Prinsessan Q

Igår var jag på kalas. Eller... Jag var på "för-kalas" för när man är moster så måste man visst komma två timmar innan utsatt kalastid för att hjälpa till med barnen. Då serveras inte tårta, utan müsli med mjölk och inte får man nån fiskdamm heller trots rykten på facebook. Men jag klagar inte. Nej, nej, inte det minsta. Jag klagar inte ens när jag ska leka prinsessa med barnen och mot min vilja blir utsedd till att vara Askungen. Sen blir jag informerad om att Askungen måste städa medan Anastaaaaasia får leka. Jaha, minsann. Kul! Kul att man fick komma på kalas.

Nästa gång min lya behöver städas så ska jag bjuda in Noam på kalas och tvinga henne vara Askungen och då får vi se hur jävla kul hon tycker att sin rosa prinsessklänning är.

Tomteklädseln redo

Barns logik är synnerligen exceptionell!

Min systerdotter Noams förskola ska komma till mitt jobb och se en föreställning imorgon. Hon har sett fram emot detta, funderat och berättat för sin mor att:
- Då kommer alla mina kompisar att undra vem hon i röda koftan är...
Eftersom hennes moder, min kära syster, inte alls förstod vem personen i röd kofta är så frågade hon artigt vem denna skummis möjligen kunde tänkas vara.
- Men det är ju moster Q, svarade Noam så där självklart som bara barn kan göra. (Man kanske borde variera klädseln något).

Idag ifrågasatte hon dock om jag verkligen jobbade på teatern hon ska besöka. Ty hennes förskolekompisar hade minsann varit på föreställningen och de hade med all säkerhet inte träffat någon med röd kofta, bara en i vit kofta.

Imorgon så känns det inte som att jag har någon större valfrihet i klädval - inte om jag ska få behålla jobbet i varje fall.

Looks like a moster

Min systerdotter Noam har berättat att hon har en kompis i förskolan som har en mamma som ser ut som en moster. Och hur ser då en moster ut kan man undra?

Är det månne så att de är undersköna varelser med skägglav till pubeshår? Eller ser de möjligtvis ut som fagra prinsessor med gyllenblont hår som trillar av huvudet och skapar små peruker som krälar runt på golvet? Eller är de bara otroligt sexiga och bär kjol som fladdrar lite runt anus-området?

Nej, det är så enkelt att mostrar helt enkelt har piercings. Och eftersom förskolekompisens moder har hål i näsan så ser hon ut som en moster.

Tänk på det nästa gång du tror du har syskonbarn men saknar utsmyckning i ditt nylle.

Lönnmord

Förra veckan var jag och badade med systerdotter Noam. Det var härligt att ligga i solen och njuta samt att svalka av sin varma kropp. Det skulle kunna ha varit ännu härligare om inte Noam hade slitit upp en stor luftmadrass som hon bad mig blåsa upp.

Jag blåste och blåste och trugade så att jag närapå svimmade, men tji fick jag, den verkade inte bli det minsta uppblåst. Men skam den som ger sig, man vill ju att barnen ska få leka i vattnet. Så jag kämpade på och till slut blev madrassen fylld med luft och Moster Q låg på sin filt och trodde sig skulle dö. Jag hade gjort det! Jag hade klarat det!

Då fiskar Noam upp en badring... som också skulle blåsas upp. Och två armpuffar - som ville bli luftfyllda. OCH två badbollar som OCKSÅ skulle blåsas i.

Jag tror inte att Noam hade packat sin väska själv. Jag tror hennes mor hade med detta illdåd att göra. Men att leja en lönnmördare förklädd till badsugen unge är bara elakt. Att ta död på någon genom blåsande tycks också ytterst brutalt. Så kära syster... nästa gång du blir sur och vill döda mig på grund av att jag skrivit något genant om dig i bloggen, vänligen gör the dirty work själv, och låt bli att använda dig av dina oskyldiga barn som inte förstår bättre.

