Jag vill börja med att deklarera att ni som var tonåringar eller vuxna under 80-talet hade ett val och det var på eget bevåg som ni tog på er kläderna och fixade håret. För oss som är födda i början av åttiotalet så fanns inte den valfriheten, det var mor och far som klädde oss och det var Eva på hårsalongen som klippte barret. Vi levde våra tio första år under det decennium som kanske är minst smickrande och det var under dessa år som vi själva blev berövade rätten att välja fritt, ty barn får inte bestämma själv.
Med det sagt så kan jag konstatera att 80-talet kanske var den sämsta tiden att leva som barn. 70-talet må ha haft bruna overaller och batik, men det är ingenting mot för vad mina barndomsår bjöd på.
Jag vet att denna bild figurerat på min blogg förr, men det tål att upprepas då såren är djupa och har satt sina spår.
Ett extra stort tack går ut till min syster som stylat mig inför denna plåtning.
Inlägg
3 kommentarer:
Ah det ljuva 80-talet... eller inte. Känner igen stilen. Hockeyfrilla och tights i (o)magiska färgkombinationer. Hua säger jag bara.
/Erika (från din klass i gymnasiet)
Jag lider för dig också om du varit tvungen att genomlida frisyren och tajts. Vi kan sörja tillsammans.
jag är rätt säker på att det finns en bild på mig, där jag ser EXAKT likadan ut. Asså exakt!
Undrar om alla 80talsungar såg likadana ut..?
Skicka en kommentar