tisdag 31 augusti 2010

Allt i kärlekens namn

När jag gick i femman så var jag kär i en kille som hade rakat hår och lång lugg.

Som elvaåring har man vidunderliga sätt att visa sin kärlek, min kärleksförklaring bestod i att införskaffa mig samma frisyr som herrn i fråga. Inte på egen hand då, för sånt gör man bara inte själv. Nej, Elin J från Teg var helt med på noterna och skulle också låta sitt hår falla offer för kärleken... trots att det var min kärlek.

Jag och Ella stod på skoltoan och lyfte på håret medan vi kammade luggen framåt. Vi skulle bli så jävulscht tuffa. Och jag var först ut...

På Klippstationen i Vännäs satt jag uppflugen i frisörstolen spänd av förväntan och saxen arbetade kring min arma hjässa. Hej vad det gick, och håret flög, och resultatet kom, och så även besvikelsen. På mitt huvud hägrade inte kärlekens frisyr. Monica som just anlände in i salongen satte snabbt ord på vad som försegick på mitt huvud:
- Men Q, du ser ju ut som Sune i Sunes sommar!!!

Det var först vid detta ögonblick som frisörskan behagade informera mig om att hon bestämt inte tänkt raka mitt huvud, för då skulle jag se skallig ut. Istället lät hon en stubb på ca två centimeter vaja på skallen, följt av en slokande lugg som klistrade sig mot pannloben.

Kvällen ägnades åt självmordsförsök. Livet var helt enkelt över. Ett tag sprang jag runt med den rostiga brödkniven från -69 pressat mot bröstet. I nästa stund hängde jag ner från balkongen på andra våningen med fötterna dinglande en meter från snödrivorna på marken. Morsan satt i soffan och skrockade något om att ta tjuren vid hornen. Jag förstår än idag inte varför hon inte tog mitt suicida infall på allvar. Frissen var på liv och död och jag kunde inte se annat än slutet.

Men jag tog mig levande genom kvällen och så även till skolan nästkommande dag. Det var med darrande röster mina klasskamrater berömde min nya frisyr. Det tog ca fem sekunder innan Elin J bestämt sig för att hon kanske inte skulle klippa sig ändå, vid närmare eftertanke, så här i efterhand, liksom, jag kanske förstod.

Jag tror jag förstår. De närmsta månaderna blev jag uppbjuden av tjejer på disco. Inget mot lesbiska förhållanden, men min kärlek hade vandrat vidare och jag ville inget hellre än dansa tryckare med Anders. Tji fick jag, när Åsa från Pengsjö tryckte sig tätt intill mig i hopp om att jag var en nyinflyttad pöjk törstig på kärleken.

torsdag 26 augusti 2010

Jobbyte

Ok, jag vet att jag är jävligt efter när det kommer till nyheter. Men vad fan... Instängd i en gruva i fyra månader?! Och här sitter jag och klagar på att åka X2000 till Göteborg.

I stressiga tider som dessa funderar jag ibland på att byta jobb. Men jag kan härmed utesluta yrkesgruppen gruvarbetare. Inte för att det är ett arbete som lockat speciellt mycket förr heller.

Andra eventuella jobb:

Ostbolls-smakare
Sadist
Kran-spelare
Ikon
Sjusovare

lördag 21 augusti 2010

Knivigt

Jag är just nu med jobbet på Göteborg Dans och Teaterfestival. Nyss hemkommen från en nycirkusföreställning av Cirque Ici är jag högst fundersam.

Föreställningen bestod av den ena och den andra konstigheten av en man som såg ut som gamla balettchefen, Petter, fast med tungt heroinmissbruk. Men det som fick mig mest förbryllad var när herrn i fråga plockade upp en kniv, stoppade ner den i halsen, och svalde ner knivhelvetet. Jag glömde till och med av att vara klaustrofobisk för några minuter.

Anledningen till min entusiasm är att jag för min värld inte kan förstå hur kniven ska komma ut... om den så att säga inte kommer ut... ni vet... ur bajjahålet. Plötsligt känner jag mig rätt löjlig över att jag låg och beklagade mig över min egen ringmuskler för några dagar sen.

En ekvation tog form i mitt huvud. Sex föreställningar bara i Götet innebär att sex vassa knivar ska skitas ut under följande vecka. Högst besynnerligt, men kanske det allra bästa sättet att imponera på en donna som mig. Hänförd var ordet.

Sen förstörde mina kollegor och sa att han plockade upp kniven och stoppade den i brallan. Men jag tror inte på dem. Lögnare hela bunten. Killen bajjar kniv. Det vet jag.

torsdag 19 augusti 2010

Munsår

Det här med att vara gräsänka börjar slita på min käft. Inte nog med att min tystnad får truten att torka samman så arbetar mitt tjuvsnusande på att förruttna mitt tandkött. Vid närmare eftertanke kanske det snarare ska kallas okynnessnusande.

Men värst av allt mot munnen är nog de där jävla ostbollarna som Kim fick mig att börja äta. Jag kan inte leva utan dem längre. Det är jag, soffan, project runway och cheez balls. Tacokryddan på dem gör att jag får sår i gommen och blåsor på tungan, MEN DET GÅR INTE HEJDA INTAGET!

