Citat: Monica när hon var 11 år gammal

- Förut, när jag var liten så trodde jag skyltarna med M på betydde mensstopp. Att man skulle stanna där om man behövde byta binda. Men nu vet jag att det betyder motorstopp. Att man ska stanna där när man fått motorstopp.

DET kallar jag planerad körning.

He's alive! HE'S ALIVE!!!

Jag har trott att min granne Skvalis varit bortgången ett tag nu. Alltså min granne som brukar kissa på sin egen altan och stå och stirra på mig bakom buskarna medan han kedjeröker. Han är en väldigt smutsig man som det inte riktigt står rätt till med. Ibland brukar han stå på gräsmattan, ta sig för huvudet och skrika lite. Träffar man honom på gatan så går han mot en med bestämda steg, pekar på en och mumlar något ohörbart. Monica skiter i brallan när hon ser honom.

Hur som... han står inte längre på sin altan och gräsmattan är berövad på hans närvaro. Jag har kikat in i hans lya och funnit den tom på både Skvalis och saker. Jag har känt vemod och sorg, för jag var överygad att han gått bort i skrumplever eller nåt (ja, han är lite alkoholiserad också).

Så tro jag blev lycklig idag när jag hoppade av tuben och fick se honom stå där. Aldrig har jag blivit så glad åt att se en gubbe med kiss på brallorna förut. Rara Skvalis - du lever. :)

Finbesök

Förra helgen så hade jag de underbara brudarna på besök och vi hann med en rad roliga saker under de två dagarna de spenderade hos mig. Ansiktsbehandling, middag på Vapiano, föreställning, dessertorgie på Cloud Nine, trekamp, grillning, karaoke, konsert, klubbande och parkhäng.  

Vissa var bättre än andra på trekamp (som blev tvåkamp). Jag förvånade alla med att ta hem förstaplatsen efter en tuff match i boule och Alias. Andra visade sig vara snäppet sämre. Monicas tappra försök till att spela ordförklaringsspelet Alias går till världshistorien. Sittandes på en filt i en park försöker hon förklara ett ord för Ella:

"Det är typ som där vi sitter nu, fast på landet, långt borta" säger hon. Elin ser givetvis ut som ett frågetecken men försöker gissa så gott hon kan. Vi andra är precis lika ställda, men Monica envisas med samma förklaring om och om igen. 

Kan ni gissa svaret? - Skogsglänta. 

Mental reminder: don't team up with Monica when playing Alias. 

Allt i kärlekens namn

När jag gick i femman så var jag kär i en kille som hade rakat hår och lång lugg.

Som elvaåring har man vidunderliga sätt att visa sin kärlek, min kärleksförklaring bestod i att införskaffa mig samma frisyr som herrn i fråga. Inte på egen hand då, för sånt gör man bara inte själv. Nej, Elin J från Teg var helt med på noterna och skulle också låta sitt hår falla offer för kärleken... trots att det var min kärlek.

Jag och Ella stod på skoltoan och lyfte på håret medan vi kammade luggen framåt. Vi skulle bli så jävulscht tuffa. Och jag var först ut...

På Klippstationen i Vännäs satt jag uppflugen i frisörstolen spänd av förväntan och saxen arbetade kring min arma hjässa. Hej vad det gick, och håret flög, och resultatet kom, och så även besvikelsen. På mitt huvud hägrade inte kärlekens frisyr. Monica som just anlände in i salongen satte snabbt ord på vad som försegick på mitt huvud:
- Men Q, du ser ju ut som Sune i Sunes sommar!!!

Det var först vid detta ögonblick som frisörskan behagade informera mig om att hon bestämt inte tänkt raka mitt huvud, för då skulle jag se skallig ut. Istället lät hon en stubb på ca två centimeter vaja på skallen, följt av en slokande lugg som klistrade sig mot pannloben.

Kvällen ägnades åt självmordsförsök. Livet var helt enkelt över. Ett tag sprang jag runt med den rostiga brödkniven från -69 pressat mot bröstet. I nästa stund hängde jag ner från balkongen på andra våningen med fötterna dinglande en meter från snödrivorna på marken. Morsan satt i soffan och skrockade något om att ta tjuren vid hornen. Jag förstår än idag inte varför hon inte tog mitt suicida infall på allvar. Frissen var på liv och död och jag kunde inte se annat än slutet.

