Re-union med brudsen

I helgen var jag på Gotland, i Visby, på Munkkällaren. Det var ett högst besynnerligt ställe.

Vi kanske borde ha anat oråd redan vid middagen, då tre av fem rätter blev fel och den fjärde var kall. Den servitören fick inte mycket till dricks och jag grubblar fortfarande över hur oxfilé kunde bli hjort och lammfilé med rotsaksgratäng kunde bli "från grillen". Hur han fått anställning på restaurang är en gåta.

Ett annat mysterium är hur en stad på 10 000 invånare lyckades fylla hela stället som totalt hade tre dansgolv. Vart kom folket ifrån och varför i hela fridens dagar dansade de till Tomas Ledin? Jag har aldrig hört stilettklackar smattra så jävligt, det var nästan så att golvet bågnade under deras fötter.

Den största utmaningen var ändå att undvika ögonkontakt. Det här var något vi upptäckte väldigt snart under vår vistelse på Munkkällaren - att minsta möte ögon emellan kunde ha förödande effekt. Därför slog vi ner våra blickar om vartannat, alternativt stirrade vi varandra stint i ögonen. Rädslan över att en tribal-tatuerad ölsnubbe skulle misstolka en flackande blick var för stor, därför var vi noga med att måtta blicken syd.

Det visade sig dock inte spela någon roll hur lite vi tittade upp och hur mycket vi drog våra yllekoftor om oss, vårt beteende verkade ändå skvallra om att vi ville ha nyp i röven och snuskiga kommentarer. Tillslut vågade jag inte besöka damrummet själv. Det var med följe vi fick röra oss och på hemgång gick vi på rad ut från stället, men tro på fan att det var en kille som likförbannat lyckades smita in mellan oss brudar och gick med penis tryckt mot ändlykten på mig.

Ibland bara älskar jag att vara kvinna.

Bokstavligen gå in i väggen

Det verkar som att jag, öl och väggar är en kombination som inte kan gå snett. Det är precis som att vi har en kärleksrelation som aldrig vill upphöra.

I lördags natt kom jag hem till Elin J i fyllan och villan och stapplade runt i mörkret för att försöka hitta sängen. Det var då väggen liksom tog sig mod och ville hälsa, det är alltid han som söker upp mig, jag har själv inte bett om inviten. Men dra åt helvetet vilken kyss jag får varje gång. Rätt i krysset. Den här gången på ögat. Det är med blixtar och dunder vi möts i en förening och sedan ramlar jag rakt i säng och somnar bort från mina otrogna fasoner med väggarna.

Väggen är dock aldrig så lättglömd. Jag har oftast ingen aning vem utav dem som stött på mig kvällen innan, men han gör sig påmind genom huvudvärk, illamående och härliga blåmärken. Den här gången fick jag mig ett blåöga. Det känns så däääär att säga att ”jag gick in i en vägg”… det kan lätt misstolkas. Allas elaka blickar på herr Råtta, och tänk, då är det jag som i själva verket är skiten och går runt och hånglar med väggar om natten. I’m a mean mother fucker!

Q goes Punk

Jag och Matilda var på spelning i helgen. Vi skulle se hennes ex lira, men eftersom jag inte ville bli onykter så var jag lite skeptisk till att gå först. ”Vi kan dricka läsk”, sa Matilda, och då tyckte jag att jag kunde följa med.

Vi drack inte läsk…

Bakom en vägg på Alcazar levde vi rövare. Här hade vi vår privata morse pit, headbangade, vrålade och hoppade på stället. Matilda stod pressad mot en tegelvägg och slängde med huvudet som besatt. Jag tror jag vid ett tillfälle höjde ballhetsgraden ofantligt genom att sparka till ett bord. Ett tag stod jag med båda långfingrarna i näsborrarna på en ofantligt dryg karl som jag bestämt mig för att fucka åt under hela kvällen. Man gör så när man lyssnar på HC, det hade vi sett och nu var det vår tur. Så mycket blont hår som skakar har kanske aldrig skådats på Alcazar, åtminstone inte på två kjolbeklädda lintottar som plötsligt ser ut som de genomgår en exorcism. Men i de lugnaste vatten…

Idag har jag vansinnigt ont i nacken. Känner mig inte längre lika cool som i lördags.

