måndag 30 november 2009

Smoke that cigarette

Jag har slutat röka... igen. Det är nog femte gången den här månaden. Jag saknar därför en oral sysselsättning. Jag proppar i mig allt som kommer i min väg och tuggummin knapras frenetiskt.

Jag vet inte vad jag ska göra av käften längre. Den liksom glappar i luften och grimaserar av sig själv. Det enda jag kan komma på som skulle kunna hjälpa mig i den här gastkramande situationen är ett hångel som varar i några veckor. Men jäklarns vad tidskrävande. Framförallt ineffektivt att sköta sitt jobb med en pojkspoling attached till min mun.

Jag undrar just om Eva, som alltid klagar på mitt rökande/snusande, skulle föredra en karl som hängde uti läpparna på mig om dagarna istället. Hon skulle förvisso slippa mitt tjat om budget och kontrakt. Det är så vansinnigt svårt att prata med någon annans tunga i munnen.

Nu ljög jag… Jag har faktiskt ingen aning om det är svårt eller ej. Kan någon med tillgång till partner pröva och återkomma med resultat?

söndag 29 november 2009

Igår var vi på Lisebergs julmarknad, det var tomten också... Elin J från Teg tog därför tillfället i akt och önskade sig en julklapp av tomten.

Efter att hon hade köat med de andra barnen så ställde hon sig på knä framför tomten med mössan i handen och sträckte blygsamt fram sin önskelista. På den stod det:

"Hej tomten. Jag önskar mig bara Ulf i julklapp. Tack på förhand. /Elin J från Teg
PS. Tycker inte att det är för mycket begärt DS."

Tomten nickade allvarsamt och sa att han skulle göra sitt bästa.
- Ja, ropade Elin, Det är väl inte för mycket begärt?!
Och tomten upprepade att han skulle göra sitt bästa varpå Elin J snodde en kram och studsade ned för trappen till oss andra med hopp om att hennes kärlek Ulf skulle återvända till henne.

Själv önskar jag mig mans-torterar-verktyg i julklapp, och möjligtvis en Wolverine, om jag tänker efter riktigt noga.

fredag 27 november 2009

Götelaborg here we come

Just nu blåser jag och tjejerna fram på E20 mot Götet. En helg i vänskapens tecken hägrar och snacket går i bilen.

Elin J från Teg undrar om slidmuskler. Måste hon verkligen gympa dessa? Är det ett måste? Hon vill ju inte slösa alla julklappspengar på geishakulor. Monica sitter för närvarande i telefonkö till sjukvårdsupplysningen för att reda ut underlivets mysterier. Vad gör man inte för att få tiden att gå...

torsdag 26 november 2009

Moderskeppet anopar

Min chef, The Vörv, har fått för sig att hon ska lura alla att jag är hennes dotter. Det började med att vi var på mexikanen nere på hörnet varpå tjejen i kassan frågade om jag var min chefs dotter. Jag sa nej, The Vörv skrek ”JA”, klämde fast min skalle mot hennes bröst och utropade att jag var hennes svenska dotter.

Nåväl… låt gå. Jag får väl vara det.

Igår var jag, The Vörv och Elin J från Teg ute och dansade rumpan av oss på Club Killers. När de hade stängt så kom några killar fram till oss och försökte febrilt få med oss på efterfest. The Vörv drog åter igen rövaren om att jag var hennes dotter, denna gång utökat med Elin J som dotter nummer två. Dessvärre var vår nytillkomna mor inte så engagerad i sina barn som man hade kunnat önska. Närmare bestämt så lät det så här:

- Det här är mina två döttrar! Det här är Q, och det här är… eh, ja… hennes namn minns jag faktiskt inte riktigt.

Killarna kollade förskräckt på The Vörv och undrade nog om Elin J skulle till att börja gråta eller ej.

tisdag 24 november 2009

Genier filosoferar

Syster: Har ni någonsin fjärtat natten så att ni väckt er själva?

Jag: Eh... nej!

Elin J från Teg: Alltså mina fisar låter inte så högt, de luktar mest.

Syster: Ja, men jag menar ju det... att man vaknar av att det luktar så jävligt.

Elin J från Teg: I så fall... Eh... nej!

lördag 21 november 2009

Lakritsjakt

Låg på soffan under dagens middagspaus på jobbet. Trött som en rutten grogghagga bad jag Mange kasta över en lakrits åt mig.

Godisbiten kom flygandes genom rummet och prickade mig perfekt, men sen försvann den, ner i blusen. Jag sökte febrilt efter karamellen och hade näst intill petting med mig själv för att hitta igen den. Men trots att det inte finns särskilt mycket innanför blusen på fröken Q så var den spårlöst försvunnen.

