måndag 30 januari 2012

Linsen ska då alltid va värst!

I helgen var vi på restaurang och efter ett toalettbesök blev jag stoppad av en kvinna som jag antog var en servitris med sin vita skjorta och inbakade fläta, men paradoxalt nog frågade hon mig:
- Ursäkta jobbar du här?
Förvirrat svarade jag nej och tumlade tillbaka på min plats.

Situationen fick mig att tänka på en ljuv helgeftermiddag när jag dumt nog besökte en restaurang iförd vit skjorta och svarta brallor. Då kunde jag fan inte gå en meter utan att folk bad om nota eller påfyllning. Jag berättade om min ödesdigra restaurangupplevelse för mitt sällskap som blev mycket imponerade... tills Linus kontrade:
- Jag råkade gå in på Claes Olsson i blå skjorta här om dagen.

Det är väl själva fan att han alltid ska va värst!!!

söndag 29 januari 2012

Fortsättning som följer

Fortsättning på detta inlägg.

Det krävs en jäkla massa vilja och ett starkt psyke. Här kämpar jag tappert. Det är disciplin och vånda. Chokladen så nära... bara att sträcka ut tungan lite, lite så skulle sötsuget dämpas. Men jag är en riddare, en chokladens gladiator, och jag gör det, motstår, den sötdoftande chokladmasken.

lördag 28 januari 2012

See but not taste

Så här på vintern får jag riktigt taskig hy. Jag blir torr, får sår och det svider i hela fejset på mig. För att åtgärda detta beslutade jag mig för att köpa ansiktsmasker på H&M. Ni vet såna där små i en påse.

För att peala ansiktet blev jag rekommenderad att köpa en sockermask. Sagt och gjort så köpte jag den.

I skrivande stund har jag masken på mig och den är verkligen gjord av socker. Det luktar himmelskt. För tillfället känns det som när man äter en munk och inte får slicka sig om läpparna, fast jag vill slicka mig själv på hakan, kinderna och i pannan. Allt på samma gång. Det är närmast outhärdligt. Jag har aldrig varit så nära godis och inte fått smaka.

Och värre blir det.. Nästa ansiktsmask är i choklad. :(  

torsdag 19 januari 2012

När ska jag hitta min talang?

Hela julen har jag haft "jul, jul, strålande jul" på huvudet och sjungit den konstant. Detta har retat gallfeber på Andreas.

Tillslut blev han less och bad mig åtminstone sluta göra mig till när jag sjunger. Att jag skulle sjunga fint istället. ?????? Jag försökte febrilt förklara för honom att jag inte gjorde mig till, att jag sjunger så, men han vägrade tro mig och bad mig uppträda så bra jag bara kunde.

Med svettiga händer, magstöd och inlevelse stod jag i köket och försökte låta så ljuv jag bara kunde, med ren och klar stämma och med toner som svävade fram likt änglar.

Mitt framträdande blev inte till herrns belåtenhet. Jag blev mobbad till på köpet också. Han säger att jag låter som en tuta. Ja, jag låter typ som Beyonces fan i klippet nedan.

onsdag 18 januari 2012

Tomteklädseln redo

Barns logik är synnerligen exceptionell!

Min systerdotter Noams förskola ska komma till mitt jobb och se en föreställning imorgon. Hon har sett fram emot detta, funderat och berättat för sin mor att:
- Då kommer alla mina kompisar att undra vem hon i röda koftan är...
Eftersom hennes moder, min kära syster, inte alls förstod vem personen i röd kofta är så frågade hon artigt vem denna skummis möjligen kunde tänkas vara.
- Men det är ju moster Q, svarade Noam så där självklart som bara barn kan göra. (Man kanske borde variera klädseln något).

Idag ifrågasatte hon dock om jag verkligen jobbade på teatern hon ska besöka. Ty hennes förskolekompisar hade minsann varit på föreställningen och de hade med all säkerhet inte träffat någon med röd kofta, bara en i vit kofta.

Imorgon så känns det inte som att jag har någon större valfrihet i klädval - inte om jag ska få behålla jobbet i varje fall.

tisdag 17 januari 2012

Raseriutbrott!!!

Ikväll har vi firat Andreas födelsedag med romantisk middag, skattjakt och raseriutbrott. Det sistnämnda var oplanerat och omotiverat. Jag förstår faktiskt inte vad som hände.

I samtal över tända ljus så kommer plötsligt aggressionen över mig. Jag känner att jag inte riktigt kan titta på Andreas för han gör mig så satans förbannad. Jag ursäktar mig med att jag känner mig irriterad och går iväg för att försöka samla mig lite i sovrummet. Eftersom jag inte kan komma på varför jag tycker att Andreas är så motbjudande så återvänder jag snabbt till middagsbordet igen. Jag försöker sympatiskt att fortsätta samtalet. Men då säger han det oförlåtliga...

- Men bokade alla sina biljetter via telefon?

DOMDOMDOMDOMDOM!!! Ja, det kanske låter som en oförarglig fråga - men med tanke vad som händer därefter så bör påståendet stå i samma rang som om han hade påstått att Stockholmsmössan är snygg. Ty jag skriker, alltså på allvar så SKRIKER jag (här ska tilläggas att jag aldrig skrikit åt Andreas förr). Sedan kallar jag Andreas för korkad och springer gråtandes ut ur rummet och tycker att allt, allt, allt är förstört. Allt detta för en stilla undran om våra kunder bokar sina biljetter via telefonen.

Vi kan väl säga som så här... kort därefter så insåg jag att något inte stod helt rätt till så jag satt mig ner och tog mig en så kallad funderare. Kom snart på att jag inte tuggat nikotintuggummi på flera timmar. Insåg att kanske inte Andreas var så pjåkig ändå, men att ett ständigt nikotinrus kanske är det som krävs för att orka med hans fruktansvärda telefonfrågor i fortsättningen.

Eller då kanske det blir lättare att sluta snusa inom kort.

lördag 14 januari 2012

Välkommen hem!

Andreas envisas med att kalla mig för Smurfen. Så då fick han helt enkelt möta Smurfen när han kom hem från USA. Ackompanjerat av sång.


onsdag 4 januari 2012

Jag tror det kallas småkåt

Andreas har varit bortrest i en vecka idag och jag börjar få smärre abstinens. Det tar sig i uttryck genom karl-tokighet. Karl-tokighet innebär att man är tokig i karlar (go figure) men det betyder även att man utrustas med en typ av glasögon som gör alla män undersköna.

Jag märkte det i morse på tuben. Det blev liksom: "nämen olalala" och "hoppsan, han var rätt söt om än han hade trist stil" eller "jo men den går också an, ja, om han inte hade sett ut så där alltså".

Inte så kräsen just nu med andra ord. Så passa på - jag rear ut mitt hjärta till skampris!