att jag kommer att ha pottfrilla på halva huvvet lagom till jul.

Kvällen har jag ägnat åt att öva mig på comb over. Jag ser ut som en snuskfarbror och funderar allvarligt på att skaffa mig en tenchcoat för att åtminstone matcha mitt nya yttre. Sen ska jag stå i buskarna på Norra Bantorget och ideligen tappa byxorna. För det är så man gör... när man misslyckats hos frisören.

tisdag 26 oktober 2010

Re-union med brudsen

I helgen var jag på Gotland, i Visby, på Munkkällaren. Det var ett högst besynnerligt ställe.

Vi kanske borde ha anat oråd redan vid middagen, då tre av fem rätter blev fel och den fjärde var kall. Den servitören fick inte mycket till dricks och jag grubblar fortfarande över hur oxfilé kunde bli hjort och lammfilé med rotsaksgratäng kunde bli "från grillen". Hur han fått anställning på restaurang är en gåta.

Ett annat mysterium är hur en stad på 10 000 invånare lyckades fylla hela stället som totalt hade tre dansgolv. Vart kom folket ifrån och varför i hela fridens dagar dansade de till Tomas Ledin? Jag har aldrig hört stilettklackar smattra så jävligt, det var nästan så att golvet bågnade under deras fötter.

Den största utmaningen var ändå att undvika ögonkontakt. Det här var något vi upptäckte väldigt snart under vår vistelse på Munkkällaren - att minsta möte ögon emellan kunde ha förödande effekt. Därför slog vi ner våra blickar om vartannat, alternativt stirrade vi varandra stint i ögonen. Rädslan över att en tribal-tatuerad ölsnubbe skulle misstolka en flackande blick var för stor, därför var vi noga med att måtta blicken syd.

Det visade sig dock inte spela någon roll hur lite vi tittade upp och hur mycket vi drog våra yllekoftor om oss, vårt beteende verkade ändå skvallra om att vi ville ha nyp i röven och snuskiga kommentarer. Tillslut vågade jag inte besöka damrummet själv. Det var med följe vi fick röra oss och på hemgång gick vi på rad ut från stället, men tro på fan att det var en kille som likförbannat lyckades smita in mellan oss brudar och gick med penis tryckt mot ändlykten på mig.

Ibland bara älskar jag att vara kvinna.

onsdag 20 oktober 2010

Blogg-Mobb

Andreas har sagt att jag inte ska blogga om prutt och bajs hela tiden... Jag har tappat talförmågan, vet inte vad jag ska skriva om.

Som straff för detta förbud har jag bestämt att Andreas ska åka på blogg-mobbing.

Andreas har så smala ben att Calista Flockharts cykelbyxor skulle fladdra på honom. Hans snea tänder ser ut som den där ungens i tidningen en Ding Ding värld - monsterungen som man hittat i en grotta. Jag trodde aldrig på den artikeln först jag såg Andreas tänder och insåg att det var hans avkomma som han sedan kastat in i en grotta för att sopa undan alla spår av faderskapet.

Andreas får stora super-sår på läppen ibland. Det ser ut som att hans käft bakat köttfärslimpa och inbjudande nog serveras den på vänster överläpp. Det är precis lika upphetsande som när han får torsk i munhålan och luktar som en blandning mellan ägg och fjärt ur käften. Ops! Där kom pruttsnacket igen. Bäst att sluta. Men där fick han så han teg. Over and out!

måndag 18 oktober 2010

Sturebadet

I lördags var jag och Andreas på Sturebadet. Det skulle bli en dag i avslappningens tecken, i lyxen och fläderns. Det blev en lördag i besvikelsens tecken.

När man ska bada på Sturebadet så kan man inte betala en simpel badentré. Nej, nej, det ska kallas spa-dag och enda skillnaden på bad och spaaaaaa-daaaaag är att de har nån kärrings tvål och schampo i duschen. Kärringen kallas Kerstin och ska visst vara nån höjdare, måste så vara eftersom jag betalade sexhundra spänn för att få ha hennes skit på huvvet.

Nä, jag ljuger, det var inte bara Kåt-Kerstins schampo som ingick i spaaaa-daaaagen. I spapaketet ingick även träning av olika slag (inte för jag vet varför nån skulle vilja träna när man ska relaxa men...) och så fick man så snällt låna badrock. Men i övrigt plaskade jag och Andreas runt i en liten pöl med kallt vatten och besökte även ett aromarum och relax. Ett aromarum visade sig vara ett avskilt rum dränkt i tant Kerstins outhärdiga parfym och relaxen bestod av tre stolar ståendes utanför detta fabulösa rum.

Men pricken över i:et var ändå när personalen erbjöd oss varma handdukar vid poolkanten, det visade sig vara lavendel-handdukar och vips kändes det som att jag hade morsans underklädeslåda i fejjan.

fredag 8 oktober 2010

Vad som är vad

Plötsligt bara slog det mig... när jag nyss stod och borstade tänderna... att jag trodde att skrubbsvampen var en badsvamp som tonåring. Jag vet inte hur många gånger jag skrubbat kroppen med den utan att ha den blekaste aning om vad morsan egenligen köpt och använt svampjäveln till.

Jag känner mig rätt skamsen när jag tänker på hur mycket kalkavlagringar som måste varit inneboende i min tonårsfitta. För att inte tala om hur mycket tonårsfitta som måste ha suttit på morsans duschvägg.

Ljuva, förkomna ungdom. Vart tog du vägen?

tisdag 5 oktober 2010

Äntligen hemma!

Äntligen, jag sa ÄNTLIGEN!!! Jag har fått min lya tillbaka.

Efter samtalet i juni där Rosita på SB informerade mig om att arbetet skulle bli fördröjt en vecka har jag väntat och väntat. Den där veckan utvecklades fort till fyra månader och som elektrikern som nyss var här sa så "har jag haft ordenligt otur med mitt stambyte". Jag upplös honom att det inte var mitt stambyte som var oturligt utan mitt hela mitt liv. Omständigheter och krångel hör till min vardag, ty herren haver outgrundliga vägar.

Missförstå mig rätt, jag är mycket glad åt att få återgå till mitt lilla kryp in, men när jag återvände med min dryga packning och fann tvättmaskinen i hallen, badkaret spårlöst försvunnet, handdukstorken på golvet och vädringfönstret oisolerat så en smärre orkan hägrade i lyan så kände jag mig relativt besviken. Man får så att säga räkna med att det inte går att spola toan, att duschen läcker vatten och att ventilerna inte är monterade, men att byggarbetarna gått bärsärkagång så tapeten är repad och garderobshandtagen flugit åt helvetet, ja det kan inte ens en söt donna som jag tolerera.

För att hantera chocken på bästa möjliga vis ringde jag Rosita som stod och handlade middagsmaten på ICA Maxi och tvåla till äna så jävligt att hon skakade av rädsla och lovade mig guld och gröna skogar. jag är så baaaaad.

torsdag 30 september 2010

Inte alltid helt med...

Andreas: Du behandlar mig som luft!
Jag: Förlåt, vad sa du?

tisdag 28 september 2010

Jag vill skiljas från mina händer

I helgen kastade jag ett vattenglas rätt ner i min laptop. Föga underhållande och totalt jävla onödigt.

En annan obefogad handling var att jag idag bestämde mig för att tappa samma dator ner för en trappa. Detta av anledning att jag skulle försöka paketera datorn för serviceinlämning.

Jag vet inte varför mina händer gör så här mot mig. Jag har inte gjort dem ett ont, men ändå dessa spasmiska ryck i ren hämdaktion. Nog är det väl gud förbannat.

fredag 24 september 2010

Moderata apotek

Imorse var jag på apoteket för att köpa nikotinplåster. Förstå min förvåning när jag blev bjuder på kaffe och kaka och fick information om att detta är ett stående inslag på deras apotek. Hej vad här går, nu konkurreras det kraftigt på medicin-marknaden.

Perfekt dock, då kan man först få socker och koffeinchock för att sedan behöva köpa diabetesmedicin och ångestdämpande. De är inte dumma de där kärringarna i vita rockar.

torsdag 23 september 2010

Kvällsgos

Det är mysigt att krypa ner bredvid lilla Andreas på kvällarna. Varmt och skönt.

Igår låg vi med ryggarna mot varandra med rumporna snuddandes. Då viskade jag genom mörkret det som mamma alltid brukar säga:
- Ända mot ända kan ingenting hända... förutom att jag skiter in i röva på dig.

Ja, mamma kanske inte säger den sista delen dock.

måndag 20 september 2010

Huliganverksamhet

Jag vill egentligen inte skriva om politik på den här bloggen, men eftersom SD heller inte ägnar sig åt politik så anser jag att jag är fri att skita ur mig vad fan jag vill.

Vad hände igår egentligen? Och var det verkligen SD:s valvaka vi åskådade? Var det inte i själva verket ett sportevenemang med anhängande supporters som brölade för full hals? Jag kunde ha svurit på att det var sportkanalen jag kommit åt om inte Reinfelts ollonskalle skymtat förbi ibland.

Jag väntade på att vovuzelorna skulle dyka upp, vilket de inte gjorde, troligtvis för att de satt djupt inkörda i Åkessons röv. Så jävla intryckta var de att Jimmy Åkesson inte fick fram ett ljud när han klev upp på scenen, istället lät han en hord med apor skrika och gorma. "JIMMY ÅKESSON TJALLALLALLALLA, JIMMY ÅKESSON TJAJLLALLALLALLA"! Och nej, vi var inte på en fotbollsarena, vi var på en valvaka. Ändå såg man ett gäng snubbar överdoserade på testosteron, hålla om varandras axlar och vaja fram och tillbaka.

De kvinnor som närvarade hade av mystiska anledningar överkonsumerat bloggar författade av Kissie och Blondin Bella. Troligtvis blev var och en av dem våldtagna av testosteron-monstren senare på kvällen. Men eftersom endast invandrade våldtäktsmän ska straffas med utvisning så kan ju de feta Sverige Demokraterna sitta säkert i Skåne och filura på om det verkligen bara är halalslakten som är problematisk när det kommer till djurrättigheter.

Återigen... vad hände egentligen?

lördag 18 september 2010

Enligt spelets regler

Just nu är jag en snabbis i Norrland och kvällen har ägnats i familjens tecken.

