Jul, jul, strålande jul

Jag är julledig och har all tid i världen åt att slappna av och bara ha det skönt. Dessvärre har de beslutat sig för att renovera tvättstugan som ligger vägg i vägg med min lägenhet. Klockan sju varje morgon drar slagborren igång. Det skapar verkligen frid i själen och en abnorm julkänsla.

Lyssna och njut:

Smärre kris

Jag är ledsen att jag inte skrivit på ett tag, men jag har viktigare saker att göra än att roa er - att ha krigföring mot gråsuggor för exempel.

1-0 till GeishaQ när jag gick till affären och köpte Myrr. Det var med ett ondskefullt mohahaha jag traskade hem och höll flaskan högt i skyn i ståtlig fanfar. Die mother fuckers, die!

1-100 till gråsuggorna när det visade sig bo hundratals av dem närmast min husfasad och ingen längre ville stanna  i deras bo när myrren kom på. Nej, nej, de ville bo överallt annars på min uteplats och strök runt som otyg kring min dörr så jag inte kunde komma in i min lya. Jag vågade helt enkelt inte öppna dörren med risk att de äckliga odågorna skulle förflytta sig in i min lägenhet. Det var bara att sitta uppkrupen på en stol och stirra på de virriga gråsuggorna som betedde sig som om en tsunami drabbat dem - i ca en timma. Jag ringde mamma och ropade på hjälp.

100-100 oavgjort när jag idag kom hem och fann en uppsjö av lik på min uteplats. Kadaver efter kadaver fick jag sopa upp. Där låg de stulna på sitt liv och de hade bara mig att skylla.

100-101 till gråsuggorna för att de gav mig dåligt samvete. Och 100-110 när jag upptäckte att somliga ännu lever och kilar runt och fröjdas till mitt förtret.

Nu blir det att ta till hårdhandskarna...  

Home sweet home?

Idag fick jag äntligen flytta hem till min kära lya. Som jag har längtat! Det har varit en tuff månad hemma hos Andreas, dels för att jag har saknat min egen lya men även på grund av att jag aldrig riktigt kan slappna av annat än hemma. Det var alltså med stor lycka jag slet upp dörren till min lägenhet idag!

Lyckan blev dock kortvarig. Jag märkte fort att något inte stod rätt till, doften var annorlunda och känslan lika så. Redan i hallen möttes jag av att det plötsligt hängde klädgalgar på min hatthylla och stolen jag brukar ställa handväskan på hade bytt plats. Jag började ana oråd...

Och med all rätt. Kärringen som hyrt min lägenhet hade passat på att möblera om i mitt hem. Sovrumsfåtöljen i köket, köksstolarna noga fördelat runt hela lyan, bordet på ny plats och lamporna hade också vandrat iväg. Soffan stod som tur var där den skulle, troligtvis bara för att "tant galen" inte orkat flytta den på grund av tyngden. Allt annat flyttbart hade nämligen bytt plats - inklusive alla mina kuddar och mitt duschdraperi som jag efter många om och men hittade i min garderob. Duschstången hittade jag bakom en dörr.  

Pinal för pinal har har jag nu fått återställa lägenheten till min igen - hiva ner tavlorna som stod i mitt fönster för att förhindra insyn, plocka fram flaskor och personliga ting som alla numer trängdes i skafferiet och styra tillbaka möblerna till dess ursprungliga plats. Sakta men säkert börjar lägenheten se ut som min igen.

Andreas drog sitt strå till stacken han med. Han sa att han skulle sanera toaletten genom att tillföra våra dofter, så han satt sig och la en kabel.

Hårdingen

Under mars månad hyr jag ut min lägenhet, därför har jag nu tagit mitt pick och pack och flyttat in hos Andreas. Andreas har rökande grannar och doften sipprar in lite här och var i hans lya. Detta gör min käreste galen av vrede.

När Andreas är så arg att han inte längre står ut så tar han till med hårdhandskarna. Han gör det fasansfullaste han kan komma på. Man kan säga att han kavlar upp armarna för "här ska andra bullar bli". Alla bävar inför hans fruktansvärda handling mot sin blossande granne. Så vad gör han, denna fruktade individ?

Jo, Andreas tar på sig sina jympadojor och går med dem inomhus så det ska låta extra mycket ner till hans rökande granne. Detta gör han i ungefär fem minuter, tills han får lite dåligt samvete. Då har han gett sina närboende vad de tål.

Han är en riktigt bad boy min kille.

