KBT avslutat

Hur Q blev till

I måndags flög jag till och från Umeå. En del av min långt utdragna terapi som nu avslutades med det stora uppdraget – flyg!

Med mig på planet hade jag ett brev ihop diktat av herr Råtta. Detta fantastiska brev började någonstans i änden att han var stolt över mig, lika stolt som om han hade varit min egen mor. Ja… det började relativt normalt faktiskt. Men tanken på att han skulle ha varit min mor tog överhand och plötsligt utvecklades en historia om hur han och min far hade fått ihop det och hur jag blivit till.

Ja… Ni ska få ta del av denna fantastiska historia. Håll i hatten.

”Tänk om jag vore din mamma. Nu snackar vi Råttan som kvinna. Jag blir upphetsad av bara tanken. Dock inte lika upphetsad vid tanken på att din pappa sätter på mig bakom en pissgul snöhög uppe i Vännäs kl 10 på morgonen. Dock romantiskt. Men lika bra att vi tar allt från början. Jag vill ju inte att du ska tro att du blivit till på något billigt sätt inte.

Din pappa bjöd mig förstås på middag och äppelkaka innan själva penetreringen. Efter middagen satte din far igång diabildsapparaturen. Han visade mig bilder från hur han på stenåldern uppfann hjulet, samt elden. För visst är din pappa ganska gammal? När väl sista diabilden passerat så lade din far oskyldigt armen runt min nacke och förde sakta men säkert sin mun med tillhörande yviga mustasch mot mina nymålade röda läppar. Han kysste mig likt Jesus på korset, herre kristus. Hade det inte varit för mina hemmastickade mamelucker så hade jag nog blött ner hela plyschsoffan utav upphetsning. Men din far har stil, så han valde att sluta abrupt, för att sedan ta mig på… ja på dans, inget annat.

Det är nog från min sida du fått ditt stora intresse för dans vill jag tro. Din far tog mig till dansen ute på lokal. Han bar mig faktiskt hela vägen dit eftersom jag ljög om att jag hade fått en svårläkt infektion på min vänstra vårtgård och därefter hade svårt att gå. Väl framme vid dansen så tog det då aldrig slut. Jag dansade hela natten, ack så fint. Jag gjorde piruett efter piruett, dock inte med din far utan med Leif Hengquk på Hästvägen 4. Efter dansen började hemfärden, din far bar mig även hem. Dock snubblade vi över en pissgul snöhög, och resten vet du ju. Jag har fortfarande frostskador på röven. Ack, jag minns det som igår.”

Och här har jag gått omkring och trott att Ingegerd var min arma moder, jag känner mig lurad!

Q on top of the world

Idag är jag oövervinnerlig… hörde ni det, OÖVERVINNERLIG!

Jag har stirrat döden i vitögat, mött Belsebub han själv, besegrat den värste av den värste. Jag drog djärvt mitt svärd och trugade det uti strupen på vederbörande.

I’m on top of the world. Ingen kan ta mig. Här står jag med fanan i handen och ser ner på mitt folk. Jag är segrare, härskare, drottning av fruktan. Jag är Q – the ultimate fighting queen och ingen kan stoppa mig, INGET kan stoppa mig. Imorse mötte jag min värsta fruktan och i en grisblink klarade jag det farofyllda uppdraget galant.

Ja, idag åkte jag tåg... Oövervinnerlig var ordet.

Nya fräscha idéer

Ikväll har jag kollat på Lars Von Triers Antichrist. Den handlade om en KBT-patient som blev behandlad av sin man. Hon beslutade sig för att krossa kulorna på sin terapeut till karl, borra hål i hans ben och fästa en tiokilos slipsten i benet. Sen klippte hon av sig sin klitoris.

Jag ska fråga min terapeut om han har sett filmen…

Handlingar som kräver redogörelse

Förra veckan var jag på min KBT och vi skulle simulera panikattacker. Det var helt enkelt bara att stå och hyperventilera som en toka. Under hela processen stod min psykolog och ställde frågor så som ”hur känns det nu?”, ”varför gör du så?”, ”vad händer?”.

Och jag svarade så snällt, för jag är ju så vansinnigt rar. Men när jag sedan satt händerna i sidorna under min intensiva andning så undrade psykologen varför jag gjorde detta. Något tröttsamt att man inte får göra något utan att ifrågasättas.

- Jag har käkat ärtsoppa och har ont i magen. Ok?