Storfiskar'n

Idag var jag och syrran med barnen och kollade in dance hall battle på stan. Mycket angenämt. På vägen hem blev det dock väldigt olyckligt - Noam tappade skon på tunnelbanans spår och tårarna sprutade hejvilt när hon klev på tuben i bara strumplästen.

Men vilken tur att Moster Q ville bli uppfinnare som barn och att takterna sitter i. Aftonen spenderade jag görandes ett fiskespö av finaste kvalitet. Ståltråd och klädgalge utgjorde ett metspö som fick följa med mig på en kvällsutflykt. Eftersom det finns en strömskena på 650 volt vid spåret så gjorde jag noga efterforskningar innan metandet påbörjades - jag ringde Henko på Gotland. När han sa "go" så gjorde jag som han sa och la mig på perrongen och började pimpla.

Jag har aldrig varit någon storfiskare. Aldrig fått en fisk i hela mitt liv. De vill helt enkelt inte nappa. Så tro på tusan jag blev förvånad när dojan högg på kroken vid första försöket. Så drog jag upp fångsten och stoppade den i väskan medan förvånat folk stirrade efter mig och mitt vackra spö.

Las ketchup

Noam undrade om moster Q hade ketchup i mungipan.

Svaret är nej.

Moster Q har en finne av aaaallraaa finaste kvalitet och den täcker mestadel av ansiktet.

Noam tyckte att jag skulle ta bort den där fläcken. Det tycker jag med.

Barnvakt

I kväll var jag barnvakt till mina systerdöttrar Noam och Noi. Det gick ju bra... fram till magen vred sig dubbel av smärta och jag fick diarré-attack.

Olyckligt nog hade jag precis ställt fram fingerfärgen till Noam och knäppt fast Noi i selen på magen. Och det var med ungen på magen jag damp ner på toaletten under skri och stånk. Den närmsta kvarten fick minstingen spendera i badrummet medan moster kissade ur stjärten. Ungen kommer ha bestående men av de ljudeffekter och odörer jag bjöd på.

Medan jag satt fast med arslet i toan så passade storasyster på att leka med fingerfärgen. Vi kan säga som så... att när jag fått ordning på missödet på dass så hade jag plötsligt en blå/grön systerdotter som dessutom hade "målat hela världen lilla mamma".

Jag tänker vänta ungefär hela livet tills jag skaffar barn.

Det var en gång

När mor min var i Stockholm senast så skulle hon läsa en bok för sitt barnbarn. Noam sprang iväg och hittade en engelsk bok som mormor kunde läsa för henne, och morsan satt igång. Läste för kung och fosterland med inlevelse och känsla. Hela boken läste hon på sin finaste engelska med Noam tätt intill sig.

När morsan läst färdigt tog Noam boken under armen och sprang till sin far för att upplysa honom om att "mormor inte kan läsa".

Så mycket för mammas engelskakunskaper.

De har setts tre gånger och nu vet hon!

Idag sa min systerdotter Noam att hon inte ville åka till Moster Q! När syrran frågade varför så berättade Noam att... "Andreas är där". Dumdumdumdumdidumdumdiddum (skräckinjagande musik följt av en knarrande dörr).

När syster försäkrat för Noam att den fasansfulle Andreas inte var hemma hos mig så gick det vägen att komma över, men med en diskussion som följde:

- Tycker inte du om Andreas?

- Nej!

- Men han är väl snäll?

- Nej!

Väl hemma hos mig stod Noam och stirrade, pekandes på sängen varpå hon upplyste oss med en darrande röst att "där brukar Andreas ligga... och läsa sagor". Kalla kårar gick längst våra ryggar. Hon hävdade bestämt att han även bodde i min lägenhet, när vi berättade att så inte var fallet så pekade hon in i grannens lya och sa att Andreas bodde där istället. Det är som om jag inte kommer undan hans ondska. Noam känner att den bor här. Onskan, syndigheten och illviljan.

Jag har en övertro på att barn kan se folks inre och undrar således vad det är Noam har fått korn på hos min pojkvän. Kanske ser hon inneboende aliens eller en satanistisk läggning? Kanske är det så enkelt att hon förfasas över hans oförmåga att planera eller outtröttliga anlag att retas. Vad mig angår så vill jag veta snarast, med risk för att kila stadigt med kirurgen ur Human Centipede, vill jag helst veta nu!