Att spela "Tjejsnack" med morsan, Perra, Linda och hennes respektive ÄR roligt. Framför allt när morsan sitter med dit ritade finnar i hela fejjan för att hon inte lyckas genomföra spelets uppdrag och när Linda ska försöka hålla sig för skratt när hon sjungen Bä bä vita lamm.

Men jag tror ingen är förvånad över att en överförfriskad Perra var kvällens höjdpunkt. Särskilt inte när han har varit tvungen att ringa upp "en kille i klassen" för att sjunga:
- HELLO, IS IT ME YOU LOOKING FOR? I CAN SEE IT IN YOUR EYES, I CAN SEE IT IN YOUR SMILE...
När Perra var tvungen att ringa "en kille i klassen" (Lasse) för tredje gången så vägrade Lasse svara mer, utan lämnade över luren till Kims far, Jalle, istället.

Andra trevliga saker med Perra var när han tryckte upp en blomma i röven, stoppade isbitar innanför skjortan och försökte finta morsan på poäng genom att byta kläder... till Lindas jacka och en toppluva.

Ja, det är lite svårt att förklara varför det blev så här... det kan vara det Fägerborgska vansinnet som gått åt honom.

söndag 12 september 2010

Helgens lärdom

Gå inte framåt medan du tittar bakåt.

Inom sinom tid dyker en oväntad lyktstolpe upp.

torsdag 9 september 2010

Tränings-tajm

Igår masade jag mig iväg till friskis & svettis för att jumpa loss lite. Det är inte var dag jag går och tränar så jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och inte bränna ut mig fullständigt.

Dead end, omöjligt. Mitt på golvet stod en väldigt fjollig kille och ledde passet med sån inlevelse och vitalitet att det var omöjligt att inte smittas. Han mimade med till varje schlagerdänga och gjorde små höftvick framför både den ene och den andre karln i rummet. Jag tror banne mig att varje låt avslutades med att vi stod med en hand i luften alternativt gjorde vi X-tecken med armarna.

Efter passet frågade Anna i receptionen vad jag tyckte om passet.
- Ha, jo, det kan inte bli annat än bra när en übergay snubbe iklädd tomtekläder leder ett pass med en sprudlande energi.

- Ja, det är jag det, hörde jag bakom mig när jympaledaren uppenbarligen stod precis på andra sidan min rygg.

Det var väl attans att jag och mina stora trut alltid ska uttrycka oss så jävla smidigt.

onsdag 1 september 2010

Dr Q berättar

Jag har fått reda på något fruktansvärt upprörande - min pojkvän vet inte vad ordet kiss-kåt innebär. Detta ämne som varit förfesternas hetaste diskussion de senaste åren, den vetenskap jag trodde alla bar på, lärdomen om den vaginala sanningen.

Det här har fått mig att inse att alla ännu inte vet ordets innebörd och därför måste upplysas. Jag ska därför berika er med min kunskap.

Muffen har ett eget språk. En kommunikation som ibland kan vara svårbegriplig. Det är trots allt inte lätt att göra sig förstådd med så oformbara läppar som musen besitter och därför kan det vara högst komplicerat att förstå vad hon ibland försöker språka.

Kiss-kåt är när man tror sig vara kåt, men i själva verket avhjälper en enkel kiss problemet. Murvan kan ropa efter beröring i F dur och vråla som bara den, men varken fjäder eller kuk kommer avhjälpa skriet. Här är ett typiskt fall av muttans dilemma att finna de rätta orden. Man skulle kunna jämföra henne med en skåning eller dansk - både bu och bä låter på samma sätt men betyder helt olika saker.

Kåt-kiss å andra sidan har precis motsatt problem. Det här är en åkomma som oftast kan smyga sig på om kvällen. Muttan ligger och tjatar om att hon är kissnödig och trots tionde försöket till kisseri så kommer inte en enda droppe, nödigheten består. Ännu ett fall av dålig kommunikationsförmåga. Vi kan dock inte beskylla kissemurran för hennes oförmåga att delge oss information, tänk själv hur svårt det måste vara att lära sig språkets mysterium när man ständigt får höra allt genom trånga trosor och byxor. Som ni förstår är det inte kiss murvan ropar, utan kåt.

Enkelt sagt...

Symtom: Du känner dig kåt
Åkomma: Kiss-kåt
Behandling: Toalettbesök

Symtom: Du känner dig kissnödig
Åkomma: Kåt-kiss
Behandling: Gnugga buske



tisdag 31 augusti 2010

Allt i kärlekens namn

När jag gick i femman så var jag kär i en kille som hade rakat hår och lång lugg.

Som elvaåring har man vidunderliga sätt att visa sin kärlek, min kärleksförklaring bestod i att införskaffa mig samma frisyr som herrn i fråga. Inte på egen hand då, för sånt gör man bara inte själv. Nej, Elin J från Teg var helt med på noterna och skulle också låta sitt hår falla offer för kärleken... trots att det var min kärlek.

Jag och Ella stod på skoltoan och lyfte på håret medan vi kammade luggen framåt. Vi skulle bli så jävulscht tuffa. Och jag var först ut...

På Klippstationen i Vännäs satt jag uppflugen i frisörstolen spänd av förväntan och saxen arbetade kring min arma hjässa. Hej vad det gick, och håret flög, och resultatet kom, och så även besvikelsen. På mitt huvud hägrade inte kärlekens frisyr. Monica som just anlände in i salongen satte snabbt ord på vad som försegick på mitt huvud:
- Men Q, du ser ju ut som Sune i Sunes sommar!!!

Det var först vid detta ögonblick som frisörskan behagade informera mig om att hon bestämt inte tänkt raka mitt huvud, för då skulle jag se skallig ut. Istället lät hon en stubb på ca två centimeter vaja på skallen, följt av en slokande lugg som klistrade sig mot pannloben.

Kvällen ägnades åt självmordsförsök. Livet var helt enkelt över. Ett tag sprang jag runt med den rostiga brödkniven från -69 pressat mot bröstet. I nästa stund hängde jag ner från balkongen på andra våningen med fötterna dinglande en meter från snödrivorna på marken. Morsan satt i soffan och skrockade något om att ta tjuren vid hornen. Jag förstår än idag inte varför hon inte tog mitt suicida infall på allvar. Frissen var på liv och död och jag kunde inte se annat än slutet.

Men jag tog mig levande genom kvällen och så även till skolan nästkommande dag. Det var med darrande röster mina klasskamrater berömde min nya frisyr. Det tog ca fem sekunder innan Elin J bestämt sig för att hon kanske inte skulle klippa sig ändå, vid närmare eftertanke, så här i efterhand, liksom, jag kanske förstod.

Jag tror jag förstår. De närmsta månaderna blev jag uppbjuden av tjejer på disco. Inget mot lesbiska förhållanden, men min kärlek hade vandrat vidare och jag ville inget hellre än dansa tryckare med Anders. Tji fick jag, när Åsa från Pengsjö tryckte sig tätt intill mig i hopp om att jag var en nyinflyttad pöjk törstig på kärleken.

torsdag 26 augusti 2010

Jobbyte

Ok, jag vet att jag är jävligt efter när det kommer till nyheter. Men vad fan... Instängd i en gruva i fyra månader?! Och här sitter jag och klagar på att åka X2000 till Göteborg.

I stressiga tider som dessa funderar jag ibland på att byta jobb. Men jag kan härmed utesluta yrkesgruppen gruvarbetare. Inte för att det är ett arbete som lockat speciellt mycket förr heller.

Andra eventuella jobb:

Ostbolls-smakare
Sadist
Kran-spelare
Ikon
Sjusovare

lördag 21 augusti 2010

Knivigt

Jag är just nu med jobbet på Göteborg Dans och Teaterfestival. Nyss hemkommen från en nycirkusföreställning av Cirque Ici är jag högst fundersam.

Föreställningen bestod av den ena och den andra konstigheten av en man som såg ut som gamla balettchefen, Petter, fast med tungt heroinmissbruk. Men det som fick mig mest förbryllad var när herrn i fråga plockade upp en kniv, stoppade ner den i halsen, och svalde ner knivhelvetet. Jag glömde till och med av att vara klaustrofobisk för några minuter.

Anledningen till min entusiasm är att jag för min värld inte kan förstå hur kniven ska komma ut... om den så att säga inte kommer ut... ni vet... ur bajjahålet. Plötsligt känner jag mig rätt löjlig över att jag låg och beklagade mig över min egen ringmuskler för några dagar sen.

En ekvation tog form i mitt huvud. Sex föreställningar bara i Götet innebär att sex vassa knivar ska skitas ut under följande vecka. Högst besynnerligt, men kanske det allra bästa sättet att imponera på en donna som mig. Hänförd var ordet.

Sen förstörde mina kollegor och sa att han plockade upp kniven och stoppade den i brallan. Men jag tror inte på dem. Lögnare hela bunten. Killen bajjar kniv. Det vet jag.

torsdag 19 augusti 2010

Munsår

Det här med att vara gräsänka börjar slita på min käft. Inte nog med att min tystnad får truten att torka samman så arbetar mitt tjuvsnusande på att förruttna mitt tandkött. Vid närmare eftertanke kanske det snarare ska kallas okynnessnusande.

Men värst av allt mot munnen är nog de där jävla ostbollarna som Kim fick mig att börja äta. Jag kan inte leva utan dem längre. Det är jag, soffan, project runway och cheez balls. Tacokryddan på dem gör att jag får sår i gommen och blåsor på tungan, MEN DET GÅR INTE HEJDA INTAGET!

Om Andreas aldrig kommer hem från USA så ska jag viga mitt liv till ostbollarna. Jag tror jag älskar dem. Synd bara att de har en sån förtärande effekt. Å andra sidan, har inte all kärlek den påföljden?

lördag 14 augusti 2010

Följa-John

Igår drog jag, Elin J och Matilda på Club Killers och skakade some serious bootie. Det blev närmare bestämt ful-dans för hela slanten och det dröjde inte länge innan okända människor joinade in i vårat infall. Det var plocka äpplen, aerobicsteg och vid tillfälle gick vi på alla fyra.

