söndag 25 december 2011

Present

Av Andreas fick jag bland annat en T-shirt som definitivt ska användas vid nästa premiärfest på jobbet.


"If the lord had not intended for man to eat pussy he wouldn't have made it look so much as a taco."

fredag 23 december 2011

Jul, jul, strålande jul

Jag är julledig och har all tid i världen åt att slappna av och bara ha det skönt. Dessvärre har de beslutat sig för att renovera tvättstugan som ligger vägg i vägg med min lägenhet. Klockan sju varje morgon drar slagborren igång. Det skapar verkligen frid i själen och en abnorm julkänsla.

Lyssna och njut:

Tips hur man håller förhållandet vid liv

Cosmopolitan har gett 50 tips om hur man håller ett förhållande vid liv. Jag känner att jag inte riktigt kan leva upp till alla punkter... Jag ska inte trötta ut er med samtliga regler från denna guru-tidning, men jag plockar några av dem:

2 Behåll lite av den där privata sfären genom att inte gå på toaletten när han står och rakar sig.
Jag har en stark känsla av att min diarréattack häromdagen inte skulle uppskattas av tidningens redaktion. Om jag inte får kissa när han rakar sig, så antar jag att jag heller inte får ligga naken på golvet, kallsvettas, skrika att jag svimmar av bajset och gråtandes be om ett vattenglas.

8 Flirta fräckt! Ge honom ett litet nyp i rumpan eller dra av en busvissling när han går förbi dig. Självklart gör du det med glimten i ögat, men det skadar inte att han får veta att du fortfarande uppskattar vad du ser.
Den här regeln följer jag till viss del. Skillnaden är väl bara att istället för att nypa honom i rumpan brukar jag sätta pekfingret mot prutten istället. Då gallskriker Andreas och blir skitförbannad = jättekul.

20 Överraska honom i duschen för att du är sugen på lite sweet, sweet lovin’ – inte för att du har bråttom och han tar för lång tid på sig.
Jag brukar faktiskt överraska Andreas i duschen, kanske inte med sweet, sweet lovin', men en av de roligaste sakerna jag vet är att fylla en kastrull med iskallt vatten och kasta på honom när han njuter av sin dusch.

23 Bär söta, matchande mjukisdresser när ni hänger hemma en söndagseftermiddag. Jo, de är faktiskt lika bekväma som dina urgamla basketshorts och ditt urtvättade slappar-linne.
Hahahahahahahaha... men troligt!

38 Låt honom inte se dina sjabbigaste underkläder (jo, du vet vilka vi menar – de du har den tiden i månaden), och undvik att se hans. Behöver vi ens säga hur lätt de dödar romantiken?
Jaha, där rök halva underklädeslådan - det ska visst kosta att ha ett förhållande. Och yes... jag har sett hans, de där gråa, sladdriga varianterna kanske inte får det att rinna till direkt, men vad tusan, de ska väl ändå av?

47 Sträck på ryggen och svassa stolt förbi honom när du – fortfarande naken – ska på toa efter en session mellan lakanen.
Jag vet inte hur ni svassar in på toa efter sex, men personligen springer jag framåtlutad med händerna tryckt mot skrevet så att ingen oönskad vätska ska droppa ner på golvet. Jag ser inte stolt ut, jag ser ut som en babian som fort försöker fly in på dass för att inte grannarna ska drabbas av naken-chock.

Ja, ni kan ju läsa samtliga regler och bedöma själva... Personligen tror jag att livet blir bra mycket roligare om man bryter några regler. Regler är väl till för att brytas?

torsdag 22 december 2011

11 paket!

Andreas har köpt elva paket till mig i jul. Först blev jag överlycklig! Jag menar... ELVA paket!!! Men sen kom jag på att Andreas är killen som gav mig en sten i present efter att han varit på Öland, så jag har sänkt mina förväntningar något. 

Nu hoppas jag innerligt på en näve grus, några kvistar och möjligtvis något upphittat skräp från Årsta. Jag vet bestämt att det vimlar av gamla fiskhuvven vid Årstas industriområde. 

Jag kan knappt bärga mig till jul.


fredag 16 december 2011

Q - den levande jacuzzin

I förrgår låg jag och Andreas och kollade på "Berg flyttar in". I detta program hälsades det på hos Linda Bengtzing och hon och Carina Berg konstaterade båda att de aldrig fjärtat inför sin partner... under sex års äktenskap. Andreas tittade upp på mig med olyckliga ögon och suckade när han tittade på mig. Det fanns en förkrossad dröm som svepte över hans ansikte.

Strax därefter kröp vi ner i badkaret ihop. Det tog ungefär fem minuter. Sen började min röv förvandla badkaret till en jacuzzi. Det går helt enkelt inte att stoppa.

onsdag 7 december 2011

Ostkex

Om du är en av de lyckligare jävlarna som ska gå på min 30-årsfest i helgen så ber jag er ödmjukast att uppmärksamma ostkexen som kommer att serveras vid tillställningen.

Dessa förbannade ostkex har jag nämligen under tre månaders tid fått samtala om på telefonen med min moder. Och historien kring ostkexen har tyvärr ingen ände. Det finns så mycket att säga om ostkex.

Det började i slutet av augusti när jag berättade för min mor att det skulle serveras tilltugg på festen. Modern går vid detta tillfälle bananas. Har ni den blekaste aning om hur många recept på plockmat en sextioårig kvinna kan slita fram ur röven?

Men mor beslöt sig för ostkex och sen i augusti har hon sparat ostkanter i frysen till detta tilltugg. Jag har veckovis fått uppdateringar på hur detta ostsparande ligger till. Det har på allvar inte gått att prata med min mamma under den senaste tiden utan att ostkex av mystiska skäl smugit ini konversationen. Jobb - ostkex. Andreas - ostkex. Traktor - ostkex.

Jag har vädjat till henne att sluta, men det går helt enkelt inte. Det är som att ostkexen tagit över min mors själ - hon är besatt.

I kväll ringde hon igen. Det var ostkexen. Transporten ni vet. Det är lite krisläge så att säga.

Så please, pula hela munnen full av kex, le mot min mor och säg för guds skull att de är goda.Hon har nämligen fått ett nytt recept av Chris - med pommeskrydda.

söndag 4 december 2011

Du kanske har svaret på denna mystiska gåta?

Efter långt funderande var jag tvungen att fråga mina medsystrar hur det i själva verket kommer sig att man började raka benen, men jag kom inte fram till något smart. Nån av er kanske vet?


lördag 3 december 2011

Min, min, MIN födelsedag!!!

Jag har alltid varit mäkta stolt över mitt födelsedagsdatum. Julafton liksom! Kan det bli bättre?

Varje år hävdar jag prompt att det är min födelse alla firar med god mat och paket. Dessutom delar jag dag med Lemmy i Motörhead och Jesus och det är ju heller inte fy skam. Tills idag... när jag slötittade på tv och Pernilla Wahlgren dök upp i rutan och förtäljde att hon fyller år på dopparedagen.

Nu känner jag mig inte lika cool längre.

torsdag 1 december 2011

GeishaQ är kändis

Jo, det är ju så att jag plötsligt gått och blivit kändis. Fantastiska bilder cirkulerar på finest och  dylika sidor. Men jag har en känsla av att jag måste mediaträna något.

Man skulle kunna tycka att allt ser ut att vara i sin ordning, tills man inser att jag ställt mig precis framför den rinnande färgen och därefter bresar lite. Istället för att se underskön ut ser det istället ut som att jag har ett tampongsnöre hängandes från skrevet. Jävligt fett!

Tabbe nummer två är att ställa sig snett bakom något, klämma in skallen i personens armhåla så att man framstår som jordens minsta människa. Jag må vara liten, men jag ser vanligtvis inte ut som en pygmée med magont. Det gör jag bara när pressfotografer ska plåta.

Ni får ursäkta mig, men nu måste jag öva på att svanka och pluta med läpparna framför spegeln. Får jag lyckat resultat kan det tänkas att jag drar till Spybar. I så fall ska jag se till att hålla tampongsnören i brallan.

Fotograf: Yessica Thor

onsdag 30 november 2011

No shave November

Jag vet inte om ni uppmärksammat att det just varit "No shave November" i världen. Det går ut på att man låter bli att raka sig under månaden och att pengarna man sparar in på att inte köpa raklödder och hyvel ska gå till välgörenhet.

Det uppmärksammade åtminstone jag när twitter fylldes till bredden av kommentarer som "If you are a women and participating in No shave November - I'll be gone in December."

Ha! tänkte jag, det måste man ju testa för se om man har en karl som är så pass ytlig att lite prima tofs under armen skulle skrämma honom på flykt. Därför skred jag till verket och tänkte att mitt slaveri under hyveln skulle få frias och en salig skog därefter skulle pryda mina ben. Det fanns ett hopp inom mig att jag till december skulle slippa bära långkalsonger och att jag skulle kunna frissera armhålan i fräna frisyrer. Dreads var för Andreas högsta prioritet i frisyrväg. Som han hoppades.

Tyvärr visade det sig att min behåring inte är så djärv som jag önskat. Andreas har hånskrattat åt mitt klena hår på benen och tofsen under armarna ser han inte. Jo förresten, han såg när jag maniskt pressade upp armhålan under näsan på honom så att håret killade honom på snoken och han kunde känna doften av dagens arbete. Det är den där jävla blonda genen jag skrivit om förr som ställer till det för mig.

Nu sitter jag här, med det hår jag tappert lyckats skrapa ihop under en månad. Andreas ligger fortfarande på soffan i sin klassiska mongo-pose och har inte alls försvunnit till december. Och jag bara undrar... hur kunde allt gå så snett? Nu är jag både feminist och hårig och likförbannat får jag knulla bäst när jag vill. Och här har jag gått runt hela livet hört att feminister får för lite kuk. Vilken jävla lögn.


söndag 27 november 2011

Att man aldrig lär sig...

Jag ba: "Själv är bäste dräng. Skitfrisörskan kunde inte fixa vitt hår men JAG kan minsann."

Håret blev lila.

lördag 26 november 2011

Män är djur

Jag vet inte om ni såg det... när anti-feministen Pär Ström satt på bästa sändningstid och sköt sig själv i foten - Redigt!

