söndag 28 september 2008

GeishaQ finner sig själv golvad

Inatt klev vaknade jag av att jag behövde gå på toaletten och i samma veva upptäckte jag att musiken satt sig på repeat varpå jag tvingades stänga av Bob Dylan som gnällde om och om igen.

Men allt detta meckande på nattetid gjorde att jag fick kraftigt blodsockerfall. Plötsligt befann jag mig på golvet och frustade. En naken Geisha låg och svettades på golvet och jag tror bestämt jag kinesade ett tag för när jag kvicknade till blev jag lite nervös och hoppades att ingen hade sett min naken-på-golvet-aktion. Jag bor ju trots allt på nedersta våningen.

fredag 26 september 2008

Fucking fabulous!

För någon helg sedan skrev Råttan till mig på msn och undrade om jag hade rullar i håret. Det kändes lite förläget att jag var så förutsägbar, men nu ska jag berätta varför jag ägnar mina helger åt att knalla runt med hårrullar.

Jag har en stark tro på motvikt under en lördag. Detta innebär att ju fulare jag är på dagen, desto snyggare blir jag på kvällen. Det här konceptet fungerar alltid!

En av de givna faktorerna i ful-till-fin-konceptet är att lägga håret. Man ser ju vansinnig ut med dem på huvudet och då säger det sig självt att det blir vackert i slutänden. Jag vägrar oftast klä mig under dagen, jag hasar runt i pyjamas (läs: mina fantastiska mjukisbyxor) hela dagen och en viktig del i projektet är att absolut inte byta underkläder under dagen. Ju snuskigare du är, desto snyggare till kvällen.

Träffar jag ingen människa under dagen så tandborstvägrar jag, deodorant är inte ens att tänka på och har jag riktigt tur så har jag inte rakat armhålor och dylikt sedan förra helgen och kan därför flukta med stickiga ben. Jag gillar dessutom att anskaffa mig fotsvett genom att använda mina rosa lurvtofflor hela dagen. Knepen är många.

Ni börjar nog förstå er på idén? Ni förstår kanske vart detta komma skall? För efter denna dag i misär och snusk så sker helomvandlingen, och även om man kanske inte blir så vansinnigt tjusig så är kontrasten så enorm att man tror sig vara fucking fabulous.


torsdag 25 september 2008

Självplågare slog vad

När jag var på Moderna så satt jag på toaletten och mitt framför näsan på mig hängde en post-it lapp där något skrivit "som du vill bli behandlad själv, så ska du behandla andra människor".

Jag var så grymt sugen på att tillägga "förutom om du är masochist", men dessvärre blev jag osäker på stavningen och avstod.

tisdag 23 september 2008

Westman, O min älskade Westman

På väg ut från mötesrummet:
- Vad är jag sugen på för mat tro?
- Du kanske ska köra på Westmans, säger Åsa.

Smärtan i hjärtat! Westmans… denna vidunderliga restaurang jag förgäves sökt men aldrig funnit trots flertalet vägbeskrivningar. Jag suktar efter deras små lunchlådor som mina kollegor ständigt bär in i fikarummet. Jag trånar efter dess salladsbuffé jag skymtar över borden, men jag tycks aldrig finna regnbågens slut.

Mina arbetskamrater tycker att det är så kul att jag aldrig hittat Westmans att de har ingått i en hänsynslös pakt mot mig. INGEN får berätta för mig vart matstället ligger, det har blivit en oskriven lag. De viskar om hemliga gångar som mynnar i vår källare och de flinar brett när de spatserar in med en påse fylld med Westmans mat. Jag låtsas att jag inte bryr mig och sväljer en tugga till av min böngryta jag ätit fyra dagar i rad.

Men en dag… en dag ska jag finna Westmans, och då kanske jag kan torka bort Oskars elaka grin.


måndag 22 september 2008

Voj öde!!!

Idag fick jag resultatet av den inspelning vi gjorde i fredags. Jag är i chocktillstånd. Jag hade ingen aning om hur jävla ful jag i själva verket är.

Vänta nu… Var det en säck potatis någon placerat framför kameran eller var det jag? Värre hållning får man söka efter och ändå försökte jag se representabel ut. Denna potatisliknande uppenbarelse gjorde dessutom att fjorton hakor hade uppenbarat sig på min hals. Jag har alltid vetat att jag har linjer på halsen, men så knivskarpa som dessa hade jag aldrig anat. Hade jag haft det på känn så hade jag aldrig någonsin gått ut från lägenheten utan halsduk.

