Re-union med brudsen

I helgen var jag på Gotland, i Visby, på Munkkällaren. Det var ett högst besynnerligt ställe.

Vi kanske borde ha anat oråd redan vid middagen, då tre av fem rätter blev fel och den fjärde var kall. Den servitören fick inte mycket till dricks och jag grubblar fortfarande över hur oxfilé kunde bli hjort och lammfilé med rotsaksgratäng kunde bli "från grillen". Hur han fått anställning på restaurang är en gåta.

Ett annat mysterium är hur en stad på 10 000 invånare lyckades fylla hela stället som totalt hade tre dansgolv. Vart kom folket ifrån och varför i hela fridens dagar dansade de till Tomas Ledin? Jag har aldrig hört stilettklackar smattra så jävligt, det var nästan så att golvet bågnade under deras fötter.

Den största utmaningen var ändå att undvika ögonkontakt. Det här var något vi upptäckte väldigt snart under vår vistelse på Munkkällaren - att minsta möte ögon emellan kunde ha förödande effekt. Därför slog vi ner våra blickar om vartannat, alternativt stirrade vi varandra stint i ögonen. Rädslan över att en tribal-tatuerad ölsnubbe skulle misstolka en flackande blick var för stor, därför var vi noga med att måtta blicken syd.

Det visade sig dock inte spela någon roll hur lite vi tittade upp och hur mycket vi drog våra yllekoftor om oss, vårt beteende verkade ändå skvallra om att vi ville ha nyp i röven och snuskiga kommentarer. Tillslut vågade jag inte besöka damrummet själv. Det var med följe vi fick röra oss och på hemgång gick vi på rad ut från stället, men tro på fan att det var en kille som likförbannat lyckades smita in mellan oss brudar och gick med penis tryckt mot ändlykten på mig.

Ibland bara älskar jag att vara kvinna.