När jag gjorde det nya hippa danssteget "Elin-har-en-jättekuk-av-stål-mellan-sina-ben" så frågade en kille Elin om jag kanske var en aningen speciell. Ella var så god och upplyste grabben att jag hade en sjukdom. Av mystiska anledningar svalde han Ellas lögn med hull och hår. Resten av kvällen höll han sig på 20 meters avstånd.

torsdag 12 augusti 2010

På din bemärkelsedag

Igår städade Eva sitt skrivbord och av mystiska anledningar kryper saker över mot mitt skrivbord var gång hon ger sig på detta bestyr. Högst egendomligt och otroligt frustrerande.

Igår hade en stor låda dvd:er plötsligt landat vid mina fotknölar så jag pekade allvarligt och ifrågasatte kartongen vid mina fötter. Eva förklarade att hon bara ville att jag skulle titta om jag kände igen lådan, att hon sen skulle ta reda på den. Med ett getöga konstaterade jag att lådan bestod av skit som vi inte behövde ha kvar och bad henne på nytt flytta lådhelvetet. Eva lovade dyrt och heligt att hon skulle göra detta.

Sen gick Eva hem...

Nu har Eva fått ett stort och fint inslaget paket som står placerat på hennes stol. Det står "Grattis i efterskott Eva" på det (en miss då det visar sig att Eva fyller år i september, men men...) och jag kan bara ana hur glad och nyfiken hon kommer att bli när hon får syn på den jättelika presenten. Förhoppningsvis lika glad som ett barn på julafton.

Ni kan ju gissa vad jag slagit in i det stora paketet. Eheheh!

onsdag 11 augusti 2010

Gräsänka

Rara Råttan (Andreas) har åkt till staterna. Han ska vara borta i 17 dagar!!!

Man brukar säga "När Råttan är borta, dansar katten på bordet" - men jag känner inte alls för att dansa, än mindre på bordet. Jag ska lägga mig under det och gråta mig till sömns dag som natt, sen ska jag stirra in i väggen resterande tid och tycka synd om mig själv. Ja, det ska jag!

Jag ska tala i tungor och spotta snus, sen ska jag göra roboten när jag ska ta mig fram. Jag ska dessutom endast tilltala folk med deras andranamn samtidigt som jag stirrar på deras hårfäste. Jag ska bli vad man kallar en otrevlig person. Armbåga mig fram på tunnelbanan och fråga folk om de käkat blängsylta. Det ska bli näst intill barbariskt, eller kanibaliskt, om det finns nåt ord som heter så.

Eller då så kommer Elin J från Teg och hälsar på mig, jag tar nån dag ledigt och sen dricker vi bärs till vi stupar. Det kan också va en idé!

tisdag 10 augusti 2010

IQ

Andreas har sina brighta sidor, när han lägger den sidan till så kommer de smartaste kommentarerna ever:

"Jag slängde igen dörren så jag låste mig ute, men som tur var hade jag inte låst överlåset."

Dööööh!

lördag 7 augusti 2010

El Jonte

I allt detta prat om Andreas så hoppas jag att ni inte förglömt min första pojkvän. Jag ger er därför ett litet videoklipp så att ni alltid kan minnas honom i sitt finaste ljus.

fredag 6 augusti 2010

They keep showing up

Det är på Långholmen det händer, it's vad man kallar the shit.

Igår såg jag gubb-snutt och röv simultant. Två sextioåriga män var vänliga nog att ställa sig åt varsitt håll och sedan slita av sig kalsongerna exakt samtidigt. Den ena vänd med hängande bakdel mot mig, den andra med dignande genitalier.

Det är vad jag kallar två flugor i en smäll.

tisdag 3 augusti 2010

Afrodite - sexualitetens gudinna

Ibland, nästan alltid, får jag briljanta idéer.

Som förra veckan när Andreas låg och sussade sött och jag legat och tittat på Sex & the City. Då kom ett visst urge över mig, ett urge att ligga utav bara helvetet. Övertygad om att alla tycker att det är sensuellt att bli väckta av en förförisk kvinna så gav jag mig på Andreas.

Jag la mig raklång över hans kropp med hela min tyngd, tryckte upp nyllet i hans och började vispa runt med tungan på hans hårt sammanpressade läppar. Den frenetiska jucken var inte sen på att haka på och mina händer gjorde tappra försök att snärja den sovande mannen. Jag slet fan allt vad jag hade i snutten, men hör och häpna - negativ respons.

Andreas armar började fäkta, han försökte värja sig och med min tunga i hans hals gurglade han något om att han ville sova. Sova? Jag fattade ingenting. Hur kunde han vilja sova med en lockande nymf i sängen? Den djuriska gudinnan som åtrådde honom? Denna siren med dess underbara sång? Det var med stort vrede jag ålade av honom så graciöst jag bara kunde och sen tjurade jag i en minut och 40 sekunder.

Andreas är skittråkig när han sover, dessutom luktar han lite illa ur munnen.

torsdag 29 juli 2010

lördag 24 juli 2010

Det svider ibland

Igår fick Andreas smaka på en kraftig dos av hederlig pms. Det började nånstans med krampaktiga tag om hans arm, följdes upp av långa blickar suktande efter bekräftelse och slutade i ren och skär misär. Jag slutade närmare bestämt på hallgolvet uppgiven över att jag varken ville vara hemma eller ute och allra minst göra allt som Andreas föreslog att jag skulle göra.

Men botten var nådd då jag besökt toan för att göra nummer två och fann mig efterlämnad med ett svidande stjärthål. Jag var tvungen att ligga på mage på köksgolvet och gråta ett slag. När Andreas frågade vad som var fel så kved jag "Det är bajshålet" med jämmer och stånk. Och när jag tyckte han gav mig för lite uppmärksamhet för detta illdåd så skrek jag:
- Har du bajsat så du fått riktigt ont i stjärthålet? Har du du det? Va?! Va?! Va?!

torsdag 22 juli 2010

Fly on the wings of love

Jag är rena rama globetrottern vid det här laget. Nyss hemkommen från resa till och från Norrland kan jag konstatera att jag må hata att flyga, men jag hatar än mer feta ungar i elvaårsåldern som envisas med att stirra på mig mellan flygstolarna när jag är rädd och gråter.

Jag försökte verkligen pressa fram ömma leenden till tjockistjejen, men efter femte tjuvkiket hade jag större lust att utföra brutal fettsugning på ungjäveln. Möjligtvis öppna fönstret till planet och sedan pressa in hennes feta skalle i hålet för att suga ut hennes nyfikna ögon.

Det hade förvisso räckt med att hon fått flygvärdinnornas vagn indunkad i skallen. Då kan hon få se hur jävla kul det är att gråta. Ack vad jag skulle stirrat på henne då.

måndag 19 juli 2010

Jamma på bebis

Härom kvällen ville inte min yngsta systerdotter sova. Hon låg och sprattlade och skrattade och gnällde och grät. Tillslut slängde syrran på sig selen och... ja, uppenbarligen ska man starta rockband när man vill att ungar ska somna. Rock n' Roll sis!

video

Sorry för att videon hamnat på sniskan.

torsdag 15 juli 2010

Ra - Solkungen

Jag är i världsmetropolen Vännäs just nu, syrran är också här. Varje gång hon gått förbi mig ikväll har hon sagt "Vad färg du har fått i ansiktet". Jag fattar ingenting... Så till vida att inte "färg i ansiktet" betyder att man fått vändstekt panna och alkisnäsa. Föga vackert!

tisdag 13 juli 2010

Åter till utbrytarkungen

Jag ber om att få återgå till dolmen i föregående inlägg. Jag ljög lite när jag skrev att det var obemärkt multitasking. Om sanningen ska fram så var det nog ingen på Långholmen som missade killens banan i brallan.

Här har vi nämligen en man som i allra högsta grad förvirrat sig på en strand lika stor som en kaninlort. Han sicksackar vilset i en turkos kalsong som slimmat sig fast kring hans putande rumpa och ädla juveler. Paniken nästan lyser ur hans ögon när han släpar fram sitt stora paket mellan solande människor som sätter sig upp vart eftersom för att stirra stint på den turkosa uppenbarelsen.

Vad som förefaller mig mest märkligt är att denna man kommer upp ur vattnet, som dessutom är rätt jävla kallt, med en storlek på penis som är aktningsvärd - jag trodde kuken skulle krympa i kyla? Men herr Turkos dolme ligger tydligen ringa påverkad av vattnets temperatur. Man kan se både penis till vänster och pungkulor till höger, trängas om plats i den lilla, lilla kalsongen.

Folket pekar på penis. De blir så förvånade över dess grandiosa uppenbarelse att de skrattar åt pesen. Både tjejer och killar är så fascinerade att var och varannan haka trillat ner på marken. Det är med andra ord ingen liten sportbil jag snackar om, det är en långtradare av allra värsta slag.

Har han en flickvän tycker jag synd om henne. Har han en pojkvän så fäller jag en tår för hans ringmuskel

.

lördag 10 juli 2010

Simultanförmåga

Jag har blivit sjukt bra på obemärkt multitasking... Prata med Nicklas på msn samtidigt som jag skiter, klämma en stjärtfinne medan jag hjälper en vän med tjejproblem över telefonen samt mysa med Andreas på stranden medan jag kollar in en annan killes enorma dolme som verkar försöka sig på att bli utbrytarkung.

Man skulle kunna säga att jag är en tjej som gillar att ha många bollar i luften. And I'm damn good at it!

fredag 9 juli 2010

Tungt bagage

Häromdagen låg jag och Jessie på Långholmen och solade när två gigantiska silikonpattar uppenbarade sig mitt framför nyllet på oss. Plötsligt satt vi och gapade över bruttans ogenerade tutteri. Som Jessie sa - Brösten är som ett road kill, man äcklas men kan ändå inte sluta stirra av ren fascination.

De var inte bara opererade till storlek Ö, utan de hade dessutom sackat ner något och var brunbrända som en pepparkaka. Jojo, de där melonerna hade sett friheten förr.

När bruttan stack och badade och inte kom tillbaka på ett bra tag var vi rädda att pattarna tagit henne på äventyr. Att hon flutit iväg med dem och helt enkelt inte kunde komma in till land igen. Vi var dock ense om att hon trots allt inte skulle drunkna, inbyggd flytväst kan vara toppen i vissa sammanhang.

Runt tresnåret fick samtliga snubbar på Långis stänga sina munnar och återgå till sin bok/musik/flickvän - bikiniöverdelen åkte på. Dessvärre verkade jäntan alltid ha problem med nåt plagg på kroppen vilket resulterade att bikinitrosan satt på halva arslet och brevlådan stack fram resten av eftermiddagen.