In your face

- Moster Q har inga bröst, sa Noam och pekade på min trygga barm.

Vad i helvetet, tänkte jag, jag har visst pattar. De närmsta minuterna ägnade jag åt att flasha mig själv för en tvååring och trycka upp lökarna under näsan på henne. Jag ville hävda att jag inte bara hade pattar, utan till och med balunsas. Jag jonglerade med dem ordentligt så de skulle se geleaktiga ut. Tillslut fick syrran Noam att säga korrigera sig något:

- Moster Q har lagomma bröst.

Kattvakt 2

I påsk ringde det plötsligt på dörren. Det finns bara en person som kommer oanmäld och ringer på min dörr – Jehovas Vittnen.

Eftersom jag precis hade hällt upp fett mycket hårskum i min hand och dessutom hade en katt på besök som gärna vill ut trots att hon är en innekatt, så stod jag inför ett problem… Jag blir dock alltid så glad när jag får oväntat besök så jag öppnade dörren utan att tänka speciellt långt.

Med händerna fulla av skum och katten klättrandes runt rygg, hals och bröst med klorna utfällda försökte jag snabbt avklara månadens konversation om Gud och Jesus. Jag ryckte åt mig broschyren, skrek att han var välkommen åter med nästa månads upplysning och blev halvt sönderflådd under tiden. Mjau, fräs, tjo!

- Vilken fin katt du har, la Jehovas till innan han gick.
- Tack, det är inte min, sa jag missnöjt och ville mest av allt slänga kattfan i ansiktet på mannen. Inte för att det är något fel på mannen från Jehovas, han ser snäll ut, utan för att katten gett mig den fetaste utsmyckningen på hela bröstet med sina kattsandstrampande klor. Dessutom hade den kräkits på mitt golv. Och som Noam sa ”det är äckligt”.

Lekfullt

Idag var jag, syrran och Noam i parken och lekte. Vi placerade oss i sandlådan för att bygga kaka och ett annat barn satt inte långt ifrån och härjade med en spade.

Det dröjde inte lång tid innan sand började vina åt vårt håll. Jag fick en dusch över hela min handväska varpå vi snällt bad barnet att slänga sanden åt ett annat håll. Det funkade ju bra... i ca en minut.

Snart började ungen medvetet med ett ondskefullt uttryck att hiva sand mot oss igen. Och trots mina menande blickar upphörde inte duscharna. Ungen var rödhårig, ful och inom kort låg han/hon/det bland topp fem på min hatlista. Jävla preventivmedel!

När sen ungen började grina och visade sig heta Kosmos så var saken klar. Ungen toppade hatlistan och gick segrande ut som nummer ett. Galonisar bar den också. Fy fan säger jag bara.

Och för övrigt... Kosmos? På riktigt?!

God Q

Idag är det MIN dag! Som min gamla polare Patrik brukar säga… ”Jesus är den ständiga tvåan i skuggan av dig käre vän.”

För folk må tro att det är Jesufödelse som får oss att frossa i godsaker och shopping, men ack så fel de har. Vad gemene man inte vet är att innan år 1981 så firade man inte jul med gåvor och mat… inte alls. Då ägnade man sig åt korsfästning och tortyr hela julaftonskvällen. Tacka fan för att dagens samhälle blivit bättre. Och allt på grund av att min lilla stjärt tittade ut ur morsans sköte på dopparedagen.

Jag har en enorm respekt för min dag. Jag kommer aldrig sluta att fira den, men det här året har en dam bestämt sig för att göra allt för att förstöra den. Jag vet inte hur länge hon planerat sin kupp, men jag måste erkänna att den är briljant och hon har givetvis förstört min födelsedagsmorgon.

Det är min systerdotter Noam som gått i alians med min mor. Magsjukan står för dörren och än så länge har Noam kastat ur sig välling, blåbär och dylikt på både övervåning, vardagsrum, toalett och kök. Detta har resulterat i att alla mina vänner vägrar mitt tårtkalas och jag ser hur ungjäveln skrattar inombords. Hon är djävulen själv. Jesus mot Satan helt enkelt. Gott mot ont.

