söndag 18 november 2012

Tokspöad av en ettåring

Jag har besök av vän med dotter. Det är mycket trevligt med undantag från att barnet verkar ha någon emot min näsa. Jag har inte haft komplex för min näsa på väldigt många år, men ungens aktioner börjar få mig att ifrågasätta min snok igen.

När jag var barnvakt första natten så skallade hon mig rätt på näsan. Kvällen efter det gjorde hon en kombinerad nyp/klös på min näsa... två gånger... så det började blöda. Och i natt har hon jobbat med biologiska vapen i form av att trycka upp sin överfyllda kissblöja mot min kran.

Jag är ganska säker på att ytterligare en attack mot snabeln kan innebära en framtida Michael Jackson-näsa, något jag inte suktar efter. Än så länge är det bara plåster, men inför kvällen ska jag ta på mig en suspensoar över fejset.

Over and out.

lördag 3 november 2012

Passande motion

Om jag någonsin skulle få för mig att banta så har jag definitivt bestämt vilken metod jag ska använda:
 http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article15690003.ab

Jag älskar forskning. The Exorcist passar mig alldeles utmärkt som kaloriförbrännare... med ostkrokar till så klart.


onsdag 24 oktober 2012

Fadern


Det var två år sedan jag var hemma hos min familj i Norrland. Det beror givetvis på att jag har problem med
att resa, men till viss del beror det på att man ibland kan stöta på obehagliga överraskningar. Till exempel när
jag senast var på den årliga marknaden i min hemort och stötte ihop med min gamla vän Simon.
-         - Din pappa är mannen, utbrast han när jag mötte honom.
-         - Förlåt?
-         - Din pappa är mannen!
-         - Varför säger du så? undrade jag.
-         -  Han gick precis förbi här med skinnbrallor, bar överkropp och bandana.



Jag vet inte vad man ska svara på det. Obehagligt var ordet.



tisdag 23 oktober 2012

Röbetsfobi

Har jag någonsin berättat för er att jag är rädd för att äta rödbetor? Ja, det är ju bara en av alla mina fobier, men kanske den mest bedrövliga av dem alla.

Det är inte formen eller färgen på dem som skrämmer mig och smaken fullkomligt älskar jag. Alltså jag tycker på riktigt att rödbetor är bland det godaste som finns, därför finner jag det extremt irriterande att jag har utvecklat en fobi gällande denna underbara rotsak.

Så vad är det då som är så fasansfullt med rödbetor? Ja, jag ska berätta om ni lovar att inte skratta åt mig, för det här är på fullaste allvar något jag tycker är ytterst otrevligt... Bajskorvarna blir röda när man ätit rödbetor. Röda!!! Alltså så röda att klosetten får den där trendiga färgen som är så inne just nu. Ni vet den där plommonlila färgen, den färg som alla väskor, handskar och halsdukar har i affärernas utbud för tillfället. Men det är inte det värsta av allt. Det värsta är att jag inte kan göra någonting åt det! Ingenting!!! Jag har ingen kontroll på mina egna korvar. Oerhört obehagligt för ett kontroll-freak som mig.

Jag kan lova er att förra veckan var extremt tuff för psyket - ty jag åt rödbetor fyra dagar i rad och varje gång jag skulle besöka toaletten fick jag sån ångest av bajjat att jag automatiskt började hulka. Men vad gör man inte för att försöka övervinna sina fobier. (Förbannade KBT.)

Antog att ni hellre ville se rödbetorna innan de gått igenom mitt matsmältningssystem så här kommer en vacker bild som gestaltar rotsakerna innan de förvandlades till en okontrollerbar massa.



 

söndag 21 oktober 2012

Manschauvinismens lampa

Sitter och bildgooglar lampor som jag kan hänga ovanför min matssalsgrupp. Då snubblar jag över denna skönhet. Tja, varför inte? Har lite lågt i tak här hemma bara.


lördag 20 oktober 2012

When life hands you lemons make lemonade

Jag har haft hantverkare i lyan som har tagit sig en titt på min defekta fläkt i köket. De kunde efter en tur på taket konstatera att samtliga grannars fläktsystem var utbytt, förutom mitt då. Jag känner mig mobbad. Sket-taskigt av min hyresvärd tycker jag. 

Ytterligare mobbtendenser visade sig då hantverkaren skruvade upp fläkten och en hög med nedbilad cement låg däruti som ett minne från tidigare års stambyte. Och jag som har funderat varför det ständigt trillar ner kalk på min spis. Jag undrar inte längre.

Men det kom sig väldigt lämpligt att jag just denna dag fann dessa kilon med cementrester. Ty min kollega Christoph hade bönat och bett om en present dagen till ära och det skulle vara något användbart och innerligt önskat. Sagt och gjort så skrapade jag samman hela högen i min fläkt i en gammal påse och med följde även en mossig lapp från lägenhetens tidigare inneboende.En perfekt present till kollegan!

Christoph blev tyvärr inte så imponerad. Han slängde bort min kärleksgåva. Jäkligt otacksamt tycker jag efter att ha släpat kilovis med cement över hela stan. 

söndag 26 augusti 2012

Den där bakdelen

Idag har jag köpt nya jeans. Eftersom jag sällan shoppar kläder så var det en mycket exotisk upplevelse. En mindre angenäm händelse var att jag fick syn på min egen röv i provhyttens spegel.

Det kan tyckas konstigt att jag aldrig reflekterat över att jag har ett arsle först jag fyllt trettio bast, men om sanningen ska fram så har jag inte tänkt på den. Röva sitter ju där bak och mina ögon framtill, därför har bakdelen knappast varit till mitt bekymmer. Tills idag då. Varför har ingen sagt nåt?