Plötsligt skrattar jag. På tv-skärmen framför mig skådar jag hur jag drabbas av temporär down syndrom. Föga smickrande kan jag lova. Hakorna försvinner bakom öronen och sedan dallrar hela fejan i otakt, allt med ett skimmer av olja över hela huden, för jag ser flottig ut. Man kan missta mig för ett oljefat om man kisar lite grann.

Åtgärder har redan vidtagits. Under hela arbetsdagen satt jag med koftan uppdragen till käkpartiet för att dölja hakorna. Jag har ställt in stolen så att jag omöjligen kan sitta annat än rak i ryggen. På vägen hem införskaffade jag mig en fet halsduk som skall användas regelbundet, samt ett puder för att ta död på alla glansiga fläckar i ansiktet, och sist men inte minst har jag lovat mig att jag ALDRIG NÅGONSIN SKRATTA IGEN!

söndag 21 september 2008

Msn message 21/9 kl 21:03

Jimpa: slå på femman, hon i filmen är grymt lik dig :)

Jag kastade mig på dosan och satte på femma och där uppenbarade sig en blond kvinna bakifrån. Hon rotade runt i ett skåp och man kunde bara se hennes halvlånga, vågiga hår. Vem kunde denna kvinna vara? Vem var jag så himla lik? Spänningen var olidlig.

Då vänder hon sig om… och det är… HELEN HUNT! En typ 45 årig, ful kvinna som jag aldrig någonsin vill bli jämförd med igen. Tack för den Jimpa!

En bild ljuger mer än tusen ord

Igår var jag, Andreas och David på Moderna Museet för att se Max Ernst utställningen som öppnade dagen till ära. Ernst är en tysk konstnär som ägnade sig åt dadaism och surrealism, detta betyder att det ibland kunde vara svårt att se vad målningarna föreställde. Som tur var fanns namnen på alla tavlor uppklistrade intill konstverken vilket klargjorde vad som avbildades.

Jag och Andy kom på en lek. Man skulle kolla på en tavla på håll, gissa vad den föreställde och sedan smyga sig närmre för att läsa målningens titel som kanske avslöjade motivet. Vi stod på håll och försökte se lite svåra ut.
- Servetter skrynklade på böcker, gissade jag.
- Snöbollar, sa Andy medan jag rörde mig närmare tavlan.
- Nope, sa jag uppgivet, snäcka.
- Men HELVETE så kass han är på att rita!!!


lördag 20 september 2008

Saida får slänga sig i väggen

Jag var till skomakaren härom dagen för att klacka om mina favoritskor. Han var en härlig snubbe, men förutom det var han synsk den jäkeln. Rena rama spåtanten, fast i skor istället för handflatan.

"Hohohoho, de har har du åkt kana på många gånger kan jag se", skrockade gubben.

OM jag har. Jag har av ren lathet envisats med att traska runt i dojorna utan klack i över ett år vilket har resulterat i att jag har stått på öronen mängder av gånger. De gånger jag har parerat ivägglidanden på gatan är otaliga och jag tenderar alltid att få frågan "hur gick det" när jag dragit på mig stövlarna.

Men precis som skomakaren kunde se mitt förflutna så kunde han även se vad jag behövde i min framtid och gav mig ett par nya, rejäla klackar på mina skor.

torsdag 18 september 2008

En färgglad dokumentering

Jag var hos läkaren häromdagen för att utesluta att jag hade fått en hjärnblödning. Han sa att det inte var någon fara med huvudet, att det bara var en hjärnskakning, sedan skrattade han och sa att svenska flaggan snart skulle exponera sig i min panna. Uppenbarligen hade handfatet gett mig en ordentlig kyss.

Nu är det dessvärre så att denna flagga uppenbarat sig på skallen och imorgon ska jag göra en intervju som ska filmas. Det är en artistic testamony som ska arkiveras för framtida forskning. Så nu kommer min bula att finnas bevarad för alltid, i evigheters evighet, amen.

Min tajming kunde inte ha varit bättre.

tisdag 16 september 2008

Seriös kommunikation på jobbet

Idag var jag tvungen att skicka ett akut mejl till mina kollegor på jobbet:

"Något fruktansvärt har inträffat!!!
Jag känner mig plötsligt tom inombords och klumpen i halsen har växt till oanade proportioner.
Jag fick precis meddelande från Herr Heimdahl att bakelsedagen på torsdag måste ställas in!!!
Jag utsänder därför ett rop på hjälp och önskar att vi tillsammans ska finna the force att finna en annan passande tid. Det vill säga onsdag eller fredag.
SOS SOS SOS SOS SOS SOS SOS SOS! "

måndag 15 september 2008

En stjärnklar natt

Jag har lyckats igen. Jag har dragit på mig en hjärnskakning.

