I'm back!

Ibland är det inte mycket som krävs... lite smicker i kommentarsfältet kan göra susen. För blir man kallad både klok och skoj i samma mening, ja då är det bäst att  man skiter ut ett eller annat ord om vad fan som helst.

Ålderskrisen har dock inte lämnat mig och det är i hög förvirring jag ihärdigt försöker skaka mig fri från den. Tro mig, jag har försökt, men den verkar ha kommit för att stanna. Det finns bevisligen inga genvägar ut ur denna härdsmälta...

Jag försökte mig på en så kallad make over och bad en bekant förlänga håret på mig. Det tog fyra timmar, jag var sjuk och jag lyckades till och med fräsa ut en stor klick snor på mitt eget bröst under sessionen. Väl färdig i mitt nya förgyllda hår som svepte längst rumpan så tog det några sekunder till jag insåg jag att jag hade hår inklistrat i huvvet på mig själv. Labil som jag är så fick jag panik av klistret och spenderade följande två timmar åt att plocka ut håret jag trott skulle leda mig ur min svåra ålderskris.

Jag vandrar längst en ny musikalisk ådra som innefattar artister jag kopplar samman med ungdom och lekfullhet. Dessvärre vet jag inte vad tonåringar lyssnar på idag så jag har istället landat i en orgie av Britney Spears. Framför allt I'm a slave 4 u, vilket får Andreas att planera för tillfällig landsflykt alternativt fullständig emigrering. Idag tog han saken i sina egna händer och drog till Berlin på en Stoner festival.

Jag ägnar mig åt att försöka planera en ljus framtid och söker därför efter pappan till mina kommande barn på tunnelbanan, i affären och bakom närmsta soptunna. Dessvärre tycks samtliga män ha ingått i en kollektiv pakt om att vara oattraktiva, och om någon mot all förmodan skulle ha sköna anletesdrag så kan du ge dig fan på att han har fula skor. Och det vet väl alla, att en snubbe med finsko eller klätterdoja gör sig otroligt dålig som fadersgestalt.

Min nya plan är att finna mig en unik hobby som gör att jag finner meningen med livet igen. Dessvärre tycker jag ingenting är kul. Och det tror la jag det, hur kul är det att ägna sig åt exempelvis målning när man är så satans dålig på det att resultatet ser ut som en t-baneperrong efter Stockholmarnas helgfylla? Målning är bara ett exempel på mina tillkortakommanden, jag kan faktiskt inte komma på något som skulle kunna avslutas i ett trevligt resultat vilket gör mig mindre sugen på att åta mig en hobby som grundar sig i prestation. Så jag sitter här och försöker prestera så lite som möjligt. Man vill ju inte riskera att få taskigt självförtroende på kuppen. Men om du har något tips på en hobby som passar vilken idiot som helst och som absolut inte behöver avslutas i någon typ av vacker kompott - ja, då mottages det tacksamt. Kanske är det just DU som räddar mig ur ålderkrisens gläfsande käftar.