Ikväll har jag maniskt tvingat mig gå med djupa knäböj varje gång jag ska gå ut i köket för att fylla på chipsskålen eller hämta mer läsk. Och jag försöker, i den mån jag orkar, spänna musklerna i häcken till vinjetmusiken i början av varje nytt tv-program. Kanske orkar jag detsamma även imorgon, men sen vet jag hur det blir, för den sitter ju där bak som sagt, och inom snar framtid har jag glömt rövfan. Då kan den hänga och sura där bäst den vill. Till nästa besök i en provhytt. För ja, röven har blivit som en överraskande skräckfilmsföljetång.  


tisdag 24 juli 2012

Härliga tider

I morse trodde jag att jag hade fått hemorrojder. Strax därefter hittade Andreas ett skäggstrå på min haka. Vad är det frågan om? Livet är som ett lotteri. Imorgon kanske jag vaknar med celluliter eller åderbråck. Vem vet? Det enda som är säkert är att döden står för dörren.


Det är menlöst att kämpa emot åldern, det slutar ändå alltid på samma vis.

onsdag 11 juli 2012

Förväxling

Det är tur att jag har Matilda, hon som löser alla problem och är som en skinande riddare när nöden faller på. Den här gången hjälpte hon mig att transportera en tröja upp till Norrland som Simon skulle ha. När jag frågade henne om tröjan mött sin nya ägare så informerade hon mig om att hon stoppat den i Simons brevlåda. Slutet gott, allting gott.

Eller? Senare fick jag ett sms från fröken Matilda:
"Men håvete... påsen med Simons t-shirt ligger ju här. Har jag stoppat min smutstvättpåse i deras brevlåda???"

Jag har fått många härliga visioner hur det kan se ut när Simon eller hans flickvän fiskar upp en påse med smutsiga trosor ur posten. Och lite skadeglatt har jag tänkt på hur de skulle få ekvationen att gå ihop.

tisdag 10 juli 2012

Oaptitligt

Idag satt jag och räckte ut tungan åt min yngsta systerdotter och hon satt och försökte hinna peta på den med sina ivriga fingrar. Helt ok, inga fel med barnfingrar i käften, tills jag fick en flash back av vad som skett för ungefär tio sekunder sedan. De där små fingrarna var vid det tillfället belägna vid frökens snippa och kliade runt frenetiskt.

Plötsligt kändes det inte så kul att räcka ut tungan längre.

Kan.inte.sluta.spotta.nu.

lördag 7 juli 2012

På Debbans uteservering

Häromdagen var jag på Debasers uteservering när det som inte får hända, hände.

Magen vände sig ut och in och plötsligt fick jag f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t ont i magen. Det var den bekanta känslan "fan-jag-måste-skita-nu-med-detsamma-och-det-kommer-inte-vara-angenämt". Det känns la så där att få diarrésvettningar på en offentlig toalett, men det fanns inte mycket att göra, för hem visste jag att jag aldrig skulle hinna. I horisonten skönjde jag någon mitt ex John brukade kalla för syrabajs med krisp, och det var inget jag såg fram emot.

Efter tredje toalettbesöket och många trista ljudeffekter senare så var fortfarande inte situationen avhjälpt och jag stod med en bärsa i handen och väntade på nästa infall medan jag strök mig över magen. En bekant som just anlänt till sällskapet undrade då:
- Jag måste fråga, men är inte du gravid?
-Nä, bara bajsnödig, svarade jag uppriktigt.
- Men jag har för mig det. Var du inte gravid då?
- Nä, troligtvis bara bajsnödig då också.

Strax därefter födde jag något ur min bakdel som inte behövs beskrivas närmare. Ja, inte på uteserveringen då, men på Debasers toalett. En plats jag gärna inte besöker med samma ärende på nytt.

Glad sommar!





torsdag 14 juni 2012

Print

Ikväll var jag hos Matilda på middag, jag fick dock lov att laga middagen själv. Fortsättningsvis ska alla mina middagsbjudningar arrangeras på precis samma vis.

Matilda jobbar på CSI (typ). Det är superfräsigt. Och eftersom hon är så pass nördigt lagd så gillar hon att ägna sig åt samma sak på sin fritid. Till min glädje fick jag därför lämna fingeravtryck, hela-handen-avtryck och kleta-bläck-över-hela-mig-självavtryck. Det enda tråkiga med det var att bläcket inte gick att tvätta bort. "Hoppsan, så brukar det inte vara på jobbet, där använder vi bara tvål", sa Matilda. Troligtvis häller man batterisyra i CSI-tvål.

Hur som... mina fingeravtryck ser inte alls ut som fingrar, det ser ut som pyttepyttesmå penisavtryck. Se bara så sött. Jag ser min framtida son i dessa bilder. (Obs! Jag ser det inte i det vänstra avtrycket, såna där snedkukar bär jag icket i min DNA.)

söndag 10 juni 2012

Litet smakprov

Jag vet, jag vet. Ni vill höra mitt nya instrument. Och jag är inte den som är den. Här kommer smakprov, jag har övat hela dagen.



Gissa vad jag ska göra ikväll när grannen kör sin rutinmässiga 23.00-dammsugning?

Inhandlat!

Igår var jag på loppis och köpte mig ett instrument till mitt nya rockband. Jädrans vad det ska bli drag under galoscherna.


lördag 9 juni 2012

Q's a rockstar!

