Vart tog självförtroendet vägen?

På senaste tiden har jag tappat mitt självförtroende fullständigt, och jag har inte en susning om varför.

Det är som om mitt ansikte löpt amok. Jag kollar mig i spegeln på morgonen och möter blicken av en påse skridskor. Frågar mig själv vad som hände och försöker febrilt klämma finnarna på hakan samtidigt som jag försöker kamma luggen för min veckiga panna.

När jag och Matilda skulle gå på klubb i lördags så var det med dunder och brak, till jag såg alla andra människor och kände mig som en paket gräddfil vars bäst före datum var förra våren. Jag kände mig både klumpig och sur-doftande. Och inte blev det bättre av att jag var pruttig i magen och råkade släppa mig varje gång jag skulle sjunga med i låtarna med inlevelse.

Det har gått så långt att jag var tvungen att radera en filmad födelsedagshälsning som jag skulle skicka till min systerdotters 4-årsdag. Efter att ha tittat på mitt osminkade nylle i videon konstaterade jag nämligen att filmmaterialet hade god potential att förstöra hennes bild av sin moster. Jag ville inte riskera att minnet av mitt ansikte konsekvent skulle hemsöka henne upp i övre tonåren, strax innan en frivillig lobotomering för att bli av med minnesbilderna.

Värst var ändå när jag häromdagen var på friskis & svettis och skulle ta ett danspass. Mitt i tränandet så kommer ett move där vi ska stå på diagonalen och göra små juckande/sexiga rörelser med höften. Jag hade svårt att fatta galoppen och svårare blev det när jag fick syn på mig själv i spegeln och insåg att jag gestaltade en trumpen banan. Jag kunde inte förmå mig att låta bli att skratta var gång jag såg mig i spegeln, jag var så jäkla ful att jag kiknade av skratt. På väg hem byttes skrattet ut av tårar då banan-looken etsat sig fast på näthinnan.

Om mitt bäst före datum nu passerat, vad betyder då detta? Andreas vågar inte ens dricka mjölken som gick ut under gårdagen.

När ska jag hitta min talang?

Hela julen har jag haft "jul, jul, strålande jul" på huvudet och sjungit den konstant. Detta har retat gallfeber på Andreas.

Tillslut blev han less och bad mig åtminstone sluta göra mig till när jag sjunger. Att jag skulle sjunga fint istället. ?????? Jag försökte febrilt förklara för honom att jag inte gjorde mig till, att jag sjunger så, men han vägrade tro mig och bad mig uppträda så bra jag bara kunde.

Med svettiga händer, magstöd och inlevelse stod jag i köket och försökte låta så ljuv jag bara kunde, med ren och klar stämma och med toner som svävade fram likt änglar.

Mitt framträdande blev inte till herrns belåtenhet. Jag blev mobbad till på köpet också. Han säger att jag låter som en tuta. Ja, jag låter typ som Beyonces fan i klippet nedan.

Raseriutbrott!!!

Ikväll har vi firat Andreas födelsedag med romantisk middag, skattjakt och raseriutbrott. Det sistnämnda var oplanerat och omotiverat. Jag förstår faktiskt inte vad som hände.

I samtal över tända ljus så kommer plötsligt aggressionen över mig. Jag känner att jag inte riktigt kan titta på Andreas för han gör mig så satans förbannad. Jag ursäktar mig med att jag känner mig irriterad och går iväg för att försöka samla mig lite i sovrummet. Eftersom jag inte kan komma på varför jag tycker att Andreas är så motbjudande så återvänder jag snabbt till middagsbordet igen. Jag försöker sympatiskt att fortsätta samtalet. Men då säger han det oförlåtliga...

- Men bokade alla sina biljetter via telefon?

DOMDOMDOMDOMDOM!!! Ja, det kanske låter som en oförarglig fråga - men med tanke vad som händer därefter så bör påståendet stå i samma rang som om han hade påstått att Stockholmsmössan är snygg. Ty jag skriker, alltså på allvar så SKRIKER jag (här ska tilläggas att jag aldrig skrikit åt Andreas förr). Sedan kallar jag Andreas för korkad och springer gråtandes ut ur rummet och tycker att allt, allt, allt är förstört. Allt detta för en stilla undran om våra kunder bokar sina biljetter via telefonen.

