torsdag 25 juni 2009

Skuttunge

På 7 eleven vid min arbetsplats jobbar en otroligt trevlig kille. Han är alltid så munter att man funderar på om han i själva verket vet om att han står och sliter från klockan halvsju om mornarna i en kiosk med fett mycket kunder.

Idag när jag köpt mitt kaffe och snus och skulle traska mot jobbet så sa jag ”ha det fint” var på han svarar ”hare”… Och då var jag tvungen att bita mig i tungan… jag höll tyst hela vägen ut på gatan, kvävde ordet som ville komma utkräkandes ur min mun, svalde, knep samman läpparna... och sen var jag tvungen att göra det… viska tyst för mig själv… ”kanin”.

måndag 22 juni 2009

Q = underfundig

Idag skulle jag skaffa trådlöst bredband åt en av våra gäster på jobbet, så jag knatade in på en trebutik på Götgatan och började samtala med säljarna. Alla hade namnskyltar på sig så man kunde tilltala dem vid förnamn.

Biträdet som hjälpte mig hade också en skylt på sig så jag läste högt och sken upp:

- Ny på jobbet …aha… är det ett algeriskt namn kanske?

tisdag 16 juni 2009

Q roar sig på bästa möjliga vis

Ok, jag vet att den här är gammal, men vad roar man sig inte med när man ska vara nykter på en personalfest?

Please read after me... säg orden på engelska.

"Köp hav stol tio"

Upprepa högt för dig själv till du har hajat läget.
Min humor är på topp!

måndag 15 juni 2009

Hög på hög

Som alla fina födelsedagsfestgäster beslutade jag mig för att förstöra Aksel och Johannas säng i fredags.

Det började med att vi diskuterade filmen The Wrestler. I samband med den diskussionen kom givetvis jag och Ingemar på den briljanta idén att vi skulle wrestlas. Det dröjde heller inte länge till Ingemar hade knäckt problematiken med hårt golv genom att föreslå att vi skulle ta matchen i Johanna och Aksels säng.

Det blev nacksving och hopp avslutandes med armbågar. Det var jag som skulle vinna. Jens stod vid sidan av sängen och väntade på att få hoppa in som en del ur mitt team. Jag klappade handen på honom så han fick byta av. Snart låg Jens på Ingemar som sprattlade med ben och armar. Jag tog sats och landade på båda två varpå jag vrålar till festsällskapet:

- BÖÖÖÖÖÖGHÖÖÖÖÖÖG!!!

Fyra pers till kom flygandes genom luften för att bilda denna böghög och sedan hördes ett brak – sängens ben gav vika för vår jättelika wrestliglek. Snopna och lite förlägna stod vi och tittade på den tillplattade sängen.

Sen fick värdparet fira Johannas födelsedag genom att skruva sängben. Ha den äran.

fredag 12 juni 2009

Min karl är en satans subba

Vad häver min karl ur sig för cirkus tio sekunder sen? Jo, följande:

- På tal om ditt blogginlägg – tristess tics, har du tänkt på att jag ofta måste pissa innan vi ska ha sex?

Detta följer han upp med ett MOHAHAHAHAHA och går ut och röker.
Jäkla skitgubbe. :(

torsdag 11 juni 2009

It's getting hot in here

Det var en schvinigt dålig idé att ta på sig långkalsonger på sig i juni månad.

I metro kunde följande rader läsas:
"En blond gestalt av vad som tros varas kvinligt kön, stånkade idag fram på Götgatan. Gestalten var inte bara svettig och stönade högt, utan skrämde även slag på barn och korthåriga taxar med sin gapande mun och obskura lukt."

Tristess tics

När jag var något yngre och min mor beslutade sig för att ringa till mig så blev jag alltid akut kissnödig. Det slog i princip aldrig fel, speciellt inte om morsan började prata om vilket utbud av mat som fanns i frysen, kylen, skafferiet etc. Då blev det ATTACK-KISS!

Nu har jag noterat liknande tendens hos John. Så fort det är hans tur att diska, då blir han skitnödig. Det har hänt flera gånger nu och jag vet precis vad det beror på. Av den tidigare erfarenheten med min mor i luren så vet jag att dessa akuta toalettbesök endast uppkommer ur total tristess. Kroppen börjar producera skit och kiss bara för att rädda ens arma individ ur situationen och det är alltså detta självförbarmande Johns kropp pysslar med.

Jag fattar ingenting, tycker John att MIN disk är tråkig?! Min fiiiina, uuuunderbara disk... Jäkla John, ska han älska mig måste han älska hela mig, inklusive disk. *mutter, prutt, fjärt*

söndag 7 juni 2009

Tänkvärt

Jag måste lära mig tänka innan jag handlar.

Jag stod precis och skurade golvet när moppen sköt ut en karamell som legat under soffan - jag vet inte hur länge. Exakt så här långt tänker jag då:

”OH! EN SNUSMUMRIK!”