Ibland sjunger man karaoke och ibland fångas man på film. Videoklippet kan diskuteras och eventuellt utvärderas ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Min yngsta systerdotter älskar dock mitt uppträdande. Hon headbangar till videon, skriker något gällt och ohörbart och hyter med näven. Moster Q upp i dagen. Och med tanke på att jag redan har ett fan funderar jag på att slå in på en ny yrkesbana. Min sångröst är ju trots allt något utöver det vanliga. Diggar ni också? Vad tror ni om svensktoppen?




onsdag 6 juni 2012

Ofördelaktigt läge

Igår såg jag och KäraElsa The Shawshank Redemption och jag lärde mig ett nytt uttryck - "pinch a loaf". Eftersom jag inte kan bärga mig att använda uttrycket kommer här ett nytt bajsinlägg.

Det är la typiskt att vaktad gryta aldrig kokar men så fort man vänder ryggen till så kokar fanskapet över. Idag satt jag på dass och nöp en limpa när jag hörde kastrullen fullkomligt explodera på spisen. Det är inte mycket att göra i det läget. Jag hade förvisso kunnat springa ut med körven hängande i röven, eventuellt dekorera hallgolvet med den, men i det här läget så fick jag helt sonika lov att göra färdigt mina behov medan  jag fick hörsamma den kavalkad som föregick i köket. Det blev inte ett fröjdefullt toalettbesök kan jag förtälja.

Man kan säga att jag liksom satt på pottkanten i det läget.

(Visst fick jag in nypa en limpa bra?!)  


torsdag 24 maj 2012

Som man bäddar får man ligga

I två år har nu Andreas klagat på mina kuddar, så igår när jag åkte till ikea tyckte han att jag kunde köpa nya. Tillmötesgående som jag är köpte jag givetvis två nya kuddar... för 12 spänn styck.

Andreas är inte alls nöjd. Han säger att han ska stoppa dem i skrivaren nästa gång han behöver printa något.

 

tisdag 22 maj 2012

Gamla kalsonger

Det här med sexiga underkläder... det är ingenting min pojkvän ägnar sig åt.

Jag antar att hans kallsipper härstammar från något årtionde vi helst vill glömma och de har heller inte bevarats väl under de senaste decennierna. Tilläggas ska att min karls lår är ungefär lika breda som tändstickor och att passform därför inte alltid är hans melodi. Ty hans uråldriga underkläder ter sig som segel för vinden mot hans bleka lår och om än det kan vara sexigt med motvind så finner jag det icket tillfredsställande med fladdriga kallefjoner, slitna av väderlekens framfart.

Ikväll när jag skulle vika tvätten så började jag att vika handdukar, fortsatte med underkläder samt strumpor och tänkte avsluta med T-shirts. Tji fick jag! T-shirten visade sig vara en utdragen kalsong (och det var inte kalsongen som Andreas drog över axlarna i går kväll när han låg och imiterade mina pruttljud).

Gör om gör rätt.




torsdag 17 maj 2012

Tortyr på Centralbadet


Idag var jag och Andreas på Centralbadet för att få oss varsin behandling. Jag skulle få zonterapi på fötterna och såg fram emot att bli helad i både kropp och själ. Det blev jag dessvärre inte.

Av någon anledning visade det sig att kvinnan som skulle ge mig behandlingen hatade mig. Jag har aldrig varit med om att en okänd människa pryglar en så jävligt att man vill ge hen en käftsmäll på ren reflex. Och varför hon envisades med att borra in naglarna i hålfoten på mig vet jag inte heller. ”Det här är äggstockarna”, deklarerade hon innan hon körde in fingrarna och vred om så att jag trodde foten självmant skulle avlägsna sig från mitt ben. Och var gång jag skrek så replikerade hon bara med ett simpelt ”ojdå”.

Kärringen avslutade sitt mordförsök med att olja in fötterna på mig. Troligtvis för att jag skulle halka på bassängkanten och bryta nacken av mig. Jag vet inte vad hon hade emot mig, det enda motivet jag kan komma på är att hon tyckte mina fötter var så fruktansvärt äckliga att hon var tvungen att utsätta dem för tortyr.

När det var Andreas tur att gå på hot stone massage så kom samma kvinna och hämtade honom från relaxen. Det var med fasa jag såg min man gå in i ett rum där han antagligen skulle stenas till döds. Och här trodde jag att vi levde i ett sekulariserat samhälle.

måndag 7 maj 2012

(O)frivillig onani


Flera gånger i veckan så övar jag på ångest, vilket innebär att jag utsätter mig för saker jag inte tycker om att göra till vardags, och inte till helgdags heller för den delen. Ikväll stod en cykeltur till Söderbysjön på schemat och med mig tog jag min eminente vän Tommie.

Till Söderbysjön cyklar man genom skogen på grusiga, slingriga vägar och det är bara en tidsfråga innan man cyklar vilse, börjar gråta efter mamma, blir adopterad av en björnhona och finner sig själv leva på blåbär och svamp för resten av livet. Det är helt enkelt inte trevligt trots allskön natur och fågelkvitter.

Men i detta mardrömsscenario så vänder min lycka och blir något av en solskenshistoria, för på hemvägen så lutade jag mig framåt som av en händelse. (Att jag glömt detta knep sedan förra sommaren förvånar mig!) Och under mitt arma sköte sa vägen skumpskumpedump och sadeln sa brrrrbrrrrbrrrr och tänk så mycket behagligare min cykeltur blev då.

Det blev så att jag liksom hängde över cykelstyret hela vägen hem. Och tänka sig - inte känner jag mig speciellt rädd för grusiga slingervägar längre. Man skulle kunna säga att de i själva verket är rätt så angenäma. 

Bildbevis på att jag faktiskt var vid Söderbysjön och inte bara skumpade runt på måfå i skogen.

onsdag 25 april 2012

Surgubbe!

Andreas var skitsur i går morse och till ingen nytta alls. Morgonsura människor är supertråkiga. Andreas menar dock att jag varit med och medverkat till den dåliga stämningen - vilket jag inte alls känner mig delaktig i.

Jag ställde bara en simpel fråga när vi precis vaknat: "Skulle du helst ha en kateter eller en stomipåse?". När han sa "va?" så svarade jag vänligt genom att ställa mig på alla fyra i sängen och släppa en fjärt. Det är inte mitt fel, det är min mor som jag ärvt morgongaserna av.

Personligen så tycker jag att jag var askul och jag kan fortfarande inte förstå hur jag kunde vara en bidragande effekt till den glädjelösa atmosfären.


tisdag 24 april 2012

Kollegan ger goda råd IGEN

Jag börja ana att min kollega kanske i själva verket är Anna Skipper, fast i annan skepnad, rätt lik Anders Lundin faktiskt.

Den här gången tipsade hon mig att hälla diskmedel i soporna. En jäkligt fin idé tycker jag. En av de briljantare jag hört på länge faktiskt. Och då kan man ju undra varför? Jo se det ska jag förtälja.

Det har fallit sig naturligt att jag vid inmundigande av en öl får inhandla en dosa snus, en mycket trevlig överenskommelse om jag får säga det själv. Problematiken är dock att jag sällan kan sätta i mig en hel snusdosa under en kväll varpå det blir över en massa hederlig, fin tobak. Eftersom jag försöker avstå snus till vardags måste detta kastas i soporna. Detta gör jag givetvis med den godaste disciplin som någonsin skådats, och för att jag absolut inte ska bli frestad att fiska upp dosan på nytt så öppnar jag locket och låter prilla för prilla singla ner i soppåsen. Allt gott, slutet gott och sedan godnatt.

Tyvärr har det visat sig att manövern inte räcker till, ty på morgonen känns varken rester av pyttipanna eller blomjord som något hinder för att dyka ner i soporna och rädda upp de stackars portionspåsarna. De må smaka spår av rödbeta, men det har ännu inte avskräckt mina smaklökar.

Så för en desperat kvinna krävs desperata lösningar. Nästa gång ska jag ta till diskmedlet - nu är det på allvar. Jag kan icket ignorera Anders Skippers ord.

måndag 23 april 2012

Romantisk kärleksförklaring

När man minst anar det så kommer det en kärleksförklaring från herrn:

"Du är vacker som en sommaräng, jag ser ut som en potatisgratäng."

söndag 22 april 2012

Att växa upp på 80-talet.

Jag vill börja med att deklarera att ni som var tonåringar eller vuxna under 80-talet hade ett val och det var på eget bevåg som ni tog på er kläderna och fixade håret. För oss som är födda i början av åttiotalet så fanns inte den valfriheten, det var mor och far som klädde oss och det var Eva på hårsalongen som klippte barret. Vi levde våra tio första år under det decennium som kanske är minst smickrande och det var under dessa år som vi själva blev berövade rätten att välja fritt, ty barn får inte bestämma själv.

Med det sagt så kan jag konstatera att 80-talet kanske var den sämsta tiden att leva som barn. 70-talet må ha haft bruna overaller och batik, men det är ingenting mot för vad mina barndomsår bjöd på.

Jag vet att denna bild figurerat på min blogg förr, men det tål att upprepas då såren är djupa och har satt sina spår.


Ett extra stort tack går ut till min syster som stylat mig inför denna plåtning.

lördag 21 april 2012

Vänlig kollega

Jag har en trevlig kollega som ofta tänker på mitt bästa. Hon är så vänlig att hon ibland tänker på min mage och hur den mår, sen så ger hon goda råd om hur jag på bästa möjliga vis kan ta hand om den. Hon har bland annat föreslagit att jag ska gå hukad när jag behöver göra nummer två. Alltså hukad så till den grad att röven släpar i marken och benen förvandlas till grodlår. Det har hon visst lärt sig från Anna Skipper på tv.

Men efter något som jag skulle kalla "the walk of shame" genom hela kontoret så kan jag konstatera att fröken Skippers tips inte alls fungerar, ut kom knappt en simpel harlort, däremot så resulterar gångstilen i mången frågor - och jag är ju inte den som ljuger och hittar på - så nu vet alla på kansliet att min nytilltagna spatsertur är till för att stimulera tarmarna. En merit jag hoppas tar mig långt i karriären.

torsdag 19 april 2012

I'm back!

Ibland är det inte mycket som krävs... lite smicker i kommentarsfältet kan göra susen. För blir man kallad både klok och skoj i samma mening, ja då är det bäst att  man skiter ut ett eller annat ord om vad fan som helst.

Ålderskrisen har dock inte lämnat mig och det är i hög förvirring jag ihärdigt försöker skaka mig fri från den. Tro mig, jag har försökt, men den verkar ha kommit för att stanna. Det finns bevisligen inga genvägar ut ur denna härdsmälta...

Jag försökte mig på en så kallad make over och bad en bekant förlänga håret på mig. Det tog fyra timmar, jag var sjuk och jag lyckades till och med fräsa ut en stor klick snor på mitt eget bröst under sessionen. Väl färdig i mitt nya förgyllda hår som svepte längst rumpan så tog det några sekunder till jag insåg jag att jag hade hår inklistrat i huvvet på mig själv. Labil som jag är så fick jag panik av klistret och spenderade följande två timmar åt att plocka ut håret jag trott skulle leda mig ur min svåra ålderskris.

Jag vandrar längst en ny musikalisk ådra som innefattar artister jag kopplar samman med ungdom och lekfullhet. Dessvärre vet jag inte vad tonåringar lyssnar på idag så jag har istället landat i en orgie av Britney Spears. Framför allt I'm a slave 4 u, vilket får Andreas att planera för tillfällig landsflykt alternativt fullständig emigrering. Idag tog han saken i sina egna händer och drog till Berlin på en Stoner festival.