Vi kan väl säga som så här... kort därefter så insåg jag att något inte stod helt rätt till så jag satt mig ner och tog mig en så kallad funderare. Kom snart på att jag inte tuggat nikotintuggummi på flera timmar. Insåg att kanske inte Andreas var så pjåkig ändå, men att ett ständigt nikotinrus kanske är det som krävs för att orka med hans fruktansvärda telefonfrågor i fortsättningen.

Eller då kanske det blir lättare att sluta snusa inom kort.

Välkommen hem!

Andreas envisas med att kalla mig för Smurfen. Så då fick han helt enkelt möta Smurfen när han kom hem från USA. Ackompanjerat av sång.

Tips hur man håller förhållandet vid liv

Cosmopolitan har gett 50 tips om hur man håller ett förhållande vid liv. Jag känner att jag inte riktigt kan leva upp till alla punkter... Jag ska inte trötta ut er med samtliga regler från denna guru-tidning, men jag plockar några av dem:

2 Behåll lite av den där privata sfären genom att inte gå på toaletten när han står och rakar sig.
Jag har en stark känsla av att min diarréattack häromdagen inte skulle uppskattas av tidningens redaktion. Om jag inte får kissa när han rakar sig, så antar jag att jag heller inte får ligga naken på golvet, kallsvettas, skrika att jag svimmar av bajset och gråtandes be om ett vattenglas.

8 Flirta fräckt! Ge honom ett litet nyp i rumpan eller dra av en busvissling när han går förbi dig. Självklart gör du det med glimten i ögat, men det skadar inte att han får veta att du fortfarande uppskattar vad du ser.
Den här regeln följer jag till viss del. Skillnaden är väl bara att istället för att nypa honom i rumpan brukar jag sätta pekfingret mot prutten istället. Då gallskriker Andreas och blir skitförbannad = jättekul.

20 Överraska honom i duschen för att du är sugen på lite sweet, sweet lovin’ – inte för att du har bråttom och han tar för lång tid på sig.
Jag brukar faktiskt överraska Andreas i duschen, kanske inte med sweet, sweet lovin', men en av de roligaste sakerna jag vet är att fylla en kastrull med iskallt vatten och kasta på honom när han njuter av sin dusch.

23 Bär söta, matchande mjukisdresser när ni hänger hemma en söndagseftermiddag. Jo, de är faktiskt lika bekväma som dina urgamla basketshorts och ditt urtvättade slappar-linne.
Hahahahahahahaha... men troligt!

38 Låt honom inte se dina sjabbigaste underkläder (jo, du vet vilka vi menar – de du har den tiden i månaden), och undvik att se hans. Behöver vi ens säga hur lätt de dödar romantiken?
Jaha, där rök halva underklädeslådan - det ska visst kosta att ha ett förhållande. Och yes... jag har sett hans, de där gråa, sladdriga varianterna kanske inte får det att rinna till direkt, men vad tusan, de ska väl ändå av?

47 Sträck på ryggen och svassa stolt förbi honom när du – fortfarande naken – ska på toa efter en session mellan lakanen.
Jag vet inte hur ni svassar in på toa efter sex, men personligen springer jag framåtlutad med händerna tryckt mot skrevet så att ingen oönskad vätska ska droppa ner på golvet. Jag ser inte stolt ut, jag ser ut som en babian som fort försöker fly in på dass för att inte grannarna ska drabbas av naken-chock.

Ja, ni kan ju läsa samtliga regler och bedöma själva... Personligen tror jag att livet blir bra mycket roligare om man bryter några regler. Regler är väl till för att brytas?

11 paket!

Andreas har köpt elva paket till mig i jul. Först blev jag överlycklig! Jag menar... ELVA paket!!! Men sen kom jag på att Andreas är killen som gav mig en sten i present efter att han varit på Öland, så jag har sänkt mina förväntningar något. 

Nu hoppas jag innerligt på en näve grus, några kvistar och möjligtvis något upphittat skräp från Årsta. Jag vet bestämt att det vimlar av gamla fiskhuvven vid Årstas industriområde. 

Jag kan knappt bärga mig till jul.

Q - den levande jacuzzin

I förrgår låg jag och Andreas och kollade på "Berg flyttar in". I detta program hälsades det på hos Linda Bengtzing och hon och Carina Berg konstaterade båda att de aldrig fjärtat inför sin partner... under sex års äktenskap. Andreas tittade upp på mig med olyckliga ögon och suckade när han tittade på mig. Det fanns en förkrossad dröm som svepte över hans ansikte.