The postmans best friend

Tror att min post kommer att utebli några veckor/månader framöver... Just nu har jag en halvmeter snö på min innergård och jag saknar, vad man brukar kalla, en snöskyffel. Så jäkla trist inköp. Slår till och med att konsumera dammsugarpåsar.

Jag hoppas istället på att nån granne ska tröttna, som i fjol, och helt sonika skotta min gård också. Börjar bli less på att ha snö till knäna när jag ska hem.

Som tur var har min grind stått på glänt och därmed snöat fast på så vis. Värre var det förra året när jag fick bedriva militärövningar för att ta mig över grind-helvetet som frusit fast. Man får inte va dum som det heter...

Äntligen hemma!

Äntligen, jag sa ÄNTLIGEN!!! Jag har fått min lya tillbaka.

Efter samtalet i juni där Rosita på SB informerade mig om att arbetet skulle bli fördröjt en vecka har jag väntat och väntat. Den där veckan utvecklades fort till fyra månader och som elektrikern som nyss var här sa så "har jag haft ordenligt otur med mitt stambyte". Jag upplös honom att det inte var mitt stambyte som var oturligt utan mitt hela mitt liv. Omständigheter och krångel hör till min vardag, ty herren haver outgrundliga vägar.

Missförstå mig rätt, jag är mycket glad åt att få återgå till mitt lilla kryp in, men när jag återvände med min dryga packning och fann tvättmaskinen i hallen, badkaret spårlöst försvunnet, handdukstorken på golvet och vädringfönstret oisolerat så en smärre orkan hägrade i lyan så kände jag mig relativt besviken. Man får så att säga räkna med att det inte går att spola toan, att duschen läcker vatten och att ventilerna inte är monterade, men att byggarbetarna gått bärsärkagång så tapeten är repad och garderobshandtagen flugit åt helvetet, ja det kan inte ens en söt donna som jag tolerera.

För att hantera chocken på bästa möjliga vis ringde jag Rosita som stod och handlade middagsmaten på ICA Maxi och tvåla till äna så jävligt att hon skakade av rädsla och lovade mig guld och gröna skogar. jag är så baaaaad.

Gräsänka

WOHO! Gräsänka i en vecka! Det innebär bara en sak - Pruttmaraton i Andreas säng! Inget kan stoppa mig nu!!!

Passar även på att äta hejdlöst mycket chips i soffan, bajsa med öppen dörr, prata med mig själv och gråta hejdlöst utan nån speciell anledning - bara för att jag kan.

Det blir lite trist emellan åt. Det är så jäkla förutsägbart att konversera med sig själv och skämten börjar bli tröttsamma. Skiter gör jag som oftast på jobbet och öppen dörr uppskattas sällan där. Till och med gråta kan bli (hör och häpna) tjatigt i längden. Tur är väl att jag aldrig tröttnar på chips eller prutt i säng.

Och på tal om prutt i säng, nu blir det skutt i säng. Adios!

Pest eller kolera

Jag hade två alternativ i samband med stambytet i min lägenhet - besöka en toalett gjord av kartong fylld med pellets eller bo hos Andreas - jag valde att bo hos Andreas. MEN det var innan jag visste att jag dagligen skulle utsättas för olaga hot!

Om jag retas, gnäller, gnabbas, skrattar hysteriskt, beter mig någorlunda ovanligt, dummar mig, piper etc så kommer samma fras från herrns mun. "Hur var det nu, gillade du att skita i en kartong med pellets eller?"

Jag har banne mig inget att sätta emot. Besegrad - en känsla jag i högsta grad ogillar. För att ens försöka argumentera emot skulle bokstavligen kunna sätta mig i skiten. Och inte vilken skit som helst... min egen skit... i mitt vardagsrum... i en kartongjävel.

Förflyttad

På grund av att jag just nu har stambyte i min lägenhet så har jag tagit mitt pick och pack och parkerat mitt arsle hos Andreas i några veckor.

Eftersom det inträffade en smärre skrattolycka för en dryg månad sedan så har Andreas upprättat en enda regel som gäller under min vistelse i hans lya – prutta inte i sängen.

Igår kväll låg vi strax innan sovdags i hans säng och tittade på en serie när jag fick en nysattack. Det finns en viss koppling mellan ljud ur mun och avfyring ur röven hos mig, för plötsligt utan vidare förvarning kom en raket-prutt ur mig och fyllde hela utrymmet under täcket. Som tur var kamouflerade nysljudet själva brakskiten så Andreas märkte ingenting. Men ack och ve, jag kunde inte sluta skratta. Det blev till slut en rätt sur karl jag delade säng med, för skrattet ville inte ge med sig och jag kunde heller inte avslöja att jag just brutit mot den enda regel som gäller i hans lya. Han blev en aning frustrerad.

