Morgonmöte

Imorse var jag hos barnmorskan för att få nya p-piller. Hej vad här ska pippas!

Nej, skämt och sido… men att starta måndagsmorgonen med skenor spretandes ur fittan är väl så där lagom skojsigt. Detta trots att kvinnan mellan mina ben säger att jag ska andas in och tänka att jag ligger på en strand vid söderhavet. Uppriktigt talat vet jag inte vilken position hon brukar ligga i på stränderna, men personligen ligger jag inte på det sätt som en gynstol tvingar benen till.

Hur som helst, underlivet under kontroll, ja så pass att barnmorskan säger att det ser väldigt fint ut. Sedan rättar hon sig som om ordet fint inte räcker till och börjar förklara hur vacker livmodertapp jag har. Jag har aldrig varit bra på komplimanger, rättare sagt är jag usel på att ta dem, men vad tusan säger man om någon påstår att man har en vacker livmodertapp? Framförallt om komplimangerna kommer medan personen i fråga har en lampa som lyser rätt upp i underlivet på en samtidigt som hon har en hand ingrävd mellan benen? ”Jaså? Eh… jaha”, säger man uppenbarligen, för det gjorde jag.

Men det här med min vackra livmodertapp. Sitter man inne på såna resurser vill man ju gärna flukta med dem och visa det vackra man har. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Börja hänga på krogen med ena foten på baren så att jag ger full insyn till min förträffliga tapp? Gärna med rätt belysning som kan belysa härligheten? En piercing där inne? Lite bling bling? Ja, förslag mottages tacksamt för den som vet hur man ska framhäva sina bättre sidor.

En god start på dagen.

Jag har varit och tagit det sedvanliga cellprovet på morgonkvisten och jag slutar aldrig förvånas över hur man alltid blir behandlad som slightly retarded när man har att göra med barnmorskor.

Det är en jäkla massa ”naaaaw” och försiktiga leenden och nickanden. Sedan kommer bebisrösten:

- Nu ser du ska jag bara föra in den här hårda plastskenen i dig. Naw, nå… se så. *gulligull pluttiplutt*

Man önskar ju säga ifrån på skarpen. Säga åt dem att sluta inbilla sig att man är de fem fyllda. Dessvärre är man ju föga kaxig då man ligger i en inte allt för bekväm position, med benen åt varsitt håll och plastbitar utstickandes ur muffen.

- Naaaaw, nu ska vi se, nu skrapar jag med den här stickan på din livmodertapp. Det känns lite obehagligt.

No shit!