Rapport från en relativt bakis Q

Igår kväll var jag och The Boss ute och roade oss. Alltid lika angenämt.

På vägen ut vid stängningsdags var det dock mindre trevligt. Lång kö och skit... Och dessutom ett föga fungerande kösystem med folk som trängde sig före så vi blev ståendes stilla i typ femton minuter. När två bruttor armbågade sig in sig i kön (förvisso bakom mig) blev jag till slut tvungen att fälla en dråplig kommentar. Det är ord-diarrén som plötsligt slår till och på köpet fick jag två relativt sura tjejer bakom ryggen. Ja, de blev till och med så förbenade att jag hörde dem snacka skit om mig så där lagom högt för att jag ska höra:

- Men kolla vad rynkiga armbågar hon har, hon kommer ju aldrig få en pojkvän.

OH MYYYYYYYY GOOOOOOOOD! Rynkiga armbågar? Det är ju så man smäller av. Ja, det måste ju vara som de säger, med såna här armbågar kommer jag mig nog inte långt i livet.

Jag skrattade hela vägen hem och nu ligger jag och mina rynkiga armbågar på soffan och mår obehagligt illa. Men det var fan värt det, bara på grund av gårdagens upplysning.