En god anledning att dumpa en karl

Eftersom jag är sjuk idag har jag ägnat mig åt att läsa gamla dagböcker från år 2000/2001. Jag kan konstatera att jag var fasligt rädd för kärlek i mina yngre år och att jag hade alltid en god anledning till att sluta träffa pojkar jag råkat snubbla över.

Den absolut bästa orsaken till uppbrott måste ha varit mot Stefan från Alingsås. Han blev dumpad för att han lyssnade på Roxette. I dagboken så funderar jag huruvida det skulle kunna fungera mellan oss om jag brände hans skivor på bål, men kommer fram till att vetskapen om hans musiksmak nog fördärvat vår eventuella framtid ihop.

Nu var det inte så att Stefan gick runt och nanninannade "She's got the look" eller ville ta mig på nån "Joyride" lite häran och däran. Om sanningen ska fram så märkte jag aldrig ens att han hade en förkärlek till Per Gessle, men ÄNDÅ, jag visste ju, och det faktumet skulle jag aldrig glömma.

Jag står fan fortfarande fast vid att det är en god anledning att lämna någon för. Jag skulle än idag inte riskera att vakna till "Dressed for Success" en tidig söndagsmorgon. Och vad skulle hända om ens respektive plötsligt lät sig inspireras av Pers frisyr?