Jag ägnar mig åt att försöka planera en ljus framtid och söker därför efter pappan till mina kommande barn på tunnelbanan, i affären och bakom närmsta soptunna. Dessvärre tycks samtliga män ha ingått i en kollektiv pakt om att vara oattraktiva, och om någon mot all förmodan skulle ha sköna anletesdrag så kan du ge dig fan på att han har fula skor. Och det vet väl alla, att en snubbe med finsko eller klätterdoja gör sig otroligt dålig som fadersgestalt.

Min nya plan är att finna mig en unik hobby som gör att jag finner meningen med livet igen. Dessvärre tycker jag ingenting är kul. Och det tror la jag det, hur kul är det att ägna sig åt exempelvis målning när man är så satans dålig på det att resultatet ser ut som en t-baneperrong efter Stockholmarnas helgfylla? Målning är bara ett exempel på mina tillkortakommanden, jag kan faktiskt inte komma på något som skulle kunna avslutas i ett trevligt resultat vilket gör mig mindre sugen på att åta mig en hobby som grundar sig i prestation. Så jag sitter här och försöker prestera så lite som möjligt. Man vill ju inte riskera att få taskigt självförtroende på kuppen. Men om du har något tips på en hobby som passar vilken idiot som helst och som absolut inte behöver avslutas i någon typ av vacker kompott - ja, då mottages det tacksamt. Kanske är det just DU som räddar mig ur ålderkrisens gläfsande käftar.

lördag 17 mars 2012

Maria Montazamis dröm

Sitter på en Nordafrikansk restaurang och kan inte låta bli att tänka hur Maria Montazami skulle få multibla orgasmer av detta.

torsdag 15 mars 2012

När branschkollegan utbrister:

"Va? Är du bara 30? Jag trodde att du var MYCKET äldre!"

Det imaginära artilleriet som sakta men säkert byggs upp. Tunga bomber och granater. Noga utvalda strategier för att förinta målet. Ett stycke krigshär och sen ATTACK!

Jag hade önskat... men jag nöjde mig med ett ironiskt "tack för den du".

söndag 11 mars 2012

Smarta lösningar

Eftersom matlåde-tjuvar ständigt löper amok på mitt jobb så har jag nu gett upp hoppet på att köpa nya lådor. Då får man skapa andra intressanta lösningar för att få med sig maten.

Imorgon så får Andreas skippa sin esspresso to go och dricka pirog till frukost istället.


tisdag 6 mars 2012

Med foten i klaveret

Idag trampade jag i det där så kallade klaveret. Ja, man kan ju inte alltid se vart man sätter fötterna.

Det var vid lunch och det var en praktikant och så var det jag då. Jag var osäker på om jag hade träffat praktikanten förr och man vill ju inte vara otrevligt och inte hälsa. Å andra sidan vill man ju inte hälsa på någon två gånger och på så sätt låta dem tro att de inte gjort något intryck.

Min osäkerhet bottnade sig i att jag tidigare träffat en praktikant som jag med all säkerhet hälsat på men som blivit sjuk och sedan varit borta i flera veckor. Men den praktikantens utseende hade tynat bort ur mitt minne och nu satt jag med soppa i truten och försökte febrilt att erinra mig om hur dess ansikte såg ut. Till slut gav jag upp och frågade helt sonika om det månne var så att detta var samma praktikant som jag tidigare hälsat på och som varit sjuk.

- Nej, det var nog min klasskamrat Hanna, svarade praktikanten.
- Jaha, ok, vad heter du då?
- Jag heter Christer.

Det blev lite konstig stämning, men vad faan, jag trodde att Hanna hade grott mustasch under sin sjukskrivning. Och för att försvara mig själv så var Christers tangorabatt jäkligt lik min mosters så hur ska jag kunna se skillnad på kvinna och man dårå?!?!?!

Detta måste om något vara en jäkligt god anledning att införa pronomen "hen", 

söndag 4 mars 2012

Prinsessan Q

Igår var jag på kalas. Eller... Jag var på "för-kalas" för när man är moster så måste man visst komma två timmar innan utsatt kalastid för att hjälpa till med barnen. Då serveras inte tårta, utan müsli med mjölk och inte får man nån fiskdamm heller trots rykten på facebook. Men jag klagar inte. Nej, nej, inte det minsta. Jag klagar inte ens när jag ska leka prinsessa med barnen och mot min vilja blir utsedd till att vara Askungen. Sen blir jag informerad om att Askungen måste städa medan Anastaaaaasia får leka. Jaha, minsann. Kul! Kul att man fick komma på kalas.

Nästa gång min lya behöver städas så ska jag bjuda in Noam på kalas och tvinga henne vara Askungen och då får vi se hur jävla kul hon tycker att sin rosa prinsessklänning är.

lördag 3 mars 2012

Car Wash

Så här var det inte alls när jag var på Statoils biltvätt, å andra sidan kanske man skulle tipsa dem att införa det.

torsdag 1 mars 2012

Vart tog självförtroendet vägen?

På senaste tiden har jag tappat mitt självförtroende fullständigt, och jag har inte en susning om varför.

Det är som om mitt ansikte löpt amok. Jag kollar mig i spegeln på morgonen och möter blicken av en påse skridskor. Frågar mig själv vad som hände och försöker febrilt klämma finnarna på hakan samtidigt som jag försöker kamma luggen för min veckiga panna.

När jag och Matilda skulle gå på klubb i lördags så var det med dunder och brak, till jag såg alla andra människor och kände mig som en paket gräddfil vars bäst före datum var förra våren. Jag kände mig både klumpig och sur-doftande. Och inte blev det bättre av att jag var pruttig i magen och råkade släppa mig varje gång jag skulle sjunga med i låtarna med inlevelse.

