Allt i kärlekens namn

När jag gick i femman så var jag kär i en kille som hade rakat hår och lång lugg.

Som elvaåring har man vidunderliga sätt att visa sin kärlek, min kärleksförklaring bestod i att införskaffa mig samma frisyr som herrn i fråga. Inte på egen hand då, för sånt gör man bara inte själv. Nej, Elin J från Teg var helt med på noterna och skulle också låta sitt hår falla offer för kärleken... trots att det var min kärlek.

Jag och Ella stod på skoltoan och lyfte på håret medan vi kammade luggen framåt. Vi skulle bli så jävulscht tuffa. Och jag var först ut...

På Klippstationen i Vännäs satt jag uppflugen i frisörstolen spänd av förväntan och saxen arbetade kring min arma hjässa. Hej vad det gick, och håret flög, och resultatet kom, och så även besvikelsen. På mitt huvud hägrade inte kärlekens frisyr. Monica som just anlände in i salongen satte snabbt ord på vad som försegick på mitt huvud:
- Men Q, du ser ju ut som Sune i Sunes sommar!!!

Det var först vid detta ögonblick som frisörskan behagade informera mig om att hon bestämt inte tänkt raka mitt huvud, för då skulle jag se skallig ut. Istället lät hon en stubb på ca två centimeter vaja på skallen, följt av en slokande lugg som klistrade sig mot pannloben.

Kvällen ägnades åt självmordsförsök. Livet var helt enkelt över. Ett tag sprang jag runt med den rostiga brödkniven från -69 pressat mot bröstet. I nästa stund hängde jag ner från balkongen på andra våningen med fötterna dinglande en meter från snödrivorna på marken. Morsan satt i soffan och skrockade något om att ta tjuren vid hornen. Jag förstår än idag inte varför hon inte tog mitt suicida infall på allvar. Frissen var på liv och död och jag kunde inte se annat än slutet.

Men jag tog mig levande genom kvällen och så även till skolan nästkommande dag. Det var med darrande röster mina klasskamrater berömde min nya frisyr. Det tog ca fem sekunder innan Elin J bestämt sig för att hon kanske inte skulle klippa sig ändå, vid närmare eftertanke, så här i efterhand, liksom, jag kanske förstod.

Jag tror jag förstår. De närmsta månaderna blev jag uppbjuden av tjejer på disco. Inget mot lesbiska förhållanden, men min kärlek hade vandrat vidare och jag ville inget hellre än dansa tryckare med Anders. Tji fick jag, när Åsa från Pengsjö tryckte sig tätt intill mig i hopp om att jag var en nyinflyttad pöjk törstig på kärleken.