Strax därefter kröp vi ner i badkaret ihop. Det tog ungefär fem minuter. Sen började min röv förvandla badkaret till en jacuzzi. Det går helt enkelt inte att stoppa.

No shave November

Jag vet inte om ni uppmärksammat att det just varit "No shave November" i världen. Det går ut på att man låter bli att raka sig under månaden och att pengarna man sparar in på att inte köpa raklödder och hyvel ska gå till välgörenhet.

Det uppmärksammade åtminstone jag när twitter fylldes till bredden av kommentarer som "If you are a women and participating in No shave November - I'll be gone in December."

Ha! tänkte jag, det måste man ju testa för se om man har en karl som är så pass ytlig att lite prima tofs under armen skulle skrämma honom på flykt. Därför skred jag till verket och tänkte att mitt slaveri under hyveln skulle få frias och en salig skog därefter skulle pryda mina ben. Det fanns ett hopp inom mig att jag till december skulle slippa bära långkalsonger och att jag skulle kunna frissera armhålan i fräna frisyrer. Dreads var för Andreas högsta prioritet i frisyrväg. Som han hoppades.

Tyvärr visade det sig att min behåring inte är så djärv som jag önskat. Andreas har hånskrattat åt mitt klena hår på benen och tofsen under armarna ser han inte. Jo förresten, han såg när jag maniskt pressade upp armhålan under näsan på honom så att håret killade honom på snoken och han kunde känna doften av dagens arbete. Det är den där jävla blonda genen jag skrivit om förr som ställer till det för mig.

Nu sitter jag här, med det hår jag tappert lyckats skrapa ihop under en månad. Andreas ligger fortfarande på soffan i sin klassiska mongo-pose och har inte alls försvunnit till december. Och jag bara undrar... hur kunde allt gå så snett? Nu är jag både feminist och hårig och likförbannat får jag knulla bäst när jag vill. Och här har jag gått runt hela livet hört att feminister får för lite kuk. Vilken jävla lögn.

En av arbetsuppgifterna

Här är ett gott exempel på en av dina arbetsuppgifter som Andreas vikarie - lämna strumporna lite häran och däran...

Vikarie för Andreas sökes

Eftersom Andreas åker till USA under nyår och blir borta i 16 dagar så söker jag härmed en vikarie att ersätta hans plats under denna tidsperiod. Om platsannonsen nedan passar dig, så tveka inte att söka:

Ref nr A-0117/79 

GeishaQ är en helt normal kvinna som ibland behöver sällskap.

Jag söker nu en vikarierande pojkvän med egenskaper så lika Andreas som möjligt. 

Tillträde/ Varaktiget: Visstidsanställning på 16 dagar under ordinarie arbetstagares ledighet. Tillträde 28 december 2011. Eventuell möjlighet till förlängning finns. 

Arbetsuppgifter: 
Exempel på arbetsuppgifter är ligga på soffan i mystisk pose (den sk Andreas-posen), lämna strumporna på golvet lite häran och däran, äta upp all lakrits i godispåsen samt tacka nej till alla kreativa förslag som kommer från mig så som att gå och bada, spela spel eller leka lekar. Finns kvalifikationerna kan även arbete med att springa runt och spela apa förekomma.

Kvalifikationer: 
Du skall ha högskoleexamen med inriktning mot befattningens verksamhetsområde eller annan utbildning som arbetsgivaren prövar likvärdig. 

Du har god förståelse för vad arbetet innebär och jag ser gärna att du har tidigare erfarenhet från liknande arbete. 

Dina personliga egenskaper som jag efterfrågar är likvärdiga Andreas egenskaper - dvs stelhet, trötthet och en förmåga att aldrig kunna vara seriös. Du ska med andra ord inte kunna arbeta självständigt utan ständigt fråga om vägledning vad än det gäller. Vidare är du ostrukturerad och kan absolut inte förmå dig att planera. Du ska kunna uttrycka dig väl i både tal och skrift - orden du då använder dig av är "Herre Karlsson", "Troligt" och "Hoppsan" samt att du ständigt gör ljudeffekter som man inte vet vad de indikerar. 

Du blir anställd av GeishaQ och arbetar i huvudsak hemifrån men vissa dagar kan tjänsten innebära arbete i på andra platser. 

Kontaktperson: GeishaQ, geishaq@hotmail.com

Det är ett plus om du är lika snygg som Andreas.