I debatt får han frågan om varför han tror att män är mer angelägna att begå våldsbrott och sexuella övergrepp, då väljer han att besvara frågan med att det är biologiskt och beror på  testostron. *Pjong* (det var alltså pistolskottet)

Fan vad fin teori. Om detta stämmer så är alltså mannen helt obenägen att ha koll på sig själv och sina handlingar, ty han är slav under sina hormoner som härjar vilt inom honom. Typ som en grottmänniska. Efter en våldtäkt står stackars mannen handfallen för det var ju testostronet som spelat honom ett spratt. Hujeda mig! Det är ju precis som, ja precis som... ett djur. Ett djur styrt av biologi. Vad menar Ström? Är mannen ett djur? *Pjonk, pjonk*

Slutsatsen måste vara att Pär Ström tycker att mannen är ett djur. Är Pär Ström manshatare? *Pjonk, pjonk, pjonk*

Enligt Ströms tes finns det tyvärr bara en sak att göra åt männens våld - det blir kollektiv kastrering. Hur ska man annars kunna stoppa denna okontrollerbara form av människa som tyvärr inte kan rå över biologins övermäktighet? Snopet!

... Ja, om man nu ska tro på Pär Ströms teori - han som värnar för mannens bästa... Eller då så kan vi tro på genus och feminism.

torsdag 24 november 2011

Kulor lagom till advent

I morse vaknar jag av att Andreas började röra sig i sängen, när jag slår upp ögonen så stirrar jag rakt upp på hans pung som hänger och dinglar ca 20 cm ovan min näsa. Missförstå mig rätt, jag har inget emot Andreas skinnpåse, men i arla med sömndruckna ögon så var det en föga munter syn. Morgonstund har guld i mun, inte pung i mun.

Reminder: Sov inte ytterst i sängen när Andreas sussar naken och ska upp tidigare än mig på morgonen.

onsdag 23 november 2011

Sagan om ATA Carnet

För den som orkar läsa en lång saga om en enkel problematik på mitt jobb följer här "Sagan om ATA Carnet"

Sagan om ATA Carnet

Carnet papper kommer till Stockholm. Varför förstår ingen, det visar sig senare att det beror på en inkompetent kille i Genève som beslutat sig för att han behöver semester i två veckor och därför tyckte att jag lika väl kunde ta hand om ATA Carnet. Han är anställd av kompaniet som ska gästspela hos oss, men tycker helt enkelt inte att det är hans sak att följa transporten. Denne man ska under följande vecka ringa mig några gånger om dagen med uppmaningar som ”You need to be on top of this” och ”Come on!” följt av djupa suckar.

Mail kommer till mitt jobb från Göteborg gällande att vi ska skicka Carnet papperna till dem, de skickas inte omedelbart varpå förseningar inträffar. Jag tar tag i saken själv och ringer Göteborgskontoret. Då min kontakt dessvärre är ledig dagen till ära så ber en annan person mig att skicka papperna. Hon förklarar hur de ser ut och bekräftar att hon inte behöver hela högen papper – bara de två följesedlarna. I samband med detta frågar jag när transporten kommer fram till Stockholm och får svaret ”den 23:e november”… Fan vad kul, med tanke på att vi ska ha grejerna till en föreställning den 18 november. Jag ber dem göra vad de kan för att skynda processen och drar igång ett jehu med samtal och mail till samtliga EU-länder (ok, nej, det var en överdrift, men nästan).

Dagen efter hör min ordinarie kontakt i Göteborg av sig. De har fått fel papper (go figure) och papperna ska inte alls till dem, de ska till Hamburg (ahaaaa vad onödigt att de gav mig en adress till Göteborg). Jag ska posta dem omedelbart så jag kastar dem på lådan inom följande kvart.

Mannen från Genève ringer och frågar om Carnet. Jag berättar att jag lagt dem på lådan, han skriker NOOOO i slow motion. Han säger att jag måste få ut dem ur lådan. Det är ju lättare sagt än gjort. Han menar att jag ska skicka dem med Fedex till Hamburg. Jag ska även scanna dem och maila dem för eventuell transit. Hamburg, Göteborg och Genève avlöser varandra under resten av dagen i samtal till mig. Jag gillar att prata i telefon men ogillar att missa heldagsmöte om profil, programmöte och dejt med kompis på kvällen.

Jag beger mig till postlådan och väntar på postgubben som ska tömma lådan. Min plan är att ställa mig på knä och gråta tills jag får brevet. Jag väntar tålmodigt. När postgubben kommer för tömning av lådan berättar dock att han helt enkelt inte kan ge mig brevet. Jag blir hänvisad till postkontoret att vänta till alla postbilar lämnat sin post från inhämtningen. Jag springer dit. Jag älskar nämligen postkontor.

På postkontoret så får jag vänta länge och träffar en alkoholiserad kvinna med vagn som tror att vi känner varandra. Hon frågar mig många gånger om vi inte har setts förr och jag blir varse om att mitt yttre tillstånd kanske inte är så fagert vid det här laget. Men skam den som ger sig. Efter en timmas väntande får jag tag på brevet. Dessvärre fem minuter efter att Fed Ex har stängt för dagen.

Tillbaka till kontoret för att scanna alla papper. Jag ska gifta mig med vår kopiator, papperna fastnade såklart om gånger tusen. Tillslut skickar jag de scannade papperna per mail till Hamburg, Göteborg och Genéve. Hem till ljuva sängen för att sussa och givetvis drömma om Carnet papper.

Tillbaka på jobbet i arla. Måste se till att Fedex plockar upp skiten. Då inser jag att mina scan-mail har studsat tillbaka från Hamburg och Göteborg. Piss! Jag gör om skickandet och får bryta scannen i olika delar. Jag ringer Fedex som ska hämta upp budet och leverera till Hamburg och dra på trissor – Fedex kommer! Nu är saker och ting på banan.

Hamburg fixar biffen. Transport på väg. Sweet. Trodde jag…

Transporten fastnar i Malmö. Av någon anledning så stämmer inte Carnet papperna. De har funkat från Genève, genom hela Afrika upp till Europa och smidigt i hela EU men i Skåne tar det stopp. Jag hatar Skåne. Vad det är för fel på Carnet kan ingen svara på. Jag blir hänvisad till följande instanser: Vanguard Göteborg, Handelskammaren, Stockholms Handelskammare, Tullverket, Ollerud Klareringsexpedition, Arlanda Klareringsexpedition, Foria Kungens Kurva. De är ungefär lika bra på att säga Öhhh och Ehhh hela bunten. Efter noga efterforskningar kan jag med min expertis säga att något måste göras åt den undermåliga transport-infrastrukturen som härjar i världen.

Trots denna problematik så blir jag meddelad att lastbilen befinner sig fem minuter från Kungens Kurva. Det mystiska är dock att lastbilen vid tre tillfällen, på olika dagar, befunnit sig fem minuter från Kungens Kurva. Jag börjar ifrågasätta min informationskälla.

Jag får snart veta att lastbilen har försvunnit efter vägen. Ingen vet var den är. Senare inkommande samtal berättar att lastbilen fått inbrott och att polisen blivit påkopplad varpå det blivit förseningar. Jag förstår inte vad det är för fel på transporten, men den kan eventuellt ha ingått i en pakt med djävulen alternativt Tomas Ledin. När lastbilen äntligen kommer till terminalen i Stockholm så har terminalen stängt. Där slutar man minsann kl 15 (kan vi införa den arbetstiden på mitt jobb?) Lastbilen blir ståendes och kommer inte vidare till oss.

Klockan 7 dagen därpå så börjar jag mitt ihärdiga ringande igen. Fyra timmar senare kan någon berätta för mig vad jag måste göra. Det är simpelt! Åk till Kungens Kurva, hämta Carnet, åk till Tullverket, få stämpel, åk tillbaka till Kungens Kurva, lämna papper, lasten kan göras, bilen till oss. För att reda ut vilken adress Tullverket har så tar det fem samtal… till samma person… Jag behöver bara säga ordet Carnet så hinner hon avbryta mig och koppla mig vidare. Jag får inte prata till punkt. Det går bara inte. Så om ni vill bli kvitt ett samtal i framtiden säg det magiska ordet – Carnet!

Prins Nisse till undsättning! När jag äntligen fått tag i alla adresser så tar han sin silverhingst och rider mot utsatta mål. Parkerar kusen i Kungens Kurva, sveper med sig papperna och galopperar mot Tullverket vid Frihamnen. Och han går i mål! HAN GÅR I MÅL!!! Slutligen kommer transporten och föreställningen blir av.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…

PS. Transportbolaget Vanguard måste byta namn. Jag känner inte att transporten blivit speciellt beskyddad efter inbrott, förseningar och tullverkets smutsiga händer kladdandes på den fina, fina lastbilen.

tisdag 22 november 2011

Jo, det finns dumma frågor, om man ställer dem till fel person

Min gode vän Matilda gjorde mig uppmärksam på ett fenomen som jag hade förträngt.

14 år och uttråkad. Inte ett piss att göra och allt är trist, trist, trist. Kompisarna på annat håll. Tiden står stilla. Allt är hopplöst och ack så tråkigt. Och vad gör man då? Jo, man går till morsan och klagar:
"Åhhh det är så tråkigt, vad ska jag göra?"

Stopp, ursäkta mig, men vad i helvetet? Hur i hela fridens dagar skulle mamma Inga kunna sitta inne på den ultimata händelsen? Hur skulle hon av alla människor komma på det absolut skojigaste att göra? Mamma Inga, hon som roar sig med att dansa twist naken när jag är sur, hur skulle hon lösa det stora världsproblemet - tristess?

Jag ska berätta exakt hur roliga förslag min mor hade. "Du kan ju lägga ett pussel." "Du kan städa ditt rum." "Du kan väl ta en promenad."

Lååååång djuuuup tonårssuck!

Men vad fan väntade man sig? Att mamma Inga skulle slänga upp en 7:a whiskey och föreslå en söndagsfylla för att botgöra att vi bodde i en stendöd håla? Nä, inte riktigt va. Och ändå fortsatte det... Nästa vecka var det samma sak - "Maaaammaaa, jag har triiiist, vad ska jag gööööra?"

måndag 21 november 2011

Officiell julklappsönskan

Jag önskar mig nya huvudkuddar. Andreas pruttade på två av mina kuddar i lördags, som tur var så valde han att förgasa mina gamla och dåliga kuddar. Men nu vågar jag inte sova på dem längre - av rädsla att få pink eye eller dylik sjukdom.

