Jag trodde att mannen hade 40 stjärtar, men så var det inte. Det var Ali Baba och de 40 rövarna.

Jag är glad att man äntligen enats om att det heter snopp och snippa. Låt oss hålla oss till detta. Jag har nämligen egna mardrömsupplevelser från när jag var barn.

Min mamma kallade snippan för stjärt när jag var liten. Bakdelen hette således rumpa, svårare än så var det inte. Ja, det vill säga fram till jag började skolan och skulle lära mig stava ord som börjar med stj.

I samband med inlärningen fanns det bland annat en bild på en stjärna och sen på en rumpa. Fröken pekade på arslet och sa stjärt, jag satte mig på tvären, pekade mig i skrevet och sa stjärt, pekade på bilden och skrek RUMPA. Inte alls menade fröken, pekade på bilden igen och sa stjärt. Sandra Ottosson stod snällt vid frökens sida, sträckte upp handen för att få prata.

- Ja Sandra?
- Det här är en framstjärt, sa Sandra som en annan mallgroda och pekade framtill, det där är en stjärt.

Vet ni hur snopet det kändes att plötsligt bli tillrättavisad? Hela långa livet hade jag trott att stjärten satt fram och nu visade det sig att morsan ljugit hela tiden och att jag i själva verket hade fittan baktill. Snurrigt värre.

Spänd av förväntan

Igår när jag skulle rulla över på sidan för att falla till ro och somna, stack det plötsligt till i min vänstra skinka. Jag trodde först att det var en glasbit jag lagt mig på, så jag tände lampan, slet bort täcket och stirrade på sidan av rumpan för att se vad där var. Men se på tusan, det var en stjärtfinne.

En stjärtfinne uppkommer ungefär en gång per år. Man skulle kunna säga att den är som en sällsynt orkidé som en gång om året blommar och slår ut. Herre vad lycklig jag blev. Framför allt för att den satt på sidan av arslet på mig. Detta innebär ju att jag kommer att kunna se explosionen när stjärtfinnen är redo att klämmas.

Jag blev så förväntansfull på böldens mognad att det kändes som dagen innan julafton. Jag kunde knappt somna den natten.