Partypeppen

Ikväll var jag på födelsedagskalas. Det var en tid sedan jag träffade en av gästerna, Evo, och det såg ut som att ett antal organismer bosatt sig, idkat samlag och lagt ägg i hennes hår, så jag frågade som man bör:

- Fan, låg du just å knullade, rullade ur sängen och kom hit på fest ikväll eller?

- Nej, jag gjorde slut med min kille i förrgår.

Jahaaaa... ja, det var ju såklart också ett förklarligt skäl.

Fröken trubadur

På festen som nämndes i föregående inlägg så debuterade jag även som trubadur. Under ett framträdande beståendes av fyra låtar jag inte längre minns, lyckades jag lira på guran utan att ta ett enda ackord. Satte heller inte någon ton under min skönsång. Trots detta lät gästerna mig dock hållas under fyra hela låtar. Jag fick till och med komp av Ulf från Wolfman Jack på trummor. Alla sjöng med. Man kanske ska ändra karriärsriktning?

Gott nytt år!

Så här lagom till nyårsafton har jag tappat rösten. Enligt (förvisso osäkra) källor låter jag som en trettonårig pojkspoling.

Det är inte det minsta sexigt med hes röst. Den spricker ständigt och åker upp i falsett. Jag som hade lovat John att sjunga födelsedagssång med min allra finaste röst, han blev mäkta besviken när jag ringde och förtäljde att detta inte var möjligt. Jag tror jag hörde honom snyfta till på andra sidan luren.

Så ikväll när jag ska ha fest kommer jag få köra charader istället för att prata. Kommer bli saligt muntert när jag ska signalera mina behov framåt småtimmarna. Vet inte om jag ska jucka frenetiskt mot nåns ben eller bara klippa frenetiskt med ögonen medan jag försöker slicka mig själv på nästippen. Det återstår att se.

Gott nytt år på er allihopa.

All ya singel ladies

Förövrigt är nog Emil den sjukaste personen jag känner.

I fredags innan jag skulle ut och svänga mina lurviga på Raketen så hade jag herr Emilio på besök. Vi drack varsin öl och sen var det uppenbarligen dags att lyssna på ”Macarena” och göra tillhörande dance moves. Inga problem… förutom att jag har full insyn i min lya och bor på nedre botten. Jag säger det funka, ändå.

Men när Emil plötsligt avancerade från ”Macarenas” lugna takter till att vi skulle dansa Beyonces ”Single Ladies” så blev det snäppet värre. Om någon såg oss genom fönstret den kvällen så hade de i blickfånget två irrande hönor som försökte smacka sig själv på röven, snappade med fingrarna och vickade med huvudet. Emil hoppade runt i nån ring och sprätte med benen medan vi båda försökte yla med så gott vi kunde. Armar och ben flög hej vilt när jag och Emil halvt knockade ihjäl varandra och dog av andnöd.

Det går undan i den där låtjäveln. Ja, men pröva själva då… Kolla på videon nedan och härma så får du se hur jävla lätt det är.

Heman, Skeletor och Kräkor

I fredags skulle jag ta en shot jäger med Kalle, drycken bestämde sig dock för att komma upp samma väg som den kom ner. I en grisblink så fann jag mig själv kasta upp på Debasers smutsiga golv, samt över mina egna händer.

Jag var mållös… Visste inte riktigt hur jag skulle förklara mitt ouppfostrade beteende. Ett tag stod jag bara och stirrade på Kalle med händerna i luften, sen hämtade jag mig… Jag berättade för Kalle att spy på sina händer var det nya svarta och jävligt sexigt. Och om han inte fattade det var han på utelistan. Sen gick jag och tvättade mina händer.

Silkeslen i truten

Det kan bli lite mycket dricka ibland. Blev idag informerad om att jag vid gårdagens partajande hade råkat knocka en tjej i skallen då jag försökte ta på mig jackan. Sedan hade jag ursäktat mig till henne med följande ord:
- Oj, jag trodde du var en perukhållare.

Hon hade inte blivit så glad, inte ens när jag hade försökt förklara för henne vad jag menade. Enligt Emil hade jag snarare förvärrat situationen när jag ville klargöra för henne varför hon var en perukhållare. Förövrigt undrar jag vad en perukhållare egentligen är.

Hög på hög

Som alla fina födelsedagsfestgäster beslutade jag mig för att förstöra Aksel och Johannas säng i fredags.