Till jul får Andreas därför sova på mina kassa kuddar. Han säger att de är fyllda med enbart kvalster och kvalsterbajs. Det är ju fint, för då är ju hans ändtarmsluft i gott sällskap.


söndag 20 november 2011

Språk-tourettes

Jag har en typ av tourettes. Det är ett betvingat beteende som uppstår när jag inom jobbet involveras med grupper som talar språk jag inte förstår.

I veckan stod jag med en grupp dansare och producenter som hetsigt diskuterade på franska. Jag fattar givetvis inte ett skvatt franska, men jag stod ändå kvar och försökte se uppriktigt intresserad ut, som om jag hängde med i diskussionen. När debatten blev lång så tappade jag efter en stund tålamodet och den där evinnerliga lusten att bryta in i samtalet kom över mig. Det är min tourettes som gör sig påmind. Det börjar liksom klia i strupen och bubbla i munnen... och det enda ord jag kan komma på att säga är "baguette".

Oftast kan jag lägga band på mig. Men inte alltid. Inte den här gången heller. Så det kommer, mitt i deras ilskna konversation så deklarerar jag högt och tydligt "BAGUETTE"! Det går helt enkelt inte att stoppa. Jag gör samma sak mitt i finska diskussioner, då blir det "yxe kaxe kolme".

Stämningen blir rätt akward efter detta. Men det är ganska värt det ändå. Och jag orkar sällan förklara mig. Det får vara och konstigt nog är det ingen som förvånas speciellt mycket.

måndag 14 november 2011

Julklappar!!!

Det är rätt sweet att ha en systerdotter som har full koll på vad alla i släkten önskar sig i julklapp. Nu vet jag precis vad jag ska köpa till samtliga familjemedlemmar.

Syrran: En rutchkana till lägenheten
Svågern: Bokstäver
Mamma: En stor haj
Perra: Lim
Syster Linda: Klistermärken
Pappa: Glitterpennor
Lena: Vattenfärg
Andreas: Ett tåg

Inga problem! Jag fixar på lunchen imorgon. Fan vad skönt att slippa julklappsångest i år.

söndag 13 november 2011

Déjà vu

Frisörbesöket i veckan var som en déjà vu från 8:ans mardrömsvisit hos min farmors frisörska.

Som tonåring ville jag gärna ha stora svallande lockar så min farmor släpade med mig till sin frisörska. Hon bodde i källaren på sitt hus, bar full mundering i knallrosa och hade en tofs som stod rakt upp på huvudet med samma knalliga färg. Hon såg ut som en sån där hund - en Shih Tzu. Vilken frisk människa som helst skulle ju ha vänt i dörren vid en sån här konfrontation, men inte mitt tonårs-jag. Man måste ju lita på sin farmor, de gamla och visa vet ju trots allt bäst.

Efter timmar i frisörstolen så var håret färdigt och resultatet likaså. Och Shih Tzu-tanten hade förvandlat mig till en helt annan typ av hundras (verkar ha varit hennes "thing") - en pudel. En jävla pudel. När jag sa att det var stora lockar som jag hade velat ha så berättade hon vänligt att det inte gick på grund av att lockarna skulle falla ut och bli raka inom loppet av en vecka. Istället fick jag se ut som en pudel inom loppet av ett år. Man hade ju önskat att den informationen kunnat komma lite tidigare, typ innan hon gjorde om mig till en byracka.

Farmor tyckte för övrigt att jag var jättesnygg i håret.

Typ samma sak hände i torsdags. Jag skulle färga håret vitt, frågade om man kanske var tvungen att bleka hela håret innan man la på färgen och fick svaret att det inte skulle behövas - ty jag var så blond ändå. Men rötterna blekte vi, i slingor och sen åkte färgen på. Resultatet blev randigt hår som skiftade i grått och grönt. Inte speciellt fagert med andra ord. Så när hon frågade mig om vad jag tyckte så var jag ärlig och sa att det inte var vad jag tänkt mig - att det var vitt hår jag efterlyst. Då svarade hon vänligt att man i så fall skulle behöva bleka hela håret innan man la på färgen... Jag älskar frisörer.

Min chef tyckte för övrigt jag var jätteful i håret.

På bilden kan du se frisörskan som jag klippte mig hos i 8:an.

lördag 12 november 2011

Kissa rakt fram

När jag var barn brukade pappa kalla mig för pojken-utan-snopp. Jag förstod aldrig riktigt det där, men han såg så glad och nöjd ut när han sa det att jag antog att det var bra och då var jag också glad. Sen sjöng han den där låten "Jag kan nåt som inte du kan, jag kan kissa rakt fram, det kan inte du, hahahahahaha..."

Än idag är jag förbenad för att jag inte kan kissa rakt fram. Hur fan gör man det? Berätta hur! Jag vet att det ska gå. Jag har hört att man ska öva i duschen, men sen då? Lär mig och sen ska jag sjunga precis samma sak för farsan när han är gammal och grå och sitter med en kateter på höften. Då ska vi se vem som skrattar bäst. Hahahahahahaha...

torsdag 10 november 2011

Vilka är dessa mystiska kvinnor? Ulla-Berit, Beata, Madde eller Frida?

Jag har aldrig förstått mig på kvinnor som påstår att de inte är feminister. Vilka är dessa kvinnor och vad är det som de fått om bakfoten?

Jag var tvungen att slå upp ordet feminism i Nationalencyklopedin: "Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen."

Så vem är denna kvinna som tycker att hon själv och hennes systrar inte ska ha den rättigheten?

Är det Ulla-Berit i Vindeln som sitter med kaksmulor på bröstet, ojar sig över knävärk och tycker att hon är skit på grund av att hon i yngre dagar horade runt med Gunnar i huset intill? Eller är det Beata som trivs bäst med huvudet i ugnen och därför tycker att hon som kvinna bör spendera dygnets samtliga sekunder i köket? Kan det möjligtvis vara Madde med stilettklackarna som tror att hon prompt måste sluta använda läppstift för att kunna ha samma ekonomiska rättighet som Benny (som målar läpparna i smyg). Eller är det bara Frida som till vardags kallar sig exhibitionist och menar på att hon gärna blir knullad i röven inför en videokamera och att feminister är bitterfittor som inte förstår hur underbart arbete hon faktiskt har?

Jag vet inte. Jag tror helt enkelt att det bara hokus pokus det där med kvinnor som hävdar att de inte är feminister. Jag tror helt enkelt att det är påhitt, skrönor, bluff och båg eller japansk skräckfilm. För inte kan det väl finnas en kvinna som på allvar tror att hon på grund av att sitt "inåtvända" kön inte ska ha samma privilegier som dem med könet svajandes mellan låren? Och till det måste jag också undra... vad händer med de männen som har pyttepyttepyttesmå pillesnoppar då? Vad har de rätt till? Ja, om det nu sitter i den där rynkiga saken med tillhörande skinnpåse...

tisdag 8 november 2011

Nyduschad

Jag vet inte riktigt om jag besitter rätt taktik vid min morgontvätt. I morse när jag klev ut ur duschen hade jag en stor snorkuse mitt i pannan. Den var kladdig!

En av arbetsuppgifterna

Här är ett gott exempel på en av dina arbetsuppgifter som Andreas vikarie - lämna strumporna lite häran och däran...

måndag 7 november 2011

Vad ser din fitta ut som?

För typ en vecka sedan så frågade jag en kollega hur hon mådde och som svar på frågan fick jag veta att hennes underliv ser ut som en blomkålshuvud. Vad svarar man på det? Jag sa inte så mycket och då frågade hon om jag ville följa med in på toa och titta, vilket jag artigt tackade nej till.

Tilläggas bör att denna kollega är gravid och därav svullen i de nedre regionerna.

De senaste dagarna har jag dock funderat väldigt mycket på hur man ser ut om man har en blomkål till fitta och jag ångrar bittert att jag inte tog tillfället i akt och tittade. Jag siktar på nytt försök vid årets julfest, då kanske jag kan ta några järn och stilla min nyfikenhet. Risken är dock överhängande att jag aldrig mer kan äta blomkål.

Finns det fler lustiga fittor där ute? Hur ser din ut? Själv har jag hört att min livmodertapp ser ut som ett päron.

söndag 6 november 2011

Looks like a moster

Min systerdotter Noam har berättat att hon har en kompis i förskolan som har en mamma som ser ut som en moster. Och hur ser då en moster ut kan man undra?

Är det månne så att de är undersköna varelser med skägglav till pubeshår? Eller ser de möjligtvis ut som fagra prinsessor med gyllenblont hår som trillar av huvudet och skapar små peruker som krälar runt på golvet? Eller är de bara otroligt sexiga och bär kjol som fladdrar lite runt anus-området?

Nej, det är så enkelt att mostrar helt enkelt har piercings. Och eftersom förskolekompisens moder har hål i näsan så ser hon ut som en moster.

Tänk på det nästa gång du tror du har syskonbarn men saknar utsmyckning i ditt nylle.

lördag 5 november 2011

Vikarie för Andreas sökes

Eftersom Andreas åker till USA under nyår och blir borta i 16 dagar så söker jag härmed en vikarie att ersätta hans plats under denna tidsperiod. Om platsannonsen nedan passar dig, så tveka inte att söka:

Ref nr A-0117/79 

GeishaQ är en helt normal kvinna som ibland behöver sällskap.

Jag söker nu en vikarierande pojkvän med egenskaper så lika Andreas som möjligt. 

Tillträde/ Varaktiget: Visstidsanställning på 16 dagar under ordinarie arbetstagares ledighet. Tillträde 28 december 2011. Eventuell möjlighet till förlängning finns. 

Arbetsuppgifter: 

Exempel på arbetsuppgifter är ligga på soffan i mystisk pose (den sk Andreas-posen), lämna strumporna på golvet lite häran och däran, äta upp all lakrits i godispåsen samt tacka nej till alla kreativa förslag som kommer från mig så som att gå och bada, spela spel eller leka lekar. Finns kvalifikationerna kan även arbete med att springa runt och spela apa förekomma.

Kvalifikationer: 
Du skall ha högskoleexamen med inriktning mot befattningens verksamhetsområde eller annan utbildning som arbetsgivaren prövar likvärdig. 

