Lite roar små

Jag minns med ett leende ett av mina varmaste barndomsminnen. Det var gångerna när jag satt på dass och ropade ”färdig” så morsan kom inspringandes. På den tiden hade man betjäning vid rövrengörning.

Det fanns vissa av dessa gånger som var som allra finast. Det var när jag lutade mig framåt för att mamma skulle komma åt med papperet och hon sedan utbrast:
- Ohhhh, uhhhh, ihhhhh, det är en STOR KLUMP här bak. Usch!!!

Då satt jag alltid och fnissade som bäst och tyckte att livet var allt bra kul.