Det började med att vi diskuterade filmen The Wrestler. I samband med den diskussionen kom givetvis jag och Ingemar på den briljanta idén att vi skulle wrestlas. Det dröjde heller inte länge till Ingemar hade knäckt problematiken med hårt golv genom att föreslå att vi skulle ta matchen i Johanna och Aksels säng.

Det blev nacksving och hopp avslutandes med armbågar. Det var jag som skulle vinna. Jens stod vid sidan av sängen och väntade på att få hoppa in som en del ur mitt team. Jag klappade handen på honom så han fick byta av. Snart låg Jens på Ingemar som sprattlade med ben och armar. Jag tog sats och landade på båda två varpå jag vrålar till festsällskapet:

- BÖÖÖÖÖÖGHÖÖÖÖÖÖG!!!

Fyra pers till kom flygandes genom luften för att bilda denna böghög och sedan hördes ett brak – sängens ben gav vika för vår jättelika wrestliglek. Snopna och lite förlägna stod vi och tittade på den tillplattade sängen.

Sen fick värdparet fira Johannas födelsedag genom att skruva sängben. Ha den äran.

De kom, de såg, de segrade

Haft besök av Elin J från Teg i helgen. Roligt tycker fröken Q som legat i soffan med tant J och filosoferat över vad de ska äta mest hela tiden.

Lördagen spenderades i alkoholens tecken och John trodde sig kunna supa en norrlänning under bordet. Hur tänkte han då? Efter att ha utmanat Elin J så blev det shots-race och trots att John hela tiden trodde sig ligga steget före så slutade kvällen med att jag och Elin dansade på en avdäckad John. Vi slet i ögonlocken på honom och jag försökte mig på min allra hetaste dans för att få honom på benen på nytt, men han var ute ur leken, besegrad av två damer på 158cm vardera. Jag undrar bara: Hur känns det?

Att göra slut

Det är lustigt att man aldrig lär sig. Man kommer hem berusad en helgnatt och inser att man glömt att raka benen. Vid detta uppdagande så kommer infallet att man såklart ska råda bot på de stickiga lemmarna och därvid tar man till rakhyveln. Det är något av en akut aktion som måste utföras för att inte framstå som en mindre värdig kvinna. Dessvärre ser vårt samhälle ut så idag, att kvinnor ska ha sammetslena ben och inte ha skankar som påminner om nåldynor. Alla som tagit vid denna åtgärd på fyllan och villan vet att resultatet blir föga gott.

Detta hände i lördags trots att jag i nyktert tillstånd är väl medveten om att idén inte är särskilt god och heller inte speciellt hälsosam. Nog fan blev benen rakade om än lite pö om pö. Det såg ut att vara ett lyckat ingripande i nattmörkret. Spirorna var väl som man förväntar sig att en donnas ben ska vara. Trodde jag…

I dagsljuset så framstod mina ben inte lika attraktiva. Mina vita lakan än mindre tilltalande. Där såg det nämligen ut som att jag utfört en smärre fårslakt. Min relation till rakhyvlar börjar te sig omöjlig. Så nu vill jag göra slut. Det är inte du kära rakhyvel, det är jag. Det finns säkert någon annan kvinna för dig där ute som kan vårda dig som du förtjänar. Jag vill helst vara ifred nu. Växa som människa och så… ja, och växa som odling… på ben, i pannan och i mina nya hårflikar. Amen.




Den fantastiska serien är ritad av Lina Neidestam. Den bästa serien just nu - Zelda.

Ett vinnande koncept

Uppenbarligen var jag tvungen att offra två saker till partygudarna i lördags. Dels min gamla lumpna kofta, men även mitt hakskydd – den nyinköpta halsduken. Jag antar att det är dubbel kostnad om man festar 13 timmar i sträck. Det måtte räknas som två festkvällar.

Men det var inte utan vinst lördagen gick förbi. Genom att offra två sketna klädesplagg så vann jag även ett antal fina saker. För hade jag inte druckit bärs sedan klockan två på dagen, hade jag inte behövt ta en avstickare till Johanna och Aksel, och hade jag inte tagit den avstickaren så hade jag heller inte fått ett lass med kläder av världens sötaste Johanna.

Man skulle kunna säga att mitt ölkonsumerande resulterade i fyra fina klänningar, ett par jeans, ett par shorts och en ny väska. Och så påstår somliga att det är onyttigt med bira.