Skrattsalvorna dånade där jag låg och förnöjde mig badandes i mina anala ångor. Andreas låg stillsamt intill, glatt ovetande. Nå, de vet inte mycket, de där karlarna.

Lysande vardag

Klockan 06.00 imorse började det tok-eggas på min dörrklocka. Det är precis det ljud man önskar höra vid den tidpunkten på morgonen. Mor med Perra hade anlänt.

Missförstå mig rätt, jag blir väldigt glad av att ha föräldrar på besök, men fem minuter in i vistelsen så kommer samma gamla tjat. Jag ligger i sängen med kudden över huvudet och sen kommer moderns gälla röst som skär genom lyan. Det är lampdiskussionen… IGEN!

Min mor har hakat upp sig på frågan om lampor i min lägenhet. Eller snarare avsaknaden av dem. Hon börjar denna morgon i änden små päronlampor, fortsätter till ”meh, det finns ju inga lampor”, och landar som vanligt i att jag bara måste köpa lampor.

Jag vill inte ha lampor.

Det här är ren taktik. Om jag hade haft lampor så hade mor min sett lägenheten bättre. Jag vet detta av erfarenhet, jag har haft lampor förr. Då tjatas det om dammtorkning istället. Dammtorkning på de mest vulgära platser man kan tänka sig, mellan stolspinnarna, på lampknapparna, i taket, you name it. Hon ser dessutom mig i lampskenet och utbrister typ ”Ihhh, du ser så späd ut, lilla, lilla Q”, sen blir det tvångsmatning för hela slanten. Jag fruktar för allt i världen att jag ska bli i tvingad de inplastade smörgåsarna de hade med sig från bussresan. De där smörgåsarna ser ut att ha genomgått en smärre våldtäkt med tillhörande misshandel. Föga aptitliga.

Det är därför jag inte skaffar lampor.

Ljudligt

Från mina grannar ovanpå hörs ibland ett mystiskt ljud. Råtttan säger att de har en gammal kärring som de släpar över golvet så att löständerna tar i och hackar. Och när man hör efter så låter det ganska exakt som så, plus gamla gula naglar som drar i parketten.

Idag frågade jag min granne om det kunde tänkas vara på detta vis. Han sa att det nog inte låg till som så, utan att det snarare var katterna eller bebisen som lät. Jag sa att de ögonblickligen skulle skaffa en kärring att släpa istället, för det var mycket coolare.

Dags för stambyte

Jag ska få nytt badrum. ”Tjoho” tänkte jag först, ”äntligen blir jag av med den pissgula mattan”.

Idag var jag på möte angående stambytet. Jag har inte bara en ny golvmatta att se fram emot, jag har så mycket annat gott som kommer på köpet. Exempelvis:

• Duscha i tvättstugan där man installerar duschbås. Äntligen ska jag få vistas naken i samma rum som Skvalis – som jag har längtat.

• Vistas i inplastad karantän. Jag ska låtsas vara E.T. för jag minns att det är mycket plast å skit i den filmen mot slutet när de inser att det finns en alien i huset.

• Kissa och bajsa i en torrtoa. Jag har alltid velat skita i en kartongtoa fylld med pellets. ”Det är helt doftfritt” utbrast Rosita som jobbar på Svenska Bostäder. ”Och de tömmer den en gång i veckan, exempelvis onsdagar”. – Toppen, ingen är lyckligare än jag. Onsdag ska bli min nya favvodag.

• En veckas riv av badrum. Nu snackar vi borrar av alla de slag. Rosita visade bilder från rivet, det såg ut som på nuvarande Haiti, låter troligtvis värre dock.

• Vattenlöshet. Eller… nu ska jag inte överdriva. Vatten finns installerat på gården och enligt bilder ser kranen ut som något man funnit på soptippen 1946. Man är mäkta sugen på att koka pasta på vattnet som kommer ur den kranen.

Å lyckliga stambyte, lyckliga vår. Jag skakar av lycka!

Fan, fan, fan

Helvetet! GeishaQ vs hennes lya, 0 – 14.