Men jag tog mig levande genom kvällen och så även till skolan nästkommande dag. Det var med darrande röster mina klasskamrater berömde min nya frisyr. Det tog ca fem sekunder innan Elin J bestämt sig för att hon kanske inte skulle klippa sig ändå, vid närmare eftertanke, så här i efterhand, liksom, jag kanske förstod.

Jag tror jag förstår. De närmsta månaderna blev jag uppbjuden av tjejer på disco. Inget mot lesbiska förhållanden, men min kärlek hade vandrat vidare och jag ville inget hellre än dansa tryckare med Anders. Tji fick jag, när Åsa från Pengsjö tryckte sig tätt intill mig i hopp om att jag var en nyinflyttad pöjk törstig på kärleken.

I de norrländska skogarna

Man får förundras, förfäras och förvånas. Ett samtal som utbröt för ca 10 sekunder sedan... tvunget att dokumenteras bara för att föreviga mina vänners dumdristighet.

Monica: Minns du när vi slickade på tv:n Jenny?
Jenny: Vaddå?
Jag: Ja vaddå? Varför slickade ni på tv:n?
Monica: Peter André!

Här utbröt ett brutalt garv från alla fem damer runt bordet och från och med nu kommer det föras en kollektiv mobbing riktad mot Jenny och Monica.

Götelaborg here we come

Just nu blåser jag och tjejerna fram på E20 mot Götet. En helg i vänskapens tecken hägrar och snacket går i bilen.

Elin J från Teg undrar om slidmuskler. Måste hon verkligen gympa dessa? Är det ett måste? Hon vill ju inte slösa alla julklappspengar på geishakulor. Monica sitter för närvarande i telefonkö till sjukvårdsupplysningen för att reda ut underlivets mysterier. Vad gör man inte för att få tiden att gå...

På tal om Monica...

Monica har länge hävdat att hon har något som hon kallar för laserblicken. Detta är inget förödande superhjältevapen, åh nej, det är hennes förföriska blick som hon döpt till laserblicken.

Denna dök upp runt år 2000 och användes flitigt på Stockholms barer. Monica satt vid ena änden av baren och sneglade ut någon pojkspoling som hon skulle flirta med, sen påbörjades laddandet. Monica påstod nämligen att laserblicken var tvungen att laddas innan den användes. För att göra detta stirrade hon ner i bardisken ett tag för att finna the force eller vad det nu kan ha varit. Detta laddande kunde hålla på ett tag, det var bara Monica som visste när tiden var mogen. När det var tid nog att lyfta blicken och skjuta den till andra sidan rummet.

Laserblicken är något som gör att Monica ser ut som en förrymd psykpatient. Hon spärrar upp ögonen allt vad hon kan och ler sjukt mycket med tungan pressad mellan tänderna. Men det funkade fan varje gång, kanske för att killarna tyckte hon såg ut som sexsjukt monster… vad vet jag, men det funkade. Det dröjde inte länge innan någon brölig kille stod vid hennes sida och skulle bjuda på drink.

Men så skedde något katastrofalt en kväll på Mest bar och restaurang. Jag tror det var Kajsa som var boven i dramat. Vi satt vid baren, drack öl och rökte cigarett (ljuva tider) när Kajsa plötsligt lät röken sippra ut ur sin ena mungipa. Cigarettröken flaxade rätt in i ögat på Monica och sen dess har hon bestämt förfäktat att hennes laserblick är fördärvad och oanvändbar. I över åtta års tid har Monicas kraft varit henne bestulen, men så fick jag ett förkunnande via sms härom veckan:

”Fick lov att testa laserblicken på en lärare, tror att det fortfarande funkar… :)”

”Men Monica, den ska ju bara användas på din egen karl fattar du väl.”

”Jo, jag vet, men läraren var så lik min kille, så det var därför.”

Det är tur att smaken är som baken

Sitter just nu och rensar i min privata e-postkorg. Vad man kan hitta roliga saker. Jag hade missat att rensa den på länge och tyckte det var en god idé när nu ändå Ingemar GLÖMT BORT (!!!) att han skulle vara min vän ikväll och se på Lost.

