Åldersnoja

Idag var jag på en högstadieskola och pratade om mitt jobb. Föga kul.

Hundratals hormonrubbade tonåringar som sprang runt och ställde frågor. Till råga på allt hade jag en fotograf intill mig vars kamerablixt frammanade epileptiska anfall. Men the botten var nådd när en ungjävel kom fram till mig och frågade vem på skolan jag var morsa till…

Här kan vi snacka en vindruvas russin-komplex. Min första reaktion var att lappa till killen, men istället försökte jag dra på smilbanden och se så trevlig ut som möjligt (med andra ord som en psykopatisk massmördare) förklarade sedan med sträv röst att jag inte var mor till någon av eleverna på skolan, smackade belåtet med läpparna, satt mig tillrätta på bänken, rak i ryggen med en arrogant blick över rummet.

Vid paus rusade jag givetvis in på dass för att noga granska alla rynkor och linjer.

Jag önskar mig rynkcrème och regain i julklapp…

Ge mig ett handtag i denna fråga

Jag har flyttat in i min nya lägenhet som är helt perfekt. Jag är så glad, äntligen ett förstahandskontrakt!

Eftersom gamla Brita bott i lyan innan mig så har den varit handikappanpassad. Detta resulterar i ett handtag på insidan av min ytterdörr. Jag klurar således på om man ska behålla eller ta bort fästet.

Jag får för mig att handtaget ska få mig att åldras snabbare än väntat då jag är övertygad om att jag inte kommer att kunna låta bli att använda det trots att jag i själva verket inte behöver hjälpmedlet. Men så ådrar jag mig att minnas lördagsnätter runt halvfyra tiden och inser att ett handtag på insidan av dörren kan komma till god användning vid dessa tillfällen.

Jag vill därför utlysa en omröstning huruvida detta öra ska få stanna på min dörrkarm eller om det genast skall skruvas ner då det kan ge föreställningar om att jag redan nu är en hagga.