Men Jessie var nöjd. Hon konstaterade att i närheten av den här bruttan skulle man kunna förbli osynlig och göra vad som, alla blickar på tuttarna ändå. Därför smidde Jessie en plan att hon skulle bekanta sig med Tutt-Maja så hon i fortsättningen kunde ligga med muffen i vädret på stranden. Sanna mina ord, släpp bävern fri!

.

tisdag 6 juli 2010

In your face

- Moster Q har inga bröst, sa Noam och pekade på min trygga barm.

Vad i helvetet, tänkte jag, jag har visst pattar. De närmsta minuterna ägnade jag åt att flasha mig själv för en tvååring och trycka upp lökarna under näsan på henne. Jag ville hävda att jag inte bara hade pattar, utan till och med balunsas. Jag jonglerade med dem ordentligt så de skulle se geleaktiga ut. Tillslut fick syrran Noam att säga korrigera sig något:

- Moster Q har lagomma bröst.

måndag 5 juli 2010

Dumdumdumdumdumdum

I lördags bestämde vi oss för att åka till "Den blå lagunen" - ett kalkbrott på norra Gotland. Där var det klarblått vatten, inte speciellt mycket folk, men framförallt jävligt djupt vatten.

Mitt ute i vattnet kunde man se ett träd sticka upp vid ytan. Eftersom en gubbe tidigare suttit på en av grenarna i trädet med den coolaste posen ever så ville inte vi vara sämre. Eller... Andreas ville inte vara sämre, han skulle ut till trädet. Dessvärre trodde han att kalkbrottet var berikat på vithaj så det var med stor möda han tillslut tog sig mod till att simma ut.

Trädet betedde sig inte som när den coola gubben satt på grenen, trädet sjönk och Andreas började simma tillbaka till land. Då passade Henko på att rigga upp högtalaren, söka reda på soundtracket till "Hajen" och spela ut över vattnet. Stackars lilla Andreas, jag har aldrig sett små-benen pinna på så jävligt. Det dröjde inte många sekunder innan han stod på land.



söndag 4 juli 2010

New lover

Här på Gotland har de även vattenland. Klart jag skulle dit för att testa mina kan-kunskaper. Jävligt peppad så tog det inte lång tid innan jag gett mig fan på att åka en stupbrant vattenkana vid namnet "Bullet".

"Bullet" var i allra högsta grad en dödsfälla och trots att jag såg ungjävlarna lalla ner för kanan så förstod jag att det var ett lömskt trick bara för att få mig att tro att den var åkbar. Ingenting som lutar mer än 70 grader kan vara ok att placera det här söta arslet i. Men nog fan skulle jag till att åka ändå.

Det är kul med vattenkana! Det är mindre kul när man vid änden av kanan inser att vattnet ger sånt jävla högtryck att benen åker i sär och en smärre mängd vatten penetrerar underlivet. Jag landade med ett "gulp" och kände mig relativt förvånad när en halv vattenbassäng valt att våldta min vildros. Resten av dagen ägnades åt att krysta ut det vatten som bosatt sig i underlivet.

fredag 2 juli 2010

Pippi tajm

Idag har jag varit på Ville Villekulla!!!

Det var med stort besvär jag lyckades övertala Kimman och Andreas att jag skulle få dra dit, men yes, I did it. Tyvärr var de inte de roligaste lekkamraterna. Lyckades lura Andreas att åka en kana vilket gav hans manlighet en ordentlig törn och Kim slet jag in i hoppborgen. Vi lyckades hoppa i ungefär 3 minuter innan vi handlöst flög ut ur borgen totalt slutkörda. Konditionen är inte på topp.

Men, till min stora lycka fick jag ner dem båda i en babyvariant av "Stocken". Det var en liten fjuttbacke och trots Andreas arma försök till att vara väsk-vaktare fick jag ner honom i båthelvetet. När vi puttrade upp för lilla backen så säger Andreas utmattat "Och skrik nu inte, jag orkar inte med det"... Vem tror ni ylade mest?

Andreas gallskrek hela vägen ner. Han lät som en tjutande bebis på speed och jag och Kim skrattade så vi fick ont i magen. Blek i nyllet så minns han heller inte att han skrikit hela vägen ner. Han fick en ren black out - av Ville Villekullas bebis-stock.

Det är tur jag skaffade mig en karl att hålla i handen när det blir lite läskigt...

onsdag 30 juni 2010

Feberyra

Det är klart att jag ska bli sjuk så snart jag får semester. Jag mår som en apa på havsbotten.

Andreas har försatt mig i karantän, jag får inte lämna soffan. För fröken Q är det föga roande att sitta hemma tre dagar i rad för att sedan på kvällen bli bortprioriterad för svettiga grabbar som jagar en boll. Jäklarns vad livet är hårt.

Idag smet jag därför ut ett slag. Jag sket i mitt utegångsförbud och bad Jonte skjutsa mig att köpa glass. Det skulle jag inte ha gjort...

Att umgås med Jonte sjuk skulle visa sig vara som att uppleva ett smärre epileptiskt anfall. Karljävel som ska petas, killas och slåss samtidigt som det dundrar black metal ur högtalarna är inte passande för nån med svår förkylning. Var god tillsätt därpå en politisk diskussion med vederbörande. En politisk diskussion som grundade sig i att chilenaren i fråga skulle rösta på Sverige demokraterna för att "väcka politikerna".

Nu är jag helt matt. Tror att jag fått feber på nytt.

Och just det... rösta på Fi!

måndag 28 juni 2010

Nya flugan

Ligger vid Trekanten och solar med syrran och ungarna när jag plötsligt blir varse om det nya modet som härjar. Uppenbarligen är det jävligt på att stå och bajsa rakt ner på gräset/sanden/asfalten.

Inom loppet av fem minuter har jag nu sett två ungar som plötsligt skaffat sig brun svans. Oerhört tjusig accessoar. Jag ska skaffa en jag med. Nästa helg. Du och jag. Ett stycke brun korv hängandes från röven. Åsså en bärsa i handen. It's on!

onsdag 23 juni 2010

GODmorgon

Andreas frågade om vi verkligen behövde ställa väckarklockan. Anledningen var att jag igår morse pruttade så att jag väckte mig själv.

Tjosan vad det går!

torsdag 17 juni 2010

Sleeping beauty

På MSN i morse:

Andreas säger:
..men du
Q säger:
mmm
Andreas säger:
..jag tittade på dig imorse när du sov
Q säger:
psycho-killer
Andreas säger:
haha inte då
du var så fin så... tills du vände på dig
Q säger:
vad såg du då? mitt rövhål?
Andreas säger:
haha nej
men du la huvudet på sidan, öppnade munnen o överläppen fastnade på kudden..

Överläppen fastnade alltså på kudden... Sexigt! Jag är överlycklig över att min nyfunna kärlek tittar på mig när jag inte kan rå över hur jag ser ut eller vad jag gör. Han har lovat att visa mig minen ikväll - läpp-klistrad-mot-kudden-minen alltså, jag tror jag står över det dock.

onsdag 16 juni 2010

Flums

Till helgen kommer Kim och hälsar på. Därför skickade jag varnings-sms till henne igår.

"Jag hoppas du kommer att känna igen mig när du kommer. Jag har skaffat lite sambofett."


Kim: "Åh du kommer vara lika fin som alltid! Tänkte precis på dig, funderade på ifall vi skulle dra ett bad på centralbadet på fredag om du kan sluta tidigt?"


Q: "Ja, om jag kommer i baddräkten.
"

måndag 14 juni 2010

Gröna fingrar?

Så hur gick det då med blomvaktningen? Fick just ett mail från Mattis:

"Tack för blomvaktningen Q! Men...ja, jag vet att jag ifrågasatte hur närgången du var senast, men denna gången kanske...du höll dig på lite för stort avstånd? Nådde du fram med vattenkannan?"

torsdag 10 juni 2010

Sweet memories

Sitter just och redigerar en hemsida som presenterar olika koreografer när jag snubblar över min gamla danspedagogs undersida. Kjell… denna ljuva Kjell.

När man är femton år och fnissig som få så hjälper det föga att undervisas av en karl i sextioårsåldern som springer runt i långkalsonger och kallar alla sina elever för ”lilla hjärtat”. Han gjorde det troligtvis i hopp om att ingen ska fatta att han inte lärt sig ett enda namn under året.

Kjell var en underlig figur som uppmanade oss att stretcha ordentligt. Ja, vi skulle luta oss framåt så pass att vi skulle kunna suga av oss själva mumlade han med huvudet mellan benen. Han kom ofta med såna kommentarer. En replik minns jag som allra tydligast. Det var en vanlig onsdag morgon när vi tog klass:

- Låtsas att ni är vackra svanar. Ni är så vackra att hela publiken får orgasm och slidsekretet sprutar ut så det täcker hela läktaren. Mmmm…

Jopp, undervisningsteknikerna varierar från person till person. Det var Kjells sätt att lära ut.

Har fortfarande lite svårt att se Svansjön.

onsdag 9 juni 2010

Psycho-Warning

Igår fick jag en så kallad snilleblixt. Jag skulle göra mig en Andreas-docka att lägga i sängen så jag slapp sova själv. Det kändes briljant!

Jag rullade täcket till en lång korv, satte en kudde på toppen och sprayade den full med Andreas parfym. Jag hade tänkt klä täcket i en T-shirt men hejdade mig då jag plötsligt fick en känsla av att vara en psykopatisk stalker. Jag stod länge och tittade nöjt på mitt mästerverk innan jag kröp ner vid dess sida.

Mitt förträffliga påfund visade sig dock smärre lyckat. Mjukare täcke till karl fick man söka efter och parfymångorna tog nästan kol på mig i sömnen. Det slutade med att jag var tvungen att kasta bort kudden samt ge karl-helvetet en karatespark mitt i skrevet.

Nu är jag överdoserad på Andreas-doft och närhet. Han kan stanna där han är. Jag har fått nog.

måndag 7 juni 2010

Gräsänka

WOHO! Gräsänka i en vecka! Det innebär bara en sak - Pruttmaraton i Andreas säng! Inget kan stoppa mig nu!!!