Sist så lyckades jag tappa en tv i skallen på mig, den här gången slängde jag ner pannan i handfatet. Det är åtminstone vad jag tror hände, för minnet är oklart. Jag minns bara stjärnorna och jag har en stark känsla av att det hände i mitt hem på natten.

Avståndsbedömningen på fyllan är det lite si så där med. Känseln är obefintlig. Så man kan ju glädja sig åt att jag knappt kände tv:n som rasade ner i huvudet på mig eller porslinskanten som glatt hälsade på min panna.

(Nu suckar mamma och sen kommer hon ringa och säga att jag inte får dricka så vansinnigt mycket. Bespara dig det samtalet mamma, jag vet.)

Förövrigt är det svårt att veta huruvida man har fått hjärnskakning eller ej då symtomen är snarlika bakfyllan. Trött, huvudvärk och illamående. Så mår jag ju varje söndag så det är ju inget jag reagerar på i första taget. Men då klockan var närmare 22, och jag fortfarande låg och kved på Ingemars soffa, så anade jag oråd. Hjärnskakningen och min klantighet var ett faktum.

lördag 13 september 2008

När leken blir allvar

En kväll, för några veckor sedan, satt jag och intog öl på Carmen som sig bör. Plötsligt frågar Stefan mig vem jag helst skulle suga av i ett visst band. Att Stefan ingick i detta band gjorde ju saken lite känsligare.

Så jag valde en person utan vidare betänksamhet. Men reglerna förändrades lika fort och så fick jag inte välja den personen jag först hade valt. ”Alla utom den personen” lät det i skällan. Jaha, suckade jag och fick fundera ut någon annan av herrskapet.

Tillslut valde jag en av karlarna och Stefan blev förbenad då inte han var min utkorande friare. Han ansåg sig bortvald. Jag försökte förklara att han var min vän och att man inte idkar sexuellt umgänge med sådana. Men han blev ändå butter och är så än idag.

Nu förstår ni ju alla vart denna lek tagit vägen i dagens läge. Det är ju självklart att herrn jag korat som pristagare av oral tillfredsställelse fått nys om saken. Men det heter inte längre ”Om Geisha skulle måsta välja, minus första valet i bandet, så skulle hon välja dig”. Näe, inte alls, det heter ”GeishaQ vill hemskt gärna suga din kuk om hon får. Hon älskar visst dig.”

So let it be. Då får han väl tro det. Gött att ha bidragit till någons självförtroende. Sådant där händer ändå mig ständigt. Enligt Stockholms rykten är jag kär/gift/kåt/förälskad/intresserad/tänd på varenda karl jag sprungit på. Är det inte fantastiskt att jag bär på så mycket kärlek?


torsdag 11 september 2008

Grisen i säcken

Så blev man medlem i hyresgästföreningen och jag vet knappt hur det gick till.

Jag tror att anledningen till mitt plötsliga medlemskap beror på att jag blev så glad att jag fick oväntat besök. Jag satt i soffan med hårfärg på skallen när det ringde på dörren och konfunderad som jag blev, öppnade jag för att finna en utomordentligt trevlig farbror som hette Kåre.

Jag fattar inte ens vad jag gick med i, men jag betalar nu 75 kronor i månaden, och genom att göra detta så får jag ett medlemskort som ibland ger mig rabatt på bio. Ja, jag kan visst köpa vissa biobiljetter för 63 spänn. Tjänar jag ju inte ett dyft på med tanke på att jag går på bio en gång i halvåret.

Men om man vill sälja något åt mig kan man alltid plinga på min dörr oanmäld. Min tristess får mig att välkomna de flesta över tröskeln. Erbjuder de dessutom någon tjänst mot pengar tycks det knappast som jag lyssnar till vad det är jag köper. Det signeras bara papper och i ett huj blir man lite fattigare.

Jag hoppas bara det inte är tv-pejlarn som ringer på dörren nästa gång.

Syltnos

Så här när sjukdomen lagt sig så känns livet mycket lättare och behagligare igen. Bakelseklubben hägrar dessutom och infaller om cirkus femton minuter. Denna fantastiska klubb innebär att man inte bara spenderar arbetsdagen med att äta kakor, utan att man därutöver får en kladdig bakelse. Ljuva torsdagar.


Vad som dock är mindre äskligt är den förtjusande skorpa som lägger sig runt näsan efter förkylning. Det torra, nariga skinnet tenderar att likna snorkusar på nästipp och överläpp. Känner mig föga sexig och planerar att skrämma iväg de andra klubbmedlemmarna med min nyvunna lepra-näsa, så kanske jag plötsligt får 2 extra bakelser.
Man måste utnyttja situationen.


tisdag 9 september 2008

Matilda: Det var den här jag menade

Fantastiskt av Jan Stenmark.