Det har gått så långt att jag var tvungen att radera en filmad födelsedagshälsning som jag skulle skicka till min systerdotters 4-årsdag. Efter att ha tittat på mitt osminkade nylle i videon konstaterade jag nämligen att filmmaterialet hade god potential att förstöra hennes bild av sin moster. Jag ville inte riskera att minnet av mitt ansikte konsekvent skulle hemsöka henne upp i övre tonåren, strax innan en frivillig lobotomering för att bli av med minnesbilderna.

Värst var ändå när jag häromdagen var på friskis & svettis och skulle ta ett danspass. Mitt i tränandet så kommer ett move där vi ska stå på diagonalen och göra små juckande/sexiga rörelser med höften. Jag hade svårt att fatta galoppen och svårare blev det när jag fick syn på mig själv i spegeln och insåg att jag gestaltade en trumpen banan. Jag kunde inte förmå mig att låta bli att skratta var gång jag såg mig i spegeln, jag var så jäkla ful att jag kiknade av skratt. På väg hem byttes skrattet ut av tårar då banan-looken etsat sig fast på näthinnan.

Om mitt bäst före datum nu passerat, vad betyder då detta? Andreas vågar inte ens dricka mjölken som gick ut under gårdagen.

lördag 25 februari 2012

Duktighet ger belöning

För er som inte vet så är jag kokobalu, i medicinska termer heter det att jag har paniksyndrom med agorafobi. När man är kokobalu så måste man gå i kbt-behandling och om man går på kbt-behandling så får man hemläxor i form av att göra saker man fasar.

För en människa som inte lider av agorafobi skulle läxan låta ungefär så här: "Stoppa in handen i dörrgaveln och stäng därefter dörren. Det är inte farligt. Det gör bara ont. Men räds ej, smärtan kan bara vara i max en timma, sen är handen bortdomnad av smärta, alternativt har den trillat av."  Ibland känner jag mig tveksam till de metoder som kbt hyllar.

Den här veckan så ska jag exempelvis åka pendeltåg till Flemmingsberg. Min psykolog påstår att man säkert kan hitta på något skoj där - kolla på deras fina bibliotek till exempel. Detta förslag får mig att tvivla än mer på min psykologs förmåga att bedöma vad som är ett bedrägligt liv. Jag googlade därför Huddinge kommuns kulturliv och insåg att det mest tilltalande i de trakterna är... ett tvätteri-museum. Och ungefär lika berikande har det senaste årens helgaktiviteter varit. Jag är ganska trött på hemläxor kan man säga.  

På grund av att jag tycker att det är så tråkigt med mina tilldelade uppgifter och eftersom de tar upp en stor del av min fritid så har jag börjat kombinera mitt kbt-tränande med mitt sociala liv. Något som uppskattas så däääär av mina vänner. Av mystiska anledningar är de inte överförtjusta av att sitta och åka tunnelbana kors och tvärs över stan, inte heller anser de sig stimulerade av att sitta vid kajen och tajma båtars färd med stoppur. Det är väl förvisso inte jag heller speciellt road av, men det är ju bra mycket trevligare när man gör urtrista saker tillsammans med någon. Då vet man ju att man inte är själv i eländet och det är ju lite glädjande.

Idag har jag åkt till både Flemmingsberg och Sollentuna och eftersom jag haft så tråkigt planerar jag att väga upp det tristiga med kuligt. Jajemänsan. Tant Q ska svänga sina lurviga, och det var inte igår. Ett par flaskor vin, ett stycke Mattis och sen Klubb Natten - ska det va, så ska det vara fylla till power ballader. Jag har redan börjat öva på att sjunga "I will always love you" med min finaste stämma.

lördag 18 februari 2012

Skitpappa

Pappa Kurre med fru har varit på besök och lånat min lägenhet över en natt. Själv sov jag hos Andreas så de skulle få lite egentid (men framför allt för att jag skulle få sovmorgon dagen därpå).

När jag och Andreas återvände till min lägenhet så konstaterade Andreas att det luktade skit på toaletten. Med tanke på att far inte vistats i lyan på säkert sju timmar så trodde jag inte på Andreas utsaga - men mycket riktigt -  den bekanta doften av pappa-bajs härjade nu i mitt badrum. Lukten kom som en fläkt av barndom emot mig.

"Impossible!", var min första tanke, "ingen kan skita så illa att stanken håller i sig en halvdag inne på dass". Men sen dök ett minne upp i mitt huvud. Jag kom att tänka på myten om den bedragna frun som pular in räkskal i sin exmans gardinstång för att skapa en outhärdig stank. Hur mannen febrilt söker efter källan till stanken, men aldrig finner den.

Försynt sneglade jag på stången som duschdraperiet hängde från. "Kunde pappa möjligtvis tryckt in korvarna... Nä, han skulle väl aldrig... Han kan inte ha gjort det... Eller?"


Enligt mina beräkningar skulle säkert minst tre bajjakorvar rymmas i denna stång.

onsdag 15 februari 2012

Ärlighet varar längst... eller inte.

Idag har jag lärt mig att man inte ska säga till en florist att buketten de gör är ful. Än mindre ska man säga att blommorna snarare påminner om en buske än ett blomsterarrangemang. Ty gör man det så ökar de uppenbarligen priset med 100kr extra än överenskommet. Taskigt tycker jag. Det är inte mitt fel att de hävdar att de inte kan sälja utslagna blommor. Jag hävdar att man inte kan ge bort en bukett kvistar och tro att personen i fråga ska ha tillräcklig fantasi för att lista ut hur knippan kommer se ut om några dagar.