En och en halv timma senare står jag på 7 eleven och känner plötsligt hur det liksom trillar något innanför kläderna på mig. Jag lirkar in fingret mellan knapparna på magen och tro på tusan, fram kommer den lilla lakritsbiten till min stora lycka. Smaskigt!

Folk kollade lite konstigt på mig då jag börja äta på saker som kom ut från magen på mig.

måndag 16 november 2009

PMS

Det är mystiskt att jag aldrig kan fatta vad mina sinnestämningar beror på. Att jag på fullaste allvar tror att livet är över en si så där en gång i månaden.

Satt och läste gamla mail häromdagen. De var så vansinnigt fina att jag började gråta. Sen råkade jag gå förbi spegeln och såg hur ful jag var när jag grät, så då började jag böla ännu mer. Följde upp med ett avsnitt av Greys Anatomy… ja, ni kan ju gissa vad jag gjorde då… Lipade såklart. Jag var övertygad om att livet var över för fröken Q. Voj öde, död och plågor.

Igår fick jag mens… Livet var alltså inte över, jag skulle bara till att bli äcklig menshora för några dagar.

söndag 15 november 2009

Söndagsångest

Vaknade imorse av att jag fick sms. Sms:et var som en påminnelse från gårdagens eskapader. Plötsligt satt en hjälm av ångest på mitt huvud. Sakta med säkert sjönk det in… Vad jag gjort, vad jag sagt, vem jag blir efter en pubrunda på fem platser.

Jesus Kristus förbarma dig! Jag är blott ett stackars flickebarn! Ett flickebarn som aldrig lär sig av sina misstag må hända. Ångest, rädsla, förtvivlan. Hade jag haft en pickadoll vid sängkanten hade jag haft god användning för den.

Det var med ett ångestskri jag svarade i telefonen när Elin J från Teg ringde mig en minut senare. Liggandes i framstupa sidoläge kräktes jag ur mig mina våndor in i luren. Förbannade goda öl, vad gör du med mig?

Dagen har spenderats med att promenera runt halva stan för att tömma min telefon på jobbiga sms och nummer som aldrig mer får ringas. Kvällen har bestått i att ringa alla i min telefonbok för att hitta middagssällskap. Men satan i gatan, inte har man vänner heller. 20 samtal senare lossnade det dock… jag ska crasha Emils planerade middag och gå på Patricia och käka. Blir att hoppa i vattnet när jag ändå är där.

Jobbig söndag? Nå… det är som det brukar…

måndag 9 november 2009

söndag 8 november 2009

Efter lång utpressning fick jag listan...

Jag vet att jag tidigare skrev att Emil är den sjukaste person som jag känner, men det finns någon som ständigt slåss om denna förstaplats – Herr Råtta.

Råttan har en kom ihåg-tavla hemma hos sig som toppar de flesta. Den börjar som många andra…

KOM IHÅG!

Släck ljusen
Ät inte bajs
Alice Bah är tjock
Slå inte barn
Stäng av spisen
Begå självmord
Tappa inte tvålen
Lita inte på haggor
Drick inte sprit
Döda inte Tomas Ledin, eller?

fredag 6 november 2009

Fan, fan, fan

Helvetet! GeishaQ vs hennes lya, 0 – 14.

Jag vet inte varför jag aldrig lär mig. Mina idéer är alltid fina i teorin, men närmast aldrig i praktiken. Tapetsera en vägg med tidningar? Varför inte. Var hur tjusigt som helst i mina tankar, men bakom mig på väggen hägrar något helt annat.

Jag upptäckte ganska fort att luftbubblor uppenbarade sig lite varstans. Jag tvekade något på mitt projekt när jag märkte detta. Jag skrev till Råttan på msn och berättade att det inte gick så bra, men då berättade han att bubblor var snyggt, och allt Råttis säger är ju lag så jag fortsatte, i ännu högre fart, vilket resulterade i ännu fler bubblor. Tålamod är inte min starka sida. Det ska gå fort!

Så vad gjorde jag när jag upptäckte att tidningarna var slut, klistret likaså, men väggen inte var det? Skrev till Råttan såklart, som diagnostiserade och gav mig rådet alkohol under morgondagen. Detta skulle nog lösa problemen. Nå väl… åter till arbete.

John hade köpt en finurlig skära man inte kunna skulle misslyckas med… trodde jag… Gick alldeles utmärkt att slå slint när inte tapeten torkat ännu. Tidningarna flagnade när jag drog med skäran. Det blev inte det minsta raka kanter, bara skorv som krullade ihop sig och stora, feta revor. Grattis!

Nu vågar jag knappt kika bakåt. Den härd av luftbubblor som utspelar sig på min halvfärdiga vägg är inte alls så som den såg ut i mina drömmar. Det ser rent ut sagt bedrövligt ut och nu behöver jag någon att beskylla. Närmsta person måtte bli Råttan, alternativt alla andra jävlar som inte hindrade mig och kom hit och tapetserade åt mig istället.