Jag vet inte varför jag aldrig lär mig. Mina idéer är alltid fina i teorin, men närmast aldrig i praktiken. Tapetsera en vägg med tidningar? Varför inte. Var hur tjusigt som helst i mina tankar, men bakom mig på väggen hägrar något helt annat.

Jag upptäckte ganska fort att luftbubblor uppenbarade sig lite varstans. Jag tvekade något på mitt projekt när jag märkte detta. Jag skrev till Råttan på msn och berättade att det inte gick så bra, men då berättade han att bubblor var snyggt, och allt Råttis säger är ju lag så jag fortsatte, i ännu högre fart, vilket resulterade i ännu fler bubblor. Tålamod är inte min starka sida. Det ska gå fort!

Så vad gjorde jag när jag upptäckte att tidningarna var slut, klistret likaså, men väggen inte var det? Skrev till Råttan såklart, som diagnostiserade och gav mig rådet alkohol under morgondagen. Detta skulle nog lösa problemen. Nå väl… åter till arbete.

John hade köpt en finurlig skära man inte kunna skulle misslyckas med… trodde jag… Gick alldeles utmärkt att slå slint när inte tapeten torkat ännu. Tidningarna flagnade när jag drog med skäran. Det blev inte det minsta raka kanter, bara skorv som krullade ihop sig och stora, feta revor. Grattis!

Nu vågar jag knappt kika bakåt. Den härd av luftbubblor som utspelar sig på min halvfärdiga vägg är inte alls så som den såg ut i mina drömmar. Det ser rent ut sagt bedrövligt ut och nu behöver jag någon att beskylla. Närmsta person måtte bli Råttan, alternativt alla andra jävlar som inte hindrade mig och kom hit och tapetserade åt mig istället.

Besegrad som handyman IGEN!

Grannfejden

Det är nu tydligt – mina grannar mobbar mig.

Jag har länge inbillat mig att det är av misstag som glasspinnar och dylikt skräp ständigt infinner sig på min lilla gård. Att dessa saker har råkat blåsa in på min uteplats med vindens hjälp eller att någon busunge kanske tappat sin glasspinne genom fönstret. Jag har dock idag erfarit att detta inte är fallet.

Efter att ha varit bortrest lite mer än en vecka så kommer jag hem till min älskade lya, vad ligger då där mitt på min grill? EN BAJSKORV I GUMMI! Den ringlade sig uppe på min fina, nyköpta grill.

Nu är det banne mig krig! Jag och Skvalis mot resten.

Q ska köpa lya

I mitt hyreshus pågår en ombildning. Eller rättare sagt, det har varit hundratals möten och det verkar mest som att vi alla står och stampar. Men hur som helst… dessa möten, dessa fantastiska möten.

Vi samlas i vår otroligt fula festlokal på gården för att få information om ombildningen, det är såklart vi intresserade som sitter placerade på stolar i det knallgula rummet. Vid dörren står dock en mindre skara människor, alltid samma tre bittra människor.

Jag kallar dem för Svenska Bostäders fanklubb och de är helt jävla sjuka i huvudet. Deras livsuppgift tycks vara att ställa dumma frågor och dra ut på mötet så länge som möjligt genom att ifrågasätta allt våra konsulter säger. Gärna genom att upprört gasta så det flyger saliv från deras bitska käftar. Helst undrar de saker som vi fått svar på minst hundra gånger, men de tycks vara senila eller förståndshandikappade att de inte greppar detta.

Den ena motståndskärringen sitter säkerligen på minst 14 katter i sin lya och jag förundras över att hon bär en pin som det står ”I love hyresrätt” på. Med denna på bröstet drar hon paralleller till saker hon läst i tidningen som knappast har den minsta relevans, och bakom henne står en aggressiv gubbe som muttrar. Han skakar ofta på huvudet och jag hamnade i en vild argumentation med tjurskallen till gubbe vid ett möte.

Uppenbarligen tror denna lilla skara att bank och konsulter mer än gärna gör en affär de skulle gå i förlust på att göra. Bank och konsult är helt enkelt ute efter att dra oss vid näsan. Nej, hyresrätt och svenska bostäder ska det vara minsann, att motståndarna sedan har en lång lista på saker som måste åtgärdas som aldrig svenska bostäder tar itu med är en annan femma. Denna milslånga lista används istället som argument till varför konsulternas budget är ohållbar.

Jag måste fråga mig, vem i helvete ligger kattanten med på svenska bostäder som gör att hon så gladeligen försvarar denna ruttna förening? Jag antar att älskaren måste vara sjukt jävla bra i sängen så jag ber härmed om kontaktuppgifter till denna Don Juan för att förgylla mina singelvänners liv.