Passar även på att äta hejdlöst mycket chips i soffan, bajsa med öppen dörr, prata med mig själv och gråta hejdlöst utan nån speciell anledning - bara för att jag kan.

Det blir lite trist emellan åt. Det är så jäkla förutsägbart att konversera med sig själv och skämten börjar bli tröttsamma. Skiter gör jag som oftast på jobbet och öppen dörr uppskattas sällan där. Till och med gråta kan bli (hör och häpna) tjatigt i längden. Tur är väl att jag aldrig tröttnar på chips eller prutt i säng.

Och på tal om prutt i säng, nu blir det skutt i säng. Adios!

söndag 6 juni 2010

Dagen var kommen

Igår var jag på den så kallade "takfesten". Jävlar vilket drag det var. Jag, Mattis och Linsen. Man skulle kunna påstå att det var högt till tak som man säger.

Arbejte stod på menyn och det första jag skulle göra var att måla några brädor. Matilda sa att hon inte kunde se hur jag skulle kunna misslyckas med uppgiften. Jag är uppriktigt besviken på henne. Matilda har känt mig sen jag var ett år gammal, om det är något hon borde veta så är det att jag kan misslyckas med i princip allt jag företar mig. Måla brädor visade sig inte vara något undantag. Jag råkade måla varannan bräda på rätt sida, varannan på fel sida.

Jag hade pulat väskan full med bruntejp för att fixa det där förbannade taket åt dem på ett smart och effektivt sätt - Matilda och Linus föredrog visst spik. Det var bara att hamra med andra ord. Relativt omständigt arbetssätt om man frågar mig, men det var visst inget som frågade. Detta trots att det är jag som i princip alltid sitter på de goda idéerna - som att tapetsera med häftmassa.

Betalningen bestod i att få myggbett på arslet och kiss i trosan när man behövde tömma blåsan. En och annan bränd korv ingick också i gaget. Jag är besviken. Skulle det vara fest eller fest? Jag fattar fan ingenting.



fredag 4 juni 2010

Bortförklaring

Har en finne på stjärten som slukar all min inspiration... Skriver så snart den exploderat!

tisdag 1 juni 2010

Gröna fingrar eller nåt annat...

Jag är blomvakt hos Mattis de två närmsta veckorna. Jag blev smått förvånad när hon undrade om jag kunde ta hand om de små liven medan hon var borta. Sist jag skulle se till hennes växter så undrade Matilda hur närgången jag egentligen varit med blommorna, de hade visst fått både löss och svamp.

Den här gången har jag lovat att dra lite HIV över växtligheten. Åtminstone en eller annan vårta kondylom. Man får inte snåla med tillgångarna.

onsdag 26 maj 2010

Pest eller kolera

Jag hade två alternativ i samband med stambytet i min lägenhet - besöka en toalett gjord av kartong fylld med pellets eller bo hos Andreas - jag valde att bo hos Andreas. MEN det var innan jag visste att jag dagligen skulle utsättas för olaga hot!

Om jag retas, gnäller, gnabbas, skrattar hysteriskt, beter mig någorlunda ovanligt, dummar mig, piper etc så kommer samma fras från herrns mun. "Hur var det nu, gillade du att skita i en kartong med pellets eller?"

Jag har banne mig inget att sätta emot. Besegrad - en känsla jag i högsta grad ogillar. För att ens försöka argumentera emot skulle bokstavligen kunna sätta mig i skiten. Och inte vilken skit som helst... min egen skit... i mitt vardagsrum... i en kartongjävel.

tisdag 25 maj 2010

Storparty up there

Om två veckor ska jag på något som Matilda kallar takfest. En takfest låter mycket trevlig, men skenet kan bedra, en takfest innebär nämligen att man ska bygga Matildas tak på hennes stuga. Att hon sedan försöker döpa om aktiviteten till något festligt är en helt annan sak.

Igår mottog jag en inbjudan till takkalaset. Känner mig om möjligt än mindre sugen på partajande.

”Hej och välkommen till stugan!
Innan du packar väskan finns det några saker som kan vara bra att tänka på. Börja med att se över dina fobier.
Läs igenom nedanstående lista:

Insekter (myror, mygg, getingar, fjärilar m.m)
Snäckor
Möss
Fladdermöss
Grodor
Harar
Rådjur
Tjädrar/Orrar
Storkar
Ekorrar
Gökar
Känner du stort obehag inför någon av ovanstående livsformer bör du överväga att avstå ett besök i stugan.

Till mer intima bestyr.
Hur ofta gör du nummer två? I stugan finns inga sådana möjligheter (ingen toalett), och du kan behöva hålla inne med det hela i åtskilliga dagar. För nummer ett finns skogen. Har du något emot myggbett i rumpan?
Vad gäller hygien, så finns inte rinnande vatten, så svett och andra otrevligheter som kan ställa till med besvär, bör du också hålla inne med. Alternativet är att ta ett dopp i någon av de iskalla vattentunnorna för att hastigt vaska av det som luktar mest.

Hört talas om sorkfeber? Om inte, kan du glömma att du läst det här. Om du skulle veta vad det är, så kan jag lugna dig med att vi gör det vi kan för att undvika detta. Vi rekommenderar att du som besökare håller dig borta från vinden.

Känslig för oreda?
Som besökare i stugan kan du bli bestört över att köket är i vardagsrummet, liksom sovrummet förpassats dit, och att skafferiet samt vissa delar av köket finns i biblioteket, och att sovrummet är verktygsförråd samt fyllt till brädden av stolar och därmed obrukbart.
Vi kan trösta med att det finns fönster i varje rum, och inga dörrar mellan rummen, men en ytterdörr i hallen som i princip går upp av sig själv, så det är lätt att ta sig ut om oredan känns för övermäktig.

Det var allt för denna gång,
hjärtligt välkommen till landet!

(obs, ytterligare utskick kommer rörande dina arbetsuppgifter vid kommande stugvisit)

Bonnmattis”


… Kan knappt bärga mig.

fredag 21 maj 2010

Förflyttad

På grund av att jag just nu har stambyte i min lägenhet så har jag tagit mitt pick och pack och parkerat mitt arsle hos Andreas i några veckor.

Eftersom det inträffade en smärre skrattolycka för en dryg månad sedan så har Andreas upprättat en enda regel som gäller under min vistelse i hans lya – prutta inte i sängen.

Igår kväll låg vi strax innan sovdags i hans säng och tittade på en serie när jag fick en nysattack. Det finns en viss koppling mellan ljud ur mun och avfyring ur röven hos mig, för plötsligt utan vidare förvarning kom en raket-prutt ur mig och fyllde hela utrymmet under täcket. Som tur var kamouflerade nysljudet själva brakskiten så Andreas märkte ingenting. Men ack och ve, jag kunde inte sluta skratta. Det blev till slut en rätt sur karl jag delade säng med, för skrattet ville inte ge med sig och jag kunde heller inte avslöja att jag just brutit mot den enda regel som gäller i hans lya. Han blev en aning frustrerad.

Skrattsalvorna dånade där jag låg och förnöjde mig badandes i mina anala ångor. Andreas låg stillsamt intill, glatt ovetande. Nå, de vet inte mycket, de där karlarna.

måndag 17 maj 2010

Åldersnoja

Idag var jag på en högstadieskola och pratade om mitt jobb. Föga kul.

Hundratals hormonrubbade tonåringar som sprang runt och ställde frågor. Till råga på allt hade jag en fotograf intill mig vars kamerablixt frammanade epileptiska anfall. Men the botten var nådd när en ungjävel kom fram till mig och frågade vem på skolan jag var morsa till…

Här kan vi snacka en vindruvas russin-komplex. Min första reaktion var att lappa till killen, men istället försökte jag dra på smilbanden och se så trevlig ut som möjligt (med andra ord som en psykopatisk massmördare) förklarade sedan med sträv röst att jag inte var mor till någon av eleverna på skolan, smackade belåtet med läpparna, satt mig tillrätta på bänken, rak i ryggen med en arrogant blick över rummet.

Vid paus rusade jag givetvis in på dass för att noga granska alla rynkor och linjer.

Jag önskar mig rynkcrème och regain i julklapp…

fredag 14 maj 2010

Bokstavligen gå in i väggen

Det verkar som att jag, öl och väggar är en kombination som inte kan gå snett. Det är precis som att vi har en kärleksrelation som aldrig vill upphöra.

I lördags natt kom jag hem till Elin J i fyllan och villan och stapplade runt i mörkret för att försöka hitta sängen. Det var då väggen liksom tog sig mod och ville hälsa, det är alltid han som söker upp mig, jag har själv inte bett om inviten. Men dra åt helvetet vilken kyss jag får varje gång. Rätt i krysset. Den här gången på ögat. Det är med blixtar och dunder vi möts i en förening och sedan ramlar jag rakt i säng och somnar bort från mina otrogna fasoner med väggarna.

Väggen är dock aldrig så lättglömd. Jag har oftast ingen aning vem utav dem som stött på mig kvällen innan, men han gör sig påmind genom huvudvärk, illamående och härliga blåmärken. Den här gången fick jag mig ett blåöga. Det känns så däääär att säga att ”jag gick in i en vägg”… det kan lätt misstolkas. Allas elaka blickar på herr Råtta, och tänk, då är det jag som i själva verket är skiten och går runt och hånglar med väggar om natten. I’m a mean mother fucker!

torsdag 13 maj 2010

Surprise

Jag hade gått och laddat ett bra tag, planerat den stora överraskningen, den sexiga manövern att slita av mig kläderna bara för att visa upp de nya heta underkläderna jag köpt. Väl tillbaka till sthlm skulle jag göra en entré som herrn förr aldrig skådat och det krävdes planering in i minsta detalj för att allt skulle gå enligt planerna.

Igår morse stod jag och tråcklade på mig strumpeband och hållare, tog nära på livet av mig när jag skulle försöka komma åt stropparna på baksida lår. Var tvungen att skyla mig under arbetsdagen med skipants för att inte skrämma vettet ur någon kollega och stapplade dessutom runt i klackeskor så att tårna mosades till oidentifierbar massa. Jag hade i samråd med brudarna kommit fram till att en klänning som var lätt att slita av skulle bäras och gick således runt i kort-kort på jobbet. Jag hade en strategi som var okrossbar.