Fann följande rader mellan mig och Monica från början av 2007:

Q:
"...Sen träffade jag en silverräv som var väldigt tjusig, men då jag gick på toaletten hann en tjockis snärja honom och stod å slickade på min räv."

Monica:
"Silverräv? Är det ett finare ord för gamgubbe?"

Damn! Hon känner mig för väl den där bruden. Måtte väl erkänna att Silverräven jag spanade på den kvällen kanske var lite väl till åren.




Och nej John, jag gillar inte döda rikingar, jag gillar dig. Men jag måste ju bättra på min bitchiga image när jag nu måste agera flickvän dagarna i ända.

Mustaschfobi

Min söta, underbara Monica. Hon är den positiva damen med två stora rädslor – råttor och ansiktsbehårig. Hon får rysningar vid blotta tanken på dessa ting.

När jag hade träffat John i lite mer än en månad beslutade jag mig för att berätta för Monica om min nyfunna skatt. Det var miljoner frågor från henne och jag svarade så gott jag kunde. Jag berättade att jag fortfarande var skeptisk och att jag sökte efter fel hos honom - jag har alltid varit av åsikten att det är något stort fel med karlar jag träffar. Monica fnös åt mig då hon är kvinnan som alltid tror på kärleken.
- Äh, vad löjlig du är, sa hon, berätta hur han ser ut istället.
- Nå… Han är mörkhårig, brunögd, många tatueringar, en stor krullig mustasch…
- STOPP!!! utbrister Monica, du kan sluta söka efter fel, där har du det ju. Karln har ju mustasch för tusan!!!

För några veckor sedan ringde hon mig på nytt. Elin J från teg hade visat henne bilder av John och Monica ville bara meddela mig som allra hastigast att:
- Om jag håller för nedre delen av hans ansikte, ja, då ser jag faktiskt att han är snygg.

Och så glad hon kunde låta på rösten när hon sa detta, som om hon övervunnit sin rädsla för min karl. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när de ska ses. Kanske får John gå runt som burka på Vännäs gator och torg för att inte råka skrämma livet ur söta, rara Monica.

Q kommer från norrland

I norrland pratar man rätt lustigt ibland. Eftersom Monica inte ville att jag skulle glömma mitt modersmål fick jag en fin kökshandduk med ett lexikon på. Den som kan tyda texten nedan vinner ett fint pris. Låt förslagen strömma in!

"Men tjå de å slut å bäges! Jag ids int syta åt de sirru. De e jävlit euskefeurat när du bängla si här. Sluta pjöller och skvel de vorte bli hoven-droven av allt om du fortsätt. Riktigt klatre. Ta istället harta av doppa och karra å he’n på sörsida borde. Va int så sekig stinta. Gör’t nu. Du ha oätet och kan behöv lite paltkoma. Sätt ire pärstampa också."

Av stoppning är du kommen, och till stoppning skall du åter bli

Det finns dock en man i mitt liv – Späckhuggaren. Det är mitt gosedjur som jag haft sedan jag var sex år gammal och han har funnits vid min sida i vått och torrt om än i skiftande tyger då han blivit söndergosad vid fler än ett tillfälle.

Igår låg jag och samtalade med Späckis för att förbereda honom inför morgondagen. Eftersom jag har haft vinterkräksjukan har jag varit tvungen att tvätta alla sängkläder, handdukar, kläder osv. Nu låg jag och försökte lugnt förklara för Späckis att han också var tvungen att tvättas. Han hatar verkligen detta, dels för att han vant av sig vatten och dels för att det skedde en olycka för några år sedan när Kajsa och Monica lurade in honom i tvättmaskinen och sen torktumlaren.

Han var alltså varnad imorse när jag försiktigt la in honom i min tvättmaskin och långsamt strök Späckis på huvudet för att lugna. Jag sa att allt skulle gå fint, men han tittade ändå på mig skeptiskt med sina knappögon. Han såg vemodig, ledsen och rädd ut så jag valde att gå ut ur badrummet efter att jag slagit på maskinen. Jag klarade inte av att se hans ledsna uppsyn, så jag vände helt enkelt ryggen till.