Du har god förståelse för vad arbetet innebär och jag ser gärna att du har tidigare erfarenhet från liknande arbete. 

Dina personliga egenskaper som jag efterfrågar är likvärdiga Andreas egenskaper - dvs stelhet, trötthet och en förmåga att aldrig kunna vara seriös. Du ska med andra ord inte kunna arbeta självständigt utan ständigt fråga om vägledning vad än det gäller. Vidare är du ostrukturerad och kan absolut inte förmå dig att planera. Du ska kunna uttrycka dig väl i både tal och skrift - orden du då använder dig av är "Herre Karlsson", "Troligt" och "Hoppsan" samt att du ständigt gör ljudeffekter som man inte vet vad de indikerar. 

Du blir anställd av GeishaQ och arbetar i huvudsak hemifrån men vissa dagar kan tjänsten innebära arbete i på andra platser. 

Kontaktperson: GeishaQ, geishaq@hotmail.com


Det är ett plus om du är lika snygg som Andreas.

fredag 4 november 2011

Tillbaka till bloggen

Det har varit tyst ett tag och det beror inte på att jag är sur eller har mens. För övrigt kan man inte ha mens i 22 dagar. Och för det tredje är man inte sur när man har mens - möjligtvis dagarna innan. Det har jag på något vis förstått efter somliga oprovocerade utfall mot Andreas. Det är konstigt, men han lyckas liksom alltid göra allting fel precis under några dagar i månaden.

Jag vill inte minnas att det varit så förr, i yngre dagar. Det kan bero på åldern, men det kan även bero på att Andreas har varit närvarande de senast två åren. Och jag tror jag väljer det senare alternativet, för jag har otroligt svårt att erkänna att saker kan vara mitt fel.

Jag ville inte skriva nåt speciellt, bara att jag ska bli bättre på att skriva, och att jag inte har mens idag.Jag har heller inte inköpt någon menskopp. Om ni funderade över det.

torsdag 13 oktober 2011

Cellprovtagning i Ankeborg

Imorse var jag på cellprovtagning. Det är som att kliva rakt in i Ankeborg.

Att ha på sig halsduk och höstjacka men vara bar på underkroppen får mig att känna mig som Kalle Anka. Det vill säga otroligt fånig, klantig och ful. För att balansera min klädsel något behöll jag sockorna på när jag hoppade upp i gynstolen. På något sätt skulle detta få mig att känna mig mindre besläktad med änder… tills jag kom på att Joakim Von Anka har damasker på sig. Då kände jag mig som en snål och girig surgubbe med plastskenor i fittan.

måndag 10 oktober 2011

En god anledning att dumpa en karl

Eftersom jag är sjuk idag har jag ägnat mig åt att läsa gamla dagböcker från år 2000/2001. Jag kan konstatera att jag var fasligt rädd för kärlek i mina yngre år och att jag hade alltid en god anledning till att sluta träffa pojkar jag råkat snubbla över.

Den absolut bästa orsaken till uppbrott måste ha varit mot Stefan från Alingsås. Han blev dumpad för att han lyssnade på Roxette. I dagboken så funderar jag huruvida det skulle kunna fungera mellan oss om jag brände hans skivor på bål, men kommer fram till att vetskapen om hans musiksmak nog fördärvat vår eventuella framtid ihop.

Nu var det inte så att Stefan gick runt och nanninannade "She's got the look" eller ville ta mig på nån "Joyride" lite häran och däran. Om sanningen ska fram så märkte jag aldrig ens att han hade en förkärlek till Per Gessle, men ÄNDÅ, jag visste ju, och det faktumet skulle jag aldrig glömma.

Jag står fan fortfarande fast vid att det är en god anledning att lämna någon för. Jag skulle än idag inte riskera att vakna till "Dressed for Success" en tidig söndagsmorgon. Och vad skulle hända om ens respektive plötsligt lät sig inspireras av Pers frisyr?

söndag 9 oktober 2011

Fart-Woman to your rescue

När jag i fredags promenerade från ett externt möte så gick jag på Drottninggatan. Plötsligt kom en motbjudande lukt jag inte kan beskriva som annat än fjärt - fast gånger 1000.

Människor inom 50 meters radie började dyka ner i deras jackkragar, hålla för näsan och grimasera åt odören som smugit sig fram på gatan. Det var ett kollektivt äckel som spred sig över Stockholms shoppingcenter. Stanken var outhärdlig.

Till detta hör att jag precis råkat släppa mig.

Ni kan tro min förvåning när jag såg resultatet. Hoppet i mig steg skyhögt. Jag tänkte "Äntligen, äntligen har jag hittat min superkraft, och den är förövrigt som klippt och skuren för mig". Att jag skulle kunna verksamma som ett biologiskt vapen har aldrig tidigare slagit mig men insikten fick mig att känna mig oövervinnerlig.

Denna tidigare okända resurs inom mig kommer kunna komma väl till pass vid mången situationer. Aldrig mer ska jag tveka att gå hem om natten. Ty vem vill våldta den kvinna som sipprar gas från ändtarmen men sån sting att människor inom hundra meter viker sig dubbla av förfäran?

Jag planerar någon form av superhjältekostym, fast med hål för röven för uppnå maximal effekt. Sedan ska jag skaffa en flyganordning och sväva fram över Stockholms parker och mörka gränder för att gasa ner eventuella förövare.

Jag visste väl att det skulle finnas en mening med min existens också.    

måndag 3 oktober 2011

She's got the look

Efter att ha fått mängder med frågor om hur man får stilen "Saturday Catwalk" så kommer här ett officiellt inlägg för att jag inte ska drunkna i mail. Följ instruktionerna nedan så kan just DU få looken.

Vi börjar nedifrån och arbetar oss uppåt:

1. Låna pojkväns eller annan närstående persons för stora dojor så att du får till det rätta haltandet. Tänk gangsta! Du ska liksom släpa dig fram, något som dessutom framhäver dina kurvor och linjer på ett ypperligt sätt.

2. Byxorna är högkvalitativ vintage och finns inte att få fatt på, så det är lika bra att du ger upp. Dessa kommer nämligen från min systers första pojkvän Fredrik som spelade hockey på 90-talet. Därefter har de nötts på ett unikt sätt som uppstått från att jag använder byxorna när jag är bakfull. Slitningen ligger framför allt över knäna och har uppstått från upprepade tillfällen då jag tillbett porslinsguden i badrummet.

3. Det är otroligt viktigt att byxorna är lösa i midjan så de kan hänga på höften. Det här är det lilla extra som faktiskt skapar hela looken. Som du kan se i videon så ska byxorna ha hasat ned så pass att man kan se trosorna samt ljumskarna. Lite hud är aldrig fel, men sparsamt, för vi vill ju lämna lite åt fantasin.

4. Tuttarna ska hänga lösa och skumpa fritt under tröjan, helst slå ordentligt och kanske vifta åt både höger och vänster. Tyvärr är min byst något för liten för att uppnå full effekt, men tänk skördetröska.

5. Tissarna täcks av en tröja man sovit i. Tyget får rätt struktur av att ha spenderat några nätter i sängen och du behöver heller inte vara orolig över doften som följer med toppen - den är nämligen en del av själva stylingen. Tröjan jag bär har jag fått låna från min goda vän Emilie. Jag lånade den för några år sedan och då var den i ett annat skick än vad den är idag, men jag anar att hon kommer bli överlycklig när hon får tillbaka tröjan. Nu med nya trendiga hål och en modern passform. I kind of kicked ass out of that T-shirt.

6. Valfri jacka kan användas till denna look. Ni behöver inte ens tänka på att matcha, men don't go helt bananas här, kom ihåg att ni trots allt är ladies och att ni ska klä er därefter. Åter igen - använd gärna videon för att inspireras.    

7. Handskarna är inte så originella som först kan tros. Dessa har jag hittat på Plantagen, men ni kan säkert hitta dem i diverse byggvaruhus. OBS! Handskarna avtages vid middag och placeras i knäet.

8. Frisyren är relativt ofixad faktiskt. Den kan du enkelt få till genom allehanda aktivitet. Själv har jag precis klippt min rosenbuske och låtit taggarna i busken göra jobbet åt mig. Det ger både ett avslappnat och coolt intryck.

Stort lycka till där ute! Vi ses på lördag i klubblivets vimmel!

lördag 1 oktober 2011

Saturday catwalk

När jag gled ut i grannskapet iförd min lördags-outfit så stannade inte bara bilarna för mig, hundarna stirrade oavvänt och barn började gråta. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det är jag som är den nya trendsättaren! Det blir inte hetare än så här.

tisdag 27 september 2011

Den bruna ringen... men inte den ringen.

Härom dagen stod jag på toaletten och tvättade händerna när jag fick syn på mitt eget nylle i spegeln. Nå, mitt fejs har jag sett förr, men den bruna ringen runt min mush piercing hade jag aldrig tidigare beskådat.

Jag insåg rätt snart att den bruna cirkeln gick att tvätta bort varpå detta ledde till en stilla undran - var kom detta kransliknande ting ifrån och vad i helvetet gjorde denna på min överläpp?

Polletten trillade ner ganska fort. Det är alltså saften från mitt snus som pressats ut ur hålet i min överläpp och lagt sig som ett sekret kring mitt piercing smycke. Jävligt hett!

Jag funderar på att lansera den här nya attiraljen till nästa fashion weekend. Och jag kan inte misslyckas!

Jag visste väl hela tiden att jag var en trendsättare. Det handlar bara om att vara först ut.



måndag 26 september 2011

Livet är en cirkus

Igår var jag på cirkus. Det var precis som när jag var barn. Och då menar jag inte själva upplevelsen, utan att allt i relation till cirkus verkar ha avstannat i en värld på 80-talet.

Allra bäst tyckte jag om magikern med hockeyfrilla. Han var från Ukraina och hade matchat sin frippa med en välodlad mustasch, uppknäppt skjorta och glitterbrallor. Han liksom gled fram i manegen och framstod som en riktig charmör där han slet av sin assistent klädesplagg efter klädesplagg för att ersätta hennes outfit med än den ena paljettutstyrseln än den andra. Behöver jag förtälja att hans assistent hade crepat hår? I pannan hade hon en stor stämpel där det stod öststatsbrutta.