Om Andreas aldrig kommer hem från USA så ska jag viga mitt liv till ostbollarna. Jag tror jag älskar dem. Synd bara att de har en sån förtärande effekt. Å andra sidan, har inte all kärlek den påföljden?

lördag 14 augusti 2010

Följa-John

Igår drog jag, Elin J och Matilda på Club Killers och skakade some serious bootie. Det blev närmare bestämt ful-dans för hela slanten och det dröjde inte länge innan okända människor joinade in i vårat infall. Det var plocka äpplen, aerobicsteg och vid tillfälle gick vi på alla fyra.

När jag gjorde det nya hippa danssteget "Elin-har-en-jättekuk-av-stål-mellan-sina-ben" så frågade en kille Elin om jag kanske var en aningen speciell. Ella var så god och upplyste grabben att jag hade en sjukdom. Av mystiska anledningar svalde han Ellas lögn med hull och hår. Resten av kvällen höll han sig på 20 meters avstånd.

torsdag 12 augusti 2010

På din bemärkelsedag

Igår städade Eva sitt skrivbord och av mystiska anledningar kryper saker över mot mitt skrivbord var gång hon ger sig på detta bestyr. Högst egendomligt och otroligt frustrerande.

Igår hade en stor låda dvd:er plötsligt landat vid mina fotknölar så jag pekade allvarligt och ifrågasatte kartongen vid mina fötter. Eva förklarade att hon bara ville att jag skulle titta om jag kände igen lådan, att hon sen skulle ta reda på den. Med ett getöga konstaterade jag att lådan bestod av skit som vi inte behövde ha kvar och bad henne på nytt flytta lådhelvetet. Eva lovade dyrt och heligt att hon skulle göra detta.

Sen gick Eva hem...

Nu har Eva fått ett stort och fint inslaget paket som står placerat på hennes stol. Det står "Grattis i efterskott Eva" på det (en miss då det visar sig att Eva fyller år i september, men men...) och jag kan bara ana hur glad och nyfiken hon kommer att bli när hon får syn på den jättelika presenten. Förhoppningsvis lika glad som ett barn på julafton.

Ni kan ju gissa vad jag slagit in i det stora paketet. Eheheh!

onsdag 11 augusti 2010

Gräsänka

Rara Råttan (Andreas) har åkt till staterna. Han ska vara borta i 17 dagar!!!

Man brukar säga "När Råttan är borta, dansar katten på bordet" - men jag känner inte alls för att dansa, än mindre på bordet. Jag ska lägga mig under det och gråta mig till sömns dag som natt, sen ska jag stirra in i väggen resterande tid och tycka synd om mig själv. Ja, det ska jag!

Jag ska tala i tungor och spotta snus, sen ska jag göra roboten när jag ska ta mig fram. Jag ska dessutom endast tilltala folk med deras andranamn samtidigt som jag stirrar på deras hårfäste. Jag ska bli vad man kallar en otrevlig person. Armbåga mig fram på tunnelbanan och fråga folk om de käkat blängsylta. Det ska bli näst intill barbariskt, eller kanibaliskt, om det finns nåt ord som heter så.

Eller då så kommer Elin J från Teg och hälsar på mig, jag tar nån dag ledigt och sen dricker vi bärs till vi stupar. Det kan också va en idé!

tisdag 10 augusti 2010

IQ

Andreas har sina brighta sidor, när han lägger den sidan till så kommer de smartaste kommentarerna ever:

"Jag slängde igen dörren så jag låste mig ute, men som tur var hade jag inte låst överlåset."

Dööööh!

lördag 7 augusti 2010

El Jonte

I allt detta prat om Andreas så hoppas jag att ni inte förglömt min första pojkvän. Jag ger er därför ett litet videoklipp så att ni alltid kan minnas honom i sitt finaste ljus.

fredag 6 augusti 2010

They keep showing up

Det är på Långholmen det händer, it's vad man kallar the shit.

Igår såg jag gubb-snutt och röv simultant. Två sextioåriga män var vänliga nog att ställa sig åt varsitt håll och sedan slita av sig kalsongerna exakt samtidigt. Den ena vänd med hängande bakdel mot mig, den andra med dignande genitalier.

Det är vad jag kallar två flugor i en smäll.

tisdag 3 augusti 2010

Afrodite - sexualitetens gudinna

Ibland, nästan alltid, får jag briljanta idéer.

Som förra veckan när Andreas låg och sussade sött och jag legat och tittat på Sex & the City. Då kom ett visst urge över mig, ett urge att ligga utav bara helvetet. Övertygad om att alla tycker att det är sensuellt att bli väckta av en förförisk kvinna så gav jag mig på Andreas.

Jag la mig raklång över hans kropp med hela min tyngd, tryckte upp nyllet i hans och började vispa runt med tungan på hans hårt sammanpressade läppar. Den frenetiska jucken var inte sen på att haka på och mina händer gjorde tappra försök att snärja den sovande mannen. Jag slet fan allt vad jag hade i snutten, men hör och häpna - negativ respons.

Andreas armar började fäkta, han försökte värja sig och med min tunga i hans hals gurglade han något om att han ville sova. Sova? Jag fattade ingenting. Hur kunde han vilja sova med en lockande nymf i sängen? Den djuriska gudinnan som åtrådde honom? Denna siren med dess underbara sång? Det var med stort vrede jag ålade av honom så graciöst jag bara kunde och sen tjurade jag i en minut och 40 sekunder.

Andreas är skittråkig när han sover, dessutom luktar han lite illa ur munnen.