Stoppar den så klart direkt in i munnen bara för att få den medföljande dammtussen i käften samt bifogat skräp från moppen som just skurat rent badrummet. Det är svårt att hejda sig när det är godis involverat i bilden, men jag önskar ändå att jag skulle kunna hinna tveka något. Fundera ett slag.

Och för er som undrar, karamellen var skitgod, jag käkade upp den ändå.

torsdag 4 juni 2009

Lite roar små

Jag minns med ett leende ett av mina varmaste barndomsminnen. Det var gångerna när jag satt på dass och ropade ”färdig” så morsan kom inspringandes. På den tiden hade man betjäning vid rövrengörning.

Det fanns vissa av dessa gånger som var som allra finast. Det var när jag lutade mig framåt för att mamma skulle komma åt med papperet och hon sedan utbrast:
- Ohhhh, uhhhh, ihhhhh, det är en STOR KLUMP här bak. Usch!!!

Då satt jag alltid och fnissade som bäst och tyckte att livet var allt bra kul.


onsdag 3 juni 2009

PAKET, MITT I SOMMAREN!!!

Ja, jag blir glad av paket sommartid, det kan bero på att morsan beslöt sig för att skita ut mig på julafton och jag därför som oftast får presenter en gång per år...

Lycka är dock när karln idag kom med ett paket innehållandes en snusdosa med graveringen "Grogghagga". Det kommer i fortsättningen inte råda några tvivel vems dosa som är vems.


tisdag 2 juni 2009

Sleeping Beauty

Jag är en relativt lättväckt person. Kanske kommer det efter min kära mor som vaknar om så ett hårstrå råkar falla från skalpen ner på huvudkudden om natten. Jag är inte fullt så lättväckt, men i kontrast till min kära John så är jag morsan upp i dagen.

Jag har aldrig förstått hur John lyckas försova sig om mornarna, vanligtvis brukar jag väcka honom de dagarna vi sover tillsammans, men igår beslutade jag mig för att han skulle få vakna av sin egen väckarklocka.

Jag vaknade en kvart innan hans mobil skulle ringa. Då kröp jag upp intill honom och strök honom över ryggen. John sov. Jag hasade upp på honom med benen runt rygg och mage. John sov. Jag bet honom i ryggen. John sov. Jag nöp honom i stjärten, först löst, sen hårt. John sov. Det var vid detta skede jag började fantisera om att bussa Skvalis på honom för att utföra en brutal analvåldtäkt på min karl för att se om han skulle fortsätta sova även vid en sådan situation.

Mobilen började ringa. Det är ett ihärdigt och högt ljud i den där rackarn. John sov. Ljudet stegrade allt eftersom och jag började oroa mig för att grannarna skulle vakna. John sov. När klockan tjutit i tio omgångar så funderade jag på om John skulle vakna om så Ricky Martin kom inspringandes, sjöng Living La Vida Loca med höfterna frenetiskt juckande. John sov.

Jag var tvungen att ge upp tillslut. Jag väckte karlsloken och kan fortfarande inte förstå hur han inte vaknade av oljudet. Jag väckte honom rätt snällt. Jag har nämligen fått bussning på mina väckningar förr. Uppenbarligen gillar John inte mitt sätta-knäna-i-ryggen-och-skjuta-på-jävligt-hårt-till-han-trillar-ner-från-sängen-väckningssätt. Förstår inte varför. Kräsen typ det där. Jag har ju helt fantastiska knän.

måndag 1 juni 2009

Lite action i tillvaron tack

I fredags gick jag runt och släpade på en väska i silver. Ni vet en sån där som ser lite hemlig ut som används vid affärsuppgörelser mellan KGB och Italienska maffian. Mina kollegor frågade mig såklart vad jag bar på och jag gav dem alla ett litet undanflyende svar som skulle väcka deras nyfikenhet.

Att det i själva verket var en väska fylld med ljudpedaler och kablar var en annan femma, den skulle återställas till herr Svegsjö på Gotland och jag skulle därför lämna den till Kim som satt på ett café på T-centralen och väntade på mig och silverväskan.

På väg dit fick jag en känsla av att jag var på ett hemligt uppdrag. Det skulle bli en uppgörelse och Kimman var boven i dramat. Jag bar närmare bestämt på 5,2 miljoner guld.

Dramatiskt snodde jag in på det sjaskiga caféet, slängde upp väskan på bordet och sa högt och tydligt så att alla fikande människor skulle höra:

- Fem komma två miljoner i guld som du begärde! Ge mig nu tillbaka min baby!

Kim var dock lite trög och fattade ingenting. Hon log så där förvånad och vilset och frågade vad jag menade. Ååååhhhh… Jag som var beredd att hon skulle ta till pickan och ställa till med en scen.