Jag var även imponerad av fotjonglören. Hon använde scrunchy, något jag trodde var utdött och inte gick att få fatt på sedan 2000-talets början. Men dra på trissor att hon lyckats få fatt på en. Hennes permanent slog fan den penten jag fick av farmors frisör när jag gick i åttan.

Men det som var mest häpnadsväckande under showen var när cirkusdirektören vrålade ”Grande Finale” och okänd kvinna i finklänning kom ut i manegen och stapplande började sjunga en sång – jävligt falskt. Hon hade tagit på sig strassörhängena kvällen till ära och hon kom av sig i sången lite nu och då, sen snubblade hon till när hon skulle göra sorti och ställde sig på sidan av direktören lite ursäktande. Mysteriet tätnade, vem var denna kvinna och varför i hela fridens dagar fick hon avsluta den fenomenala cirkusshow jag nyss bevittnat?

Det visade sig att hon var direktörens fru. Klart att hon skulle få göra the Grande Finale. Men jag tyckte inte riktigt hon höll måttet. Inte om man jämför med hockeyfrillans färdigheter.

lördag 24 september 2011

En helt vanlig lördag i GeishaQs liv:

Ska åka hem med tunnelbanan och inser att jag tappat bort mitt sl-kort. Eftersom jag inte vill punga ut 790kr på nytt så bestämmer jag mig för att gå tillbaka till butikerna jag handlat i under dagen. På vägen känner jag hur det känns blött på benet. Känner efter. Konstaterar att det är blött på benet. Konstaterar även att jag spillt ut en hel flaska vatten i min handväska och att det sakta men säkert strilar ut ur sömmarna på väskan. Oh happy day!

Som om inte det var nog så var jag tvungen att köpa springskor. Tydligen får man inte jogga med sina dans-sneakers från 97. Man kan förstöra knäna. Att handla nya springskor är lika kul som att handla dammsugarpåsar, de är bara betydligt mycket dyrare.

Oh happy day igen.

onsdag 21 september 2011

Sliddjur

Ikväll har jag lärt mig ett nytt ord - sliddjur. Det här är ett ord som gått mig helt förbi. Men som vanligt har jag flashback att tacka för upplysningen: https://www.flashback.org/t1662464 Sidan som verkligen stimulerar sinnet och ger bildning så det förslår.

Eftersom jag själv tillhör släktet sliddjur så vill jag uppgå i denna roll till fullo. Det är nämligen en benämning som används flitigt av vad jag gissar är tonårskillar som roar sig med att klämma finnar och spela WoW.

Sliddjur har jag lärt mig besitter följande egenskaper, de är: inkompetenta, fula, underlägsna, dumma, löjliga, efterblivna, värdelösa, äckliga, fittnyllen, självömkande, oknullbara och gamla slitna nuckor som som är avundsjuka på de yngre betydligt snyggare tjejerna...

Jag känner igen mig i samtliga adjektiv ovan. De brukar som oftast uppkomma vid diskussioner om feminister. Så jag vill därmed kalla mig för sliddjur för all framtid. Nästa gång ni tilltalar mig så vill jag inte att ni ropar på GeishaQ, jag vill att ni kallar mig för Jävla Sliddjur. Och det namnet ska jag bära stolt!  

måndag 19 september 2011

Menskopp, flummkropp

Jag har funderat mycket på det här med menskopp.

Det verkar ju så himlade bra liksom. Miljövänligt, ekonomiskt och muttsnällt. Kan det bli bättre?

Men jag vet ingenting om det och av någon anledning så har jag lite fördomar mot användandet av menskopp. Jag får för mig att jag måste göra ett radikalt identitetsbyte. Om jag skulle kasta tampongen åt tjottahejti så skulle jag möjligen behöva byta namn till något mer astronomiskt så som Anastasia. Jag skulle behöva gå barfota året runt, stoppa fickorna fulla med bergskristaller och kanske börja spela ukulele alternativt didgeridoo… helst på en åker för att hälsa hösten välkommen.

Min kollega Christoph menar att det troligtvis räcker att jag köper en drömfångare. Men vi vet alla att det börjar med drömfångare och slutar med att man sitter på ett berg i Indiens inland och låter sig själv falla i ett halvårs trans och sånt har jag bara inte tid med just nu.

Så om någon har erfarenhet av menskopp, please enlighten me. Jag vill veta mer.

lördag 17 september 2011

Öronkli

När det kliar i mitt öra (vilket det gör väldigt ofta) så måste jag låta på ett speciellt sätt för att skapa vibration i örongången. Jag har aldrig trott att det låter speciellt mycket... tills Andreas filmade.

Jag ber ödmjukast om ursäkt för allt lidande jag orsakat hos min vänner och bekanta.


PS. Inspelningen är gjord under en fruktansvärd bakfylla vilket förklarar sängliggandet och min makabra uppsyn.

tisdag 13 september 2011

Renovering

Jag har målat om min lägenhet hemma – 7 varv med färg. 7 VARV!!! Förstår ni hur mycket färg det är? Förstår ni träningsvärken?

Men det är som senila gubbar med tandlossning brukar säga: ”Är huvvet dumt så får kroppen lida”. Och det tror jag det. Hur jävla korkad var inte jag när jag köpte 10 liter färg för 99kr på Byggmax? Trodde jag på allvar att det var en högkvalitativ produkt jag inhandlade?

Jag har ett nytt register i svordomar och jag har utvecklat en fobi för väggar. En för övrigt otroligt komplicerad fobi med tanke på att väggar tenderar omge en i de flesta situationer.

Jag blev inte så förvånad när jag vid senare tillfälle gick in på Byggmax hemsida och insåg att färgen som herrn i butiken sålt mig stod markerat som takfärg. Så… varmt välkomna hem till mig. Här sitter taket på väggarna, det allra senaste i den skandinaviska inredningsflugan.

lördag 10 september 2011

Tweet

Försöker mig på det där med twitter. Man måste ju hänga med i svängarna. Snart är jag trettio och då är det förbi, då kommer jag aldrig fatta hur det där funkar.

My name? Ja, nåt indiskt invalido har jag tagit mitt användarnamn så nu blev jag tvungen att heta TheGeishaQ.

Over and out.

fredag 2 september 2011

Kärleksgåvor

Har ni sett Sex & the City filmen? När Carrie förväntar sig juveler av Mr Big men istället får en platt-tv? Hon blir så jäkla besviken och jag har alltid tyckt att hon var en bortskämd snorunge på grund av detta. Observera orden tyckt och var, för när Andreas kom hem från Öland för några dagar sedan och hade med sig en sten som gåva, så förstod jag Carrie mer än väl.

Andreas var så jäkla nöjd. Lufsade ut i hallen, fiskade upp sin gåva ur jackfickan och räckte över stenen stolt med orden "Jag plockade den från södra kusten på Öland åt dig". Ehhh... Öhhh... Ok...

Jag undrade om det var något speciellt med stenen och fick veta att den var väldigt len. Insåg snart att min pojkväns nivå på presentinhandling ligger i klass med min ettåriga syskondotters försök till att ge mig gåvor i form av en neddreglad pinne eller en näve sand.

Dagens misssion: Gå till södraste delen av Enskededalen, plocka en sten åt Andreas med argumentet "den är kantig" och ge den till honom över middag ikväll. Vi får se hur jävla glad han blir.


måndag 29 augusti 2011

Det kan vara en jävligt dålig idé, so why not?

Gud hjälpe mig, det är dags igen - frisyridéerna.

Ungefär en gång per år, som en årlig menstruationscykel, så slår det till - behovet av att byta frippa. Av erfarenhet så vet jag att dessa impulser inte skall följas, men med min lärdom så vet jag att jag inte kan stå emot frestelsen.

Det började redan i femman när den coola snaggen visade sig bli en frisyr a la Sunes Sommar. Följde upp detta med att gå till farmors frisörska som gav mig pudelpent när jag bad om stora lockar. Försökte mig på afrokrull i högstadiet vilket resulterade i att piprensarna (som tycktes vara en suverän idé) fastnade i håret och gav mig tuggummiliknande hår de kommande fem åren. Färgade håret svart, vilket kunde ha varit snyggt om det inte vore för att utväxten fick mig att se ut som en skallig gubbe. Run Lola-rött hår hade jag under en kväll, till jag insåg att bilar tvärbromsade för färgen. Senaste alstret var en undercut vilket gör att jag numer dras med en pottfrilla på halva skallen. Jag borde ha lärt mig... Men icket! 

Den här gången tror jag mig kunna hemmanenta mina pin curls. På internet läser jag att det inte fungerar. But then again... you shouldn't trust what you read on the internet.

 

lördag 27 augusti 2011

Mitt anus, o mitt arma anus

Man vet att man har jobbat för länge när glitterstringtrosorna åker på.

Efter 10 dagars arbetande i totalt 120 timmar så har underkläderna sinat. Och inte har man tid att tvätta när bara jobb och sova står på schemat. Då ligger de där ensamma i lådan - trosorna som hängt kvar från när man var 20. Varför de fortfarande inte hamnat i soporna kan jag tyvärr inte svara på. Kanske beror det på att de numer tagit anställning som emergency trosor. Och de kommer som ett brev på posten. För när man är som mest trött, när energin har trutit helt, då är tråden i anus på plats och river och skär på ett vis som bara en tonårs-prutt lyckas genomlida. Jag har beklagat mig över detta förr, men det krävs att upprepas. Stringtrosa är förvisso aldrig behagligt, men det är tamefan odiöst när man knappt har ork att gå framåt och i detta fall måste arbeta med ett skavande brunöga.

Tack och hej köttig bakdelspastej.

söndag 21 augusti 2011

Man ska akta sig vad man önskar... nu blev han Don Juan

Jag råkade säga till Andreas att jag ville ha romantik som på film. Sen visade jag ett klipp av Kirby ur Lipstick Jungle, vilket har fått Andreas att löpa amok.

Hela kvällen har han tvångsmässigt slitit av sig tröjan, tryckt upp mig mot väggen och låtit sin tunga agera elvisp i luften framför mitt ansikte. I nästa stund har han kastat sig upp på köksbordet och lagt sig i en sexig pose, alternativt gränslat mina oskyldiga stolar för att sitta coolt "som man gör på film". Men värst är nog när jag försökt diska och han envisas med att kasta vatten över sig själv och gör obeskrivliga miner samtidigt som han stönar underliga ljud jag tyvärr inte vill redogöra för.

