Ostkex

Om du är en av de lyckligare jävlarna som ska gå på min 30-årsfest i helgen så ber jag er ödmjukast att uppmärksamma ostkexen som kommer att serveras vid tillställningen.

Dessa förbannade ostkex har jag nämligen under tre månaders tid fått samtala om på telefonen med min moder. Och historien kring ostkexen har tyvärr ingen ände. Det finns så mycket att säga om ostkex.

Det började i slutet av augusti när jag berättade för min mor att det skulle serveras tilltugg på festen. Modern går vid detta tillfälle bananas. Har ni den blekaste aning om hur många recept på plockmat en sextioårig kvinna kan slita fram ur röven?

Men mor beslöt sig för ostkex och sen i augusti har hon sparat ostkanter i frysen till detta tilltugg. Jag har veckovis fått uppdateringar på hur detta ostsparande ligger till. Det har på allvar inte gått att prata med min mamma under den senaste tiden utan att ostkex av mystiska skäl smugit ini konversationen. Jobb - ostkex. Andreas - ostkex. Traktor - ostkex.

Jag har vädjat till henne att sluta, men det går helt enkelt inte. Det är som att ostkexen tagit över min mors själ - hon är besatt.

I kväll ringde hon igen. Det var ostkexen. Transporten ni vet. Det är lite krisläge så att säga.

Så please, pula hela munnen full av kex, le mot min mor och säg för guds skull att de är goda.Hon har nämligen fått ett nytt recept av Chris - med pommeskrydda.

Jo, det finns dumma frågor, om man ställer dem till fel person

Min gode vän Matilda gjorde mig uppmärksam på ett fenomen som jag hade förträngt.

14 år och uttråkad. Inte ett piss att göra och allt är trist, trist, trist. Kompisarna på annat håll. Tiden står stilla. Allt är hopplöst och ack så tråkigt. Och vad gör man då? Jo, man går till morsan och klagar:
"Åhhh det är så tråkigt, vad ska jag göra?"

Stopp, ursäkta mig, men vad i helvetet? Hur i hela fridens dagar skulle mamma Inga kunna sitta inne på den ultimata händelsen? Hur skulle hon av alla människor komma på det absolut skojigaste att göra? Mamma Inga, hon som roar sig med att dansa twist naken när jag är sur, hur skulle hon lösa det stora världsproblemet - tristess?

Jag ska berätta exakt hur roliga förslag min mor hade. "Du kan ju lägga ett pussel." "Du kan städa ditt rum." "Du kan väl ta en promenad."

Lååååång djuuuup tonårssuck!

Men vad fan väntade man sig? Att mamma Inga skulle slänga upp en 7:a whiskey och föreslå en söndagsfylla för att botgöra att vi bodde i en stendöd håla? Nä, inte riktigt va. Och ändå fortsatte det... Nästa vecka var det samma sak - "Maaaammaaa, jag har triiiist, vad ska jag gööööra?"

Guld till Stockholm

I sommar har min kära mor haft en tävling med mig. En tävling jag inte alls signat upp för men som ändå förföljt mig hela juni och juli.

Kampen har gått till på följande sätt: Min mor har ringt mig, frågat vad vi har för väder, när jag har berättat detta så har hon känt ett tvång att berätta hur mycket sooool de har och hur vaaaaarmt det är. Det har inte spelat någon större roll om det varit regn eller sol här i Stockholm. För är det sol här, så är morsan snabb på att fråga hur många grader vi har och rappt har hon replikerat att de i Norrland minsann har ännu varmare och att hon måste gå runt i bickahini (betyder bikini på morska).

Jag vet inte hur jag kvalade in för den här turneringen, jag har aldrig ansökt om att vara med och spela, men likförbannat har ett samtal kommit var tredje dag där mamma liksom gnuggat in det faktum att vi har skitväder i Stockholm jämfört med dem.

Men konstigt nog tror jag att jag vann hela skiten igår. Mamma ringde och deklarerade att det nu var kallt och att sommaren verkade vara över. Då kungjorde jag att jag varit och badat, att vi hade sol och att det var varmt. Bouha! Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit, ja segern den är vår.