Kärleksgåvor

Har ni sett Sex & the City filmen? När Carrie förväntar sig juveler av Mr Big men istället får en platt-tv? Hon blir så jäkla besviken och jag har alltid tyckt att hon var en bortskämd snorunge på grund av detta. Observera orden tyckt och var, för när Andreas kom hem från Öland för några dagar sedan och hade med sig en sten som gåva, så förstod jag Carrie mer än väl.

Andreas var så jäkla nöjd. Lufsade ut i hallen, fiskade upp sin gåva ur jackfickan och räckte över stenen stolt med orden "Jag plockade den från södra kusten på Öland åt dig". Ehhh... Öhhh... Ok...

Jag undrade om det var något speciellt med stenen och fick veta att den var väldigt len. Insåg snart att min pojkväns nivå på presentinhandling ligger i klass med min ettåriga syskondotters försök till att ge mig gåvor i form av en neddreglad pinne eller en näve sand.

Dagens misssion: Gå till södraste delen av Enskededalen, plocka en sten åt Andreas med argumentet "den är kantig" och ge den till honom över middag ikväll. Vi får se hur jävla glad han blir.

Man ska akta sig vad man önskar... nu blev han Don Juan

Jag råkade säga till Andreas att jag ville ha romantik som på film. Sen visade jag ett klipp av Kirby ur Lipstick Jungle, vilket har fått Andreas att löpa amok.

Hela kvällen har han tvångsmässigt slitit av sig tröjan, tryckt upp mig mot väggen och låtit sin tunga agera elvisp i luften framför mitt ansikte. I nästa stund har han kastat sig upp på köksbordet och lagt sig i en sexig pose, alternativt gränslat mina oskyldiga stolar för att sitta coolt "som man gör på film". Men värst är nog när jag försökt diska och han envisas med att kasta vatten över sig själv och gör obeskrivliga miner samtidigt som han stönar underliga ljud jag tyvärr inte vill redogöra för.

Jag tar tillbaka allt. Jag vill inte ha det som på film och jag vill heller inte ha någon Don Juan om han kontinuerligt måste klä av sig och dänga mig mot väggarna. Man ska akta sig för vad man önskar.

De Marco?

Av underliga anledningar så har jag fått för mig att min karl är Don Juan. Han är inte Don Juan. Inte alls. Men ändå så tror jag ständigt att han ska överraska mig... och den tron bleknar liksom aldrig.

Nu har jag varje kväll efter en hårt arbetande dag trott att han ska ligga i sängen i en förförisk pose med en ros mellan tänderna. Detta är jag övertygad om även fast jag pratat med honom innan jag ska hem från arbetet. Under samtalet har han försäkrat mig om att han är hemma. Han berättar vad han gör och att han kommer att sova hemma hos sig.

Men jag går hem hoppfull. Jag går hem förvissad om att Andreas bara hittar på. Att han sagt att han är hemma hos sig bara för att jag ska bli så himla glad när han sedan är hos mig!!!

När jag kommer hem och finner överlåset reglat så tappar jag hoppet något... det vill säga tills jag kommer på att han bara försöker finta mig och i själva verket är där inne. Detsamma när det är becksvart i lyan och hans skor heller inte är där. Han bara skojas och luras.

Så glider jag runt i lägenheten och söker efter honom och funderar på vart han har gömt sig, tills jag minns... han är ju faktiskt inte Don Juan. Och kommer troligtvis heller aldrig bli. Men han är ju min råtta åtminstone. Och det är heller inte så illa pinkat!

Mysdag för två

Igår var jag och Andreas på massage. Jag hade planerat en mysig dag för oss två där vi bara kunde ligga och njuta. Tyvärr var Andreas inte riktigt lika exalterad, han var orolig för att han skulle få en snubbe som skulle massera hans kropp alldeles för hårt, han menade på att det just var hans tur, att det alltid blev så. Men jag lovade honom om att jag aldrig sett en kille på salongen, och berättade dessutom att alla behandlare i princip är unga, snygga tjejer.

Men när det kommer till Andreas så går det alltid lite snett... För in kommer en 95 kilos babushka, med orange hår som står som ett yrväder på hennes huvud. Hon kallar honom för Anders och försöker hiva in honom i ett rum innan vi ens har hunnit anmäla oss i receptionen. Jag får lov att hejda denna bastanta dam i hennes försök att kidnappa min man. Hon ger med sig och låter oss prata med kvinnan i receptionen där jag blir försäkrad om att jag kommer att få ligga i samma rum som min pojkvän. Och tur var väl det för stackars Andreas stod redan och flackade med blicken och såg blek ut. Ännu var det oklart vad Olga skulle göra med hans kropp, men vi kände oss oroliga. Framför allt av hennes brutala försök att fly med honom kvickare än en grisblink.

