Ignorerad

Jag känner mig dragen vid näsan. Det var verkligen grisen i säcken jag köpte trots att jag förhörde mig noggrant inför handeln.

Han påstod sig vara ointresserad av sport och likförbannat är tv:n blockerad, mina kommentarer ohörda och det ringer i mina öron av alla skrik, applåder och svordomar.

Det är handboll på tv och Andreas (som inte aaaaalls är engagerad i sådana evenemang) sitter i den där framåtlutade posen. Sakta men säkert börjar det smaka testosteron i munnen. Ack och ve, och jag som är allergisk mot manliga hormoner.

Han hör inte ens när jag fjärtar, och de brukar vanligtvis fungera som ett startskott för herrn. Vid sedvanlig situation brukar han springa och ta skydd i annat rum, nu sitter har bara och gastar som nåt annat brynjaklätt fläsko. Minus fläsket då. För han är inte så tjock min karl. Om jag skulle säga att han liknar nåt så tror jag bestämt det får bli en tändsticka. Ja, tändsticka får det bli.