Nu ska jag sätta mig och tänka ut hur jag ska förstöra hennes tvåårsdag. Kanske bryta höftbenet så att jag får all uppmärksamhet eller svimma av blodsockerfall rakt på hennes tårta. 1-0 till Noam än så länge, men vänta bara. The battle has just begun.

Merry Q-mas!

Pissig lördag

Under min dag som barnvakt så skedde ett smärre missöde. Uppenbarligen kan inte en nittonmånaders unge dricka mjölk ur ett glas på egen hand (jävligt orutinerat), så hela glaset hamnade över Noam samt mitt köksbord/stol/golv. Det var bara att slänga in bebben i duschen då med andra ord.

Det är då man får förvånas över den opassande tajmingen barn kan ha. En minut utan blöja och tro på fan att ungen pissar på mitt golv. ”Gott”, tänkte jag och suckade. Jag placerade Noam i andra sidan av rummet, pekade vänligt men bestämt och ropade kommandot ”stanna” i hopp om att min systerdotter åtminstone skulle ha en hunds intelligens.

Jag ilade in i städskåpet, jag svär det tog högst 5 sekunder, men se det visade sig att ungen INTE är smartare än en hund, utan bara dum och inställd på jävlas-med-moster-mode, för när jag återvände snabbt som en blixt så stod hon och plaskade i kisspölen. Vad ända in i… Inte ens jag skulle komma på att göra det.

Vad är det för sjuka gener som figurerar i min släkt?

Sms-konversation

Jag var barnvakt igår. Jag visste sedan tidigare att Råttan skulle tvätta på fredag kvällen och hotade honom därför med att dyka upp klockan nio på lördag morgon för att jag och Noam skulle väcka honom och leka hela långa dagen. Klockan 17 drämde jag iväg ett sms till Råttan.

GeishaQ:
”Nu har vi suttit i sandlådan utanför dig sedan klockan 9 imorse, men ingen Råttan. Jag och systerdottern fryser så hemskt och är mycket besvikna.”

Råttan:
”Jaså? Såg inte er, låg i rännstenen jämte å vilade.”

GeishaQ
”Oj, var det du? Sorry att jag bad Noam bajsa dig i munnen, men jag kände inte igen dig. Du såg ut som skit. Du måste ha tvättat så jävla hårt igår,”

Underskön

Det kanske är hög tid att rycka upp sig något. Man kan ju inte gå runt och se ut som sju svåra år hela livet.

Min kollega gick förbi mitt skrivbord och jämrade sig över att hon såg risig ut, i samma veva slängde hon en blick mot mitt skrivbord, började skratta och sa sedan:

”Äh, jag tar tillbaka det förresten”.

Jag måste se ut som en blomsteräng. Min systerdotter har börjat peka på mig och garva. Jävligt ouppfostrad unge skulle jag vilja säga. Bara för att jag inte orkar ha ögonbryn just nu. Det är inget att skratta åt. Tänk på de stackars cancerbarnen då!

Bild på syrran och min systerdotter

Se så snopen lilla Noam blir när hon inser att hennes morsa glömt ta av henne blöjan innan hon kastade sig i poolen.


Klicka för större bild.

Här kommer Pippi Långstrump

Igår var jag på Junibacken med min syster och systerdotter. Jag tänker inte skriva om att jag inte vågade åka sagotåget, jag tänker skriva om min systerdotters stora fascination för vagnar.

Redan utanför Junibacken fann min systerdotter, Noam, en vagn som hon försökte få med sig in. Hennes tråkiga morsa tillät såklart inte detta utan haffade med sig Noam med ursäkten att vagnen inte var hennes.