Väl vid massagebänken så fick vi klä av oss. Olga sa åt Andreas att ta av sig till trosorna. Andreas tog av sig till kalsongerna. Sedan dök han ner med huvudet i bänken och låg och blundade hårt den följande timmen. Han blundade när hon stoppade in kallingarna mellan hans skinkor, när hon av en händelse råkade ta på hans snutt, när hon masserade häcken på honom och när hon mjukade upp insidan av hans lår. Ja, han knep till och med igen ögonen när hon sa att han borde sola benen för de var på tok för bleka och att han skulle sola i skogen... eller i skuggan... vi vet inte vilket av det hon menade.

Men jag tänkte i mitt stilla sinne att det nog var bra mycket bättre att det var Olga som utförde massagen, för till och med jag blev generad när snyggingen som masserade mig började ta på insidan av låren.

Andreas är fortfarande inte så exalterad över min överraskning till honom, och han vill heller inte bli gottgjord med en massage.

Kåt-tanters visa

Ikväll cyklade jag trött till Sickla för ett kvällsdopp med Andreas och Andy. Jag var sur någe så jääävulscht. I själva verket orkade jag inte cykla dit och jag gruvade mig inför den långa uppförsbacken på väg hem. Jag var så grinig att jag med hängande läpp var tvungen att sjunga "så här gör Grin-Olle var han går, och var han sitter och var han står..." under hela cykelturen. Det var helt enkelt fasligt synd om mig.

Men det är nu berättelsen vänder och blir något av en solskenshistoria. Den där backen var inte så pjåkig när allt kom omkring. Speciellt inte om man lutade sig lite framåt på sadeln och lät den guppiga grusvägen göra jobbet åt en. Man kan säga... att backen var ganska angenäm. Åtminstone för de nedre regionerna.

Och tro min förvåning när jag efter doppet stod på bryggan och tre kalsongmodeller till karlar dyker upp från liksom ingenstans. De hade visst simmat från stranden några hundra meter bort och stod nu framför en ögonflackande Q som försökte få på sig sina trosor under handduken. Koncentrationen var inte riktigt som den brukar.

Jag försökte göra subtila gester till min pojkvän för att han skulle se dessa gudomligheter uppståndna ur vattnet, men han hade för länge sen gått bort från bryggan och kvar stod jag med ett sånt där fånigt flin som inte går att tvätta bort. Ni vet precis det vilket leende jag menar, när man ska se helt jävla oberörd ut, fast i själva verket har mungiporna fastnat vid öronen på en medan kinderna blir rosenröda.

På väg hem så studsade jag liksom fram. Funderade på att ta en extra tur nedför den där underbara backen. Och så sjöng jag tyst för mig själv "så här gör kåt-tanter var de går, och var de sitter och var de står, så får jag lov, så får jag lov, att sjunga kåt-tanters visa."

Det blev en ganska trevlig afton trots allt.

Nä men...

Öppnade mitt kylskåp och hittade den här potäten som hade ett ovanligt önskemål.

Andreas är trött på att jag alltid har gammal mat i mitt kylskåp, han tar till de radikala metoderna för att motverka detta.

Egentid my ass

På måndagar är det egentid. Det är Andreas påhitt och må möjligt vara den tristaste uppfinningen ever.

Ja, jag vet att han försöker slippa från mig. Och ja, jag vet att han behöver andrum. Men det behöver inte jag! Det är fasansfullt tråkigt att leka katt i sin ensamhet och jag är heller inte road av att reta mig själv!

Ikväll har jag försökt övertala honom att komma över med argumentet att han inte haft egentid den senaste månaden och klarat sig fint ändå. Jag har mutat honom med pengar. Jag har även lockat honom med dusch-hångel och erotiska erbjudanden, men se det biter inte på herrn. Tjat lönar sig aldrig och det är fruktansvärt frustrerande. Tjat har alltid varit min superkraft men det är precis som att jag mött min nemesis vars min otroliga förmåga inte fungerar på.

Jag är förevigt dömd till sexlösa måndagar.

  

Home sweet home?

