Jag var till skomakaren härom dagen för att klacka om mina favoritskor. Han var en härlig snubbe, men förutom det var han synsk den jäkeln. Rena rama spåtanten, fast i skor istället för handflatan.
"Hohohoho, de har har du åkt kana på många gånger kan jag se", skrockade gubben.
OM jag har. Jag har av ren lathet envisats med att traska runt i dojorna utan klack i över ett år vilket har resulterat i att jag har stått på öronen mängder av gånger. De gånger jag har parerat ivägglidanden på gatan är otaliga och jag tenderar alltid att få frågan "hur gick det" när jag dragit på mig stövlarna.
Men precis som skomakaren kunde se mitt förflutna så kunde han även se vad jag behövde i min framtid och gav mig ett par nya, rejäla klackar på mina skor.
Visar inlägg med etikett sko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sko. Visa alla inlägg
lördag 20 september 2008
lördag 7 juni 2008
Omutlighet är de halvciviliserades fetisch
På tal om fötter och skor så skrev en skofetisch till mig på helgon här om dagen. Jag är inte så förtjust i att folk som jag inte känner skriver mail till mig. Detta beror på:
* Att de oftast skriver något otroligt trist så som: ”Hej, läget? Vem är du?”
* Att personer som väljer att skriva till främlingar oftast inte har någon bild på sin sida så väl som att de saknar en proper presentation. Detta innebär att författaren i fråga kan vara en massmördare eller Eric Gadd så vitt jag vet. Och jag vill inte dela mina tankar och idéer med någon av dem.
* Om man nu vill vara trevlig och svara på deras korta frågor, så eskalerar alltid mailandet i någon pervers förfrågan efter det tredje mailet. Som om man har lust att sitta på deras ansikte med frigolit i munnen och skrika ”Faster kommer, faster kommer.”
Jag vill sällan vara otrevlig, men jag vill heller inte ha de där jobbiga förslagen. Jag var därför trevlig och svarade på hur jag mådde men sa att jag inte visste hur jag skulle förklara mig själv. Vips så kom ett nytt mail inom loppet av 10 sekunder där han sa att jag kunde åtminstone försöka beskriva mig, varpå jag förstod att jag hade att göra med en ”hej-har-du-lust-att-slå-mig-med-en-baguette-medan-jag-brer-smör-i-din-stjärt-kille.”
Hur gör man sig av med en skofetisch på enklaste vis? Jag skrev att jag kollat på hans sida och att jag inte var speciellt intresserad av skor. Och se… det funkade, sedan dess har jag inte hört mer från den karln.
* Att de oftast skriver något otroligt trist så som: ”Hej, läget? Vem är du?”
* Att personer som väljer att skriva till främlingar oftast inte har någon bild på sin sida så väl som att de saknar en proper presentation. Detta innebär att författaren i fråga kan vara en massmördare eller Eric Gadd så vitt jag vet. Och jag vill inte dela mina tankar och idéer med någon av dem.
* Om man nu vill vara trevlig och svara på deras korta frågor, så eskalerar alltid mailandet i någon pervers förfrågan efter det tredje mailet. Som om man har lust att sitta på deras ansikte med frigolit i munnen och skrika ”Faster kommer, faster kommer.”
Jag vill sällan vara otrevlig, men jag vill heller inte ha de där jobbiga förslagen. Jag var därför trevlig och svarade på hur jag mådde men sa att jag inte visste hur jag skulle förklara mig själv. Vips så kom ett nytt mail inom loppet av 10 sekunder där han sa att jag kunde åtminstone försöka beskriva mig, varpå jag förstod att jag hade att göra med en ”hej-har-du-lust-att-slå-mig-med-en-baguette-medan-jag-brer-smör-i-din-stjärt-kille.”
Hur gör man sig av med en skofetisch på enklaste vis? Jag skrev att jag kollat på hans sida och att jag inte var speciellt intresserad av skor. Och se… det funkade, sedan dess har jag inte hört mer från den karln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)