Haschbygge

Angående haschbyggen och vad detta begrepp egentligen innefattar.

Detta är alltså en term myntad av John och han menar att bland annat mitt badrum består av haschbyggen. Av någon mystisk anledning så tycker han att min anordning vid badkaret inte duger. Jag har försökt bygga en låg vägg som står mot badkaret. Denna har jag byggt av trall, men för att få denna vägg att vara upprätt har jag sammanfogat trallet med bruntejp och därefter stött upp fanskapet med en tung ljusstake bakom. Det ser så där lagom tjusigt ut tills man råkar stöta tån i inrättningen och hela konstruktionen rasar.

Han tycker heller inte att mitt go crazy with kontaktplast är ett grundligt utfört arbete. Jag älskar skiten! Hela lyan är täckt av fejkad mörk träpanel. Skåpar, bordsskivor, badrumsskåp, ovan diskbänken och till och med på tvättmaskinen. Jag säger jag gillar’t! Allt kan göras bättre, men den här damen har inte tålamod till bättre och tycker därför att kontaktplast är den bästa uppfinningen som finns.

Nu är det ju dessutom som så, att jag upptäckt att herr John tillslut irriterar sig så jävligt på mina uppfinningar och därför åtgärdar dem på sitt ordentliga vis. På så sätt löser sig problemet utan att jag behöver lyfta ett finger. Han kan nämligen inte hantera att jag satt upp mina klädkrokar med nubb. Vi kan säga att han saknar den där speciella tekniken som gör att inte helvetet trillar ned från väggen så fort man vill hänga upp sin handduk. Detta har tillslut drivit honom till vansinne och fått honom att skruva upp klädkrokarna ordentligt varav det inte längre kan kallas ett haschbygge.

Nu väntar jag bara på att han ska stöta in tån i badkarsanordningen tillräckligt många gånger, för i ärlighetens namn är jag ganska trött på bruntejpen som sticker fram lite här och var.

Man får inte vara en dummer…

Äntligen...

... kan man bajsa med öppen toalettdörr. DET är frihet.

Ge mig ett handtag i denna fråga

Jag har flyttat in i min nya lägenhet som är helt perfekt. Jag är så glad, äntligen ett förstahandskontrakt!

Eftersom gamla Brita bott i lyan innan mig så har den varit handikappanpassad. Detta resulterar i ett handtag på insidan av min ytterdörr. Jag klurar således på om man ska behålla eller ta bort fästet.

Jag får för mig att handtaget ska få mig att åldras snabbare än väntat då jag är övertygad om att jag inte kommer att kunna låta bli att använda det trots att jag i själva verket inte behöver hjälpmedlet. Men så ådrar jag mig att minnas lördagsnätter runt halvfyra tiden och inser att ett handtag på insidan av dörren kan komma till god användning vid dessa tillfällen.

Jag vill därför utlysa en omröstning huruvida detta öra ska få stanna på min dörrkarm eller om det genast skall skruvas ner då det kan ge föreställningar om att jag redan nu är en hagga.

Nattgäst

Första natten i nya lyan var jag orolig att jag skulle bli mörkrädd. Sådana känslor är dåliga startskott för nytt boende då det brukar prägla ens uppfattning om ett utrymme för all framtid. Men se jag hade tur, en full karl började skicka sms och det visade sig att han ville komma över för något han kallade ”bara lite närkontakt”. Götta, tänkte jag som såg alla monster och japaner fly lägenheten.

(OK, stop här, för nu hörde jag djungeltrumman från norrland ända ner till Stockholm. Nej, det här är ingen potentiell pojkvän och heller inte någon ny friare. Det är en gammal hederlig bekant som aldrig någonsin kommer att bli min partner vad än min mor hittar på. Så var god och lita på mig istället för de önsketankar min mamma delar med sig över telefonen.)

Men vad är ”bara lite närkontakt”? Då man hade helt fel vecka för eventuell passionerad älskog så antog jag snarast att närkontakt var lite kram och gos. Pussar är ju heller inte så fel. Men ack och ve, hur kunde jag gå på det tricket. ”Bara lite närkontakt” verkar nämligen betyda ”Allt åt mig som är karl och sen kan ju du din menshora ligga å våndas i kåtplågor bäst du vill”. Och så blev det… Natten gav inte mer än frustration och ett par duktigt ömma bröstvårtor.