Idag fick jag äntligen flytta hem till min kära lya. Som jag har längtat! Det har varit en tuff månad hemma hos Andreas, dels för att jag har saknat min egen lya men även på grund av att jag aldrig riktigt kan slappna av annat än hemma. Det var alltså med stor lycka jag slet upp dörren till min lägenhet idag!

Lyckan blev dock kortvarig. Jag märkte fort att något inte stod rätt till, doften var annorlunda och känslan lika så. Redan i hallen möttes jag av att det plötsligt hängde klädgalgar på min hatthylla och stolen jag brukar ställa handväskan på hade bytt plats. Jag började ana oråd...

Och med all rätt. Kärringen som hyrt min lägenhet hade passat på att möblera om i mitt hem. Sovrumsfåtöljen i köket, köksstolarna noga fördelat runt hela lyan, bordet på ny plats och lamporna hade också vandrat iväg. Soffan stod som tur var där den skulle, troligtvis bara för att "tant galen" inte orkat flytta den på grund av tyngden. Allt annat flyttbart hade nämligen bytt plats - inklusive alla mina kuddar och mitt duschdraperi som jag efter många om och men hittade i min garderob. Duschstången hittade jag bakom en dörr.  

Pinal för pinal har har jag nu fått återställa lägenheten till min igen - hiva ner tavlorna som stod i mitt fönster för att förhindra insyn, plocka fram flaskor och personliga ting som alla numer trängdes i skafferiet och styra tillbaka möblerna till dess ursprungliga plats. Sakta men säkert börjar lägenheten se ut som min igen.

Andreas drog sitt strå till stacken han med. Han sa att han skulle sanera toaletten genom att tillföra våra dofter, så han satt sig och la en kabel.

Trist trast

Jag har så tråkigt, så tråkigt, åh gudarna ska veta hur tråkigt jag har.

Andreas har varit sjuk tre kvällar i rad och inte får man förnöja sig det minsta. Här erbjuder jag mig att göra cabaret, hittar på roliga lekar, sjunger det vackraste jag kan och föreslår dylika aktiviteter som skulle glädja nästan vem som helst. Men tro på fan att han inte är road. Han säger bara att han är sjuk och inte orkar.

Men tristast är nog ändå att han tagit patent på att vara ynklig. När Andreas är liten måste jag vara stor och stark och den rollen är jag inte alls förtjust i om kvällarna. Då vill jag kräla ihop till en ostbåge i knäet på honom och ligga där och spinna till jag är så trött att jag somnar.

Ja, gud bevare mig, jag har så tråkigt, så tråkigt.

Besvikelsen

I onsdags skulle det ske. Som ett barn som väntar på julafton hade jag sett fram emot den dagen. Det var då världen skulle bli lycklig igen. Det var onsdagen då Andreas skulle följa med mig på Friskis och Svettis danspass.

Hoho vad jag hade längtat. Äntligen skulle Andreas bli till åtlöje genom att dansa afrikanskt till Shakira, köra running man till Kriss Kross och ligga på golvet och åma sig till Flash Dance. Jag bara fniss-njöt inombords när jag slog upp ögonen på onsdags morgonen. Och jag skrockade hela vägen till friskis på kvällen.

Men dra på trissor vilken besvikelse jag fick erfara. Vår ordinarie dansledare, mitt sockersöta solsken, var sjuk dagen till ära och in kom en man och ställde sig i hennes plats. Han glömde dra upp rullgardinerna från spegeln vilket jag insåg skulle resultera i att jag inte kunde se skymten av Andreas under hela passet. Ty han stod bakom mig.

Ledaren visade sig vara en träningsgalen aerobicsinstruktör som ansåg att dans var V-steg med ett juckande underliv. Hans höfter sköt som pistolskott och detta med största allvar - han skrek åt oss att vi skulle ha snabba fötter. Trancedance låt efter trancedance låt ljöd ur högtalarna och jag började långsamt ana att ledaren gick igång på sig själv. Jag blev rädd.    

Jag var så arg, så arg och ack så besviken efter danspasset. Ja, jag började nästan gråta. På allvar. För som jag hade längtat efter att få dela danspasset med Andreas och önskat att vi skulle dansa Michael Jackson Thriller ihop, det går inte beskriva. Istället fick vi uppleva en timmas tortyr lett av en man som kommer besöka alla mina framtida mardrömmar.

Jag antar att den som gapar efter mycket oftast mister hela stycket.