Nä, men DIN mamma

Jag vet inte med er, men jag får rätt ofta struntmail till jobbet om att man ska uppdatera sin webmail - annars stängs den ner. Ja ni vet, sånt där vanligt bluff och båg. Men idag damp det ner en sådan varning som fick mig en aningen konfunderad:

"För att förhindra att ditt konto från sägs upp, måste du uppdatera den
genom att tillhandahålla den begärda informationen nedan:

Bekräfta din e-identitet NU

E-post Användarnamn: Din mamma
E-post Lösenord: är fet som ett hus"

Nå, min mor är något trind, men fet som ett hus... det tycker jag var lite överdrivet.

Susa utför

Igår var jag, Andreas och gänget och åkte snowboard i Hammarbybacken. Eller... alla utom en åkte bräda, Andreas skulle prompt ha slalomskidor. Och det är väl helt ok enligt mig, inget fel med skidor.

Dessvärre visade det sig finnas en baksida med skidåkandet. Andreas åker slalom precis som min morsa. Föga upphetsande att se honom ploga ner för backen i stooooora svängar med stavarna hängande som onödigt bihang bakom sig. Han försökte liksom ha den där lugna, coola stilen som inte ser det minsta avslappnad ut på honom då ansiktet har fastnat i scenario skräckfilm. Det enda som skiljde mamma och Andreas åt i skidbacken är att mor brukar ha turkos overall med pannband i samma färg och detta hade som tur var Andreas låtit bli att klä sig i.

Jag är lite orolig för mitt och Andreas sexliv just nu, var gång jag blundar så ser jag hans tafatta slalomåkande på näthinnan och det finns ingen som helst sexapeal i det.

Själv arbetade jag hårt på min sensualitet. Min största bedrift för att öka den var när jag inte fick fatt på liften för att sätta ankaret mellan benen och istället släpades uppför backen med liften under armhålorna. Det var skit-hett. Idag har jag mer träningsvärk i armarna än i benen, jag undrar just vad det kan bero på.   

Hmm... vilken ska jag ta...?

Idag var jag tvungen att fråga morsan något på facebook som jag har undrat länge.

GeishaQ: Jag undrar lite hur du tänkte när du tog den här bilden som profilbild? "Jag tar den där bilden när jag gör den snygga minen och bär bandana. Det är ju så snygg bakgrund också. Vännäs ishall har ju en arkitektur som slår det mesta."

Det var en gång

När mor min var i Stockholm senast så skulle hon läsa en bok för sitt barnbarn. Noam sprang iväg och hittade en engelsk bok som mormor kunde läsa för henne, och morsan satt igång. Läste för kung och fosterland med inlevelse och känsla. Hela boken läste hon på sin finaste engelska med Noam tätt intill sig.

När morsan läst färdigt tog Noam boken under armen och sprang till sin far för att upplysa honom om att "mormor inte kan läsa".

Så mycket för mammas engelskakunskaper.

Enligt spelets regler

Just nu är jag en snabbis i Norrland och kvällen har ägnats i familjens tecken.

Att spela "Tjejsnack" med morsan, Perra, Linda och hennes respektive ÄR roligt. Framför allt när morsan sitter med dit ritade finnar i hela fejjan för att hon inte lyckas genomföra spelets uppdrag och när Linda ska försöka hålla sig för skratt när hon sjungen Bä bä vita lamm.

Men jag tror ingen är förvånad över att en överförfriskad Perra var kvällens höjdpunkt. Särskilt inte när han har varit tvungen att ringa upp "en kille i klassen" för att sjunga:

- HELLO, IS IT ME YOU LOOKING FOR? I CAN SEE IT IN YOUR EYES, I CAN SEE IT IN YOUR SMILE...

När Perra var tvungen att ringa "en kille i klassen" (Lasse) för tredje gången så vägrade Lasse svara mer, utan lämnade över luren till Kims far, Jalle, istället.

Andra trevliga saker med Perra var när han tryckte upp en blomma i röven, stoppade isbitar innanför skjortan och försökte finta morsan på poäng genom att byta kläder... till Lindas jacka och en toppluva.

Ja, det är lite svårt att förklara varför det blev så här... det kan vara det Fägerborgska vansinnet som gått åt honom.

