lördag 28 mars 2009

Är jag vuxen nu?

Jag tror bestämt att jag precis plockade vuxenpoäng så det slog härliga till. För visst måste det vara så att man är vuxen om man köper påskris och påskliljor på ICA med tanken ”det här kommer nog bli mysigt, och billigt var det också”?

När jag sedan följer upp med att baka en köttfärslimpa så anar jag oråd. Betyder det här att ungdomens glada dagar är över? Ska jag fasa för mitt liv? Och vad gör jag för att jämna ut denna vuxen-chock? Jag försökte med att loska snorlobbor hela vägen hem från ICA, men jag känner mig inte det minsta yngre för det.

Kanske är det hög tid att bara ge upp. Retirera ner i stödstrumporna, hala fram rollatorn och börja halsa laktulos. Min lya är ju trots allt redan handikappanpassad.

fredag 27 mars 2009

Surprise

Idag gick jag in på facebook och fick följande meddelande: ”Elin Johansson tagged a photo of you”.

Nyfikenheten tog över hand och jag klickade på länken till fotografiet bara för att finna en bild som gör att man blir så lycklig, så lycklig. Texten till bilden var gullig, där stod ”vackra, fina, underbara”. Varmt om hjärtat… tills man ser vad bilden föreställer.

Jaha, Elin J från Teg bestämde sig plötsligt för att slänga upp en bild av mig för allmän beskådning där jag ser ut som att jag drabbats av påssjuka och gråstarr. Och av mystiska anledningar sitter jag och kramar min nya pojkvän John von Långkalsong som ser ut som om han fått en släng av mongolism i nyllet.

Vad fan! Nu kommer ju alla tro att jag gått och gängat mig med en karl som bor på gruppbostad och att jag sedan smittats av hans onda killbaciller.




P.S. Jag vet att detta inlägg är otroligt politiskt inkorrekt, men jag skriver i vredesmod. D.S.

torsdag 26 mars 2009

En ny era

Jag har gjort något som går emot många av mina principer, jag har skaffat pojkvän (kära läsare, se mig fortfarande som den manshatande individ jag är, jag skall icket förändras).

Efter förhållande-firande av olika slag slänger sig min nya karl herr John åt sidan och skrattar rått:
- Haha, du har en pojkvän som är halvfet och har dålig kondition.

Jo, man tackar. Snacka skit om min karl på det där viset. Jag kommer nog kunna se andra defekter i karln och de kommer jag givetvis inte dra mig för att basunera ut här på bloggen. I väntan på dessa smaskiga historier... ut i solen med er.

tisdag 24 mars 2009

De kom, de såg, de segrade

Haft besök av Elin J från Teg i helgen. Roligt tycker fröken Q som legat i soffan med tant J och filosoferat över vad de ska äta mest hela tiden.

Lördagen spenderades i alkoholens tecken och John trodde sig kunna supa en norrlänning under bordet. Hur tänkte han då? Efter att ha utmanat Elin J så blev det shots-race och trots att John hela tiden trodde sig ligga steget före så slutade kvällen med att jag och Elin dansade på en avdäckad John. Vi slet i ögonlocken på honom och jag försökte mig på min allra hetaste dans för att få honom på benen på nytt, men han var ute ur leken, besegrad av två damer på 158cm vardera. Jag undrar bara: Hur känns det?


torsdag 19 mars 2009

Lekfulla möten

Tösabiten Q har suttit i heldagsmöte. Sånt gör att springet i benen knappast blir stillat, istället ter sig rastlösheten på andra vis. De andra visen liksom hoppar på mig utan att jag själv märker det, men med tanke på att Jennie på marknad kom på mig vid dessa tillfällen och såg på mig med böjda ögonbryn så blev jag plötsligt varse om ticsen.

Först gången hon kollade på mig med en mystisk uppsyn hade jag börjat linda min sjal runt huvudet och innan jag visste ordet av kom jag på mig med att sitta och ändra sjalen från muslim till turban fram och tillbaka.

Andra gången hon tittade skeptiskt på mig så blev jag medveten om att jag satt och målade läpparna med en träpinne jag doppat i ett bakelseinnehåll.

Tredje gången hade en handdocka á la Lill-strumpa tagit form i min näve och jag sänkte skamset min talande hand när jag kände blickarna på mig.

Det är inte så att jag tappar koncentrationen eller inte hänger med, tvärt om, jag är nog aktivast bland alla i diskussionen, men uppenbarligen passar det sig icket att leka medan man samtalar KIV-processer. Det visade sig dessutom att ingen i min arbetsgrupp intresserade sig för vad jag skulle göra på toaletten när jag ursäktade mig för att bajja lite.

måndag 16 mars 2009

Jag dementerar!

Sitter på jobbet när jag får höra falska anklagelser riktade mot mig. Plötsligt har det spridit sig ett rykte om att jag i jobbets välkomstbrev skrivit att ”Go to Kvarnen if you want to get laid”. Troligt att jag skulle skriva det!

Följande tre argument belyser min oskuld:
1. Kvarnen är ett skitställe, jag går inte dit.
2. Jag ligger inte runt med okända män från krogen.
3. Jag ligger framförallt inte med män som hänger på Kvarnen då dessa troligtvis jobbar med att sälja mobiltelefoner, har ett vokabulär som mest låter som brööööl och wöhööö, kollar på diverse sport på tv och förmodligen döljer sina tribal-tatuerade armar under deras randiga skjortor.

Jag säger snälla, underskatta inte min förmåga att tänka. I själva verket är det vår före detta teaterchef som gjort sig lustig i välkomstbrevet och räknat ut precis som jag, att på Kvarnen går bara lättfotade idioter som sätter på vad som bara för att få sig ett nyp.

söndag 15 mars 2009

Veckans Oskar

Jag: Ska du ha pirran eller ska jag köra ner den i källaren igen?
Oskar: Jag vet inte riktigt, det känns så pirrigt.

onsdag 11 mars 2009

Varmt välkommen hem

Ikväll kom jag hem till ett dukat bord med hemlagad mat. I lägenheten stod tända ljus och på bordet en blomkvast till mig. Kimman stod och hade diskat i köket och välkomnade mig hem.

Jag tänker nu att en karl inte är att tänka på, det är en kuvad hemmafru jag behöver. En sådan som putsar mina skor och häller upp en gin och tonic åt mig om kvällen. Alternativt att jag gör ett partnerbyte och Kims pojkvän får en mustaschklädd älskare i utbyte mot sin hemmafru. Ja, så får det bli.

tisdag 10 mars 2009

Q ska köpa lya

I mitt hyreshus pågår en ombildning. Eller rättare sagt, det har varit hundratals möten och det verkar mest som att vi alla står och stampar. Men hur som helst… dessa möten, dessa fantastiska möten.

Vi samlas i vår otroligt fula festlokal på gården för att få information om ombildningen, det är såklart vi intresserade som sitter placerade på stolar i det knallgula rummet. Vid dörren står dock en mindre skara människor, alltid samma tre bittra människor.

Jag kallar dem för Svenska Bostäders fanklubb och de är helt jävla sjuka i huvudet. Deras livsuppgift tycks vara att ställa dumma frågor och dra ut på mötet så länge som möjligt genom att ifrågasätta allt våra konsulter säger. Gärna genom att upprört gasta så det flyger saliv från deras bitska käftar. Helst undrar de saker som vi fått svar på minst hundra gånger, men de tycks vara senila eller förståndshandikappade att de inte greppar detta.

Den ena motståndskärringen sitter säkerligen på minst 14 katter i sin lya och jag förundras över att hon bär en pin som det står ”I love hyresrätt” på. Med denna på bröstet drar hon paralleller till saker hon läst i tidningen som knappast har den minsta relevans, och bakom henne står en aggressiv gubbe som muttrar. Han skakar ofta på huvudet och jag hamnade i en vild argumentation med tjurskallen till gubbe vid ett möte.

Uppenbarligen tror denna lilla skara att bank och konsulter mer än gärna gör en affär de skulle gå i förlust på att göra. Bank och konsult är helt enkelt ute efter att dra oss vid näsan. Nej, hyresrätt och svenska bostäder ska det vara minsann, att motståndarna sedan har en lång lista på saker som måste åtgärdas som aldrig svenska bostäder tar itu med är en annan femma. Denna milslånga lista används istället som argument till varför konsulternas budget är ohållbar.

Jag måste fråga mig, vem i helvete ligger kattanten med på svenska bostäder som gör att hon så gladeligen försvarar denna ruttna förening? Jag antar att älskaren måste vara sjukt jävla bra i sängen så jag ber härmed om kontaktuppgifter till denna Don Juan för att förgylla mina singelvänners liv.

torsdag 5 mars 2009

Haschbygge

Angående haschbyggen och vad detta begrepp egentligen innefattar.

Detta är alltså en term myntad av John och han menar att bland annat mitt badrum består av haschbyggen. Av någon mystisk anledning så tycker han att min anordning vid badkaret inte duger. Jag har försökt bygga en låg vägg som står mot badkaret. Denna har jag byggt av trall, men för att få denna vägg att vara upprätt har jag sammanfogat trallet med bruntejp och därefter stött upp fanskapet med en tung ljusstake bakom. Det ser så där lagom tjusigt ut tills man råkar stöta tån i inrättningen och hela konstruktionen rasar.

Han tycker heller inte att mitt go crazy with kontaktplast är ett grundligt utfört arbete. Jag älskar skiten! Hela lyan är täckt av fejkad mörk träpanel. Skåpar, bordsskivor, badrumsskåp, ovan diskbänken och till och med på tvättmaskinen. Jag säger jag gillar’t! Allt kan göras bättre, men den här damen har inte tålamod till bättre och tycker därför att kontaktplast är den bästa uppfinningen som finns.

Nu är det ju dessutom som så, att jag upptäckt att herr John tillslut irriterar sig så jävligt på mina uppfinningar och därför åtgärdar dem på sitt ordentliga vis. På så sätt löser sig problemet utan att jag behöver lyfta ett finger. Han kan nämligen inte hantera att jag satt upp mina klädkrokar med nubb. Vi kan säga att han saknar den där speciella tekniken som gör att inte helvetet trillar ned från väggen så fort man vill hänga upp sin handduk. Detta har tillslut drivit honom till vansinne och fått honom att skruva upp klädkrokarna ordentligt varav det inte längre kan kallas ett haschbygge.

Nu väntar jag bara på att han ska stöta in tån i badkarsanordningen tillräckligt många gånger, för i ärlighetens namn är jag ganska trött på bruntejpen som sticker fram lite här och var.

Man får inte vara en dummer…

onsdag 4 mars 2009

Handyman Q i farten igen

I helgen har jag och Jon tapetserat mitt sovrum. Det var en unik upplevelse.

Sist jag tapetserade så använde jag mig av tapetklister och en skära. Detta betydde att jag använde händerna till att smeta ut tapetklistret (som för övrigt påminner om något ganska snuskigt), halade upp tapeten med tassarna och tryckte ut luftbubblor med nävarna. Nå, här ska tilläggas att tapeten är sned, har glipor och spår av klister på väggpappret. Men vad fan, jag säger det funkar.

När John kom hem till mig så hade han ett lass med grejer han köpt. Uppenbarligen behövs både spackel, sandpapper, specialskära, roller, kantroller mm. när man ska till att göra karlarbete. Onödigt tjafs säger jag, men John sade pedagogiskt att man behövde sådana saker om inte slutresultatet skulle se ut som ett haschbygge – vilket han påstår att hela min lägenhet består av.

För en Q med kort tålamod är sådana verktyg överflödiga. Det tar ju så tid. Och än värre med tid går åt om man inte ska kunna böja sig framåt eller stå på alla fyra utan att bli nypt i häcken. Att göra saker ordentligt är knappast min melodi. Här kanske bör nämnas att jag en gång tapetserade en hel vägg med häftmassa. Det funkar det med, tills en Kim lämnat fönstret öppet och det enda spåret efter tapeten är massa fettfläckar på väggen.

måndag 2 mars 2009

Veckans Oskar

"Får vi bara fruktleverans en gång i veckan?! Det är ju FRUKTANSVÄRT!"