Sleeping Beauty

Jag är en relativt lättväckt person. Kanske kommer det efter min kära mor som vaknar om så ett hårstrå råkar falla från skalpen ner på huvudkudden om natten. Jag är inte fullt så lättväckt, men i kontrast till min kära John så är jag morsan upp i dagen.

Jag har aldrig förstått hur John lyckas försova sig om mornarna, vanligtvis brukar jag väcka honom de dagarna vi sover tillsammans, men igår beslutade jag mig för att han skulle få vakna av sin egen väckarklocka.

Jag vaknade en kvart innan hans mobil skulle ringa. Då kröp jag upp intill honom och strök honom över ryggen. John sov. Jag hasade upp på honom med benen runt rygg och mage. John sov. Jag bet honom i ryggen. John sov. Jag nöp honom i stjärten, först löst, sen hårt. John sov. Det var vid detta skede jag började fantisera om att bussa Skvalis på honom för att utföra en brutal analvåldtäkt på min karl för att se om han skulle fortsätta sova även vid en sådan situation.

Mobilen började ringa. Det är ett ihärdigt och högt ljud i den där rackarn. John sov. Ljudet stegrade allt eftersom och jag började oroa mig för att grannarna skulle vakna. John sov. När klockan tjutit i tio omgångar så funderade jag på om John skulle vakna om så Ricky Martin kom inspringandes, sjöng Living La Vida Loca med höfterna frenetiskt juckande. John sov.

Jag var tvungen att ge upp tillslut. Jag väckte karlsloken och kan fortfarande inte förstå hur han inte vaknade av oljudet. Jag väckte honom rätt snällt. Jag har nämligen fått bussning på mina väckningar förr. Uppenbarligen gillar John inte mitt sätta-knäna-i-ryggen-och-skjuta-på-jävligt-hårt-till-han-trillar-ner-från-sängen-väckningssätt. Förstår inte varför. Kräsen typ det där. Jag har ju helt fantastiska knän.