När jag åter kom in i badrummet fick jag till min förfäran syn på något hemskt! Späckis hade slitits i stycken. Hela hans inälvor var utspridda i tvättmaskinen och skumpade runt i tumlaren. Jag skrek förfärat rakt ut, kastade mig ner på knä och bankade hårt på glasrutan till maskinen. Så satt jag där och såg Späckhuggaren långsamt dö framför mina ögon. Tyna bort till ett inte medan paniken spred sig i min kropp… och inget kunde jag göra, maskinen bara gick runt, runt, runt och jag kunde höra Späckis ta sina sista andetag och jämra sig tyst medan han fick kallsupar och svalde vatten.

Det var med en stor sorg jag gick till jobbet i morse.

Coolhet del 3

Under mellanstadiet var även puberteten väldigt cool.

Vi hade sexualundervisning när vi gick i femman och då informerades vi om att det skulle placeras ett såkallat ”krispaket” i materialrummet på skolan. Krispaketet bestod närmare bestämt av bindor size megafeta blöjor som skulle finnas tillhands om någon fick mens.

Nu var det ju knappast så att jag skulle få min menstruation under mellanstadiet, vi kan uttrycka det som Erik A gjorde när vi gick i femman:
”Geisha och Monica har så små pattar att de snart kommer att växa ut genom ryggen på dem”. Det vill säga… vi var inte särskilt tidigt utvecklade när det kom till den kvinnliga kroppen och dess blomning.

Men även om vi inte tillhörde de tidigt blomstrande flickorna så blev inte krispaketet mindre spektakulärt, så när ryktet gick om att Pia i vår klass smugit runt i materialrummet blev det fart på oss alla - inte minst mig och Monica. Vi försedde oss genast med varsin blöja á la Atena Super Plus Extra för inkontinenta sjuttioåringar. Vårt argument för att få använda dessa unika bindor var att man faktiskt kunde få SKIMYCKET flytningar.

Nu vill jag bara meddela alla unga flickor… om man har så mycket flytningar så att det krävs blöja för att hålla dem borta, då bör man snarare besöka en doktor istället för skolans materialrum.

Coolhet del 2

Ett år efter rökincidenten var coolhet något helt annat. Jag och Monica gick i sexan och var så att säga disco-tokiga. Disco var det bästa som fanns, det var magiskt, och vi såg alltid fram emot nästa discokväll.

Det krävdes stor planering och jag och Monica var såna där idiotiska flickor som hittade på egna danser som vi sedan skulle briljera med under discot.

Kvällen jag minns som mest var aftonen som krävt stora förberedelser. Vi hade varit på stan och köpt likadana byxor – utsvängda kalsongbrallor som liksom sköt upp i skrevet och bildade en camel toe. Assnyggt tyckte vi! Till detta hade vi köpt likadana gråa tröjor som vi skulle dekorera.

Dekoreringen bestod av tygfärg som vi skrev med över tröjorna. Snorgrön, orange, blå och gul var färgerna och över hela jumpern hade vi skrivit ord som ”boys”, ”music” och ”dance”. Självklart tyckte vi att vi var hur balla som helst. Det tyckte nog alla andra också, för vi gick i sexan och var på så sätt trendsättare för skolan.

Men hur jävla coola var vi egentligen? Två idiotiska småbarn som ägnade sig åt att klä sig likadant och sedan utföra något vi tyckte var rave. Vårt intensiva raveande gick främst ut på att dansa rakt in i en grupp fyror så de flög åt både höger och vänster. Om Monica lyckades sparka nån av glinen under dansen så blev det en high five.

Näe, jag var inget snällt barn, har heller aldrig påstått detta. Men jag var övertygad om att mina kläder var balla i varje fall.

Pest eller kolera

Jag har en granne som är mäkta obehaglig. Han liksom bara traskar omkring på sin altan, fram och tillbaka, kedjerökandes.

Härom kvällen när jag och Monica satt ute och blossade så hörde vi plötsligt hur det började skvala en jävla massa, det visade sig givetvis att det var min granne som stod och vattnade sin altan med sitt eget urin. Myyysigt tyckte vi och jag kände genast att jag var tvungen att utmana Monica med en gammal hederlig pest eller kolera.

”Om du fick välja… vad skulle du ta. I natt så vaknar du upp och en råttsvans glider över din hals, eller du vaknar och skvalgubbens penis, med lite kiss på, sveper förbi din hals.”