I herrns trapphus började jag lirka av mig mina skipants, jag studsade lite på stället för att värma upp min fantastiska sexapeal och sedan traskade jag upp för trapporna och ringde på dörren - redo att slita av mig klänningen som en varulv och ta mitt byte i ett enda nafs.

Dörren öppnades, nervöst ställde jag ner min väska, herrn lämnade hallen, jag slängde av mig jackan, knyckte med nacken och drog sedan klänningen över min kropp så sensuellt jag bara kunde. Ordet "gudinna" ekade i mitt huvud. Där stod jag i min fulla glans, med klackar, stayups, hållare och spetsar som den undebara kvinna jag är... bara för att inse att herrn inte har märkt ett skit. Helt ovetandes över vilken skapelse som hägrade i hans hall satt han med ryggen till och knapprade på datorn och skapelsen blev således lite smått osäker. Vi kan väl säga som så... att den nyförlöste gudinnans planering gick i stöpet och plötsligt visste jag inte om jag skulle harkla mig högt, börja utöva en gymnastisk dans eller bara riva av en brakskit för att få uppmärksamhet. Jag önskar att jag hade gjort det sistnämnda, i ansiktet på honom, i dur. Och sen kunde vi haft fjärtsymfoni resten av kvällen, till döden skiljde oss åt. Amen.

tisdag 11 maj 2010

Statusuppdatering på fejjan

GeishaQ
Hem till Stockholm. Hem till sneda tänder och trygg armhåla att somna i.

Elin J från Teg
Gillar det inte!!! Eller det blir väl trevligt för dej med sneda tänder och en gammal armhåla för lillkroppen att somna i meeen.. LÄMNA MEJ INTE!!!

Mattis
du får helt enkelt följa med Elin

Elin J från Teg
Jag vill men får inte.. det är den där jävla armhålan som hon ska ligga i.. känns trångt att klämma in sig där..

GeishaQ
Alla är välkomna in i armhålan. Han är ju sån jävla slampa.

Elin J från Teg
Jag visste det!!!

Mattis
men vaddå, han har väl två...
om malin ligger i slampans armhåla så kan väl elin ligga i Qs, osv. så kan alla som vill vara med!

GeishaQ
En armhåle-kedja, jag gillar det!

Elin J från Teg
Jag blir orolig och rädd men... gillar det!

GeishaQ
Vill du va med Mattis? Pax att INTE ha Elins tunna frilla i armhålan.

Mattis
kom just på att jag måste tvätta håret just då. hade varit trevligt annars.

Elin J från Teg
Pax att trycka in GeishaQ i båda mina utan att duscha innan...

lördag 8 maj 2010

Nån som vill adoptera?

Fortfarande kvar i Umeå... bor i lägenheten intill Elin Js. Där sover jag om natten. Det är en lägenhet tom sånär som på en madrass. Dessvärre har jag märkt att jag inte är ensam där. Tydligen har Näverpojken flyttat in. Jag hör honom om nätterna. Näverpojken är den där förbannade ungen i The Orphanage som tydligen följer efter mig vart jag än drar. Han är ungefär lika attraktiv som Freddie Wadling.

När jag hör Näverpojken komma över golvet så blundar jag och låtsas att jag är tuff, dessvärre funkar det dåligt så nu har jag med andan i halsen sprungit över till Elin Js lya med täcket i högsta hugg och somnat på hennes soffa istället.

Jag vill inte ha honom kvar längre. Nån som har inackordering åt honom så att han lämnar mig ifred? Snabb kontaktannons från Näverpojken följt av bild:

"Ung kille som gillar lite annorlunda sexlekar, som att ha påsar på huvudet, söker partner att dela sitt liv med. Mina intressen är att stå i hörn och stirra på folk, samt leka ett, två, tre, ost. Jag klär mig gärna i klänning eftersom jag är sexuellt desorienterad. Jag har även en visselpipa kring min hals. Det beror på att jag är musikaliskt bortkommen men gärna vill hantera åtminstone ett instrument."

måndag 3 maj 2010

Självmord - that's the way I like it

Kanske kan vara lite tyst från mig just nu. Det är på grund av att jag arbetar på att skaffa mig tillräckligt många anledningar att vilja ta livet av mig uppe i Umeå.

Det finns flera ting som kan få en att vilja dräpa sig själv. DHL är en av dem. I diskussion med dem under fyra dagar så slutade det med att jag tog till elaka ord som bara en kärring kan använda "Detta är oacceptabelt" samt "det skulle gå snabbare om jag burit lådorna på ryggen upp till Umeå". En väldigt aggressiv Q med andra ord. Det hela slutade givetvis med att jag bad om ursäkt för att jag låtit så elak.

En annan sak som kan få en att vilja dräpa sig själv är att man på 20 minuters varsel får veta att man ska hålla tal för 200 pers. Det var med maracas till till knän jag spottade ur mig nån dynga jag plitat ner på ett papper. Jag började talet med "I will not hold the mic since I tend to shake it when I speak to alot of people".

Klämma handen i dörren så det knakar något gud förbannat är också en sån där grej som ligger som grädden på moset och bara låter döden knacka på dörren. I love it!

Jag fortsätter min resa i de norrländska skogarna med häcken full. Hör ni inget från mig på bloggen under kommande veckan så är det för att jag är upptagen. Hör ni inget veckan efter det är det på grund av att självmordet gått i hamn och jag hänger i en snara på Umeås konferens center.

onsdag 28 april 2010

10 kilo lättare

Fuck tarmsköljning!

Bara vetskapen om att jag ska flyga har fått mig att bajsa och kräkas hela dagen. Bra mycket billigare alternativ och otroligt effektivt.

tisdag 27 april 2010

Q ska ut och resa

Imorgon bär det av med flyg till Norrland.

Flyg tycker jag är ungefär lika roligt som att stoppa huvudet i kokande vatten/bli påsatt av Bert Karlsson iförd latex/få samtliga fingrar avklippta av terrorister.

Jag har en plan för att förminska den totala ågren som angriper mig vid flygresor. Planen består av tio väldigt viktiga punkter som bör efterlevas till punkt och pricka.

1. Sova som en toka. Helst över tio timmar för bästa effekt. Att dregla vid dvalan ger pluspoäng.

2. Ut och löpa så att man är så uttröttad att man sedan inte har ork att tänka.

3. Äta nyttigt, för då tror man plötsligt att man är en sund människa utan några som helst psykiska handikapp.

4. Spöa upp en kudde för att bli av med aggressioner (funkar förövrigt utmärkt även när man är förbannad på en partner).

5. Tok-onanera för att bli av med samtliga muskelanspänningar (funkar förövrigt bra i nästan alla sammanhang).

6. Lyssna på avslappnings-cd med eko-röster och panflöjt för att komma i vad man kallar harmoni.

7. Lyssna på Gwen Stefanis ”What you waiting for” precis när man kliver på planet för att få lite kick-ass-energy.

8. Våldsamt slita tag i flygvärdinnorna och förklara att man är ett nut case som behöver total observation under hela resan.

9. Stoppa in lurar i öronen, dra en sjal över huvudet och låtsas att man är någon annanstans än i en flygplansstol. Ett bra ställe är exempelvis död-och-begraven-platsen som gör att man helt enkelt skulle slippa flygresan.

10. Skrika hela vägen till Umeå, kasta sig på golvet, bita flygvärdinnorna i hälarna och tugga fragda.

Vad trevligt jag ska ha det…

lördag 24 april 2010

Lössläppt

I morse låg jag i sängen, pratade med syster i telefonen och med Andreas intill mig surfandes på sin laptop. Det var en sån där skön lördagsmorgon utan stress och med massor av mys. Ja, det vill säga fram till att det som inte får hända - hände.

Plötsligt börjar Q frusta av skratt, det kommer som stötar ur mig och sen "prrrrrffffffff"... Jepp en fjärt!

Andreas flög upp ur sängen så både täcke och kuddar flög åt pipan. Han började skaka uppgivet på huvudet och flydde ut till soffan i vardagsrummet. Det var bara ångestvrålet som saknades. Själv låg jag kvar i sängen och skrattade hysteriskt samtidigt som jag försökte behärska mina anala reflexer. Jag ville ge en elak pik om att hans käft förvisso var som konstant rövdoft och att min lilla fis inte var något att sky för livet (jag hävdar dessutom bestämt att mina pruttar är luktfria). Men jag känner att jag varit så elak mot honom på slutet att jag höll tillbaka mina glåpord.

Men så här i efterhand... allvarligt... Andreas har nog hamnat liiiite fel om fisar får honom att lägga benen på ryggen och fly. Jag är ju något av en expert på fis-området. He's in for some treat.

fredag 23 april 2010

Veckans Oskar

- Vet du vad islänningarna blev vid vulkanutbrottet?

- Nej.

- Över-askade.

torsdag 22 april 2010

Torsk i munhålan

Andreas har fått torsk i munhålan. Det är en svampinfektion i munhålan.

Torsk i munhålan luktar ingenting som torsk. Torsk i munhålan luktar som äggfjärt.

Så här i början när man träffas så vill man ju dock inte vara elak och säga att herrn i fråga luktar som anala gaser ur käften. Vid pusskalas är det därför bara att knipa ihop truten, pluta med läpparna så gott man förmår och därefter hulka bakom handflatan utan att ens käresta ser det. Det är med bortvänt huvud jag sover om nätterna. En pust av den där andedräkten kan ha förödande effekter som kan konnoteras till somliga kammare på fyrtiotalet.

Imorse åt jag ett kokt ägg. Smakade som att släta av Andreas, minus själva prutt-odören. Jag är så satans peppad på vild älskog just nu!

lördag 17 april 2010

Q goes pure evil

På min kollega Evas skrivbord står en häftapparat med texten "touch and die" på.

Eva är på tjänsteresa i Berlin - gissa vad jag har använt hela arbetsdagen.

Mohahahaha!!!

fredag 16 april 2010

Lysande vardag

Klockan 06.00 imorse började det tok-eggas på min dörrklocka. Det är precis det ljud man önskar höra vid den tidpunkten på morgonen. Mor med Perra hade anlänt.

Missförstå mig rätt, jag blir väldigt glad av att ha föräldrar på besök, men fem minuter in i vistelsen så kommer samma gamla tjat. Jag ligger i sängen med kudden över huvudet och sen kommer moderns gälla röst som skär genom lyan. Det är lampdiskussionen… IGEN!