Lysande vardag

Klockan 06.00 imorse började det tok-eggas på min dörrklocka. Det är precis det ljud man önskar höra vid den tidpunkten på morgonen. Mor med Perra hade anlänt.

Missförstå mig rätt, jag blir väldigt glad av att ha föräldrar på besök, men fem minuter in i vistelsen så kommer samma gamla tjat. Jag ligger i sängen med kudden över huvudet och sen kommer moderns gälla röst som skär genom lyan. Det är lampdiskussionen… IGEN!

Min mor har hakat upp sig på frågan om lampor i min lägenhet. Eller snarare avsaknaden av dem. Hon börjar denna morgon i änden små päronlampor, fortsätter till ”meh, det finns ju inga lampor”, och landar som vanligt i att jag bara måste köpa lampor.

Jag vill inte ha lampor.

Det här är ren taktik. Om jag hade haft lampor så hade mor min sett lägenheten bättre. Jag vet detta av erfarenhet, jag har haft lampor förr. Då tjatas det om dammtorkning istället. Dammtorkning på de mest vulgära platser man kan tänka sig, mellan stolspinnarna, på lampknapparna, i taket, you name it. Hon ser dessutom mig i lampskenet och utbrister typ ”Ihhh, du ser så späd ut, lilla, lilla Q”, sen blir det tvångsmatning för hela slanten. Jag fruktar för allt i världen att jag ska bli i tvingad de inplastade smörgåsarna de hade med sig från bussresan. De där smörgåsarna ser ut att ha genomgått en smärre våldtäkt med tillhörande misshandel. Föga aptitliga.

Det är därför jag inte skaffar lampor.

Elin J sitter inne på svaren

Igår blev det brakfylla i de norrländska skogarna. Min kära mor fick hämta oss framåt tresnåret och ta del av när snillen spekulerar.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men plötsligt sitter Elin J och diskuterar morsans fitthår... eller det icke existerande fitthåret kanske man ska säga. Mamma var nämligen snabb att informera oss om att det numer var väldigt glest och nästan bara små tussar kvar av hennes könsbehåring.

En ganska tankad Elin J tyckte självklart att hon skulle hjälpa mor min med problematiken. Därför föreslog hon att morsan skulle jobba på en comb over. Eller om man ordagrant ska säga hur hon uttryckte sig: "Meh Inga! Skaffa snelugg på fittan vettja!"

Dofter juletid

Jag och syrran satt på ett café i Umeå under julen. Där hade även en fet man med ohygglig svettproduktion placerat sig. Jag kände inte mycket, ty jag var bedövad av mina egna spritångor, men systra mi, som är gravid, plågades vilt av mannens odör.

När vår kära mor kom för att hämta oss så fick hon också ta del av den ljuva doft som upptog de närmare 120 kvadratmeter på fiket. Hon ryggade tillbaka något och satte handen för munnen. Sen ställde min mamma sig och stirrade genom rummet på mannen. Medan hon gjorde detta så började hon hulka… högt! (det är inte för intet jag har lätt för att kräkas, det har jag så snällt ärvt av morsan).

Efter ett tag bytte svettgubben plats och satt sig i ett annat rum. Konstigt tyckte mamma, varför byta rum bara så där? Jag upplyste henne som hastigast att inte alla människor föredrog att bli betraktade under kväljningar.

Äpplet faller inte långt från trädet

Imorse, på jobbet, när jag pratade med min mamma så fick vi synkroniserad bajsnödighet. Det måste vara en mor-dotter-grej. Men när jag ska till att avsluta samtalet hörs min mors gälla röst på andra sidan luren:

- Jag går mot toaletten nu. Du får följa med.
Eftersom jag inte var så vansinnigt sugen på att höra min mors ljudeffekter vid toalettbesök nummer två så svarade jag henne vänligt men bestämt att:
- I helvete jag vill följa med dig in på dass när du skiter, nu säger vi hejdå.

När jag lagt på sa min kontorskamrat att det plötsligt ljusnat för henne hur jag blev som jag blev. Like mother, like daughter.

Tristess tics

När jag var något yngre och min mor beslutade sig för att ringa till mig så blev jag alltid akut kissnödig. Det slog i princip aldrig fel, speciellt inte om morsan började prata om vilket utbud av mat som fanns i frysen, kylen, skafferiet etc. Då blev det ATTACK-KISS!