Och detta är det enda som får mig att dra på smilbanden just nu för det är FÖRFÄRLIGT synd om mig. 7 kilos bebis smittade mig med bebissjuka och jag är feberknäckt. Och inte svarar mamman i telefonen heller. Jag är dömd till ensamhet. Voj öde! 48 kilos bebisen svettas, snörvlar och gråter. Ont i bröstet gör det också. Buhääää!!!

torsdag 4 september 2008

En god start på dagen.

Jag har varit och tagit det sedvanliga cellprovet på morgonkvisten och jag slutar aldrig förvånas över hur man alltid blir behandlad som slightly retarded när man har att göra med barnmorskor.

Det är en jäkla massa ”naaaaw” och försiktiga leenden och nickanden. Sedan kommer bebisrösten:

- Nu ser du ska jag bara föra in den här hårda plastskenen i dig. Naw, nå… se så. *gulligull pluttiplutt*

Man önskar ju säga ifrån på skarpen. Säga åt dem att sluta inbilla sig att man är de fem fyllda. Dessvärre är man ju föga kaxig då man ligger i en inte allt för bekväm position, med benen åt varsitt håll och plastbitar utstickandes ur muffen.

- Naaaaw, nu ska vi se, nu skrapar jag med den här stickan på din livmodertapp. Det känns lite obehagligt.

No shit!

Anse dig varnad!

För ungefär två år sedan fick jag med mig en karl hem efter att jag hade varit ute. Jag hade svirat rätt hårt så jag kunde ana hur morgondagen skulle te sig. Jag misstänkte huvudvärk, kräkningar och den välbekanta bajssmaken i munnen.

Så vad göra? Jag slog på min dator. Började frenetiskt försöka hitta av de rätta knapparna. Klickade upp mapp på mapp. Slutligen fann jag vad jag sökte efter. Jag snodde runt datorn mot mitt sällskap så att ett stort porträtt av mig stirrade på honom.

- Bara så du vet det, så kommer jag att se ut så här imorgon när vi vaknar.

onsdag 3 september 2008

Klubb Kekkonen

Igår hade vi vår bastuklubb Kekkonen på jobbet. Det är mysigt att avsluta dagen i en varm bastu med lite kall öl. Men efter öl blir man oftast röksugen och eftersom vi var iförda handdukar fick vi lösa det på bästa sätt.

Vi smög oss in i smedjan (en verkstad för t.ex. svetsning) och där stod vi samlade runt det järnspåniga svetsbordet precis under den gigantiska utsugen. Runt oss fanns staplade järnrör och borrmaskiner, bandsåg och verktyg av alla de slag. Men lugnt och fredligt stod vi där, alla med handdukar lindade om sig, gigantiska skor på fötterna, blossandes på varsin cigg. Det var sannerligen en lustig syn.

I den stunden tänkte jag… det är nog bara på mitt jobb som sånt här inträffar.

måndag 1 september 2008

Mmm... måtte ju vara min supermogna personlighet... Uhmmm

När jag jobbade med projektet ”Bodies in Urban Spaces” så satt jag med dansarna en dag, uppflugen på en avsats, rökandes på en cigarett. Vi kom in på ålder och hur svårt det är att avgöra hur gamla folk är.

- Jag blir oftast tagen för yngre än vad jag är, bekände jag.
- Hur gammal är du? frågade en av dansarna.
- 27.
- Jaha… Jag trodde du var äldre än så. Typ 33 eller nåt sånt.

I den stunden tänkte jag ungefär så här:
”Men förbannade ungjävel. Gå härifrån. Jag vill aldrig mer se dig. Varför gjorde du mig sex år äldre inom loppet av en minut? Är det rynkorna i pannan som spökar? GÅ HEM!”

Jag nöjde mig med att säga:

- Jaha ja…
Sen ville inte jag prata med henne något mer.




Förresten kan ni gå in på Dansens Hus hemsida http://www.dansenshus.se/ och rösta på den bästa bilden från det projektet. Det finns många vackra bilder jag plockat ut.

Nu blire bajs igen

När jag bodde i Vännäs i mina unga år så fanns där en kille som kallades för Mackan. Jag har just fått inside information om hur han brukade göra sin morgontoalett.

Uppenbarligen gjorde han sig av med extrabagaget i duschen. Sedan petade han ner korvarna, med hjälp av sina tår, i golvbrunnen. Det var inte så fräscht tycker jag.