När syrran sprang på dass för att lägga en korv blev jag in charge för min systerdotter. Jag trodde först att det skulle barka åt helvetet då Noam snörde iväg efter sin mor som en liten pil, med mig hack i häl. På vägen mot toaletterna hann dock Noam bli distraherad av dylika ting… till och med en vagn… eller nja… vagn och vagn, men den gick att rulla och det ville systerdottern gärna göra. Hon tog tag i vagnen och började knuffa på allt vad hon hade, men det gick si så där. Jag ville ju dock inte vara som hennes tråkig morsa så Noam fick helt enkelt stå och knuffa på vagnen… eller nja… vagnen och vagnen… rullstolen. Rullstolen som bar upp en rullstolsburen kvinna. Men som sagt, man vill ju inte vara en tråkmorsa så jag säger det funka och tittade därför åt ett annat håll medan Noam lyckades styra iväg den rullstolsburna kvinnan från Pippilångstrump-skivorna hon hade tänkt köpa.

Kvinnan behövde ju lära sig att växa upp någon gång och skippa Lindgrens sånger så jag tänker mig att jag gjorde en god gärning.

Nanny Q

I fredags var jag barnvakt åt min systerdotter. Syrran gav instruktioner innan. Det skulle inte vara några problem, lilla Noam grät nämligen aldrig, hon kunde dock vara lite busig. Var det svårt för henne att somna så kunde man alltid bära henne i selen så somnade hon automatiskt om inte annat fanns ju alltid vagnen som man kunde ta en tur med. Piece of cake med andra ord… Eller hur!

När Noam märkte att pappa och mamma hade försvunnit började hon gråta. Förtvivlat skulle hon runt i alla rum för att se var de var, bara för att finna att i hemmet fanns varken mamma eller pappa, bara en sketen moster.

Jag försökte att distrahera Noam genom att pula in ett ägg i käften och det funkade ett tag. Jag tror att det var kul att stoppa in och ut ett ägg i min mun en si så där 25 gånger innan både jag och Noam var trötta på den underbara leken.

Sen var det ju just det här med att hon var så busig och inte alls ledsen. Trodde syrran ja. Det var en gnölig dam som låg och agerade mask intill mig samtidigt som jag tryckte nappflaskan i truten på henne. Enda sättet att få tyst på damen var att konstant spela mobilsignaler, vilket knappast var speciellt sövande.

Jag tog till slut selen. Den där magiska selen som skulle få Noam att somna som en stock. Dessvärre var selen inte det minsta magisk. Istället hängde damen för långt ner på mig och påminde om en hängpung som svängde mellan mina ben. Innan jag insåg att jag borde korta remmarna på skiten hade redan Noam tappat allt förtroende för sin moster och stirrade frågande på mig.

Men så kom jag på att en promenad skulle göra susen. Det var ju vad min syster sagt och även fast jag började tappa tilltron till alla hennes tips och råd så tänkte jag att det var värt ett försök. Men det visade sig att några nycklar till lyan inte fanns i lägenheten så en långpromenad blev det inte något av. Istället fick jag spatsera fram och tillbaka utanför dörren för att se till att eventuella tjuvar inte smet in i syrrans hem. Jag bad till gudarna att ingen av hennes grannar skulle se mig hur jag vankade av och an på en längd a tjugo meter.

Noam låg och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka. Tillslut blev jag sur och kastade min sjal över vagnens öppning, då blev Noam sur och började gnöla, igen! Fittunge, tänkte jag, soooov, soooov, sooov. Jag slängde undan sjalen och försökte ge Noam onda ögat och gav mig på en snabb hypnos som skulle få henne att somna omgående. Men jag är visst inge bra på hypnos.

Efter att ha spatserat fram och tillbaka, med Kajsa i telefonluren, totalt ignorerande ungen så somnade hon slutligen. Slutet gott allting gott, men ungar… det får nog dröja för min del.

Matilda: Det var den här jag menade

Fantastiskt av Jan Stenmark.


Och detta är det enda som får mig att dra på smilbanden just nu för det är FÖRFÄRLIGT synd om mig. 7 kilos bebis smittade mig med bebissjuka och jag är feberknäckt. Och inte svarar mamman i telefonen heller. Jag är dömd till ensamhet. Voj öde! 48 kilos bebisen svettas, snörvlar och gråter. Ont i bröstet gör det också. Buhääää!!!