Nu har jag noterat liknande tendens hos John. Så fort det är hans tur att diska, då blir han skitnödig. Det har hänt flera gånger nu och jag vet precis vad det beror på. Av den tidigare erfarenheten med min mor i luren så vet jag att dessa akuta toalettbesök endast uppkommer ur total tristess. Kroppen börjar producera skit och kiss bara för att rädda ens arma individ ur situationen och det är alltså detta självförbarmande Johns kropp pysslar med.

Jag fattar ingenting, tycker John att MIN disk är tråkig?! Min fiiiina, uuuunderbara disk... Jäkla John, ska han älska mig måste han älska hela mig, inklusive disk. *mutter, prutt, fjärt*

Lite roar små

Jag minns med ett leende ett av mina varmaste barndomsminnen. Det var gångerna när jag satt på dass och ropade ”färdig” så morsan kom inspringandes. På den tiden hade man betjäning vid rövrengörning.

Det fanns vissa av dessa gånger som var som allra finast. Det var när jag lutade mig framåt för att mamma skulle komma åt med papperet och hon sedan utbrast:
- Ohhhh, uhhhh, ihhhhh, det är en STOR KLUMP här bak. Usch!!!

Då satt jag alltid och fnissade som bäst och tyckte att livet var allt bra kul.

No hasch hasch, no amfetamin

Efter att ha läst min moster Ainas kommentar till inlägget Nanny Q måste jag förtydliga lite runt morfinandet.

Anledningen till att jag låg på lasarettet vid detta tillfälle var att jag vid åttaårsålder beslutat mig för att leka Tarzan på en byggplats. Q med hockeyfrilla och snelugg hade därför knutit fast en gummislang längst upp i huset som jag sedan skulle ta mig nedför, precis som Tarzan.

Morsan och farsan var bortresta så Världens Bästa Moster Aina hade antagit utmaningen att sitta barnvakt. Hon var lagom road när jag kom hemspringandes med en arm tredubbel sin size och skrek för kung och fosterland. Jag lärde mig nämligen att gummislangar lätt går av och att betong är fasligt hårt.

Doktorn sa splittrad armbåge och sedan var det operation och en vecka på hospitalet som gällde.

På sjukhuset fick man morfin. Som åttaåring vet man knappast vad det är, men det dröjde inte länge innan jag begrep tjusningen med denna underbara drog. Det bästa var nog att man helt enkelt bara behövde trycka på en knapp och sen kom nån liten ängel in i rummet och skruvade i droppet. Vips kändes livet så fasligt underbart.

Det var precis som en dröm i några dagar, sen kom morsan tillbaka och lyckades genomskåda mitt lätta beroende. Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men nästa gång jag tryckte på go-knappen så kom änglarna in, snörde mig runt på magen och började peta in piller i röven på mig. Besvikelsen! Den där knappjäveln lät jag i fortsättningen bli, men piller i röven fortsatte komma emellan åt, på min onda mors begäran antar jag.

Så drömde jag mig tillbaka till tiden innan modern kom till sjukan, när moster låg intill och intet anande lät mig trycka på ringklockan till himlen.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet.

Denna hemska ungdom

På tal om puberteten så vill man ju gärna tro att en skolsyster har tystnadsplikt. Under mellanstadiet lärde jag mig dock att så inte var fallet.

Syster Nancy hade en kontroll av elevernas kroppsutveckling som innebar att nypa en i små tissarna och ställa mystiska frågor. En av frågorna var om man hade fått hår på snippan. Eftersom jag tyckte att jag hade hår över hela kroppen förutom i handflator och fotsulor så svarade jag givetvis ja på denna fråga. Det skulle jag inte ha gjort…

Syster Nancy ringde nämligen hem till min mor och frågade om detta kunde stämma (som jag tidigare nämnt var jag inte den mest utvecklade flickan i klassen). Detta telefonsamtal resluterade i en rabiat morsa som jagade mig runt huset för att få se på min mutta. Hon sprang skrattandes efter mig, tjatade om att få se medan hon försökte slita av mig brallorna. Fy helvetet vad jag fick springa.

När jag äntligen trodde att stormen var över och satt i godan ro på dass så slog morsan till på nytt. Tog mig så att säga med byxorna nere. Det var ju bara att erkänna att någe hår på musen fanns dessvärre inte. Därefter utvecklade jag ett dolt hat mot syster Nancy och började sprida elaka rykten om henne.

Stinkbomben

Det finns fler baksidor av min mors besök. Som när man ligger i soffan för att avnjuta fredagens idol och en illaluktande stank kommer smygandes över mig. Som om något ruttet plötsligt gjort entré i rummet.

- Men för i helvete morsan, har du fjärtat?
- Nääääe, svarar hon med den där gälla rösten bara hon kan ha, det var nog du. Usch vad det luktar.
- Det var inte alls jag, det var du, fan vad äckligt.

Sen bråkar vi lite fram och tillbaka i tonen ”den som sa det han var det, jag kan inte överta det så du får hålla kvar det” till dess att morsan trycker upp sitt arsle i mitt ansikte och ber mig att lukta om jag nu tror att det är hon som lagt en rökare. Det följer såklart ett ångestskri när jag ser den runda bakdelen närma sig min feja.

Då kommer vi på att det finns en tredje person i lägenheten, en Perra som står och trycker runt hörnet inne i mitt sovrum och låtsas som ingenting. Han låtsas prata i telefonen, men vi genomskådar snart hans stinkattack och ligger kvidandes i soffan av skratt och panik över den sura doften som tagit över min lya.

Vår tes blev stärkt när Perra kom tillbaka in i vardagsrummet bara för att ta med sig en stark odör som ett följe med sin bakdel.

Baksida, bakdel, brakfel.

Baksidan av behaget

I helgen hade jag besök av min kära mor och hennes karl Perra. Det är alltid trevligt att ha modern på besök, men det finns somliga baksidor. Den här låten de envisades med att spela till exempel:



Och ja! De sjunger "Ja sköt en älg oppa lia, barra för å si han dö!"
Vad i helvetet är det frågan om?

Perra körde givetvis luftgitarren till låten.

GeishaQ tar hem vinst igen

Jag verkar mest gå plus av mina sattyg. Förra veckan var det mitt brukande av alkohol som gav vinst, den här veckan min aggressivitet som barn. Jag fick två fribiljetter av tjuvlyssnat.se till "Låt den rätte komma in" pga min motivering:

"Jag tycker definitivt att jag ska få gå då jag som barn agerade vampyr av bästa slag. Morsan blev av med långfingernageln, syrran fick sår på tårna och farsan… näe, farsan vågade jag faktiskt inte alls bita. Han blev så arg då."

Från olika planeter

För inte så länge sedan pratade jag och JD på mitt jobb om filmen Ping-Pong Kingen. En film jag tycker är fantastisk, men som kollegan inte alls var så förtjust i. Hon var dessutom lite upprörd över en scen där modern sitter i sängen utan något som skyler hennes bröst medan hon pratar med sin tonårsson.

Jag blev lite konfunderad över detta då jag aldrig tyckt att det hört till vanligheten att föräldrar behöver dölja sin kropp för sina barn. Under min uppväxt brukade morsan komma uppsmygandes om natten när jag och mina vänner drällde in för lite kvällste. Mamma brydde sig aldrig om att ta på sig något när hon gjorde detta, trots att hon hörde okända, manliga röster i farstun. Hon tog helt sonika en patte i varsin hand och smög ut i hallen där hon kisade ljusskyggt mot oss medan hon viskade. ”Jaså, är det ni. Hej, hej.” Sedan vände hon bakdelen mot oss och smög åter in i sovrummet.

JD kommer från en katolsk familj så hon tyckte att det var underligt att min mor och hennes väninnor brukade ligga topless på vår bakgård för att sola och samtala med mina vänner – kvinnliga som manliga. Man gjorde helt enkelt inte så i hennes familj och inte i någon annans familj heller för den delen. Men jag tyckte JD bleknade som värst när jag vräkte ur mig att farsan minsann brukade ligga utsträckt naken på soffan, rökandes en cigarett, när man kom hem med sina skolkompisar efter en dag på lågstadiet.
Där gick smärtgränsen och jag valde att hålla tyst om min familjs naken-vanor därefter.