Men det får man visst inte säga utan att bli rånad till på köpet.   

lördag 11 februari 2012

Skadestånd

I morse försökte jag och Andreas oss på ett sexigt move. Men som vanligt lyckas vi aldrig med sådana manövrer, istället slog jag knäskålen i handfatet hårt så in i helvetet. Jag skrek av smärta och Andreas skrattade hånfullt åt mig. Han skrockade, jag tjöt, han fortsatte gnägga och jag grimaserade av plågor. Då kunde Andreas konstatera att han fått lite stånd som resultat av mitt fördärv. Eller som han kallade det - skadestånd.

Nej, han kommer inte från Göteborg, han kommer från Småland.

söndag 5 februari 2012

När Q blev dumpad år 2006

För länge sedan var jag tillsammans med en kille. Han var en bra kille. Vi hade ett bra förhållande. Och jag hade ett relativt bra liv. Till han en dag sa:
- Öhhh, jag tror typ ehhh att jag vill göra slut...

Det är sällan roligt när någon säger "Öhhh, jag tror typ ehhh att jag vill göra slut" - det var det heller inte vid detta tillfälle. Så jag valde helt enkelt att inte lyssna så mycket till de orden, utan istället bita mig fast vid en rad jag skulle höra senare den kvällen "Vem vet, jag kanske någon dag ångrar att jag gjorde slut med dig".

Man kan tolka "Vem vet, jag kanske någon dag ångrar att jag gjorde slut med dig" på väldigt många sätt. Själv valde jag att tolka det som "Jag älskar dig för evigt och det blir vi två igen bara du är riktigt jävla envis och kontinuerligt förnedrar dig själv". Så detta arbetade jag ihärdigt med de kommande åren, och jag blev förbaskat bra på det dessutom.

Fyllesms, långa mail och patetiska telefonsamtal kunde jag sno ihop inom loppet av sekunder. Böna och be om sex blev vardagsmat. Att i smyg råka slinta med handen så att den av mystiska anledningar hamnade innanför tröjan på herrn var något som hände otroligt ofta. Men en av höjdpunkterna måste ändå ha varit när jag placerat mig i exets rabatt för att vänta på att han skulle komma hem från krogen. Ingenting kan väl vara så hett som ett onyktert nylle som sticker upp ur buskarna när man kommer hem trött om natten? Tyvärr så såg aldrig karln det sexiga i denna makabra aktion.

Jag hade vattentäta planer. Om jag lät bli att ringa på en heeeel vecka, så skulle han bli så orolig vad det blivit av mig att han bums skulle ta mig tillbaka. Jag prövade detta knep vid en, två, tre, sjutton gånger... men det fungerade dessvärre aldrig som planerat.

Idag är jag tillsammans med en ny kille. Han är en bra kille. Vi har ett bra förhållande. Och jag har ett relativt bra liv. Om han en dag skulle säga "Öhhh, jag tror typ ehhh att jag vill göra slut" så ska jag ta honom på orden och lyssna ordentligt. Det är nämligen jävligt kallt att sitta i buskarna om kvällarna när man lika väl kan sitta hemma och kolla på Gossip Girl.

Det här är en insikt jag fått som gammal och vis. 

 

lördag 4 februari 2012

An old fart

I veckan fick jag en plötslig blödnings-surprise ur muffen. Datanörd som jag är så fick en snabb googling diagnostisera mitt tillstånd, och inom loppet av tio sekunder kunde jag konstatera att jag drabbats av livmoderhalscancer. Det kändes inte alls speciellt angenämt.

Som den kloka kvinna jag är lät jag mig dock inte nedslås av en dators analys av min sjukdomsbild - jag uppsökte därför min gynekolog.

Där fick jag den goda nyheten att jag inte alls skulle dö i cancer (mycket glädjande). Istället blev jag informerad om att jag helt enkelt blivit gammal (mindre glädjande).

För att råda bot på min ålderdomliga blödning fick jag recept på nytt p-piller. Något jag finner extremt roande eftersom jag för någon vecka sedan köpte en årsförbrukning av mitt gamla preventivmedel. Att mina nya piller heller inte finns på ett endaste apotek i hela Stockholm försvårar situationen något. Och nu är det stressigt. "Skynda, skynda", som Gunde brukar ropa. Om två dagar ska de nya pillren intas. Det känns som en omöjlig ekvation att lösa.

Å andra sidan så är jag ju uppenbarligen gammal nu och med ålder följer visdom. Så jag antar att jag borde komma på någon smart lösning på problemet. Jag förmodar att polletten trillar ner så snart jag ger mig ut på en tur med min nyinköpta rollator.

måndag 30 januari 2012

Linsen ska då alltid va värst!

I helgen var vi på restaurang och efter ett toalettbesök blev jag stoppad av en kvinna som jag antog var en servitris med sin vita skjorta och inbakade fläta, men paradoxalt nog frågade hon mig:
- Ursäkta jobbar du här?
Förvirrat svarade jag nej och tumlade tillbaka på min plats.

Situationen fick mig att tänka på en ljuv helgeftermiddag när jag dumt nog besökte en restaurang iförd vit skjorta och svarta brallor. Då kunde jag fan inte gå en meter utan att folk bad om nota eller påfyllning. Jag berättade om min ödesdigra restaurangupplevelse för mitt sällskap som blev mycket imponerade... tills Linus kontrade:
- Jag råkade gå in på Claes Olsson i blå skjorta här om dagen.

Det är väl själva fan att han alltid ska va värst!!!

söndag 29 januari 2012

Fortsättning som följer

Fortsättning på detta inlägg.