Min mor har hakat upp sig på frågan om lampor i min lägenhet. Eller snarare avsaknaden av dem. Hon börjar denna morgon i änden små päronlampor, fortsätter till ”meh, det finns ju inga lampor”, och landar som vanligt i att jag bara måste köpa lampor.

Jag vill inte ha lampor.

Det här är ren taktik. Om jag hade haft lampor så hade mor min sett lägenheten bättre. Jag vet detta av erfarenhet, jag har haft lampor förr. Då tjatas det om dammtorkning istället. Dammtorkning på de mest vulgära platser man kan tänka sig, mellan stolspinnarna, på lampknapparna, i taket, you name it. Hon ser dessutom mig i lampskenet och utbrister typ ”Ihhh, du ser så späd ut, lilla, lilla Q”, sen blir det tvångsmatning för hela slanten. Jag fruktar för allt i världen att jag ska bli i tvingad de inplastade smörgåsarna de hade med sig från bussresan. De där smörgåsarna ser ut att ha genomgått en smärre våldtäkt med tillhörande misshandel. Föga aptitliga.

Det är därför jag inte skaffar lampor.

torsdag 15 april 2010

Sagan om bingen

Vaknade med ond bråd död i förra veckan. Det var voj öde och besvikelse med stort B.

Jag hade precis haft en ljuv dröm om Viggo Mortensen iförd hela Aragon-utstyrseln. Vi var i skogen och hade precis kommit undan några Orcher varpå jag skojade lite om att vi kanske borde knulla hela vägen till Midgård. Aragon tog mig dock på allvar och skulle ge mig some sweet love, times kanske femhundra. Han greppade tag om min nacke och kastade mig bakåt medan hans ljuva läppar närmade sig mina. Hans trånande blick, hans starka armar… Vad hör jag mig själv säga då? VAD HÖR JAG MITT DRÖM-JAG SÄGA DÅ?!

”Förlåt mig Aragon, det här kanske låter dumt. Jag vet att det här är en dröm, men det känns ändå inte rätt att ligga med dig. Andreas skulle bli så himla ledsen och jag vill inte såra honom. Jag hoppas att du förstår.”

Och visst fan förstod Aragon och fröken Q blev utan passionerad älskog i skogen med herrn i fråga. Kan mitt dröm-jag slampa till sig lite tack?! Det finns gränser för hur trogen man måste vara.

För övrigt undrar jag bara… varför mitt dröm-jag alltid agerar slinka när någon otroligt motbjudande karl bjuder upp till dans, men aldrig när de himmelska vill bite some ass?

onsdag 14 april 2010

Sladdertissar

På jobbet kan man få massage. Det gillas! Vår teaterchef frågade mig i förra veckan hur jag brukar gå till väga när jag ska klä av mig på överkroppen. Om jag tar av mig allt eller ej. Jag sa att jag som oftast tar av mig till BH och att massören sen får knäppa av den när jag ligger på mage.

- Jag bara sliter av mig allt, utropade chefen.
- Ja men konstigt då, svarade jag, vem fan skulle vara intresserad av dina hängiga kärringbröst egentligen?

Hon blev inge glad… och jag ser fram emot löneförhandlingarna.

tisdag 13 april 2010

Bristvara

Igår fick jag ett sms som dikterade ett "du e fin". Det var trevligt. Jag kände mig smärre vacker då jag precis stått och snutit mig i handen i brist på toapapper. Nöden haver ingen lag. Om jag glömmer köpa dasspapper ikväll så blir det torka sig i röven med "du e fins"-handuk. Rätt ska va rätt.

tisdag 6 april 2010

Kattvakt 2

I påsk ringde det plötsligt på dörren. Det finns bara en person som kommer oanmäld och ringer på min dörr – Jehovas Vittnen.

Eftersom jag precis hade hällt upp fett mycket hårskum i min hand och dessutom hade en katt på besök som gärna vill ut trots att hon är en innekatt, så stod jag inför ett problem… Jag blir dock alltid så glad när jag får oväntat besök så jag öppnade dörren utan att tänka speciellt långt.

Med händerna fulla av skum och katten klättrandes runt rygg, hals och bröst med klorna utfällda försökte jag snabbt avklara månadens konversation om Gud och Jesus. Jag ryckte åt mig broschyren, skrek att han var välkommen åter med nästa månads upplysning och blev halvt sönderflådd under tiden. Mjau, fräs, tjo!

- Vilken fin katt du har, la Jehovas till innan han gick.
- Tack, det är inte min, sa jag missnöjt och ville mest av allt slänga kattfan i ansiktet på mannen. Inte för att det är något fel på mannen från Jehovas, han ser snäll ut, utan för att katten gett mig den fetaste utsmyckningen på hela bröstet med sina kattsandstrampande klor. Dessutom hade den kräkits på mitt golv. Och som Noam sa ”det är äckligt”.

måndag 5 april 2010

Q på pressbyrån

- Ett paket Nicotinell lakrits 2 mg.

- Det är bara du som köper dem där faktiskt.

- Jaha, då ska jag göra det lite extra roligt och be om röda hårda prins också.

Butiksbiträdet, gubben bakom mig och jag kom överens om att jag faktiskt fick röka nu när det ändå var påsk och allt. Det var ju inte för intet som Jesus blev uppspikad på korset och sedan återuppstod. Då får man röka.

På kvällen var det dock någon som inte alls tyckte att såna argument höll och tog till fulknep så som "är snus och cigaretter mer värt än mig?". Vad falls? Strö dåligt samvete på det där viset. Det var bara att kasta bort snusen och ge bort ciggen. Så NU är det på riktigt. Nu ska jag sluta, igen. Åtminstone till jag faller dit på nytt. Promise!

lördag 3 april 2010

Ljudligt

Från mina grannar ovanpå hörs ibland ett mystiskt ljud. Råtttan säger att de har en gammal kärring som de släpar över golvet så att löständerna tar i och hackar. Och när man hör efter så låter det ganska exakt som så, plus gamla gula naglar som drar i parketten.

Idag frågade jag min granne om det kunde tänkas vara på detta vis. Han sa att det nog inte låg till som så, utan att det snarare var katterna eller bebisen som lät. Jag sa att de ögonblickligen skulle skaffa en kärring att släpa istället, för det var mycket coolare.

fredag 2 april 2010

Lekfullt

Idag var jag, syrran och Noam i parken och lekte. Vi placerade oss i sandlådan för att bygga kaka och ett annat barn satt inte långt ifrån och härjade med en spade.

Det dröjde inte lång tid innan sand började vina åt vårt håll. Jag fick en dusch över hela min handväska varpå vi snällt bad barnet att slänga sanden åt ett annat håll. Det funkade ju bra... i ca en minut.

Snart började ungen medvetet med ett ondskefullt uttryck att hiva sand mot oss igen. Och trots mina menande blickar upphörde inte duscharna. Ungen var rödhårig, ful och inom kort låg han/hon/det bland topp fem på min hatlista. Jävla preventivmedel!

När sen ungen började grina och visade sig heta Kosmos så var saken klar. Ungen toppade hatlistan och gick segrande ut som nummer ett. Galonisar bar den också. Fy fan säger jag bara.

Och för övrigt... Kosmos? På riktigt?!

torsdag 1 april 2010

Kattvakt

Jag är kattvakt under påsken. Min mor sa att jag säkert skulle vilja skaffa katt efter det – jag vill inte skaffa katt.

Det är min kollegas två kissar. En som jag hela tiden tror att jag har tappat bort för den är så feg att den gömmer sig på de mest otippade ställena. Jag sätter hjärtat i halsgropen stup i kvarten när jag tror den smitit någonstans. Imorse hittade jag den inlindad i mina gardiner.

Katt nummer två som kallas Puss är inte det minsta pussig, den är mest jobbig. Jamar utan att vilja något, följer efter mig vart jag än går och envisas med att stå på min diskbänk och stoppa huvudet i min matlagningskonst. När jag ska gå hemifrån så måste jag bära in henne i sovrummet, springa till dörren och snabbt ta mig ut innan hon hinner fatta vad som händer. Puss vill nämligen också gå ut men är en innekatt. När jag tagit mig ut och låst så tittar jag in på Puss genom brevinkastet och räcker ut tungan åt henne.

Puss fräser åt den andra katten och hytter med tassen. En elak jävel helt enkelt. Därför tror jag att det är hon som var god nog att lägga en bajskorv på min badrumsmatta igår kväll. Jag ska skylla allt på Puss i fortsättningen. Dagens bakfylla skylles därför också på kattskrället, för att inte tala om att hela min lägenhet förvandlats till en låda kattsand. Fötterna blir sannerligen peelade om jag försöker gå i badrum/hall/kök.

Så… om jag är sugen på att skaffa katt? Nej tack.

måndag 29 mars 2010

Q goes Punk

Jag och Matilda var på spelning i helgen. Vi skulle se hennes ex lira, men eftersom jag inte ville bli onykter så var jag lite skeptisk till att gå först. ”Vi kan dricka läsk”, sa Matilda, och då tyckte jag att jag kunde följa med.

Vi drack inte läsk…

Bakom en vägg på Alcazar levde vi rövare. Här hade vi vår privata morse pit, headbangade, vrålade och hoppade på stället. Matilda stod pressad mot en tegelvägg och slängde med huvudet som besatt. Jag tror jag vid ett tillfälle höjde ballhetsgraden ofantligt genom att sparka till ett bord. Ett tag stod jag med båda långfingrarna i näsborrarna på en ofantligt dryg karl som jag bestämt mig för att fucka åt under hela kvällen. Man gör så när man lyssnar på HC, det hade vi sett och nu var det vår tur. Så mycket blont hår som skakar har kanske aldrig skådats på Alcazar, åtminstone inte på två kjolbeklädda lintottar som plötsligt ser ut som de genomgår en exorcism. Men i de lugnaste vatten…

Idag har jag vansinnigt ont i nacken. Känner mig inte längre lika cool som i lördags.

fredag 26 mars 2010

I dejtingdjungeln

Kollega Eva ger inte upp. Det är inte bara brudar som står på min meny längre, hon vill att jag ska dejta vad fan som helst - så länge det inte är efter mitt tycke och smak verkar det som.