Jag tar tillbaka allt. Jag vill inte ha det som på film och jag vill heller inte ha någon Don Juan om han kontinuerligt måste klä av sig och dänga mig mot väggarna. Man ska akta sig för vad man önskar.

fredag 19 augusti 2011

De Marco?

Av underliga anledningar så har jag fått för mig att min karl är Don Juan. Han är inte Don Juan. Inte alls. Men ändå så tror jag ständigt att han ska överraska mig... och den tron bleknar liksom aldrig.

Nu har jag varje kväll efter en hårt arbetande dag trott att han ska ligga i sängen i en förförisk pose med en ros mellan tänderna. Detta är jag övertygad om även fast jag pratat med honom innan jag ska hem från arbetet. Under samtalet har han försäkrat mig om att han är hemma. Han berättar vad han gör och att han kommer att sova hemma hos sig.

Men jag går hem hoppfull. Jag går hem förvissad om att Andreas bara hittar på. Att han sagt att han är hemma hos sig bara för att jag ska bli så himla glad när han sedan är hos mig!!!

När jag kommer hem och finner överlåset reglat så tappar jag hoppet något... det vill säga tills jag kommer på att han bara försöker finta mig och i själva verket är där inne. Detsamma när det är becksvart i lyan och hans skor heller inte är där. Han bara skojas och luras.

Så glider jag runt i lägenheten och söker efter honom och funderar på vart han har gömt sig, tills jag minns... han är ju faktiskt inte Don Juan. Och kommer troligtvis heller aldrig bli. Men han är ju min råtta åtminstone. Och det är heller inte så illa pinkat!


tisdag 16 augusti 2011

Danger!!!

Idag så utmanar jag mig själv. Jag gör något jäkligt läskigt. Men det gäller att våga. Det gäller att utmana sig själv. Så vad gör jag? - Jag sitter på soffan och dricker COCA COLA!!! (här är det meningen att det ska vara en ödesdiger melodi som indikerar fara)

Det är inte den bubbliga drycken i sig som jag fasar, det är koffeinet. Jag tror att det ska påverka mig på samma sätt som en snetripp på LSD. Ryckningar i kroppen, kraftiga svettningar, eventuella hallucinationer av obehagliga figurer som exempelvis David Hasselhoff, hjärtklappning och tunnelseende.

Till saken hör att jag för någon vecka sedan hinkade i mig cola i tron att den var koffeinfri. Oberörd.

Men nu veeeeet jag. Jag sitter på soffan och känner efter om det inte är så att det kanske sticker lite väl mycket i fingrarna och tårna. Jag sneglar runt hörnet för att se om någon röd livboj sticker fram under armen på ett hårigt bröst. Och hjärtat kan kanske, om jag känner efter riktigt ordentligt, slå ganska oregelbundet om än knappt märkbart. (nu har musiken blivit galen, lite som i psychos dusch-scen, ni måste leva er in nu)

Men jag har en plan. Jag ska dricka en cola om dagen i fortsättningen. Så snart kanske koffein påminner mer om filmer som Bumbibjörnarna. Eller då blir jag bara jävligt fet. Det är bara att vänta och se.


torsdag 11 augusti 2011

Det gäller att hålla sig till de sina

Och på tal om tryckare mellan lång och kort människa... så var jag ihop med Anton när jag gick i femman. Vi var tillsammans i en vecka ungefär, sen var det skoldans med övernattning i klassrummet och dags för tryckare. Då blev det, så där ni vet, ostbåge. Och Erik A skrattade, pekade och kallade oss för "kamelen". Till sist kallade alla oss för kamelen.

Det fanns inte mycket annat att göra än att göra slut med Anton. Så det gjorde jag. Sen blev jag ihop med Anders istället. Back to foxtrot.

onsdag 10 augusti 2011

Tryckare

När jag gick i mellanstadiet så var det populärt att bjuda upp mig när det var dags för skoldans. Inte för att jag var snygg eller häftig, utan för att jag var så kort.

Det hela gick ut på att en kille bjöd upp mig, lutade sig framåt så de påminde om en ostkrok, dansade en låt på det viset, och sen, CRESENDO, kunde gå tillbaka till sina polare och hålla sig för ryggen medan de klagade på hur oooooont de fått av att dansa tryckare med mig. Vilket givetvis ledde till att nästa kille också skulle bjuda upp mig, och så nästa, och så nästa. Och alla fick de så vansinnigt ont i ryggen för de var så långa och ståtliga och jag var så kort, så kort.

Det här brydde mig aldrig ryggen. Jag tyckte bara att killarna var saligt löjliga och sen så bjöd jag upp Anders istället. Anders kunde foxtrot och så var han lika lång som mig så jag kunde viska takten i hans öra. Kajsa sa alltid "Ni vinner bara danstävlingarna för att folk tycker ni är korta och söta". Men det visste jag var lögn. Jag visste att vi vann för att vi var i världsklass bäst på foxtrot. Och det vet jag fortfarande att vi är!


tisdag 9 augusti 2011

Fiskburgare

Men det var då ett jävla klagande på mina fiskburgare!!!

Om jag har ett hamburgebröd, två fiskpinnar och dressing - vad blir det då om inte en prima fiskburgare? Fan, ni får väl använda fantasin lite.

lördag 6 augusti 2011

Guld till Stockholm

I sommar har min kära mor haft en tävling med mig. En tävling jag inte alls signat upp för men som ändå förföljt mig hela juni och juli.

Kampen har gått till på följande sätt: Min mor har ringt mig, frågat vad vi har för väder, när jag har berättat detta så har hon känt ett tvång att berätta hur mycket sooool de har och hur vaaaaarmt det är. Det har inte spelat någon större roll om det varit regn eller sol här i Stockholm. För är det sol här, så är morsan snabb på att fråga hur många grader vi har och rappt har hon replikerat att de i Norrland minsann har ännu varmare och att hon måste gå runt i bickahini (betyder bikini på morska).

Jag vet inte hur jag kvalade in för den här turneringen, jag har aldrig ansökt om att vara med och spela, men likförbannat har ett samtal kommit var tredje dag där mamma liksom gnuggat in det faktum att vi har skitväder i Stockholm jämfört med dem.

Men konstigt nog tror jag att jag vann hela skiten igår. Mamma ringde och deklarerade att det nu var kallt och att sommaren verkade vara över. Då kungjorde jag att jag varit och badat, att vi hade sol och att det var varmt. Bouha! Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit, ja segern den är vår.

lördag 30 juli 2011

Citat: Monica när hon var 11 år gammal

- Förut, när jag var liten så trodde jag skyltarna med M på betydde mensstopp. Att man skulle stanna där om man behövde byta binda. Men nu vet jag att det betyder motorstopp. Att man ska stanna där när man fått motorstopp.

DET kallar jag planerad körning.

fredag 29 juli 2011

Back to nature

Jag är hemkommen från skogen där jag och Jessie har övernattat i Matilda och Linus stuga. Vi är mycket glada över att vi fick låna denna idyll för en natt att åtnjuta. 

När vi promenerade runt i området träffade vi en man på cirka sextio år som vi började prata med. Jag tror han var ute efter att skrämma oss, för han berättade att det fanns mycket orm i området, när vi inte reagerade på det så la han till att det var HUGGorm. Då det heller inte bet så varnade han oss för att det fanns björn i skogen. Tre stycken för att vara exakt. Och att vi skulle prata högt så vi skrämde bort dem. Men eftersom jag och Jessie vid det här laget tyckte att vi var Tarzan och Jane så utgjorde inte detta heller någon fara. Vi var back to the nature och njöt av att sitta i myrstackar och få bromsbett. 

Det var inte först vi gick därifrån som det slog mig att jag inte bara gett denna okända man adressen till var vi bodde, utan även en tydlig beskrivning på hur man kom dit och hur stugan såg ut. Resten av kvällen oroade jag mig icket för björn eller orm, utan för alkoholiserad gubbe som eventuellt ville döda och våldta oss i valfri ordning. 

Jessie oroade sig inte alls över detta. Hon pratade mest om att fri-bajsa. Fri-bajsa betyder uppenbarligen att man gräver sig en grop i skogen som man sätter sig och skiter i. Därefter gräver man igen den. Jag fattade aldrig det där... Toan i stugan funkade gott nog åt mig.  

onsdag 27 juli 2011

Hur blidde det nu med trådgår'n?

Det har fullkommligen vällt in kommentarer och mail om hur det gick med växtligheten på min uteplats. Alla undrar hur det har gått. Om blommorna överlevt sommaren eller ej och hur det är med fröken Qs gröna fingrar egentligen.

Nä, skämt å sido så måtte mina läsare vara sämst på att ge kommentarer för det är tyst som graven och ingen, förutom möjligtvis syrran, Kajsa å Matilda, kommenterar på mina inlägg. Men det skiter väl jag i. Jag tänker att ni i själva verket ligger sömnlösa om natten och undrar hur det gick med mina blommor och därför ska jag stilla ert sinne och förtälja hur det gick.

Några lila blommor, som jag inte kan namnet på, har fått belgian blue och har börjat ta över halva uteplatsen. De är knappast vackra nu när buketterna ser ut som träd, men de frodas ju åtminstone. Bättre än min ampel som verkar övervattnad, den är död, men skam den som ger sig - jag fortsätter vattna och hoppas på smärre mirakel. En blomma av hundratals är fortfarande gul och den lilla gulingen är mitt sista hopp.

Dillen dog med omedelbar verkan. De andra kryddorna lever faktiskt. Men jag vette fan vad jag ska ha dem till. Om nån gillar persilja så är ni välkommen på bete i min trädgård.

Sen var det de där pagáaaaanerna, eller vad de hette. Ni vet, lådan som såg ut som att en smärre våldtäkt dragit fram, min största rabatt. Ja, det gick ju tyvärr som befarat. Efter ett tag visste jag inte vad som var blomma och vad som var ogräs, så när jag väl började slita så kom hela skiten upp. Och inte var det bara blommorna som kom upp... nä, där kom även GRÅSUGGORNA!!! Och jag som trodde att det kriget var över och att jag hade segrat. Tji fick jag!