Det krävs en jäkla massa vilja och ett starkt psyke. Här kämpar jag tappert. Det är disciplin och vånda. Chokladen så nära... bara att sträcka ut tungan lite, lite så skulle sötsuget dämpas. Men jag är en riddare, en chokladens gladiator, och jag gör det, motstår, den sötdoftande chokladmasken.

lördag 28 januari 2012

See but not taste

Så här på vintern får jag riktigt taskig hy. Jag blir torr, får sår och det svider i hela fejset på mig. För att åtgärda detta beslutade jag mig för att köpa ansiktsmasker på H&M. Ni vet såna där små i en påse.

För att peala ansiktet blev jag rekommenderad att köpa en sockermask. Sagt och gjort så köpte jag den.

I skrivande stund har jag masken på mig och den är verkligen gjord av socker. Det luktar himmelskt. För tillfället känns det som när man äter en munk och inte får slicka sig om läpparna, fast jag vill slicka mig själv på hakan, kinderna och i pannan. Allt på samma gång. Det är närmast outhärdligt. Jag har aldrig varit så nära godis och inte fått smaka.

Och värre blir det.. Nästa ansiktsmask är i choklad. :(  

torsdag 19 januari 2012

När ska jag hitta min talang?

Hela julen har jag haft "jul, jul, strålande jul" på huvudet och sjungit den konstant. Detta har retat gallfeber på Andreas.

Tillslut blev han less och bad mig åtminstone sluta göra mig till när jag sjunger. Att jag skulle sjunga fint istället. ?????? Jag försökte febrilt förklara för honom att jag inte gjorde mig till, att jag sjunger så, men han vägrade tro mig och bad mig uppträda så bra jag bara kunde.

Med svettiga händer, magstöd och inlevelse stod jag i köket och försökte låta så ljuv jag bara kunde, med ren och klar stämma och med toner som svävade fram likt änglar.

Mitt framträdande blev inte till herrns belåtenhet. Jag blev mobbad till på köpet också. Han säger att jag låter som en tuta. Ja, jag låter typ som Beyonces fan i klippet nedan.

onsdag 18 januari 2012

Tomteklädseln redo

Barns logik är synnerligen exceptionell!

Min systerdotter Noams förskola ska komma till mitt jobb och se en föreställning imorgon. Hon har sett fram emot detta, funderat och berättat för sin mor att:
- Då kommer alla mina kompisar att undra vem hon i röda koftan är...
Eftersom hennes moder, min kära syster, inte alls förstod vem personen i röd kofta är så frågade hon artigt vem denna skummis möjligen kunde tänkas vara.
- Men det är ju moster Q, svarade Noam så där självklart som bara barn kan göra. (Man kanske borde variera klädseln något).

Idag ifrågasatte hon dock om jag verkligen jobbade på teatern hon ska besöka. Ty hennes förskolekompisar hade minsann varit på föreställningen och de hade med all säkerhet inte träffat någon med röd kofta, bara en i vit kofta.

Imorgon så känns det inte som att jag har någon större valfrihet i klädval - inte om jag ska få behålla jobbet i varje fall.

tisdag 17 januari 2012

Raseriutbrott!!!

Ikväll har vi firat Andreas födelsedag med romantisk middag, skattjakt och raseriutbrott. Det sistnämnda var oplanerat och omotiverat. Jag förstår faktiskt inte vad som hände.

I samtal över tända ljus så kommer plötsligt aggressionen över mig. Jag känner att jag inte riktigt kan titta på Andreas för han gör mig så satans förbannad. Jag ursäktar mig med att jag känner mig irriterad och går iväg för att försöka samla mig lite i sovrummet. Eftersom jag inte kan komma på varför jag tycker att Andreas är så motbjudande så återvänder jag snabbt till middagsbordet igen. Jag försöker sympatiskt att fortsätta samtalet. Men då säger han det oförlåtliga...

- Men bokade alla sina biljetter via telefon?

DOMDOMDOMDOMDOM!!! Ja, det kanske låter som en oförarglig fråga - men med tanke vad som händer därefter så bör påståendet stå i samma rang som om han hade påstått att Stockholmsmössan är snygg. Ty jag skriker, alltså på allvar så SKRIKER jag (här ska tilläggas att jag aldrig skrikit åt Andreas förr). Sedan kallar jag Andreas för korkad och springer gråtandes ut ur rummet och tycker att allt, allt, allt är förstört. Allt detta för en stilla undran om våra kunder bokar sina biljetter via telefonen.

Vi kan väl säga som så här... kort därefter så insåg jag att något inte stod helt rätt till så jag satt mig ner och tog mig en så kallad funderare. Kom snart på att jag inte tuggat nikotintuggummi på flera timmar. Insåg att kanske inte Andreas var så pjåkig ändå, men att ett ständigt nikotinrus kanske är det som krävs för att orka med hans fruktansvärda telefonfrågor i fortsättningen.

Eller då kanske det blir lättare att sluta snusa inom kort.

lördag 14 januari 2012

Välkommen hem!

Andreas envisas med att kalla mig för Smurfen. Så då fick han helt enkelt möta Smurfen när han kom hem från USA. Ackompanjerat av sång.


onsdag 4 januari 2012

Jag tror det kallas småkåt

Andreas har varit bortrest i en vecka idag och jag börjar få smärre abstinens. Det tar sig i uttryck genom karl-tokighet. Karl-tokighet innebär att man är tokig i karlar (go figure) men det betyder även att man utrustas med en typ av glasögon som gör alla män undersköna.

Jag märkte det i morse på tuben. Det blev liksom: "nämen olalala" och "hoppsan, han var rätt söt om än han hade trist stil" eller "jo men den går också an, ja, om han inte hade sett ut så där alltså".

Inte så kräsen just nu med andra ord. Så passa på - jag rear ut mitt hjärta till skampris!