Sist så kom hon ilandes med fotografier av en kille som är med i ett konstnärskollektiv vi ibland brukar presentera, och menade på att jag borde börja träffa honom. Jag tackade vänligt med bestämt nej varpå jag fick ett ”Vadåråååå?!”. Jag hade velat säga ”Räcker det inte med att karln brukar använda bruna manchesterbyxor för faen?” men nöjde mig med ett simpelt ”Han är inte min typ.”

onsdag 24 mars 2010

Dags för stambyte

Jag ska få nytt badrum. ”Tjoho” tänkte jag först, ”äntligen blir jag av med den pissgula mattan”.

Idag var jag på möte angående stambytet. Jag har inte bara en ny golvmatta att se fram emot, jag har så mycket annat gott som kommer på köpet. Exempelvis:

• Duscha i tvättstugan där man installerar duschbås. Äntligen ska jag få vistas naken i samma rum som Skvalis – som jag har längtat.

• Vistas i inplastad karantän. Jag ska låtsas vara E.T. för jag minns att det är mycket plast å skit i den filmen mot slutet när de inser att det finns en alien i huset.

• Kissa och bajsa i en torrtoa. Jag har alltid velat skita i en kartongtoa fylld med pellets. ”Det är helt doftfritt” utbrast Rosita som jobbar på Svenska Bostäder. ”Och de tömmer den en gång i veckan, exempelvis onsdagar”. – Toppen, ingen är lyckligare än jag. Onsdag ska bli min nya favvodag.

• En veckas riv av badrum. Nu snackar vi borrar av alla de slag. Rosita visade bilder från rivet, det såg ut som på nuvarande Haiti, låter troligtvis värre dock.

• Vattenlöshet. Eller… nu ska jag inte överdriva. Vatten finns installerat på gården och enligt bilder ser kranen ut som något man funnit på soptippen 1946. Man är mäkta sugen på att koka pasta på vattnet som kommer ur den kranen.

Å lyckliga stambyte, lyckliga vår. Jag skakar av lycka!

tisdag 23 mars 2010

Veckans Oskar

Japp, jag vet att ni har saknat honom... Oskar... Han har varit tjänsteledig för att arbeta på en fårfarm, men nu är han åter på jobbet och slänger ur sig de lägsta ordvitsarna. Här kommer veckans:

"Jag hade gärna sovit hela vintern, men jag hade inget ide-kort"

tisdag 16 mars 2010

Liknelser

En bekant ringde igår.

- Jo jag hade någonting jag ville säga dig... Alldeles nyss när jag stod och rotade bland min tvätt och mina skitiga kalsonger så tänkte jag på dig, och…

STOPP! Skitiga kalsonger? Tänkte på mig? Bussigt! Jag undrar just om det var mönstren från herrns pungsvett eller eventuella bromsspår som påminde om mitt attraktiva nylle. *fnys*

måndag 15 mars 2010

Vackert lik

En bekant hade satt ett piller i halsen i helgen. Som tur var hamnade den i matstrupen så att andas gick finemangmang för henne. Men eftersom hon bor själv så det tog ett bra tag innan hon fick fatt på någon som kunde ta henne till sjukan. Prata gick med nöd och näppe.

Det där är min stora mardröm. Jag är övertygad om att jag kommer lyckas dö i min egen lya. Klantig som jag är kommer jag halka i duschen å slå skallen i badkarskanten. Sätta i halsen är ett faktum, fatta hur många godisbitar som är som gjorda för att sätta i halsen, och tänk sedan i vilken utsträckning och hastighet jag sätter i mig de där jävlarna. Dubbla sedan oddsen för att dö i min egen lya med att jag dessutom ryar runt i sömnen, står och surfar på sängkanten, slår med nävarna mot fönstret etc. Drunkna när jag badar är inte heller omöjligt. Jag är för rastlös när jag badar så jag måste ”koka kaffe”, slänga med fenorna som en sjöjungfru eller bara kråla var gång jag tar ett bad. Att slå skallen och tuppa av under ytan är med andra ord ett faktum. Möjligheterna är oändliga. Jag plus min lya är rena rama dödsfällan.

Jag har sedan kommit på att efter jag dött så kommer jag att ligga där i minst en vecka utan att någon kommer att sakna mig. Jag kommer med andra ord att lukta skit när nån hittar mig, och så vill man ju gärna inte bli ihågkommen. Det här är en av anledningarna till att jag inte skaffar en katt trots att jag så gärna vill. Jag har blivit uppskrämd att katten ska käka upp mitt ansikte eftersom jag dött och inte kan föda stackarn ordentligt. Föga vackert lik om jag saknar fejja. Har jag trillat kan dessutom armar, ben eller dylikt ha roterats till groteska former, vilket betyder att jag är ännu mer osmaklig. För i slutänden måste det väl ändå handla om det… att bli ihågkommen på rätt sätt… och vem fan vill bli ihågkommen som den stinkande bruden med knäskålarna vid öronen och det upptuggade ansiktet. Inte jag min vän, inte jag.

torsdag 11 mars 2010

När är det, när man minst anar det?

Jag frågade en viss herre när han hade tänkt gå ner på mig, varpå jag fick svaret ”När du minst anar det.” Huj! Då går tankarna igång… När jag minst anar det… Tänk er bara.

Man sitter på tunnelbanan på väg in till jobbet, frillan på sne och med morgonskit kvar i käften. Som vanligt sitter man och irriterar sig på någon som pratar för högt och möjligtvis på nån som är fet. Och då, så där från ingenstans, kommer herrns fejja och kastar sig ner i ens sköte för att ge en rejäl omgång. Jo… det är nog när jag som minst skulle ana’t.

Eller… vad sägs om… Man sitter på ett möte, djupt inbegripen i en konstnärlig diskussion. Pannan ligger i djupa veck och man nickar så där förstående som man bara kan göra när man låtsas vara viktig. Och plötsligt hör man hur något skrapar under bordet, brallan rycks av och när man kikar ner ser man bara en kalufs som flitigt arbetar under bordskivan. Vad oväntat!

Eller… vad sägs om… Ja, vad finns det mer för otippade tillfällen… egentligen? Jag känner mig lite orolig.

måndag 8 mars 2010

Ha den äran på Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen! Tjoho vad här ska firas! Kanske blir det en bulle på eftermiddagen.

På internationella kvinnodagen ska alla starka kvinnor firas. Kvinnor som min mor, mina mostrar, min syster, mina vänner (men inte de som är dumma och ifrågasätter feminismen – läs Jenny) och alla historiska och nutida ikoner som gör det möjligt för mig att få leva ett något så när gott liv, utan att behöva agera havandeskapsmaskin vid spis på heltid.

Men idag vill jag framförallt hedra en symbol som jag ryktesväg har hört har lämnat oss. Det är inte vilken symbol som helst, det är en symbol som följt mig sedan barnsben, det är moster Ainas Varning-för-bröst-skylt.

När jag var barn hade min moster Aina (VBMA) de mest gigantiskaste balunserna till pattar man kan tänka sig. I ett barns ögon var de som jättemonster som hade ett eget liv och ryade än uppåt, än vänster, än höger, än nedåt. De slog i, dunsade, flög fram å åter. Jag minns att jag en kväll smög in i hennes sovrum, satt mig till rätta i hennes BH med fötter och rumpa i en av kuporna och förundrades. Det var med ett ”Ohhhhhh”!

Till detta hör att Aina hade en ”Varning-för-gupp-skylt” i sin lägenhet, men hon smällde i mig att de två guppen var bröst och att skylten i själva verket betydde ”Varning-för-bröst”. Det tyckte jag var fantastiskt skoj. Ja, så skoj att jag under en hel kväll, när moster Aina hade en dejt, hade placerat mig under hennes soffbord och låg och skrek ”varning för bröst, varning för bröst, varning för bröst…” konstant! Inte alls irriterande. Jag var ett fantastiskt syskonbarn.

Men nu är skylten alltså kaputt, ligger på soptippen och ser sina sista dagar. En era är död.

söndag 7 mars 2010

Nya versionen av Edward Scissor Hands

Angående gårdagens inlägg, och Evo, så verkade hon ändå helt ok. Hon vågade sig till och med på ett litet skämt. När Aksel prydde sina fingrar med partytutor (Matilda påstår att de heter flerpar, Buttricks blåsormar) och sprang omkring och slängde upp fingrarna i fejjan på folk så var hon kvick nog att kalla honom för "Edward partyhands".

Det tyckte jag var så kul att jag satt och fnissade i fem minuter. Så går det när man dricker alkoholfri bärs.

När man dricker alkoholfri bärs bestämmer man sig dessutom att gå hem illa kvickt när en brud diskret försöker viska i sin killes öra att hon varit på toaletten och onanerat... för hans skull. Hon sa det inte så jäkla tyst som jag hade önskat och det var med bråd död jag gick på dass en sista gång innan jag försvann för att slippa höra fler otäckheter från salongsberusade bekanta.

lördag 6 mars 2010

Partypeppen

Ikväll var jag på födelsedagskalas. Det var en tid sedan jag träffade en av gästerna, Evo, och det såg ut som att ett antal organismer bosatt sig, idkat samlag och lagt ägg i hennes hår, så jag frågade som man bör:

- Fan, låg du just å knullade, rullade ur sängen och kom hit på fest ikväll eller?

- Nej, jag gjorde slut med min kille i förrgår.

Jahaaaa... ja, det var ju såklart också ett förklarligt skäl.

tisdag 2 mars 2010

Lagbyte

Min kollega Eva har alltid varit lite missnöjd med mina relationer. Idag fick jag veta att det beror på att hon tycker att jag ska byta lag. Och lagbytet ska ske av den enkla anledningen av att hon tror att jag skulle må bra av att vara med en kvinna (eller kanske en uppsjö av dem, vad vet jag).

På stan figurerar reklam för Lee Lozanos utställning på Moderna Museet med den enkla
uppmaningen ”eat cunt for mental health”. Det känns som ett tecken. Eller ett av tre tecken. Först säger min kvinnliga gynka att jag har en fräsch livmoderstapp, reklamen uppmanar mig därefter att börja tugga skäggbiff och nu påstår Eva att jag borde bli lesbisk. På toppen av verket har min käre mor alltid hävdat att ”lebb, mjo, det borde man banne mig va”.

Så det är hög tid nu. Allt pekar på det. Tiden är kommen. Vid nästa fullmåne blir jag flata.