Besegrad som handyman IGEN!

torsdag 5 november 2009

All ya singel ladies

Förövrigt är nog Emil den sjukaste personen jag känner.

I fredags innan jag skulle ut och svänga mina lurviga på Raketen så hade jag herr Emilio på besök. Vi drack varsin öl och sen var det uppenbarligen dags att lyssna på ”Macarena” och göra tillhörande dance moves. Inga problem… förutom att jag har full insyn i min lya och bor på nedre botten. Jag säger det funka, ändå.

Men när Emil plötsligt avancerade från ”Macarenas” lugna takter till att vi skulle dansa Beyonces ”Single Ladies” så blev det snäppet värre. Om någon såg oss genom fönstret den kvällen så hade de i blickfånget två irrande hönor som försökte smacka sig själv på röven, snappade med fingrarna och vickade med huvudet. Emil hoppade runt i nån ring och sprätte med benen medan vi båda försökte yla med så gott vi kunde. Armar och ben flög hej vilt när jag och Emil halvt knockade ihjäl varandra och dog av andnöd.

Det går undan i den där låtjäveln. Ja, men pröva själva då… Kolla på videon nedan och härma så får du se hur jävla lätt det är.

tisdag 3 november 2009

Känn dig lugn och avslappnad

Emil har fått en ny skräckupplevelse… det är hans yogaband som hauntar honom om dagarna och nätterna.

När Emil berättar om detta avslappningsband så hävdar han bestämt att musiken och berättarrösten gör att han blir alldeles vek i knäna och att han faller i någon slags trans. Ja, han är fullkomligt övertygad om att han ska hamna i koma om han lyssnar längre än en minut. Emil har övertalat mig att jag måste ringa honom när han vågar sig på yogabandet på nytt, så att han inte sover för alltid och ligger i sin lägenhet och ruttnar bort.

Det var med ett asgarv jag fick lyssna på denna förfärliga yogaslinga i söndags. Porlande bäckar och en kvinnas ekande röst gjorde att jag fick magont av skratt, framförallt när Emil satt intill och gång på gång uppmanade mig att jag måste slappna av för att komma i rätt mode. Emil var dock helt förundrad över att jag vågade lyssna längre än 1 minut, för längre än så hade han minsann inte pallat vattenporlet.

Igår kväll fick jag sedan order om att ringa Emil halv nio i morse. Han skulle ge sig på yogabandet på nytt och nu var slutet nära. Fnissande ringde jag honom i morse för att se om koman inträffat eller ej. Emil svarade i telefonen (levande och vaken med andra ord,) han erkände dock att han inte vågat lyssna färdigt på avslappningen. Han tyckte det blev för läskigt när det var mörkt ute.

Nu undrar jag bara hur jäkla läskigt kan det vara med en porlande bäck? Och finns det någon som helst logik i att brus och ekoröster kan slänga en i koma? Bögfasoner säger jag!

måndag 2 november 2009

Grävskopa

I fredags såg jag ett genrep som sedan skulle få konstnärlig feedback. En tjej poängterade, under detta samtal, aktörernas uppmärksamhet:

- Jag tyckte det var fint med kvinnan i korridoren för hon tog ögonkontakt med mig när jag passerade, alla andra dansare var liksom introverta, därför gav detta ett extra starkt intryck, att just kvinnan i korridoren tog ögonkontakt med mig.

Jag tog tillfället i akt och dementerade detta. Jag menade att det var flera som kollat rakt på mig och att jag till slut blev orolig att jag hade en kuse i näsan.

Dessvärre mottogs inte min feedback på rätt sätt. Det var ingen som tycktes ta mig seriöst och jag undrar än idag… vill man utsätta sin publik för sådan skadebehandling att man får dem att frenetiskt gräva sig i närborrarna? Det kan ju sluta hur som helst… Min arbetsplats belamrad med tusentals snorbobbor till exempel.

Det är inte vad jag kallar en god arbetsmiljö.

söndag 1 november 2009

Heman, Skeletor och Kräkor

I fredags skulle jag ta en shot jäger med Kalle, drycken bestämde sig dock för att komma upp samma väg som den kom ner. I en grisblink så fann jag mig själv kasta upp på Debasers smutsiga golv, samt över mina egna händer.

Jag var mållös… Visste inte riktigt hur jag skulle förklara mitt ouppfostrade beteende. Ett tag stod jag bara och stirrade på Kalle med händerna i luften, sen hämtade jag mig… Jag berättade för Kalle att spy på sina händer var det nya svarta och jävligt sexigt. Och om han inte fattade det var han på utelistan. Sen gick jag och tvättade mina händer.