Jag har inte gröna fingrar, snarare bruna lillfingernaglar och det beror på att jag trycker snusen på plats med lillfingret.

tisdag 26 juli 2011

Perfect Cheerleader

Häromdagen så låg en vän på förlossningen och eftersom jag dessvärre inte kunde vara på plats så hejade jag så gott jag kunde via sms. Jag har alltid hävdat att jag skulle ha varit en alldeles utomordentlig cheeleader om jag hade bott i statera. Och nu är jag övertygad!

Här kommer några fina hejaramsor jag diktade ihop från botten ur mitt hjärta:

"Mera olja, mera kol, dra i spaken, ut ur hål. Heja, heja, heja."

"Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra fostervattnet plaska. Heja, heja, heja."

"Heja bruttan friskt humör, katetern hänger utanför. Heja, heja, heja."

"Heja bruttan skjut som satan, ut ur fittan, ut på gatan. Weeeeah!"

"Heja bruden öka trycket, det kan aldrig bli för mycket. Heja, heja, heja."

Dans bjöd jag ju också på såklart...


(Nu kommer dock inte bebben heta Lova, vi får la se vad det blir för ett namn.)

måndag 25 juli 2011

Inte så smidig...

Jag lyckades precis klämma min vänstra bröstvårta mellan två högar med nydiskade tallrikar. Men så mycket jävulscht ont. Som en koncentrerad mammografi på enbart tissevårtan. Jag måste nu och då känna efter om den sitter kvar, för vad händer om den trillar loss? Är det som en ödlas svans - att den bara växer tillbaka? Eller har jag förlorat min bröstvårta för evigt om tallrikarna skulle skörda hela dess liv nästa gång?

Kids - don't try this at home.     

lördag 23 juli 2011

I trista tider...

Sitter klistrad vid tvn och datorn och följer tragedin i Norge. Jag tror vi alla är överens om att det är fruktansvärt och skakande. En annan sak som är tragiskt är att följa händelsen på flashback.

Hur kommer det sig att det bara verkar hänga insnöade, okunniga idioter på det forumet? Eller är det möjligtvis bara dessa personers kommentarer som sticker mig i ögonen så jävla illa att jag inte kan se resterande synpunkter?

På flashback börjar vanligtvis en diskussion på följande sätt:
"Troligtvis muslimerna som är i farten igen. Om så är fallet hoppas jag det blir krig."

När det visar sig vara en norrman så byter gänget riktning:
"Ja, men norrmannen heter troligtvis Muhammed."

Det visar sig att mannen är blond, pratar östnorska och är 190cm. 
Det är nu snillena kommer på vem som är gärningsmannen... en tjock, kort, svarthårig uzbek. Alla är övertygade!

Någon påminner gänget om att beskrivningen inte riktigt passar in på denne man.
"Man kan ju faktiskt färga håret" - kommer nåt geni upp med.

Pixlade bilder på gärningsmannen kommer ut - han ser vit ut.
"Man vet ju hur media funkar, de brukar ju vitpixla bilder, jävla PK-media."

Det kommer fram att bilderna inte manipulerats.
"Sa inte justitieministern 'dem' i sitt tal? De vet något inte vi vet. Han arbetar säkert åt en muslimsk grupp. Islamisterna är ju bra på att manipulera andra att hänga med. Och även om han är vit kan han ju vara muslim."

And so it goes on...

Klistrar in ett klassiskt exempel på en flashback diskussion, från en som ifrågasätter och sen får ett väldigt pedagogiskt svar på tal:


Bara jag som inte tycker att det här doftar muslim? Hela terroraktionen alltså. Det känns på nåt sätt mer som en politiskt markering från nåt håll än en fundamentalistisk islamsk hämndattack???

PK eliten har verkligen lyckats hjärntvätta vissa ser jag. Såklart det är muslimer din dumma åsna.



torsdag 21 juli 2011

Det här är nog min absoluta mardröm


Nej, det här är verkligen inte kul! Jag skulle dö på fläcken! På riktigt!

tisdag 19 juli 2011

Återkalla mitt körkort - NU!

Jag har alltid tänkt: Om jag hade bil så skulle jag vara fri. Efter idag så tänker jag: Om jag hade bil så skulle jag vara död.

Idag hyrde jag en bil från OKQ8 och insåg att någon borde återkalla mitt körkort - NU.

Missförstå mig rätt, att få motorstopp i en rondell ger intensiva adrenalinkickar och hade jag varit förtjust i livsfara hade jag nog skrattat mig fördärvad åt situationen. Men det gjorde jag inte. Det gjorde jag heller inte när jag hade motorstopp vid korsning, i backe eller tvärs över Sofielundsvägen medan bilar tutade arg åt mig. Jag var heller inte speciellt munter när jag fick en parkeringsböter på 900 kronor.

Men till bensinmacken skulle bilen vid skymningen och eftersom macken ligger strax efter en mördar-rondell så insåg jag snart att projektet skulle innebära omedelbar död. Jag vill poängtera att det i genomsnitt smäller en gång om dagen i denna rondell - och jag skulle nu gå detta öde till mötes.

Efter många samtal till vänner insåg jag att de mina har semester, och på semester dricker de öl och jag var lämnad åt mitt fördärv. Så vad göra? Jag gjorde det enda man kan göra... jag satt mig och grät i bilen och tänkte att livet var över, sen körde jag vrålande rakt genom rondellen, sladdade in på macken, parkerade biljäveln och marscherade in för att förkunna att jag inte skulle röra bilen en millimeter till, att de själva fick tanka helvetet och parkera den vart fan den nu skulle stå.

Killen i kassan rekommenderade mig att köra automat i fortsättningen.

måndag 18 juli 2011

Och om jag skulle föda barn...

Efter senaste inlägget kanske vissa menar att det faktiskt kan vara trevligt att skaffa barn, att inte alla förlossningar landar i panikens tecken och att det kan vara en grym upplevelse. Det är bara att gratulera till er i så fall. Kul! Verkligen! Men skulle jag ådra mig att föda barn så vet vi nog alla att jag skulle dra nitlotten. Det bara är så. Ingenting i fröken Qs liv går lättvindigt.

Jag började mitt liv med att komma ut med arslet före. Skulle jag ge mig på att avla ett barn så skulle denna troligtvis komma ut i Jean Claude Van Dammes berömda spagat.... och fastna på vägen ut. Eventuellt skulle den inte komma ut alls och min mage skulle förvandlas till rosa Barbapappa och vara ogenomträngbar med kniv. Omöjligt säger ni. Inte alls när det kommer till mig, säger jag.

Jag vill bara poängtera att jag levde mina första månader i en gipsskena som tvingade mina ben i en enda pose - grodposen. Jag blev alltså intvingad i barnafödande position redan som spädbarn, man skulle kunna tycka att jag är drillad. Men icket! När jag ska bajsa måste jag exempelvis agera kaviartub. Jag sitter på toa, drar upp mina ben mot magen, sätter fötterna som spjärn mot toaringen för att knyckla samman mig ordentligt, inget kommer. Sträcker ut benen. Knycklar ihop. Sträcker ut. Knycklar ihop. Men dra på tusan, till och med korvarna sätter sig på tvären. Så hur i hela fridens dagar ska en unge i spagat komma ut där nere?

Ni kanske inte tycker att bajskorvar och bebisar är samma sak, men jag tycker inte att de differerar så mycket faktiskt. Skrynkliga korvar som luktar.

söndag 17 juli 2011

Livet på BB

En stilla undran... vem fan kom på programidén "Livet på BB"?

Jag skulle ha full förståelse för att ett sånt program visades i ett land som Kina där man har problem med överbefolkning och behöver reglera barnafödande. Men i England, där programmet görs, och i Sverige så är väl snarare problematiken den motsatta - vi behöver fler barn och mer invandring för att kunna hålla samhället i schack?

Livet på BB är en timmas japansk undervattenstortyr ackompanjerat av Smurf hits. Under programmet visas alla möjliga mardröms-scenarion du kan tänka dig och då slipper man ändå se när moderkakan ska ut och fittan sys mellan anus och navel. Skriken är värre än Vildvittran själv och alltid står det nån fet och ful morsa på sidan som kommer med goda råd som "det är bara musklerna som vidgas" - som om det skulle mildra smärtan. Pröva det tipset om nån ska skita ut en melon och ringmuskeln vidgas. Se hur mycket det hjälper.

Men inte helt otippat tycket jag att paniken är värst. I det här programmet visas panikattacker på bästa sändningstid och kvinnorna värjer sig och skriker, händerna spretar och famlar, de kväver sig själva med kudden. Då passar nån smart jävel på att säga "Det är bara panik, det är ingen fara" som om panik är det underskönaste du kan uppleva och bara skaka av dig. I förlossningssalen verkar omvärlden vara döva för barnaföderskans önskningar, deras ord rinner liksom bara ut i tomma luften. "Jag klarar det inte" - "Jo, du klarar det". "Jag behöver epidural" - "Det är för sent". "Skär upp mig" - "Hysch, hysch, hysch".

Om du är gravid - se inte Livet på BB. Om du är sugen på att skaffa barn - se programmet och tänk om. Om du tänker kejsarsnitt - kolla på det där andra skitprogrammet "Familjen Annorlunda" och du kommer mycket snart att abdikera till nunna och leva i kloster med endast Gud som sexpartner. Fast då går man förvisso inte heller säker... Då får man rida åsna och klämma ut bebbe i ett skitigt stall istället.

Undrar om Josef någonsin tyckte att Jungfru Maria var en otrogen slampa?

lördag 16 juli 2011

Jaha, det är en sån dag

Den här dagen började med att min inplanerade picknick fick utgå på grund av dåligt väder. Istället bestämde jag mig för att riva min tapet. Men innan dess lyckades jag tappa ett glas i diskhon vilket resulterade i sprucket porslin. Som tur var blev det bara en spricka och inte splitter... trodde jag... till jag trampade in en skärva i foten och fick hoppa runt på ett  ben för att få ut den jäveln. Bara för att trampa in ytterligare en glasbit i andra foten.

Jag bestämde mig för att dammsuga upp de där osynliga glasbitarna och drog fram dammsugaren för att därefter slita av hela slangen på skitmaskinen. Försökte tejpa ihop jäveln men utan lycka, så dammsugningen fick bli en improviserad framåtböjd version där ena armen fick styra sugarn och den andra hålla slangen mot själva maskinen. Gick föga bra.