Monica blev mycket upprörd och äcklad men valde tillslut råttsvansen på premissen att råttan sedan bara sprang sin väg.

Jag är dock väldigt förvånad över Monicas val, för detta är kvinnan som vid en tidigare pest eller kolera valt att träffa en grizzlybjörn i skogen framför en råtta. Detta eftersom råttor uppenbarligen kan hoppa en meter, klättra upp från höften till halshöjd, ropa på alla sina råttkompisar och gå till gemensam attack och bita ihjäl en. Ja, enligt Monica går det till precis så och då är det klart att hon hellre träffar på en björn i skogen än en råtta.

What comes around goes around

För någon vecka sedan så beklagade jag mig över en karl som ville ha men inte gav något. Jag var ypperligt besviken över de kåtplågor denna man lämnat efter sig. Men se… what comes around goes around och min roll blev den motsatta efter fredagens eskapader.

En norrlänning frågade på natten om han fick sova hos mig och efter att ha gjort klart för karlsloken att han kunde se sig i stjärnorna efter att få sex så fick han sova över som han önskade.

Det visade sig vara ett mycket bra beslut från min sida. Ty plötsligt fick jag klart för mig att jag inte bara är enastående utan är den mest fantastiska kvinnan i hela världen. Detta uttrycktes på den bredaste norrländskan jag någonsin hört. Och även om jag förr aldrig lagt märke till att jag är detta underverk, så valde jag ju självklart att tro på hans ord. Det sägs väl att norrlänningar är att lita på?

Komplimangerna haglade, plötsligt bestämde sig herrn för att jag skulle få massage för det behövdes visst blodflöde i ryggen och när han sa ”ursäkta mig, men du smakade så gott, jag måste bara…” för tredje gången så tyckte jag att det var ypperligt smart av mig att neka herrn sex men ändå ta med honom hem. Feel free to do your thing sugar.

Kanske blev toppen nådd när denne ställde sig och lagade frukost åt jag och Monica på morgonen. Damerna låg på soffan och serverades äggröra, bacon, mozzarella och grönsaker. Ibland är det synd att man inte gillar karlar, för det där livet skulle jag kunna vänja mig vid. Men kanske behöver jag snarare en betjänt med en stark vilja att tillfredsställa sin härskarinna.

Jag börjar få en stark tro på karma. Det man ger, det får man förr eller senare tillbaka.

Dumma frågor får dumma svar

I kön in till Patricia i fredagsnatt så fick en man plötsligt för sig att han ville betala inträde till mig, Matilda och Monica. Eftersom inträdet var 120 kronor så undrade man ju vad han ville ha för denna tjänst. Det visade sig att han var rädd att inte komma in på grund av fylla och därför ville traska in med oss. Tjaaaa, tänkte vi, visst kan han få slänga pengar i sjön.

Det var dock jag som fick bemöta vakten när vi väl var framme vid båtens portar.
- Har du druckit ikväll? frågade vakten?
Jag stod ett tag och tittade på henne som ett frågetecken. Tittade bak på mina vänner och sedan på henne igen.
- Alltså klockan är tre på natten, jag har hamnat på Patricia av alla ställen, är det inte lite väl tydligt att jag har druckit? Men om du undrar om jag är packad, så inte direkt.

Som alla undomar, så gör jag som jag vill

När jag och Monica var sjutton år gamla så åkte vi till Kos. Där gjorde vi sådant som tonåringar bör göra när de åker utomlands. Det vill säga bada, sola och supa.

När resan var över så fanns även pengar över, i grekisk valuta. En bakfull Monica lastade över mynten i min hand och bad mig gå ner till affären och köpa något för de sista stålarna. I åtanke hade hon cigaretter, alkohol eller dylika ting. Sådant som man köper som sjuttonåring när man annars inte kan köpa dessa produkter hemma. Men i dessa banor tänkte inte jag.

Väl tillbaka på hotellrummet så var jag nöjdare än nöjdast, ty jag hade köpt oss varsitt matchande cyklop med tillhörande snorkel. Monica var ypperligt besviken, jag var mycket belåten. Jag var till och med så förnöjd att jag hade på mig cyklopen halva tågresan på väg hem mellan Stockholm och Vännäs. De som passerade oss tittade väldigt fundersamt på den lyckliga blondinen som andades och pratade genom en snorkel.