Inlägg
Jag har varit och tagit det sedvanliga cellprovet på morgonkvisten och jag slutar aldrig förvånas över hur man alltid blir behandlad som slightly retarded när man har att göra med barnmorskor.
Det är en jäkla massa ”naaaaw” och försiktiga leenden och nickanden. Sedan kommer bebisrösten:
- Nu ser du ska jag bara föra in den här hårda plastskenen i dig. Naw, nå… se så. *gulligull pluttiplutt*
Man önskar ju säga ifrån på skarpen. Säga åt dem att sluta inbilla sig att man är de fem fyllda. Dessvärre är man ju föga kaxig då man ligger i en inte allt för bekväm position, med benen åt varsitt håll och plastbitar utstickandes ur muffen.
- Naaaaw, nu ska vi se, nu skrapar jag med den här stickan på din livmodertapp. Det känns lite obehagligt.
No shit!
Det är en jäkla massa ”naaaaw” och försiktiga leenden och nickanden. Sedan kommer bebisrösten:
- Nu ser du ska jag bara föra in den här hårda plastskenen i dig. Naw, nå… se så. *gulligull pluttiplutt*
Man önskar ju säga ifrån på skarpen. Säga åt dem att sluta inbilla sig att man är de fem fyllda. Dessvärre är man ju föga kaxig då man ligger i en inte allt för bekväm position, med benen åt varsitt håll och plastbitar utstickandes ur muffen.
- Naaaaw, nu ska vi se, nu skrapar jag med den här stickan på din livmodertapp. Det känns lite obehagligt.
No shit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar