Underskön

Det kanske är hög tid att rycka upp sig något. Man kan ju inte gå runt och se ut som sju svåra år hela livet.

Min kollega gick förbi mitt skrivbord och jämrade sig över att hon såg risig ut, i samma veva slängde hon en blick mot mitt skrivbord, började skratta och sa sedan:

”Äh, jag tar tillbaka det förresten”.

Jag måste se ut som en blomsteräng. Min systerdotter har börjat peka på mig och garva. Jävligt ouppfostrad unge skulle jag vilja säga. Bara för att jag inte orkar ha ögonbryn just nu. Det är inget att skratta åt. Tänk på de stackars cancerbarnen då!