Tokspöad av en ettåring

Jag har besök av vän med dotter. Det är mycket trevligt med undantag från att barnet verkar ha någon emot min näsa. Jag har inte haft komplex för min näsa på väldigt många år, men ungens aktioner börjar få mig att ifrågasätta min snok igen.

När jag var barnvakt första natten så skallade hon mig rätt på näsan. Kvällen efter det gjorde hon en kombinerad nyp/klös på min näsa... två gånger... så det började blöda. Och i natt har hon jobbat med biologiska vapen i form av att trycka upp sin överfyllda kissblöja mot min kran.

Jag är ganska säker på att ytterligare en attack mot snabeln kan innebära en framtida Michael Jackson-näsa, något jag inte suktar efter. Än så länge är det bara plåster, men inför kvällen ska jag ta på mig en suspensoar över fejset.

Over and out.

Passande motion

Om jag någonsin skulle få för mig att banta så har jag definitivt bestämt vilken metod jag ska använda:
 http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article15690003.ab

Jag älskar forskning. The Exorcist passar mig alldeles utmärkt som kaloriförbrännare... med ostkrokar till så klart.

Fadern

Det var två år sedan jag var hemma hos min familj i Norrland. Det beror givetvis på att jag har problem med

att resa, men till viss del beror det på att man ibland kan stöta på obehagliga överraskningar. Till exempel när

jag senast var på den årliga marknaden i min hemort och stötte ihop med min gamla vän Simon.

-         - Din pappa är mannen, utbrast han när jag mötte honom.

-         - Förlåt?

-         - Din pappa är mannen!

-         - Varför säger du så? undrade jag.

-         -  Han gick precis förbi här med skinnbrallor, bar överkropp och bandana.

…

Jag vet inte vad man ska svara på det. Obehagligt var ordet.

Röbetsfobi

Har jag någonsin berättat för er att jag är rädd för att äta rödbetor? Ja, det är ju bara en av alla mina fobier, men kanske den mest bedrövliga av dem alla.

Det är inte formen eller färgen på dem som skrämmer mig och smaken fullkomligt älskar jag. Alltså jag tycker på riktigt att rödbetor är bland det godaste som finns, därför finner jag det extremt irriterande att jag har utvecklat en fobi gällande denna underbara rotsak.

Så vad är det då som är så fasansfullt med rödbetor? Ja, jag ska berätta om ni lovar att inte skratta åt mig, för det här är på fullaste allvar något jag tycker är ytterst otrevligt... Bajskorvarna blir röda när man ätit rödbetor. Röda!!! Alltså så röda att klosetten får den där trendiga färgen som är så inne just nu. Ni vet den där plommonlila färgen, den färg som alla väskor, handskar och halsdukar har i affärernas utbud för tillfället. Men det är inte det värsta av allt. Det värsta är att jag inte kan göra någonting åt det! Ingenting!!! Jag har ingen kontroll på mina egna korvar. Oerhört obehagligt för ett kontroll-freak som mig.

Jag kan lova er att förra veckan var extremt tuff för psyket - ty jag åt rödbetor fyra dagar i rad och varje gång jag skulle besöka toaletten fick jag sån ångest av bajjat att jag automatiskt började hulka. Men vad gör man inte för att försöka övervinna sina fobier. (Förbannade KBT.)

Antog att ni hellre ville se rödbetorna innan de gått igenom mitt matsmältningssystem så här kommer en vacker bild som gestaltar rotsakerna innan de förvandlades till en okontrollerbar massa.

 

Manschauvinismens lampa

Sitter och bildgooglar lampor som jag kan hänga ovanför min matssalsgrupp. Då snubblar jag över denna skönhet. Tja, varför inte? Har lite lågt i tak här hemma bara.

When life hands you lemons make lemonade

Jag har haft hantverkare i lyan som har tagit sig en titt på min defekta fläkt i köket. De kunde efter en tur på taket konstatera att samtliga grannars fläktsystem var utbytt, förutom mitt då. Jag känner mig mobbad. Sket-taskigt av min hyresvärd tycker jag. 

Ytterligare mobbtendenser visade sig då hantverkaren skruvade upp fläkten och en hög med nedbilad cement låg däruti som ett minne från tidigare års stambyte. Och jag som har funderat varför det ständigt trillar ner kalk på min spis. Jag undrar inte längre.

Men det kom sig väldigt lämpligt att jag just denna dag fann dessa kilon med cementrester. Ty min kollega Christoph hade bönat och bett om en present dagen till ära och det skulle vara något användbart och innerligt önskat. Sagt och gjort så skrapade jag samman hela högen i min fläkt i en gammal påse och med följde även en mossig lapp från lägenhetens tidigare inneboende.En perfekt present till kollegan!

Christoph blev tyvärr inte så imponerad. Han slängde bort min kärleksgåva. Jäkligt otacksamt tycker jag efter att ha släpat kilovis med cement över hela stan. 

Den där bakdelen

Idag har jag köpt nya jeans. Eftersom jag sällan shoppar kläder så var det en mycket exotisk upplevelse. En mindre angenäm händelse var att jag fick syn på min egen röv i provhyttens spegel.

Det kan tyckas konstigt att jag aldrig reflekterat över att jag har ett arsle först jag fyllt trettio bast, men om sanningen ska fram så har jag inte tänkt på den. Röva sitter ju där bak och mina ögon framtill, därför har bakdelen knappast varit till mitt bekymmer. Tills idag då. Varför har ingen sagt nåt?

Ikväll har jag maniskt tvingat mig gå med djupa knäböj varje gång jag ska gå ut i köket för att fylla på chipsskålen eller hämta mer läsk. Och jag försöker, i den mån jag orkar, spänna musklerna i häcken till vinjetmusiken i början av varje nytt tv-program. Kanske orkar jag detsamma även imorgon, men sen vet jag hur det blir, för den sitter ju där bak som sagt, och inom snar framtid har jag glömt rövfan. Då kan den hänga och sura där bäst den vill. Till nästa besök i en provhytt. För ja, röven har blivit som en överraskande skräckfilmsföljetång.