Fortsatte med mitt rivande av tapet bara för att köra in spateln i fingret så jag fick lov att ta fram ytterligare ett plåster. Vi var nu uppe i tre skador och det var bloddropp runt hela golvet. Varpå jag började tänka på mens och att jag inte tagit dagens p-piller, bara för att inse att jag faktiskt glömt gårdagens också. Grym ångest till den ljuva tonen av barnskrik och doften av bajsblöja.

Det är i typ detta skede jag får veta att kvällens maskerad är inställd och att jag är sysslolös. Jag bestämde mig för att ta ett bad ändå. Det hade varit skönt om det inte var för varmt och jag började svettas värre än en gris. Klev upp ur badet, släppte ut vattnet, när jag förstod att det var stopp i avloppet. Ner på knä bara för att slita upp en halv japan ur golvbrunnen. Jag gillar inte sånt!

Nu ligger jag på sängen och vågar inte röra mig. Jag har ännu inte lämnat lägenheten och vet heller inte om jag vågar. Det finns så mycket farliga saker där ute...

fredag 15 juli 2011

Milf

Jag vet inte vad som flög i mig igår, jag skulle fixa mig snygg för kvällen och när jag väl var färdig insåg jag att jag såg ut som en ålders-krisande fyrtioåring.

Jag borde ha anat oråd redan när bodyn åkte på, att den var i leopard med skrevknäppning borde dessutom ha satt igång sirenerna. Med klackeskor kan vem som helst åldras tio år och om man väljer att föna håret som Peggy Bundy och därefter sätter på sig en leopardbandana så är steken biff. Milf-faktor tio.

Jag skickade sms till Kim att jag inte hade något försvar för min utstyrsel och att det eventuellt kunde vara någon form av trettioårskris.

"Eventuellt?" skrev hon "Tror att diagnosen är bekräftad med den outfiten."

 

lördag 9 juli 2011

Mysdag för två

Igår var jag och Andreas på massage. Jag hade planerat en mysig dag för oss två där vi bara kunde ligga och njuta. Tyvärr var Andreas inte riktigt lika exalterad, han var orolig för att han skulle få en snubbe som skulle massera hans kropp alldeles för hårt, han menade på att det just var hans tur, att det alltid blev så. Men jag lovade honom om att jag aldrig sett en kille på salongen, och berättade dessutom att alla behandlare i princip är unga, snygga tjejer.

Men när det kommer till Andreas så går det alltid lite snett... För in kommer en 95 kilos babushka, med orange hår som står som ett yrväder på hennes huvud. Hon kallar honom för Anders och försöker hiva in honom i ett rum innan vi ens har hunnit anmäla oss i receptionen. Jag får lov att hejda denna bastanta dam i hennes försök att kidnappa min man. Hon ger med sig och låter oss prata med kvinnan i receptionen där jag blir försäkrad om att jag kommer att få ligga i samma rum som min pojkvän. Och tur var väl det för stackars Andreas stod redan och flackade med blicken och såg blek ut. Ännu var det oklart vad Olga skulle göra med hans kropp, men vi kände oss oroliga. Framför allt av hennes brutala försök att fly med honom kvickare än en grisblink.

Väl vid massagebänken så fick vi klä av oss. Olga sa åt Andreas att ta av sig till trosorna. Andreas tog av sig till kalsongerna. Sedan dök han ner med huvudet i bänken och låg och blundade hårt den följande timmen. Han blundade när hon stoppade in kallingarna mellan hans skinkor, när hon av en händelse råkade ta på hans snutt, när hon masserade häcken på honom och när hon mjukade upp insidan av hans lår. Ja, han knep till och med igen ögonen när hon sa att han borde sola benen för de var på tok för bleka och att han skulle sola i skogen... eller i skuggan... vi vet inte vilket av det hon menade.

Men jag tänkte i mitt stilla sinne att det nog var bra mycket bättre att det var Olga som utförde massagen, för till och med jag blev generad när snyggingen som masserade mig började ta på insidan av låren.

Andreas är fortfarande inte så exalterad över min överraskning till honom, och han vill heller inte bli gottgjord med en massage.

torsdag 7 juli 2011

Kåt-tanters visa

Ikväll cyklade jag trött till Sickla för ett kvällsdopp med Andreas och Andy. Jag var sur någe så jääävulscht. I själva verket orkade jag inte cykla dit och jag gruvade mig inför den långa uppförsbacken på väg hem. Jag var så grinig att jag med hängande läpp var tvungen att sjunga "så här gör Grin-Olle var han går, och var han sitter och var han står..." under hela cykelturen. Det var helt enkelt fasligt synd om mig.

Men det är nu berättelsen vänder och blir något av en solskenshistoria. Den där backen var inte så pjåkig när allt kom omkring. Speciellt inte om man lutade sig lite framåt på sadeln och lät den guppiga grusvägen göra jobbet åt en. Man kan säga... att backen var ganska angenäm. Åtminstone för de nedre regionerna.

Och tro min förvåning när jag efter doppet stod på bryggan och tre kalsongmodeller till karlar dyker upp från liksom ingenstans. De hade visst simmat från stranden några hundra meter bort och stod nu framför en ögonflackande Q som försökte få på sig sina trosor under handduken. Koncentrationen var inte riktigt som den brukar.

Jag försökte göra subtila gester till min pojkvän för att han skulle se dessa gudomligheter uppståndna ur vattnet, men han hade för länge sen gått bort från bryggan och kvar stod jag med ett sånt där fånigt flin som inte går att tvätta bort. Ni vet precis det vilket leende jag menar, när man ska se helt jävla oberörd ut, fast i själva verket har mungiporna fastnat vid öronen på en medan kinderna blir rosenröda.

På väg hem så studsade jag liksom fram. Funderade på att ta en extra tur nedför den där underbara backen. Och så sjöng jag tyst för mig själv "så här gör kåt-tanter var de går, och var de sitter och var de står, så får jag lov, så får jag lov, att sjunga kåt-tanters visa."

Det blev en ganska trevlig afton trots allt.

tisdag 5 juli 2011

Lönnmord

Förra veckan var jag och badade med systerdotter Noam. Det var härligt att ligga i solen och njuta samt att svalka av sin varma kropp. Det skulle kunna ha varit ännu härligare om inte Noam hade slitit upp en stor luftmadrass som hon bad mig blåsa upp.

Jag blåste och blåste och trugade så att jag närapå svimmade, men tji fick jag, den verkade inte bli det minsta uppblåst. Men skam den som ger sig, man vill ju att barnen ska få leka i vattnet. Så jag kämpade på och till slut blev madrassen fylld med luft och Moster Q låg på sin filt och trodde sig skulle dö. Jag hade gjort det! Jag hade klarat det!

Då fiskar Noam upp en badring... som också skulle blåsas upp. Och två armpuffar - som ville bli luftfyllda. OCH två badbollar som OCKSÅ skulle blåsas i.

Jag tror inte att Noam hade packat sin väska själv. Jag tror hennes mor hade med detta illdåd att göra. Men att leja en lönnmördare förklädd till badsugen unge är bara elakt. Att ta död på någon genom blåsande tycks också ytterst brutalt. Så kära syster... nästa gång du blir sur och vill döda mig på grund av att jag skrivit något genant om dig i bloggen, vänligen gör the dirty work själv, och låt bli att använda dig av dina oskyldiga barn som inte förstår bättre.

söndag 3 juli 2011

Trallvänligt

När jag var var barn så sjöng jag i kyrkkören, och där fick man alltid sjunga så trevliga och upplyftande saker. Som den här käcka låten till exempel:

"Ensam i det mörka, bland soldater, övergiven,
inga vänner, bara vapen glänser,
ångest, rädsla, förtvivlan, varför, varför, varför"

Under den senaste veckan som gräsänka har jag av oförklarliga skäl gått runt och nynnat på denna härliga bit.

torsdag 23 juni 2011

Nä men...

Öppnade mitt kylskåp och hittade den här potäten som hade ett ovanligt önskemål.


Andreas är trött på att jag alltid har gammal mat i mitt kylskåp, han tar till de radikala metoderna för att motverka detta.

tisdag 21 juni 2011

Bästa systern i världen

Det är så himlade bra med storasyskon, de kan lära en nästan vad som helst. Min lärde mig hur man onanerar med dörrar.

Jag var väl i fyraårsåldern när syrran visade mig att man skulle gnugga. Hon sa att det kändes som att man var kissnödig. Så vi gnuggade. Ja, vi gnuggade i den grad att det så småningom kom ett brev hem från dagis där det stod: "Q onanerar öppet och ogenerat med dörrar". Och det tror väl jag det, att det var ogenerat, inte vet väl en fyraåring om att hon borde skämmas över att känna sig kissnödig.

Men till slut förbjöd mamma och pappa oss från att hänga på dörrarna. De sa att de blev sneda och gick sönder. Men syster, hon var en finurlig en, så hon visade mig hur man kunde göra på andra vis - hon lärde mig hur man gnuggade mot badkaret, benen på våra föräldrars säng, trappan, böcker... Ja, möjligheterna var oändliga. Syrran hon kunde minsann allt. Halleluja!

Jag försökte sprida läran om gnuggeri till Matilda, man vill ju dela med sig av underbara ting liksom. Jag hade privata lektioner för henne. Men hon fattade aldrig grejen. Och hur jag än försökte förklara, så kände hon sig aldrig "liksom lite kissnödig".

Men till slut sa mor och far ifrån igen. Nu hade jag visst blivit för gammal för att hänga på saker och ting. Sånt gjorde man bara när man var liten. Enligt mor så gjorde bara väldigt små barn sånt. Och jag ville ju inte bli tagen för en barnrumpa... så jag fick väl således lov att göra det i smyg. Men än idag, även om kanske inte gnuggandet sker mot morsans sängben, så måtte jag undra, kan man någonsin bli för stor för gnuggande av olika slag? Så jag vänder mig till dig Oh mighty syster och undrar därför - hur är det nu... hur gnuggar vi när åldern blivit trettio eller mer och hur ska vi gå vidare?

Och angående Matilda... så vet jag inte hur det gick. Men jag hoppas att hennes syster till slut tog sitt ansvar. För att gå omkring och inte känna sig kissnödig, det är inte alls godtagbart.